Prop. 1981/82:168

om vårdnad och umgänge m.m.

Prop. 1981/82: 168

Regeringens proposition 1981/82: 168

om vårdnad och umgänge m. m.;

beslutad den 25 mars 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN CARL AXEL PETRI

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i de nuvarande reglerna om vårdnad och umgänge. Ett syfte med de nya reglerna är att stärka barnens rättsliga ställning.

Enligt propositionen bör man på olika sätt främja en ökad användning av gemensam vårdnad. Sålunda skall makar efter en skilsmässa kunna fortsätta att gemensamt utöva vårdnaden om Sina barn, utan att domstolen behöver fatta något beslut. En nyhet är också att ogifta föräldrar som bor tillsammans med sina barn skall kunna få gemensam vårdnad genom en enkel anmälan till pastorsämbetet.

De nya reglerna innebär vidare att föräldrar kan fråntas vårdnaden om ett barn när de gör sig skyldiga till missbruk eller försummelse vid utövandet av vårdnaden eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför en bestående fara för barnets hälsa eller utveckling. Föräldrarna kan också i undantagsfall fråntas vårdnaden om ett barn som har rotat sig i ett fosterhem, om det är uppenbart bäst för barnet att vårdnaden flyttas över till fosterföräldrarna.

En utgångspunkt för de nya reglerna om umgänge är att barn har behov av '. goda kontakter även med en förälder som inte är vårdnadshavare. Ansvaret för att detta umgängesbehov tillgodoses ligger i första hand på vårdnadsha- varen. En nyhet är att barnet har rätt till umgänge även med andra som står barnet särskilt nära.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1983.

[ Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 168

Prop. 1981/82:168

Propositionens lagförslag

1. Förslag till Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 6 kap., 11 kap. 8 och 17 55. 13 kap. 8 5 och 21 kap. 75 föräldrabalken1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

Om vårdnaden

] 5

Barn står under vårdnad av bägge eller den ena av sina föräldrar eller av särskilt förordnad förmyndare till dess det fyllt aderton år eller ingått äktenskap.

2 5

Den som har vårdnad om barn skall sörja för barnets person och giva det sorgfällig uppfostran. Vård- nadshavare skall tillse att barnet erhåller uppehälle och utbildning efter vad som är tillbörligt med hän- syn till föräldrarnas villkor och de tillgångar barnet kan äga samt bar- nets anlag.

3 52

Vårdnadshavaren skall utöva den uppsikt över barnet som är erforder- lig med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter.

Barnet får inte utsättas för kropps- lig bestraffning eller annan kränkan- de behandling.

' Balken omtryckt 19782853. 3 Senaste lydelse 19791122.

Om vårdnad och umgänge

Inledande bestämmelser

1 5

Barn har rätt till omvårdnad. trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsät- tas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

2 .?

Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller. en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade förmyn- dare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnetfyller arton år eller dessförinnan ingår äktenskap.

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets per- sonliga förhållanden och skall se till att barnets behov enligt I 5 blir tillgo. dosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder. utveckling och övriga omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörj- ning och utbildning.

Om ansvaret i frågor som gäller barnets ekonomiska förhållanden finns bestämmelser i 9—16 kap.

'Prop. 1981/82zl68

Nuvarande lydelse

6 #

Barnet ståt från födelsenlunder vårdnad av bägge föräldrarna, om dessa äro gifta med varandra. och i annat fall av modern ensam. Ingå föräldrarna senare äktenskap med varandra. står barnet från den tid- punkten under vårdnad av dem bäg- ge. Första stycket gäller ej, om annat följer av 7—70 5.5.

7 35

Stå barn under vårdnad av bägge föräldrarna och vilja föräldrarna eller en av dem att vårdnaden icke längre skall tillkomma dem gemen- samt. har rätten på talan av endera att förordna vem av dem som skall ha vårdnaden om barnen eller, om ej alla barnen böra stå under den enes vårdnad, hur de skola fördelas mel- lan föräldrarna. Äro föräldrarna ense, skall rätten besluta i överens- stämmelse med vad de önska, om det ej är uppenbart stridande mot bar- nens bästa. I annat fall beslutar rätten efter vad som finnes skäligt med hänsyn till barnens bästa. Finnes med hänsyn till barnens bästa uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utö- va värdnaden. skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad mel- lan föräldrarna, skall rätten tillika förordna angående vårdnaden om barnen. Härvid äger första stycket motsvarande tillämpning. Äro för- äldrarna ense om att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt. skall dock rätten besluta i överensstämmel- se därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa.

b)

Föreslagen lydelse Vårdnadshavare

3 5

Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna. om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Ingår föräldrarna senare äktenskap med varandra, står barnet från den tid- punkten under vårdnad av dem båda. om inte rätten dessförinnan har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade förmyndare.

Om det döms till äktenskapsskill- nad mellan föräldrarna står barnet även därefter under båda föräldrar- nas vårdnad. om inte den gemensam- ma vårdnaden upplöses enligt 5, 7 eller 8 55.

4 5

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill föräldrarna gemensamt utöva vård- naden, skall rätten på talan av dem båda förordna i enlighet med deras begäran. om inte gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa.

Har förordnande om vårdnaden inte meddelats tidigare. kan föräld- rarna efter anmälan av dem båda till pastorsämbetet få gemensam vård- nad genom registrering, under förut- sättning att föräldrarna och barnet är svenska medborgare och kyrkobok- förda på samma fastighet.

5 5

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och vill någon av dem att vårdnaden inte längre skall vara gemensam. skall rätten på talan av en av dem eller båda anförtro vårdna- den om barnet åt en av föräldrarna efter vad som är bäst för barnet. Rätten kan också i mål om äkten- skapsskillnad utan yrkande förordna om vårdnaden enligt vad som nu har sagts. om gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bäs- ta.

Prop. 1981/82:168

8 9"

Står barn under vårdnad av endast den ene av föräldrarna, skall rätten på talan av den andre överföra vård- naden till honom. om det finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa. Äro föräldrarna ense att vårdnaden skall överföras till den andre eller att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt, skall rätten på talan besluta i överensstämmelse därmed om det ej är uppenbart stridande mot barnets bästa.

9 #3

Står barn under vårdnad av bägge föräldrarna och gör sig en av dem skyldig till grovt missbruk eller grov försummelse vid vårdnadens utövan- de eller innebär hans deltagande i vårdnaden eljest fara för barnets utveckling, skall rätten på talan av socialnämnd förordna att vårdnaden skall tillkomma endast den andre, om det ej är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad för- myndare.

Står barn under vårdnad av endast den ene av föräldrarna och inträffar i fråga om honom sådan omständighet som avses i första stycket, skall rätten på talan av socialnämnd förordna den andre att utöva vårdnaden. om det ej är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad för- myndare.

3 Senaste lydelse 198126.

6 ?

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill den andre att vårdnaden flyttas över till honom eller henne, skall rätten på talan av denne eller båda föräldrarna anförtro vårdnaden åt den andra föräldern, om detta är bäst för barn- et.

7 5

Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn görsig skyldig till missbruk eller försummelse elleri övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, skall rätten besluta om ändring i vårdnaden.

Står barnet under båda föräldrar- nas vårdnad och gäller vad som sägs i första stycket en av dem. skall rätten anförtro vårdnaden åt den andra föräldern ensam. Brister också denne i omsorgen om barnet på det sätt som sägs i första stycket, skall rätten flytta över vårdnaden till en eller två sär- skilt förordnade förmyndare.

Står barnet under endast en föräl- ders vårdnad, skall rätten i fall som avses i första stycket flytta över vård- naden till den andra föräldern eller, om det är lämpligare, till en eller två särskilt förordnade förmyndare.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas på talan av socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om äktenskapsskill- nad mellan föräldrarna eller i annat mål som avses i 5 eller 6 5.

8 5

Har ett barn stadigvarande vårdats och fostrats i annat enskilt hem än föräldrahemmet och är det uppenbart bäst för barnet att det rådande förhål-

Prop. 1981/82zl68

Nuvarande lydelse

10 54

Står barn under vårdnad av bägge föräldrarna och dör en av dem. tillkommer vårdnaden den andre.

Står barn under vårdnad av endast den ene av föräldrarna och dör han, skall rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av socialnämnd förordna den andre att utöva vårdna- den, om det ej är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdna- den bör anförtros åt särskilt förord- nad förmyndare.

Äro bägge föräldrarna döda, utö- vas vårdnaden av förmyndaren.

10 a 55

Står barn under vårdnad av sär- skilt förordnad förmyndare, kan rät- ten besluta att vårdnaden skall över- föras till föräldrarna eller till en av dem, om det är skäligt med hänsyn till barnets bästa.

Fråga om att överföra vårdnaden till förälder prövas på talan av förälder eller socialnämnd.

4 Senaste lydelse 1981226. 5 Senaste lydelse 1981226.

Föreslagen lydelse

landet får bestå och att vårdnaden flyttas över till den eller dem som har tagit emot barnet eller någon av dem, skall rätten utse denne eller dessa att såsom särskilt förordnade förm ynda- re utöva vårdnaden om barnet.

Frågor om överflyttning av vård- naden enligt första stycket prövas på talan av socialnämnden.

95

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och dör en av dem, tillkommer vårdnaden den andre ensam.

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och dör denne. skall rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av soci- alnämnden anförtro vårdnaden åt den andra föräldern eller. om detär lämpligare, åt en eller två särskilt förordnade förmyndare.

Är båda föräldrarna döda. utövas vårdnaden av barnets förmyndare.

