RH 1997:59

I mål mellan J-E.P. och U.W. angående vårdnaden om och umgänge med parternas båda barn, födda 1992 resp. 1994, beslutade tingsrätten den 30 maj 1996 interimistiskt att J-E.P. skulle ha rätt till umgänge med barnen dels vartannat veckoslut från fredag kl. 16.00 till söndag kl. 18.00, dels under vissa helger och under J-E.P:s sommarsemester.

U.W. yrkade sedermera att tingsrätten skulle förordna om vårdnadsutredning och upphäva beslutet om umgängesrätt, eftersom J-E.P. efter umgänget den 4-6 januari 1997 inte hade visat något intresse för umgänge och inte kommit och hämtat barnen enligt tingsrättens beslut. Även J-E.P. yrkade att tingsrätten skulle förordna om vårdnadsutredning. Han bestred U.W:s yrkande i umgängesrättsfrågan och anförde därvid enbart att tingsrättens beslut den 30 maj 1996 i avvaktan på utgången av vårdnadsutredningen skulle bestå.

Ljungby tingsrätt (1997-03-05, t.f. lagmannen Bengt Bolander) förordnade om vårdnads- och umgängesrättsutredning samt lämnade U.W:s yrkande i umgängesrättsfrågan utan bifall under anförande att tingsrätten inte fann skäl föreligga att upphäva beslutet den 30 maj 1996.

U.W. överklagade beslutet i umgängesrättsfrågan och yrkade att hovrätten skulle bifalla hennes yrkande om upphävande av tingsrättens beslut den 30 maj 1996.

U.W. anförde i hovrätten följande. Hon ifrågasätter inte att J-E.P. skall ha rätt till umgänge med barnen. Hon ifrågasätter dock i allra högsta grad om det är lämpligt att för barnen vid varje umgängestillfälle ge sken av att J-E.P. skall komma och hämta dem utan att så sker. J-E.P. har inte vid ett enda tillfälle under 1997 utnyttjat sin rätt till umgänge. Detta har försatt henne i stora svårigheter då hon gång efter annan sökt förklara för barnen att deras pappa inte kommer. Det kan inte heller vara rimligt att fordra att hon vecka efter vecka skall finnas på plats tillsammans med barnen för att J-E.P. skall ha en rättighet att hämta barnen, vilken han inte utnyttjat. Sammanfattningsvis är det därför inte för barnens bästa att det är fastställt något reglerat umgänge.

J-E.P. bestred ändring och anförde: Det är angeläget att det finns ett beslut om umgängesrätt, eftersom parterna har svårt att kommunicera med varandra. Att det på grund av olika omständigheter varit sparsamt med umgängestillfällen, gör det inte mindre angeläget.

Göta hovrätt (1997-03-25, hovrättslagmannen Alf Åkesson samt hovrättsråden Carl Wilhelm Nisser och Carl-Gustav Ohlson, referent) ändrade det överklagade beslutet på så sätt att tingsrättens beslut av den 30 maj 1996 upphävdes. I sina skäl anförde hovrätten följande.

Frågan om umgängesrätt regleras i 6 kap.föräldrabalken. Regleringen bygger på att det normalt är till fördel för ett barn att ha umgänge även med den förälder som inte har vårdnaden om det (jfr prop. 1981/82:168 s. 75). Barnets behov av att umgås med båda föräldrarna markeras genom att det i 6 kap. 15 § 1 st. föräldrabalken föreskrivs bl.a. att barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare så långt möjligt tillgodoses.

Utgångspunkten är att det åligger vårdnadshavaren att självmant, dvs. utan något särskilt beslut av domstolen, tillgodose barnets behov av umgänge. I lagrummet föreskrivs att om barnets vårdnadshavare motsätter sig det umgänge som begärs av den andre föräldern, så beslutar rätten på talan av denna förälder i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet. Ett sådant beslut skall vara grundat på vad som är förenligt med barnets bästa i varje särskilt fall (jfr a prop. s. 43 och 74 f).

Enligt 6 kap. 20 § föräldrabalken får rätten i mål om vårdnad eller umgänge besluta om bl.a. umgänge för tiden till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft. Även i denna bestämmelse anges att rätten skall besluta efter vad som är bäst för barnet.

I målet har inte framkommit annat än att det är förenligt med barnens bästa, att det kommer till stånd ett umgänge mellan dem och J-E.P. och att ett umgänge har en sådan omfattning som anges i tingsrättens beslut. Från dessa utgångspunkter har det således inte framkommit något skäl att ändra tingsrättens beslut.

Emellertid skall hänsyn tas även till hur en beslutad umgängesrätt utövas eller kan antas komma att utövas. Härvid skall beaktas att ett beslut om umgängesrätt innebär långtgående förpliktelser för såväl barnen som vårdnadshavaren att rätta sig efter beslutet och att därvid i möjligaste mån underlätta beslutets genomförande. Ett beslut innebär sålunda i praktiken ett betydande ingrepp i såväl barnens som vårdnadshavarens tillvaro. För att ett beslut om umgängesrätt skall anses vara utformat så att det är förenligt med barnets bästa krävs i det enskilda fallet också att den förälder som inte har vårdnaden om barnet utövar den beslutade umgängesrätten med hänsynstagande till i första hand att barnet har behov av en nära och kontinuerlig kontakt i förening med trygghet och stabilitet i sin tillvaro. Det nu sagda bör ses mot bakgrund av att regleringen om umgängesrätt primärt bygger på att det som skall tillgodoses är barnets behov av att faktiskt få umgås med den som inte har vårdnaden. Regleringen innebär således inte någon villkorslös rätt för den sistnämnde att ha tillgång till ett umgängesrättsbeslut som det står honom fritt att efter eget gottfinnande utnyttja eller ej.

U.W. har oemotsagd uppgett att J-E.P. inte utnyttjar sina umgängestillfällen. Barn bör förberedas inför umgängestillfället och om det då inte blir något umgänge är detta störande för barnet. Om ett sådant händelseförlopp upprepas gång efter gång är enligt hovrättens mening den beslutade umgängesrätten inte förenlig med barnets bästa. Med hänsyn härtill och då det inte finns något som talar för att U.W. skulle hindra J-E.P. att umgås med sina barn om han så önskar, finner hovrätten att tingsrättens beslut av den 30 maj 1996 om umgängesrätt nu inte kan anses vara förenligt med barnens bästa. På grund härav bör beslutet upphävas. I den mån barnens behov av umgänge inte kan tillgodoses efter överenskommelse mellan U.W. och J-E.P., har denne att framställa nytt yrkande vid tingsrätten om umgängesrätt. Han har därvid möjlighet att ange vilket umgänge han faktiskt önskar utöva och under vilka former umgänget enligt hans mening bör ske. Hovrätten erinrar om att rätten har möjlighet att vid behov villkora umgängesrätten, t.ex. genom föreskrifter om skyldighet för J-E.P. att inom viss tid före respektive umgänges tillfälle anmäla att han avser att utöva umgängesrätten. Även föreskrifter om plats för avlämnande kan komma i fråga.

Målnummer Ö 408/97