10 .*5

Står barnet under vårdnad av en eller två särskilt förordnade förmyn- dare och vill någon av barnetsföräld- rar eller båda få vårdnaden överflyt- tad till sig. skall rätten besluta efter vad som är bäst för barnet. Rätten får flytta över vårdnaden till föräldrarna gemensamt endast om föräldrarna är ense om det.

Frågor om överflyttning av vård- naden enligt första stycket prövas på talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av socialnämn- den.

Vårdnadens utövande II 5

Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenhe-

Prop. 1981/82:168

Nuvarande lydelse

4 5

Har vårdnadshavare låtit barnet taga tjänst eller annat arbete, vari- genom barnet blivit i stånd att försör- ja sig, får barnet, sedan det fyllt sexton är, själv säga upp avtalet samt sluta avtal om annat arbete av liknan- de art.

Vårdnadshavare har rätt att häva avtal som barnet har slutit enligt första stycket, om det är erforderligt med hänsyn till barnets uppfostran eller välfärd. Har avtalet hävts, får barnet ej därefter själv sluta arbetsav- tal.

I fråga om verkan av avtal. som barnet slutit utan erforderligt sam- tycke, stadgas i 9 kap.

5 5

Står barn under vårdnad av bägge föräldrarna, skall vad som sägs i 2—4 55 gälla föräldrarna i förening. Är en av föräldrarna i följd av frånvaro. sjukdom eller annan orsak hindrad att deltaga i beslut rörande vårdnaden, vilket icke utan olägen- het kan uppskjutas, utövas bestäm- manderätten av den andre. Denne får dock icke ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid," mammans barnets bästa uppenbarligen kräver det.

Föreslagen lydelse

ter. Vårdnadshavaren skall därvid i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål.

1255

Barnet ingår självt avtal om anställning eller annat arbete. men endast om vårdnadshavaren sam- tycker till avtalet. Barnet får självt säga upp avtalet och, om barnet har fyllt sexton år. utan nytt samtycke avtala om annat arbete av liknande art.

Barnet eller vårdnadshavaren får säga upp avtalet med omedelbar ver- kan, om det behövs med hänsyn till barnets hälsa, utveckling eller skol- gång. Har vårdnadshavaren sagt upp avtalet av detta skäl. får barnet inte därefter träffa nytt avtal utan vård- nadshavarens samtycke.

Om verkan av att barnet ensamt har träffat avtal om arbete utan att ha rätt till det finns bestämmelser i 9 kap. 6 och 7 55.

13 5

Står barnet under vårdnad av två vårdnadshavare, skall vad som sägs i I I eller 12 å gälla dem tillsammans.

Är en av vårdnadshavarna till följd av frånvaro. sjukdom eller annan orsak förhindrad att ta del i sådana beslut rörande vårdnaden som inte utan olägenhet kan upp- skjutas, bestämmer.den andre en- sam. Denne får dock inte ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid. om inte barnets bästa uppenbarligen kräver det.

14 5

Om rätten för barn och vårdnads- havare att få stöd och hjälp hos socialnämnden finns bestämmelser i socialtjänstlagen (I980:620). Social- nämnden förmedlar kontakter med medlare och andra rådgivande sant- hällsorgan.

Prop. 1981/82:168

Nuvarande lydelse

I I 5

Fader eller moder som är skild från vårdnaden får ej betagas tillfälle till umgänge med barnet, med mindre särskilda omständigheter föranleda det. Nöjes han ej med vad som härom bestämmes av den som har vårdna- den, skall rätten besluta i frågan.

125

Fråga rörande vårdnad om barn upptages av rätten i den ort där vårdnadshavare har sitt hemvist. Sådan fråga kan upptagas även i samband med äktenskapsmål. Finns ej behörig domstol enligt vad som nu harsagts upptages vårdnadsfrågan av Stockholms tingsrätt.

Fråga om vårdnad som avses i 7—9 55. 10 a 5 samt II 5 handlägges i den ordning som är föreskriven för

Föreslagen lydelse

Umgänge 15 5

Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon annan som står barnet särskilt nära så långt möjligt tillgodoses.

Motsätter sig barnets vårdnadsha- vare det umgänge som begärs av en förälder som inte är vårdnadshavare, beslutar rätten på talan av denna förälder i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.

Motsätter sig barnets vårdnadsha- vare det umgänge sorti begärs av någon annan än en förälder, beslutar rätten på talan av socialnämnden i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.

Förfarandet i mål och ärenden om vårdnad eller umgänge

16 5

Anmälan enligt 4 5 andra stycket om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är gifta med varandra görs hos pastorsämbetet i den församling där föräldrarna och barnet är kyrko- bokförda. Anmälan skall göras skriftligen av båda föräldrarna.

Beslut av pastorsämbetet får överklagas hos domkapitlet genom besvär. Domkapitlets beslut får överklagas hos kammarrätten.

175

Frågor om vårdnad eller umgänge tas upp av rätten i den ort där vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavarna har sitt hemvist. Sådana frågor kan tas upp även i samband med äktenskapsmål. Om det inte finns någon behörig domstol. tas frågorna upp av Stockholms tingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i 4—8 och 10 55 samt frågor om umgänge som avses i I 5 5 handläggs i

Prop. 1981/821168

Nuvarande lydelse

tvistemål. Står barnet under vårdnad av föräldrarna eller en av dem och äro föräldrarna ense i saken, kunna de dock anhängiggöra frågan genom ansökan.

Är fråga om vårdnad anhängig- gjord i behörig ordning, kan utan stämning i vårdnadsmålet yrkas underhållsbidrag för barnet.

Dom i vårdnadsmål får meddelas utan huvudförhandling, om parterna äro ense i saken.

13 5

I mål eller ärende angående vård- nad om barn kan rätten för tiden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger förordna om vård- naden efter vad som finnes skäligt.

Förordnande enligt första stycket kan på yrkande meddelas utan

Föreslagen lydelse

den ordning som är föreskriven för tvistemål. Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem och är föräldrarna överens i saken. katt de dock anhängiggöra saken genom ansökan.

I mål om vårdnad kan underhålls- bidrag för barnet yrkas utan stäm- ning.

Dom i mål om vårdnad eller umgänge får meddelas utan huvud- förhandling, om parterna är överens i saken.

18 5

Rätten skall .se till att frågor om vårdnad och umgänge blir tillbörlig! utredda.

Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad eller umgänge skall socialnämnden höras eller. om det är tillräckligt. beredas tillfälle att yttra sig.

Barnet får höras inför rätten. om barnet självt begär det eller särskilda skäl annars talar för det samt det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras.

I 9 5

Om samtal i syfte att nå enighet i fråga om vårdnad eller umgänge har inletts mellan parterna genom social- nämndens eller något annat organs försorg, kan rätten, om någon av parterna begär det och fortsatta sam- tal kan antas vara till nytta, förklara att målet skall vila under en viss tid. Om det finns särskilda skäl, kan rätten förlänga denna tid.

20 5

I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge kan rätten, för tiden till dess att det föreligger ett avgöran- de som har vunnit laga kraft. förord- na om vårdnad eller umgänge efter

'vad rätten finner skäligt.

Förordnande enligt första stycket kan på yrkande meddelas utan

Prop. 1981/82:168

Nuvarande lydelse

huvudförhandling. Innan förord- nande meddelas. skall motparten beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet. Har förordnande medde- lats. prövar rätten när målet eller ärendet avgöres. om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu nämnts går i verkställighet lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.

14 5

I mål eller ärende angående vård- nad om barn gälla i fråga om rätte- gångskostnad andra och tredje styckena i stället för 18 kap. 1—7 55 rättegångsbalken.

Vardera parten skall bära sin rät- tegångskostnad. Part kan dock för— pliktas att helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskost— nad. om han har förfarit på sätt som avsesi 18 kap. 3 eller 6 & rättegångs— balken eller om annars särskilda skäl föreligga.

Skall part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta motpartens rätte- gångskostnad och har partens ställ- företrädare. ombud eller biträde för- farit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 Q' rättegångsbalken och därigenom vållat kostnaden eller del därav, kan han förpliktas attjämte parten ersät- ta kostnaden. Rätten kan besluta härom även utan yrkande.

Första — tredje styckena äga mot- svarande tillämpning vid målets eller ärendets handläggning i högre rätt.

Föreslagen lydelse

huvudförhandling. Innan förord- nande meddelas skall motparten beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet. Rätten kan inhämta upp- lysningar från socialnämnden i frå- gan. Har förordnande meddelats, skall rätten när målet eller ärendet avgörs pröva om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu har nämnts går i verkställighet på samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft men kan när som helst återkallas av rätten.

21 5

I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge gäller i fråga om rätte- gångskostnader andra och tredje styckena i stället för 18 kap. 1—7 %s rättegångsbalken.

Vardera parten skall bära sin rät- tegångskostnad. En part kan dock förpliktas att helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskost- nad. om han eller hon har förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller 65 rättegångsbalken eller om det annars finns särskilda skäl.

Skall en part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnad och har partens ställföreträdare. ombud eller biträde förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 5 rättegångsbalken och därigenom vållat kostnaden helt eller delvis, kan han eller hon förplik- tas att tillsammans med parten ersät- ta kostnaden. Rättcn kan besluta om detta även om någon part inte yrkar det.

Denna paragraf tillämpas också när målet eller ärendet handläggs i högre rätt.

11 kap.

Förmyndare äger på begäran bliva entledigad från förmynderskapet. Vad nu sagts gäller dock ej. om förmynderskapct för underårig utö-

En förmyndare har rätt att på begäran bli entledigad från förmyn- derskapet. Detta gäller dock ej. om förmynderskapet för en underårig

Prop. 1981/82zl68

Nin-'arande lydelse

vas av föräldrarna eller en av dem och särskilda skäl tala mot att för- myndaren entledigas.

10

Föreslagen lydelse

utövas av föräldrarna eller en av dem och särskilda skäl talar mot att för- myndaren entledigas.

Har två särskilt förordnade för- myndare utsetts att gemensamt utöva

' vårdnaden om ett barn och vill någon

av förmyndarna att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätten på talan av en av dem eller båda anförtro vårdnaden om barnet åt en av dem efter vad som är bäst för barnet.

17%fl

Ansökan om förmyndares förord- nande eller entledigande får göras. förutom av överförmyndaren och förmyndare. av den omyndige själv. om han fyllt sexton år. samt av hans make och närmaste fränder. För- myndare. som gjort sig skyldig till försummelse i vårdnaden om under- årig. får entledigas även på ansökan av socialnämnd. Fråga som avses i denna paragraf skall rätten också taga upp självmant. när anledning förekommer därtill.

Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare får göras. förutom av överförmyndaren och förmyndare, av den omyndige själv. om denne har fyllt sexton år. samt av hans eller hennes make och närmaste släktingar. En förmyndare som inte längre är lämplig att utöva vårdnaden om en underårig får ent- ledigas även på ansökan av social- nämnden. Frågor som avses i denna paragraf skall rätten också ta upp självmant, när anledning förekom- mer till det.

I ärende som avses i första stycket skall rätten. när det rör omyndig som fyllt sexton år, bereda denne tillfälle att yttra sig. om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende som avses i första stycket får talan föras. förutom av den som beslutet särskilt rör. av var och en som har rätt att göra

ansökan.

13 kap.

Har omyndig flera förmyndare. Skola de. såvitt rörer egendomen. handhava förmynderskapet gemen- samt: dock må rätten förordna. att tillgångarna skola för förvaltning på visst sätt dent emellan fördelas. eller att. med bibehållande i övrigt av gemensamförvaltning. vissa tillgång- ar skola förvaltas av en förmyndare ensam. Den som skall ensam råda över vissa tillgångar må ock ikläda

0 Senaste lydelse 1981 :26.

Har en omyndig flera förmyndare. skall de. såvitt rör egendomen. ha hand om förmynderskapet gemen- samt. Rätten kan dock förordna att tillgångarna skall för förvaltning för- delas på visst sätt mellan dem eller att vissa tillgångar skall förvaltas av en förmyndare ensam. Den som ensam råder över vissa tillgångar får också ikläda den omyndige sådana förbindelser som faller inom områ-

Prop. 1981/82zl68

Nuvarande lydelse

den omyndige sådana förbindelser som falla inom området för dessa tillgångars förvaltning.

Tillkommer ej vårdnaden om underårig föräldrarna eller en av dem. skall vårdnaden. om flera för- myndare förordnas, utövas av den bland förmyndarna som rätten utser därtill. Denne må, om det finnes lämpligt. av rätten befrias från skyl- digheten att deltaga i handhavandet av den omyndiges övriga angelägen- heter. Har den som är förklarad omyndig flera förmyndare. förordne rätten en av dem att hava den omsorg om myndlingens person. varom i 1 & sägs.

Kunna, där den omyndige har flera förmyndare, dessa ej enas i ärende, vari avgörandet tillkommer dem, gälle den mening som överför- myndaren finner sig kunna biträda. Är fråga om åtgärd. vartill överför- myndarens samtycke erfordras, må samtycke till åtgärden givas utan hinder av meningsskiljaktighet mel- lan förmyndarna. Innan i dessa fall beslut meddelas, skall överförmyn- daren bereda medförmyndare tillfäl- le att yttra sig.

11

Föreslagen lydelse

det för dessa tillgångars förvalt- ning. '

Står en underårig inte under vård- nad av någon förälder och har flera förmyndare förordnats, skall vård- naden utövas av den bland förmyn- darna som rätten utser därtill. Rätten kan också utse två förmyndare att gemensamt utöva vårdnaden, om de är gifta med varandra eller bor till- sammans under äktenskapsliknande förhållanden. Den eller de som har anförtrotts vårdnaden kan, om det är lämpligt, av rätten befrias från skyl- digheten att delta i handhavandet av den omyndiges övriga angelägenhe- ter. Har den som är förklarad omyn- dig flera förmyndarc. förordnar rät- ten en av dem att ha den omsorg om myndlingens person som anges i I $$.

Har en omyndig flera förmyndare och kan dessa ej enas i ett ärende som rör den omyndiges egendom och som de skall besluta i. gäller den mening som överförmyndaren biträder. Är det fråga om en åtgärd som kräver överförmyndarens samtycke, kan samtycke ges till åtgärden även om förmyndarna har olika mening. I sådana fall skall överförmyndaren dock bereda medförmyndare tillfälle att yttra sig innan överförmyrularen beslutar i saken.

21 kap.

Bestämmelserna i 6 & äga motsva- rande tillämpning, när föräldrar eller adoptivföräldrar gemensamt ha vårdnaden och en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bort- fört eller kvarhåller barnet samt den andre begär rättelse.

75

Bestämmelserna i 6 & gäller också när föräldrar. adoptivföräldrar eller särskilt förordnade förmyndare ge- mensamt har vårdnaden och en av dem utan beaktansvärt skäl egen- mäktigt bortfört eller kvarhåller barnet samt den andre begär rättel- se.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrifter som har ersatts av bestämmelser i denna lag. tillämpas i stället de nya bestämmelserna.

Prop. 1981/82:168

2. Förslag till

12

Lag om ändring i socialtjänstlagen( 1980:620)

Härigenom föreskrivs att 10 och 48 åå socialtjänstlagen(I980:620') skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 å Socialnämnden bör genom hjälp i hemmet. färdtjänst eller annan service underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakter med andra. Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom rådgiv- ningsbyråer. socialcentraler och liknande. social jour eller annan därmed jämförlig verksamhet.

Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i person- liga angelägenheter. om den enskil- de begär eller samtycker till det.

Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i person- liga angelägenheter. om den enskil- de begär eller samtycker till det. För barn som inte har fyllt femton år får kontaktperson utses endast om barn- ets vårdnadshavare begär eller sam- tycker till det. Har barnetfylltfemton år får kontaktperson utses endast om barnet självt vill det.

48 å'

Uppdrag att besluta på social- nämndens vägnar får när det gäller föräldrabalken avse endast uppgifter som anges i följande lagrum

1 kap. 4å föräldrabalken, 2 kap. 1. 4—6. 8 och 9 åå föräldra- balken. dock inte befogenhet enligt 9 å att besluta att inte påbörja utred- ning eller att lägga ned en påbörjad utredning.

3 kap. 5. 6 och 8 åå föräldrabal- ken.

7 kap. 7. 11 och 14 åå föräldrabal- ken. dock inte befogenhet enligt 7 å att godkänna avtal som innefattar åtagande att utge engångsbelopp.

Uppdrag att besluta på social- nämndens vägnar får när det gäller föräldrabalken avse endast uppgifter som anges i följande lagrum

1 kap. 4 å föräldrabalken. 2 kap. 1. 4—6, 8 och 9 åå föräldra- balken. dock inte befogenhet enligt 9 å att besluta att inte påbörja utred- ning eller att lägga ned en påbörjad utredning,

3 kap. 5. 6 och 8 åå föräldrabal- ken.

6 kap. 18 å andra stycket föräldra- balken.

7 kap. 7. 11 och 14 åå föräldrabal- ken. dock inte befogenhet enligt 7 å att godkänna avtal som innefattar åtgande att utge engångsbelopp.

Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får inte heller omfatta befogenhet att meddela beslut i frågor som avses i 25. 27 eller 28 å denna lag eller att fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt 5 å lagen ( 1.947z529) om allmänna barnbidrag eller enligt 9 å lagen (19641143) om bidragsför- skott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

' Senaste lydelse 198111244.

Prop. 1981/82zl68

3. Förslag till Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 & brottsbalken skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

Skiljer någon obehörigen barn under femton år från den som har vårdnaden-. dömes. om det ej är brott mot frihet. för egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst sex månader.

Detsamma skall gälla. om fader eller moder utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barn under fem— ton år, som står under båda föräld— rarnas vårdnad, eller om den som skall hava vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet och däri— genom själv tager sig rätt.

Detsamma skall gälla. om den som gemensamt med annan har vårdna- den om ett barn underfemton år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bort- för barnet eller om den som skall ha vårdnaden obehörigen bemäktigar ' sig barnet och därigenom själv tar sig rätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Prop. l98l/82:168

4. Förslag till

14

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 4 5 lagen (1947:529) om allmänna barnbidragl skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

452

Rätten att uppbära allmänt barn- bidrag för visst barn tillkommer. där barnet står under föräldrarnas ge- mensamma vårdnad. barnets mo- der. eller om föräldrarna gjort anmälan härom till allmän.-försäk- ringskassa. barnets fader. Ar fader eller moder som uppbär bidrag enligt vad nu har sagts till följd av frånvaro. sjukdom eller annan orsak för längre tid förhindrad att deltaga i vårdna- den. skall rätten att uppbära bidra- get i stället tillkomma den andre av föräldrarna. Har föräldrar gemen- samt vårdnaden om ett barn. men bor barnet varaktigt tillsammans med endast en av dem. tillkommer rätten att uppbära allmänt barnbi- drag efter anmälan denne förälder. Står barnet ej under föräldrarnas gemensamma vårdnad. tillkommer rätten att uppbära bidraget den som har vårdnaden om barnet.

Rätten att uppbära allmänt barn- bidrag för ett barn tillkommer. där barnet står under föräldrarnas ge- mensamma vårdnad. barnets moder eller. om föräldrarna gjort anmälan härom till allmän försäkringskassa. barnets fader. Är den förälder som uppbär bidrag enligt vad nu har sagts till följd av frånvaro. sjukdom eller annan orsak för längre tid förhind— rad att deltaga i vårdnaden. skall rätten att uppbära bidraget i stället tillkomma den andra föräldern. Om föräldrarna gemensamt har vårdna- den om ett barn men barnet varaktigt bor tillsammans med endast en av dem. tillkommer rätten att uppbära allmänt barnbidrag efter anmälan den förälder som barnet bor hos. Står barnet ej under föräldrarnas gemen- samma vårdnad, tillkommer rätten att uppbära bidraget den som har vårdnaden om barnet. Har två sär- skilt förordnade förmyndare utsetts att utöva vårdnaden gemensamt, skall vad som nyss har sagts om barnets fader och moder i stället gälla den manlige respektive den kvinnliga förmyndaren.

Ifråga om rätten att uppbära allmänt barnbidrag likställs med föräldrar de. som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.

Allmän försäkringskassa får på framställning av socialnämnd förordna att allmänt barnbidrag för barn. som genom socialnämndens försorg placerats i enskilt hem. skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har barnet placerats i enskilt hem av annan än socialnämnd. får sådant förordnande meddelas på framställning av den som enligt första stycket uppbär bidraget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

' Lagen omtryckt i973:449. 3 Senaste lydelse 1981:703.

Prop. 1981/82:168

5. Förslag till

15

Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrivs att 9 5 lagen (1964: 143) om bidragsförskott skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Bidragsförskott utbetalas till vård— nadshavaren. Vistas barnet i annat enskilt hem, får försäkringskassan efter framställning från vårdnadsha-

Föreslagen lydelse

953

Bidragsförskott utbetalas till vård— nadshavaren eller, om vårdnaden har anförtrotts åt en särskilt förord- nad förmyndare. denne. Har två

varen betala förskottet till den som fostrar barnet.

särskilt förordnade förmyndare ut- setts att utöva vårdnaden gemensamt. utbetalas bidragsförskottet till den kvinnliga förmyndaren eller, om för— myndarna begär det, till den manlige förmyndaren. Vistas barnet i annat enskilt hem. får försäkringskassan efter framställning från vårdnadsha- varen betala förskottet till den som fostrar barnet.

Om synnerliga skäl föreligga. får förskottet på framställning av social- nämnd utbetalas till lämplig person eller till nämnden att användas för barnets bästa.

Vårdas barnet under hel månad i familjehem eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten. utbetalas bidragsförskottet till det kommunala organ som svarar för vårdkostnaden.

Det bidragsförskottsbelopp som först förfaller till betalning efter beslut om förskott må, där barnet under den tid å vilken förskottsbeloppet belöper i väsentlig mån erhållit sin försörjning av allmänna medel. till den del beloppet motsvarar vad den myndighet som tillhandahållit försörjningen visar sig hava för nämnda tid utgivit för barnets försörjning uppbäras av myndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

' Lagen omtryckt 19762277. 3 Senaste lydelse 1981z44.

Prop. 1981/82:l68 16

Utdrag

J USTlTIEDEPA RTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1982-02-18 '

Närvarande: statsrådet Ullsten. ordförande. och statsråden Wikström. Friggebo. Dahlgren. Åsling. Söder. Johansson. Wirtén. Andersson. Boo. Petri. Eliasson. Gustafsson. Elmstedt. Tillander, Ahrland. Molin

Föredragande: Statsrådet Petri

Lagrådsremiss om vårdnad och umgänge m. m.

1. Inledning

Under 1970—talet inleddes en genomgripande reform av den familjerättsl liga lagstiftningen. Denna reform har delvis berört barns rättsliga ställning. Lagstiftningsarbetet i denna del har bl. a. gått ut på att avveckla den särreglering som gällt för de s. k. utomäktenskapliga barnen. År 1976 genomfördes en reform som innebar att begreppen "barn inom äktenskap” och "barn utom äktenskap" utmönstrades ur lagstiftningen. Samtidigt infördes en möjlighet för ogifta eller frånskilda föräldrar att ha gemensam vårdnad om sina barn.

År 1977 tillsattes utredningen (Ju 1977:()8) om barnens rätt'. Utredningen fick i uppdrag att överväga olika åtgärder för att stärka barnens rättsliga ställning. Sedan utredningen i ett första delbetänkande (SOU 1978110) föreslagit att ett förbud mot aga av barn togs in i föräldrabalken. något som också genomfördes den 1 juli 1979 (prop. 1978/79:67. LU 11. rskr 190. SFS 1979:122). har utredningen i ett andra delbetänkande (SOU 1979:63) Om föräldraansvar m. m. föreslagit omfattande ändringari reglerna om vårdnad. umgänge och överlämnande av barn. Betänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkandet m. in. som bilaga ], dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2. dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3. ljustitieombudsmannen Tor Sverne. ordförandc. samt riksdagsledamoten Märta Fredriksson. utredningssekrcterarna Yvonne Hedvall och Kerstin Sandelius. depar- tementssekreterarcn Lars Strand och ombudsmannen Maria West. West ersattes senare av bitr. professorn Lars Dencik. Sakkunniga: barnombudsmannen Rigmor von Euler. medicinalrädct Karl Grunewald. byråföreståndarcn Gunni Jentzsch. direktö- ren Gunnar Krantz. advokaten Valborg Lundgren. författaren Gunnel Linde. avdelningsdirektörcn Anna—Lisa Mclldén. byråchefen lvan Ottoson, hovrättsasses- som Nina Pripp och hovrättsrädet Anders Thunvcd. Experter: professorn Michael Bohman och psykologen Inga Gustafsson.

Prop. 1981/82:168 17

Sedan betänkandet avgetts har en ny lag om barn och föräldrar (den s. k. Allmänna utgångs- barneloven) införts i Norge den 1 januari 1982. Reglerna i denna lag om punkter vårdnad och umgänge bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4. Också i Danmark och Finland pågår f. n. en översyn av gällande regler om föräldrar och barn. I detta lagstiftningsärende har överläggningar ägt rum med företrädare för de danska. finländska och norska justitiedepartementen.

Hänvisningar till S1

2. Allmän motivering 2.1 Allmänna utgångspunkter 2.1 .] Reformens inriktning

Gällande regler om vårdnad om barn härstammar från de lagar om föräldrar och barn som kom till under åren 1917—1920. Mot bakgrund av de ökade strävandena mot jämställdhet mellan kvinnor och män inleddes under 1970-talet en reform av äktenskapslagstiftningen. som delvis fick återverk- ningar även på reglerna om vårdnaden om barn. Ett viktigt steg togs år 1973, då reglerna om äktenskapsskillnad ändrades. Genom denna ändring. som innebar bl. a. att en makes skuld inte längre kunde åberopas som grund för äktenskapsskillnad. fick frågan om vem av makarna som bar skulden till söndringen inte heller tillmätas någon betydelse vid avgörandet av vem av dem som efter en skilsmässa skulle få vårdnaden om sina barn. Vidare stärktes möjligheterna för fäder att få vårdnaden om sina barn i de fall föräldrarna inte var gifta med varandra (prop. 1973:32. LU 20, rskr 256 samt SFS 1973:645 och 646). År 1976 ändrades vårdnadsreglerna ytterligare. Då beslutades, som inledningsvis nämnts. nya regler om gemensam vårdnad för ' ogifta eller frånskilda föräldrar (prop. l975/76:170. LU 33. rskr 397 och SFS 1976:612). '

En samlad översyn av vårdnadsreglerna har numera, som också tidigare berörts, gjorts av utredningen om barnens rätt, som i betänkandet (SOU 1979:63) Om föräldraansvar m. m. har lagt fram förslag till en genomgri- pande förändring av de centrala bestämmelserna om vårdnaden om barn. Sålunda föreslås ändringar i reglerna om vårdnadshavare, om Vårdnadens innehåll och utövande och om umgänge. Vidare föreslår utredningen vissa nya regler om domstolsprövningen. vilka bl.a. handlar om talerätt och ombud för barnet. samt en del ändringar i fråga om socialnämndernas medverkan för att lösa vårdnadskonflikter m. m. Slutligen innehåller betänkandet förslag till omfattande ändringar i reglerna om verkställighet av domstols avgörande om vårdnad och umgänge. En allmän utgångspunkt för utredningens förslag är att barnens ställning bör stärkas genom att deras behov och den hänsyn som bör tas till dem i högre grad än nu markeras i lagen.

Praktiskt taget alla remissinstanser har anslutit sig till utredningens

2 Riksdagen 1981/82. ] saml. Nr 168

Prop. 1981/82:168 18

uppfattning att reglerna om vårdnad m. m. behöver ändras för att bättre svara mot barnens behov och anpassas till de förändringar i samhället och familjens utveckling som har ägt rum under senare år. De olika förslag som utredningen i detta syfte fört fram har emellertid fått ett blandat mottagande, även om de flesta remissinstanserna är positiva till förslagens inriktning. Några remissinstanser anser att utredningens förslag i vissa delar behöver bearbetas ytterligare. Från många håll pekas också på att utredningens förslag kan bli kostnads- och personalkrävande och att de ställer särskilda krav på utbildnings- och informationsinsatser.

För egen del vill jag till en början framhålla att flertalet av de bestämmelser som nu gäller på föräldrarättens område har sina rötter i ett samhälle som återspeglade andra förhållanden och värderingar än dem som råder i dag. Bestämmelserna utgår bl. a. från den starka föräldramyndighet som rådde tidigare. Kunskaperna om barns villkor och behov har därefter ökat. Numera finns en stor medvetenhet om att barn har en med stigande ålder och mognad allt större förmåga att själva ta ansvar i frågor som rör deras personliga förhållanden. En strävan i dagens samhälle är att fostra barn till självständiga individer.

Även om lagstiftningen redan i dag har barnens bästa som utgångspunkt anser jag, i likhet med utredningen och flertalet remissinstanser, att det är angeläget att lagstiftningen i högre grad än de nuvarande reglerna sätter barnens behov icentrum och framhäver att förhållandet mellan föräldrar och barn skall bygga på ömsesidigt hänsynstagande och ömsesidig respekt.

Utredningen har i sitt betänkande redovisat några synpunkter på barns behov. Denna redogörelse, som har tagits in i bilaga 1, har mottagits positivt av remissinstanserna och utgör enligt min mening en viktig grundval för utformningen och tillämpningen av en ny lagstiftning på detta område.

En förstärkning av det rent rättsliga skyddet för barn är naturligtvis bara en av många åtgärder som behövs för att skapa goda uppväxtbetingelser för barn och främja deras harmoniska utveckling. Bl. a. är det nödvändigt att samhället genom olika socialpolitiska åtgärder stöder dem som har ett särskilt hjälpbehov. Genom den nya lagstiftning om samhällets socialtjänst som trädde i kraft den 1 januari 1982 har målen och riktlinjerna för samhällets insatser på detta område slagits fast (prop. l979/80:1 , S_oU 44. rskr 385 samt SFS 1980:620 och 621). Som utredningen om barnens rätt har framhållit är det viktigt att de olika stöd- och hjälpinsatser som erbjuds inom socialtjänsten tas till vara för att trygga barnens uppväxtförhållanden. I enlighet med vad socialutskottet har uttalat i betänkandet SoU 1979/80:44 är det också angeläget att socialtjänstens regler om vård och skydd av barn i särskilt utsatta situationer samordnas med föräldrabalkens regler om vårdnad.

Av avgörande betydelse för att barn får växa upp under trygga och goda förhållanden är givetvis att föräldrar och andra fostrare handlar i en anda av omtanke om barnen och låter deras rättmätiga behov gå före det egna

Allmänna utgångs- punkter

Prop. 1981/82zl68 19

intresset. Nya lagregler som sätter barnens intresse i förgrunden kan medverka till en önskvärd attitydför'skjutning. Det är därför angeläget att information lämnas om dessa regler. Jag återkommer till detta i avsnitt 2.9 .

2.1.2 Reformens omfattning

Utredningen har som tidigare nämnts föreslagit en omfattande revision av hela vårdnadslagstiftningen. Förslaget berör framför allt reglerna om vårdnad i 6 kap. föräldrabalken och reglerna om verkställighet av vårdnads- avgöranden m. m. i balkens 21 kap.

När det först gäller vårdnadsreglerna innebär utredningens förslag att möjligheterna för frånskilda och ogifta föräldrar att ha gemensam vårdnad om sina barn väsentligt utökas. De nya regler om denna vårdnadsform som infördes år 1976 har emellertid hittills variti kraft endast en kortare tid. Innan närmare erfarenheter har vunnits om hur dessa regler har utfallit i praktiken bör man enligt min mening gå fram med försiktighet när det gäller en ytterligare utvidgning av institutet gemensam vårdnad. Det hindrar dock inte att en viss sådan utvidgning bör kunna ske redan nu. Detta återkommer jag till i det följande.

En vanlig missuppfattning är att gemensam vårdnad innebär att barnet skall bo växelvis under längre eller kortare perioder hos båda föräldrarna (s. k. delad vårdnad). Ett sådant växelvis boende har ofta kritiserats i den allmänna debatten om gemensam vårdnad. För att undvika missförstånd vill jag understryka att det inte i första hand är denna form av delad faktisk vårdnad som avses när frågan om en utvidgning av möjligheterna till gemensam vårdnad diskuteras i det följande.

En omständighet som kan ha verkat avhållande på föräldrarnas benägen— het att Välja gemensam vårdnad är att det tidigare inte har gått att få underhållsbidrag och bidragsförskott i dessa fall. Med anledning av detta vill jag framhålla att en sådan möjlighet har införts den 1 juli 1979 genom de ändringari reglerna om underhållsbidrag och bidragsförskott som då trädde i kraft (se SFS 1978:853 och 858).

De möjligheter som finns att flytta över vårdnaden från föräldrarna till en särskilt förordnad förmyndare, när föräldrarna inte är lämpliga som vårdnadshavare, är f. n. starkt begränsade. Enligt utredningen bör dessa möjligheter vidgas något. Utredningen anser också att vårdnaden i undantagsfall skall kunna flyttas över till fosterföräldrar hos vilka barnet har rotat sig, även om föräldrarna inte i och för sig är olämpliga som vårdnadshavare. Som jag senare kommer att utveckla närmare delar jag utredningens uppfattning att vårdnadsreglerna bör ändras också i dessa avseenden.

Utredningen har vidare föreslagit att den nuvarande bestämmelsen om rätten för en förälder som inte är vårdnadshavare att ha umgänge med barnet

Allmänna utgångs- punkter

Prop. 1981/82zl68 20

ändras så att även barnets behov av umgänge med denna förälder framhävs. Enligt utredningen bör det också slås fast att barnet har rätt till umgänge med andra än en förälder som står barnet nära. Dessa förslag bör enligt min mening i allt väsentligt genomföras. Jag återkommer också till detta i det följande.

Ett annat av utredningens förslag går ut på att man i vårdnadsreglerna skall samla samtliga de bestämmelser som gäller i fråga om det juridiska ansvaret för ett barns personliga angelägenheter och slopa den anknytning till förmynderskapsreglerna som i dag finns när vårdnaden om ett barn anförtros åt någon annan än barnets föräldrar. Förslaget har fördelen att regelsystemet blir lättare att överblicka. Förslaget innebär emellertid samtidigt sådana sakliga förändringar som behöver diskuteras ytterligare i ett vidare sammanhang. Detta bör ske inom ramen för den allmänna översyn av lagstiftningen om förmynderskap och godmanskap som riksdagen nyligen har begärt (LU 1981/82z24. rskr 7). Jag avser att senare föreslå att utredningen om barnens rätt ges detta uppdrag.

Utredningens förslag till ändrade regler om verkställighet av domar eller beslut om vårdnad m. m. har fått ett blandat mottagande hos remissinstan- serna. Förslaget rör ett område som rymmer svåra avvägningsproblem. Ett särskilt problem utgör det ökande antalet fall då en förälder som inte har vårdnaden om ett barn olovligen för ut barnet ur landet och på så sätt skiljer barnet från dess vårdnadshavare. Detta problem har på senare år tilldragit sig särskild uppmärksamhet inom Europarådet och Haagkonferensen för internationell privaträtt. Båda organisationerna har efter det att utredning- ens betänkande lades fram var för sig antagit en konvention i syfte att förbättra det internationella samarbetet för att motverka sådana fall av kidnapping. Enligt min mening är det lämpligast att ställning tas i ett sammanhang till såväl frågan om utformningen av de interna bestämmelser- na som frågan om Sveriges anslutning till dessa konventioner. Jag är inte beredd att nu göra en sådan samlad bedömning. De ytterligare överväganden som krävs bör i stället senare i år redovisas i en departementspromemoria. som efter sedvanlig remissbehandling kan läggas till grund för en proposition i ämnet.

Jag avser inte heller att nu lägga fram något förslag om talerätt för barn i mål om vårdnad e. d. eller om representanterför barn i form av barnombud eller en särskild barnombudsman. Utredningens betänkande i denna del innehåller olika alternativa förslag, och ytterligare synpunkter har förts fram under remissbehandlingen. Dessa förslag kräver vidare bearbetning. Utred- ningen bör därför genom tilläggsdirektiv få i uppdrag att fullfölja detta arbete. 2.1.3 Terminologiska frågor

Utredningen har föreslagit ett par ändringar av delvis terminologisk natur. Enligt utredningens uppfattning bör föräldrarnas ansvar för sina barn

Allmänna utgångs- punkter

Prop. 1981/82å168 21

komma till ett tydligare uttryck i lagen. Av detta skäl föreslår utredningen att termen vårdnad ersätts med ordet föräldraansvar. En tanke med detta förslag är också att komma ifrån den sammanblandning mellan den juridiska vårdnaden och den faktiska vården om barnet som nu ofta görs.

Förslaget har fått ett blandat mottagande under remissbehandlingen. Det avstyrks av en knapp majoritet av remissinstanserna.

För min del har jag i och för sig förståelse för de syften som ligger bakom förslaget. Uttrycket föräldraansvar har dock nackdelar av annat slag än de som i dag finns beträffande uttrycket vårdnad. [ de fall det juridiska ansvaret för barnets person anförtros åt någon annan än en förälder är termen föräldraansvar motsägelsefull. Det kan vidare av psykologiska skäl framstå som olämpligt att en förälder som mister eller ej betros med det juridiska ansvaret berövas sitt "föräldraansvar". Man bör därför, i varje fall tills vidare, behålla uttrycket vårdnad som beteckning för det juridiska ansvaret Om ett barns personliga angelägenheter. Det kan dock vara lämpligt att utredningen, som enligt vad jag tidigare har förordat skall överväga samspelet mellan vårdnadsreglerna och förmynderskapsreglerna, på nytt diskuterar om det går att hitta ett bättre uttryck än vårdnad för att markera skillnaden mellan det juridiska ansvaret för och den faktiska vården om ett barn. Utredningen bör senare ges i uppdrag att ytterligare överväga denna fråga.

Gällande lagregler om vårdnad och umgänge finns i föräldrabalken . Enligt utredningen bör det redan av balkens nanm framgå att barn har rättigheter som måste respekteras av föräldrarna. Utredningen har av detta skäl föreslagit att balkens namn ändras till barn- och föräldrabalk.

En majoritet av remissinstanserna är positiva till att balkens namn ger uttryck för att balken innehåller regler inte bara om föräldrar utan även om barn. Några remissinstanser intar emellertid en _ avvisande hållning till förslaget. Ett skäl som framförs mot förslaget är att deti balken regleras även andra förhållanden än sådana som rör föräldrar och barn. såsom omyndighet för vuxna. godmanskap samt förmyndares och överförmyndares skyldighe— ter. Till detta kommer att det finns materiellt betydelsefulla lagregler om barn även på annat håll än i balken. Ytterligare ett skäl som anförs mot det föreslagna balknamnet är att detta blir tungt och till sin uppbyggnad kommer att skilja sig från övriga balkars.

För egen del anser jag att de skäl som kan finnas för att ändra balkens namn inte överväger de nackdelar som är förbundna med det föreslagna balknamnet. Jag anser därför att balken även i fortsättningen bör benämnas föräldrabalken .

Hänvisningar till S2

2.2. Barns grundläggande rättigheter m. m.

Enligt 6 kap. 2 & föräldrabalken skall den som har vårdnaden om ett barn sörja för barnets person och ge barnet sorgfällig uppfostran. Vårdnadsha- varen skall också se till att barnet får uppehälle och utbildning. Vidare gäller

Barns grundläg- gande rättigheter m. m.

Prop. 1981/82:168 22

enligt 6 kap. 3 5 föräldrabalken att vårdnadshavaren skall utöva den uppsikt över barnet som behövs. samtidigt som det anges att barnet inte får utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

Enligt utredningen bör det av föräldrabalken framgå att barn har rätt till omsorg, trygghet och förståelse samt till fostran och utbildning. Utredningen har därför föreslagit särskilda bestämmelser om detta. vilka också anger att det är barnets vårdnadshavare som skall se till att dessa behov tillgodoses samt utöva den tillsyn över barnet som behövs. Slutligen anser utredningen att det nuvarande förbudet mot aga av barn bör behållas i oförändrat skick.

Utredningens förslag har godtagits eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Från något håll uttalas dock att det inte är lämpligt att lagstifta om de känslor som människor bör hysa för varandra. Också i övrigt riktas viss kritik mot den närmare beskrivning av barnets rättigheter som utredningen har föreslagit.

Liksom utredningen och flertalet remissinstanser anser jag att det är värdefullt om föräldrabalken på ett bättre sätt än f. n. ger uttryck för de grundläggande behov som barn har rätt att få tillgodosedda av sina föräldrar och andra vårdnadshavare. I första hand kan en uppräkning av de rättigheter barn har gentemot sina vårdnadshavare ge dessa vägledning om vad de skall iaktta vid sin uppfostran av barnen. En sådan uppräkning kan vidare få betydelse vid tvister om vårdnaden om eller umgänge med ett barn på så sätt att domstolen bör välja den lösning som kan antas bäst främja att de angivna rättigheterna blir tillgodosedda. Slutligen kan bestämmelser som slår fast dessa rättigheter uppfattas som allmängiltiga normer och därmed indirekt påverka även andra än vårdnadshavare som har hand om barn eller bestämmer i frågor som rör barn.

När det gäller det närmare innehållet i en beskrivning av barns grundläggande rättigheter bör till en början — i huvudsaklig överensstäm- melse med utredningens förslag anges att barn har rätt till omvårdnad. trygghet och en god fostran. Vidare bör föreskrivas att barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart. Genom en sådan föreskrift markeras, på ett bättre sätt än den av utredningen valda formuleringen, att barn behöver förståelse och skydd för sin integritet för att kunna utveckla sin personlighet. I anslutning till denna föreskrift kan lämpligen tas in det nuvarande förbudet mot kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling av barn.

Enligt 6 kap. 2 & föräldrabalken skall vårdnadshavaren se till att barn får utbildning efter vad som är tillbörligt bl. a. med hänsyn till barnets anlag. Utredningen anser att denna bestämmelse i stället bör utformas som en rätt för barnet till utbildning som motsvarar dess önskemål. behov och förutsättningar. Med anledning av detta vill jag erinra om att det av bestälmmelsernai skollagen (1962z319) om skolplikt framgår att barn har en ovillkorlig rätt till studieri grundskolan eller motsvarande. Möjligheterna för

Barns grundläg- gande rättigheter m. m.

Prop. l98l/82:l68 - 23

ett barn att bedriva studier på högre nivå är däremot givetvis beroende av Rätten att bestäm- vilka olika alternativ som står till buds och vilka villkor som har ställts upp för rna tillträde till de högre studierna. Av stor betydelse kan också vara vilka. ekonomiska möjligheter som föreligger för att barnet skall kunna studera vidare. Av 7 kap. '] å andra stycket föräldrabalken följer att föräldrarna i mån av förmåga är underhållsskyldiga för barnets 'studier i grundskolan. gymnasieskolan eller annan jämförlig grundutbildning. Om föräldrarna inte helt kan ekonomiskt svara för barnets försörjning. blir barnet beroende av de bidrag, lån eller ekonomiska stöd i annan form som finns. Sammantaget gäller alltså att ett barns möjligheter att bedriva studier på högre nivåer än grundskolan är beroende av skilda omständigheter som vårdnadshavaren inte alltid råder över. Jag finner det därför lämpligt att man i föräldrabalken, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller i dag. endast föreskriver att vårdnadshavaren skall bevaka att barnet får tillfredsställande utbild-

ning.

] ansvaret för vårdnaden Om barn ingår enligt 6 kap. 2 så föräldrabalken en skyldighet för barnets vårdnadshavare att se till att barnet får uppehälle efter vad som är tillbörligt med hänsyn till föräldrarnas villkor och de tillgångar barnet kan äga. Utredningen anser att denna skyldighet kan utmönstras. eftersom föräldrarnas ekonomiska ansvar för sina barns försörjning regleras på annat håll (se 7 kap. föräldrabalken). Det är emellertid en sak för sig vem som har det ekonomiska ansvaret för barnets underhåll. En annan sak är vem som skall bevaka att detta ansvar fullgörs. Enligt min mening bör det även i fortsättningen anges att vårdnadshavarna skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning.

I vårdnadsfunktionen ingår slutligen enligt 6 kap. 3 & föräldrabalken att utöva den uppsikt över barnet som behövs med hänsyn till barnets ålder och 'övriga omständigheter. Avsikten med bestämmelsen är i första hand att barnet skall skyddas från att skada sig självt. Den är emellertid även ett uttryck för den skyldighet att hålla tillsyn över barnet som vårdnadshavaren har i förhållande till utomstående. Liksom utredningen anser jag att denna bestämmelse bör behållas. Termen uppsikt bör dock bytas ut mot ordet tillsyn. som enligt min mening bättre anger vad skyldigheten gäller.

2.3 Rätten att bestämma i frågor som rör barns personliga förhållanden

l föräldrabalken saknas uttryckliga regler om vem som bestämmeri frågor som rör barns personliga förhållanden. Det ligger dock i sakens natur att den som har vårdnaden om ett barn också måste kunna besluta i frågor som rör barnet. [ vissa fall är denna befogenhet emellertid inskränkt genom föreskrifter i olika författningar.

Barn har endast i begränsad utsträckning getts en laglig rätt att själva bestämma eller komma till tals. Ett exempel på en sådan bestämmelse finns i 6 kap. 4 & föräldrabalken. som reglerar barns rätt att ingå eller säga upp avtal

Prop. 1981/82zl68 24

om anställning. I viss utsträckning anses emellertid att ett barn. som har nått tillräcklig mognad, även utan direkt lagstöd kan bestämma självt.

Enligt utredningen bör det genom en uttrycklig bestämmelse i föräldra- balken slås fast att barnets vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma rörande barnets personliga förhållanden. Avsikten är emellertid inte att vårdnadshavaren generellt och utan diskussion skall bestämma vad barnet skall göra. Tvärtom framhåller utredningen att detär av stor vikt för barnets personlighetsutveckling att barnet självt får möjlighet att ta del i besluten. Av detta skäl föreslår utredningen att det också skrivs in en skyldighet för vårdnadshavaren att så snart det är möjligt samråda med barnet i angelägenheter som rör dess personliga förhållanden samt att, med iakttagande av bestämmelserna om vårdnadshavarens ansvar för barnets behov. ge barnet en med stigande ålder och mognad allt större rätt att självt bestämma.

Remissinstanserna har allmänt anslutit sig till utredningens grundsyn när det gäller bestämmanderätten i frågor som rör barnet rent personligen. Beträffande den närmare utformningen av reglerna framförs dock olika uppfattningar.

För egen del anser jag att det är en självklar utgångspunkt att vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Jag delar utredningens uppfattning att detta bör slås fast genom en uttrycklig bestämmelse i föräldrabalken. En sådan regel markerar klart vårdnadshavarens ansvar och ger också mot bakgrund av vad som tidigare har sagts om vårdnadshavarens ansvar för att barnets behov tillgodoses vårdnadshavaren stöd för att hävda barnets intressen.

Samtidigt som vårdnadshavarens principiella bestämmanderätt slås fast är det naturligtvis viktigt att också barnet ges möjlighet att självt komma till tals i frågor som rör dess person. Genom att uppmuntra barnet till att uttrycka en egen åsikt tränas barnet. som utredningen har uttryckt det, till att bli en självständig och ansvarskännande människa. Jag anser därför att den nyss förordade regeln om vårdnadshavarens bcstämmanderätt bör kompletteras med en bestämmelse som anger att vårdnadshavaren skall ta hänsyn till barents egna önskemål och synpunkter. En sådan skyldighet får emellertid inte utformas så att vårdnadshavaren skulle vara förhindrad att sätta sig över barnets vilja i de fall då barnets bästa kräver det. Barnets behov av att med tiden alltmera frigöra sig från sina föräldrar får naturligtvis inte medföra överdrivna hänsynstaganden till barnets önskemål.

Såväl angelägenhetens beskaffenhet som varje enskilt barns individuella förutsättningar varierar så starkt att det knappast är möjligt att i lagtexten annat än i mycket allmänna ordalag ge uttryck för det ökande hänsynsta- gande till barnets synpunkter och önskemål som bör följa med barnets personliga utveckling. Jag anser därför att bestämmelsen bör ges det innehållet att en vårdnadshavare skall i takt med barnets stigande ålder och

Rätten att bestäm- ma

Prop. 1981/82: 168

[Q R)!

utVeckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål.

I vissa fall kan den fråga det gäller vara av sådan art att det ter sig naturligt att barnet får bestämma självt. utan att vårdnadshavaren lägger sig i saken. Det gäller framför allt i enkla och vardagliga frågor som rör barnets personliga förhållanden. Den bestämmelse som jag nyss har förordat innebär också att vårdnadshavaren bör låta barnet bestämma självt i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans beskaffenhet och barnets mognad. Någon uttrycklig föreskrift om barnets bestämmanderätt behövs därför inte. I sammanhanget bör dock understrykas att den möjlighet som vårdnadsha- varen sålunda har att ge barnet rätt att självt bestämma inte bör få leda till att vårdnadshavaren övervältrar sitt ansvar som beslutsfattare på barnet. För barnets trygghet är det väsentligt att barnet inte tvingas att självt fatta beslut som barnet inte känner sig moget för.

Till frågan om rätten för barn att bestämma i frågor om påbörjande eller avslutande av en anställning återkommer jag i specialmotiveringen.

Hänvisningar till S2-2

  • Prop. 1981/82:168: Avsnitt 2.6

2.4. Gemensam vårdnad 2.4.1 Erfarenheterna av 1976 års reform

Föräldrar som är gifta med varandra har automatiskt gemensam vårdnad om sina barn. Före 1976 års reform av vårdnadslagstiftningen kunde andra föräldrar inte ha gemensam vårdnad. Genom denna reform fick emellertid frånskilda föräldrar möjlighet att efter skilsmässan fortsätta eller på nytt börja utöva den gemensamma vårdnaden. En förutsättning för detta är att båda föräldrarna är ense om denna vårdnadsform och att domstol förordnar om sådan vårdnad. Även föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra kan efter 1976 års reform få gemensam vårdnad om sina barn. om båda föräldrarna begär det hos domstol. Domstolen kan emellertid i fråga om både frånskilda och ogifta föräldrar vägra att förordna om gemensam vårdnad. om ett sådant förordnande skulle vara uppenbart stridande mot barnets bästa.

Syftet med de nya reglerna om gemensam vårdnad har i första hand varit att främja goda förhållanden mellan barnet och båda föräldrarna. Beträf- fande den närmare bakgrunden till reglerna kan hänvisas till prop. 1975/76:l70 s. 141—154 och LU 1975/76133 s. 79—82.

Någon riksomfattande statistik över antalet avgöranden om gemensam vårdnad som har meddelats sedan'de nya reglerna trädde i kraft finns inte. Tillgängliga undersökningar visar dock att möjligheten att begära gemensam vårdnad hittills har utnyttjats i ganska begränsad utsträckning. även om antalet avgöranden på senare tid tenderar att öka. Ett skäl för att vårdnadsformen under de första åren inte kom till större användning kan ha varit att frågan om underhållsbidrag och bidragsförskott i dessa fall då ännu inte hade lösts. En ändringi denna del kom till stånd genom de nya regler om underhåll och bidragsförskott till barn vilka i sina hux-'uddelar trädde i kraft

Gemensam vård- nad

Prop. l981/82:l68 26

den 1 juli 1979 (prop. 1978179112).

Någon bredare vetenskaplig studie av 1976 års vårdnadsregler finns såvitt känt inte. Reglerna har dock studerats i examensarbeten av olika slag vid universiteten och högskolorna i landet. Vid pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet pågår f. 11. ett forskningsprojekt om gemensam vårdnad.

Våren 1978 tillsatte socialstyrelsen en arbetsgrupp med uppdrag att studera vårdnad om barn vid separation. Resultatet av gruppens arbete har publicerats i skriften "Mamma. pappa eller båda?" (Socialstyrelsen redovisar 197918). I skriften redovisas erfarenheterna under år 1977 hos ett antal kommuner. PBU-centraler. socialkonsulenter och allmänna advokat- byråer av vårdnadsreformcn samt en del statistiska uppgifter. Bl. a. framgår att Stockholms tingsrätt är 1977 meddelade sammanlagt "245 avgöranden om gemensam vårdnad. Nästan 50% av dessa gällde ogifta sammanboende föräldrar.

Enligt en annan undersökning. gjord vid Uppsala universitet. valdes under år 1977 gemensam vårdnad i samband med äktenskapsskillnad i 9 % av målen vid Stockholms tingsrätt. Motsvarande siffror var för samma tid för Uppsala tingsrätt 12.5 %. för Uppsala läns södra tingsrätt 3 % och för. Norrköpings tingsrätt 1.5 %.

Enligt ytterligare en undersökning gjord vid Stockholms universitet. hade antalet avgöranden om gemensam vårdnad som meddelats av Stockholms tingsrätt under år 1979 ökat till 515. Den största gruppen av dem som hade begärt gemensam vårdnad var nu de frånskilda föräldrarna. som svarade för 256 avgöranden mot 89 avgöranden år 1977. Antalet ogifta sammanboende föräldrar som år 1979 erhöll gemensam vårdnad vid tingsrätten var enligt samma undersökning 162. Undersökningen visar också. att tingsrätten detta år i 42 fall anförtrodde vårdnaden gemensamt åt frånskilda föräldrar av vilka efter äktenskapsskillnaden endast en från början varit vårdnadshavare.

En fortsatt uppföljning av 1976 års vårdnadsregler kom till-stånd våren 1981 vid en konferens om gemensam vårdnad som anordnades av Allmänna barnhuset En dokumentation fran mötet finns 1 skriften Gemensam vårdnad Konferensrapport från Sätra bruk 1981.

Det material som sålunda finns ger inte någon entydig bild av skälen till att föräldrar väljer eller avstår från att välja gemensam vårdnad. Det framgår inte-heller hur gemensam vårdnad har utfallit i praktiken i de fall denna vårdnadsform har valts. En av orsakerna till att ogifta föräldrar som bor tillsammans inte har valt gemensam vårdnad i större utsträckning är enligt utredningen om barnens rätt att föräldrarna har funnit det dyrt och krångligt att hos domstol få bekräftat ett ansvar som de redan har tagit på sig i praktiken. Av de föräldrar som inte bor tillsammans och som har valt gemensam vårdnad har många som intervjuats i olika undersökningar angett att de sett den gemensamma vårdnaden som en naturlig vårdnadsform även när föräldrar bor isär. Andra föräldrar har kommit fram till denna lösning av

Gemensam vård— nad

Prop. 1981/82: 168 27

vårdnadsfrågan därför att ingen av föräldrarna har velat släppa ifrån sig vårdnaden om barnet eller förlora en nära kontakt med barnet. Några av dessa föräldrar har närmast på försök bestämt sig för en gemensam vårdnad. medan andra har sett den gemensamma vårdnaden som en möjlighet att slippa ifrån en uppslitande vårdnadsprocess.

Gemensamt för de flesta särboende föräldrar som har valt gemensam vårdnad har varit intresset och ambitionen att upprätthålla en nära och god kontakt med barnet trots särboendet. Av en undersökning (Ds S 1981:18) Ensamförälder 1980, som har gjorts vid Umeå universitet på uppdrag av ensamförälde-rkommittén (S 1977:16), framgår också att kontakterna mellan barn och föräldrar som inte sammanbor med barnet är markant tätare när föräldrarna har gemensam vårdnad än när de inte har det.

Det material som i övrigt finns om gemensam vårdnad visar att många föräldrar har saknat information om följderna av att välja gemensam vårdnad och hur den gemensamma vårdnaden bör utövas för att fungera i praktiken. Eftersom referensmaterial om de praktiska följderna i stort sett saknades vid reformens början har många föräldrar i stor utsträckning fått pröva sig fram till de arrangemang som de funnit lämpligast.

Det tillgängliga utredningsmaterialet visar att en klar majoritet av de ogifta eller frånskilda föräldrar som har gemensam vårdnad är nöjda med de nya vårdnadsreglerna. De vill också i allmänhet rekommendera gemensam vårdnad även för andra föräldrar. Bland de positiva upplevelser som redovisas från tillfrågade föräldrar är, främst från männens sida. känslan av att få vara med och ta del i vad som händer barnet och en tätare och mer otvungen samvaro med barnet. Från framför allt kvinnornas sida anges som särskilt positivt att slippa att ensam behöva ta ansvaret för barnet och att ha någon att tala med om barnets uppfostran. Bland negativa reaktioner hos föräldrarna framhålls det arbetskrävande i att hålla fortlöpande och nära kontakter med varandra och att ha en god planering. Några föräldrar har upplöst den gemensamma vårdnaden eller överväger att göra det. eftersom de finner vårdnadsformen svår eller alltför krävande. Det förekommer också att föräldrarna tycker sig märka att barnet inte far väl av de praktiska arrangemang som har valts.

Hur barnet självt upplever en gemensam vårdnad. när föräldrarna bor isär, saknas det närmare uppgifter om. I många fall torde den gemensamma vårdnaden bidra till att tillgodose barnets behov av nära och goda relationer till båda sina föräldrar. I den kritik som har förts fram mot gemensam vårdnad såväl i remissyttrandena över utredningens betänkande som i den allmänna debatten hävdas dock att det finns en risk för att särboende föräldrar kan välja denna vårdnadsform inte för barnets skull utan för att åstadkomma rättvisa mellan föräldrarna. Detta kan komma till uttryck bl. a. i att föräldrarna kräver att ha barnet boende hos sig lika långa tider'var. En rakt motsatt effekt kan följa när föräldrarna ser gemensam vårdnad som en möjlighet att själva slippa ta ställning i vårdnadsfrågan. De kan då alltför

Gemensam vård- nad

Prop. l98l/82zl68 28

mycket övervältra ansvaret för olika beslut på barnet. något som kan försätta barnet i svåra lojalitetskonflikter eller skapa otrygghet. En ytterligare negativ effekt kan inträda när föräldrarna inte har löst sina inbördes konflikter men ändå ger sig in i en vårdnadsform som kräver samförstånds- lösningar. Även här kan barnet utsättas för lojalitetskonflikter och en uppväxt utan den fasthet och trygghet som barnet behöver. Barnet kan också komma att utnyttjas av en förälder som kontaktlänk med en partner som föräldern inte förmår att helt skilja sig ifrån.

Den kritik som riktas mot reformen om gemensam vårdnad för ogifta eller frånskilda föräldrar hänför sig främst till hur föräldrarna faktiskt sörjer för barnets person. Efter det att 1978 års underhållsreform trädde i kraft har det endast i begränsad utsträckning framförts kritik mot de juridiska och ekonomiska följderna. Däremot anses det mer allmänt att det brister i den information som föräldrar behöver när de har att ta ställning till hur vårdnaden om barnet bör anordnas.

2.4.2. Gemensam vårdnad som huvudregel för alla föräldrar?

En utgångspunkt för utredningen har varit att båda föräldrarna till ett bara skall känna lika stort ansvar för barnet vare sig de är gifta eller frånskilda eller över huvud taget inte har varit gifta med varandra. Utifrån denna utgångspunkt har utredningen diskuterat om inte alla föräldrar. oavsett vilken kategori de tillhör. bör automatiskt ha gemensam vårdnad om sina barn. om inte domstol förordnar annat. Ett annat alternativ, som delvis kompletterar det förra. är att domstol i särskilda fall skall kunna förordna om gemensam vårdnad även mot en förälders vilja. dvs. kunna antingen vägra att upplösa en gemensam vårdnad eller besluta om gemensam vårdnad på begäran av endast den ena av föräldrarna.

Utredningens majoritet har stannat för att inte lägga fram något av dessa alternativ som utredningens huvudalternativ. Mot detta har tre ledamöter reserverat sig. De flesta remissinstanserna har emellertid anslutit sig till majoritetens uppfattning.

För egen del har jagi och för sig förståelse för syftet med förslaget om att föräldrar i princip alltid bör ha gemensam vårdnad om sina barn. Med en sådan ordning skulle barnens behov av samhörighet med båda föräldrarna markeras tydligare än f. n. Som flera remissinstanser har påpekat lämpar sig emellertid denna ordning inte för alla föräldrar. Om vårdnadsformen skall kunna fungera och vara det stöd för barnen som är avsett kräver den att föräldrarna står i nära kontakt med varandra och sina barn och att föräldrarna har vilja och förmåga att samarbeta. I vissa fall kan förutsätt— ningarna för en sådan nära föräldrakontakt saknas. Det kan också uppstå slitningar mellan föräldrarna som försvårar eller omöjliggör det samarbete som krävs.

Vad jag nu har sagt innebär till en början att gemensam vårdnad inte bör

Gemensam vård- nad

Prop. 1981/82zl68 - 29

påtvingas föräldrar som inte båda är positivt inställda till denna vårdnads- form. Det bör alltså inte komma i fråga att domstol skall kunna förordna om gemensam vårdnad mot en förälders vilja eller vägra att upplösa en sådan vårdnad trots att en förälder begär det. Men inte heller i övrigt är det lämpligt att generellt föreskriva gemensam vårdnad som huvudregel. Även om inte föräldrarna själva eller någon av dem uttryckligen motsätter sig denna vårdnadsform, är det angeläget att den används endast av dem som kan antas ha förutsättningar för att leva upp till de krav som den gemensamma vårdnaden ställer på dem. Detta hindrar emellertid inte att möjligheterna till gemensam vårdnad bör utvidgas i förhållande till vad som nu gäller. Den frågan behandlas i de båda följande avsnitten.

Hänvisningar till S2-4-2

  • Prop. 1981/82:168: Avsnitt 2.4.4

2.4.3. Gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar

Föräldrar som är gifta med varandra har direkt på grund av lag gemensam vårdnad om sina barn (6 kap. 7 & första stycket föräldrabalken). Om föräldrarna begär äktenskapsskillnad, är domstolen skyldig att i samband med äktenskapsskillnadsdomen förordna om vårdnaden om barnen. Önskar föräldrarna då fortsätta den gemensamma vårdnaden. skall domstolen besluta i överensstämmelse med deras önskan, om det ej är uppenbart stridande mot barnets bästa (6 kap. 7 5 andra stycket föräldrabalken).

Utredningen har föreslagit att domstolen inte längre skall vara skyldig att alltid meddela förordnande om vårdnaden när föräldrarna erhåller äkten- skapsskillnad. Utredningen anser att de problem som en skilsmässa ofrånkomligen för med sig ofta ökar genom den prestigekamp om barnen som föräldrarna kan driva. Enligt utredningen torde det många gånger kunna skapas bättre förutsättningar för att skilsmässan görs upp i godo. om— vårdnadsfrågan inte måste ingå i denna uppgörelse. Utredningen anser vidare att den obligatoriska prövning som domstolen i dag skall göra markerar en onödigt negativ inställning till möjligheten för båda föräldrarna att ha ett fortsatt gemensamt ansvar för sina barn. Utredningen har därför föreslagit att den gemensamma vårdnaden automatiskt skall fortsätta även efter en äktenskapsskillnad. såvida inte föräldrarna eller en av dem begär att den gemensamma vårdnaden upplöses. Utredningen är emellertid inte enig. ! en reservation förordas att den nuvarande obligatoriska domstolsprövning- en vid äktenskapsskillnad står kvar.

Remissopinionen är i denna fråga splittrad. En majoritet tillstyrker att den gemensamma vårdnaden automatiskt fortsätter även efter en äktenskaps- skillnad, om inte föräldrarna begär annat. Många remissinstanser pekar emellertid på att förslaget kan vara förenat med vissa risker för barnet. Bl. a. framhålls att ett borttagande av den nuvarande domstolsprövningen kan leda till att föräldrarna på grund av obetänksamhet. eftergivenhet hos den ene eller en önskan att slippa en uppslitande vårdnadstvist kommer i en vårdnadssituation som de inte bemästrar. Förmår föräldrarna inte samarbeta

Gemensam vård- nad

Prop. l98l/82zl68 30

eller störs samarbetet av inbördes motsättningar mellan dem. kan barnet enligt dessa remissinstanser tvingas leva i en otrygg och i övrigt skadlig miljö.

För egen del ser jag fördelar i att en äktenskapsskillnad inte automatiskt behöver medföra ett förordnande från domstolens sida om vårdnaden om makarnas barn. Med hänsyn till vad jag tidigare har sagt om nyttan med gemensam vårdnad är det en naturlig utgångspunkt att denna vårdnadsform fortsätter även efter det att föräldrarna har skilt sig och utan att domstolen behöver ta upp frågan.

Ett sätt att nå detta resultat är att. som utredningen har föreslagit, den gemensamma vårdnaden upplöses endast om föräldrarna själva eller någon av dem begär det. Spörsmålet är då hur stora riskerna är för att barnet skall "glömma bort" eller att föräldrarna inte inser följderna av sin passivitet, om domstolen prövar vårdnadsfrågan endast på föräldrarnas eget initiativ.

Inte några föräldrar torde undgå praktiska problem när en äktenskaps- skillnad är förestående. Ifråga om barnen reser sig omedelbart frågan var de skall bo och hur underhållsansvaret för dem skall fördelas mellan föräldrar- na. I samband med detta torde det i de flesta fall bli aktuellt att diskutera också vem av dem som skall ha den juridiska vårdnaden om barnen. Att denna fråga skulle "glömmas bort" ter sig därför enligt min mening inte särskilt sannolikt. Däremot kan det finnas en risk för att föräldrarna inte får eller nås av den information som är nödvändig för att de skall kunna lösa frågan om den juridiska vårdnaden på ett sätt som svarar mot barnens behov. Vad som behövs är en information inte bara om de juridiska. ekonomiska och faktiska effekterna av den ena eller den andra vårdnadsformen efter en separation. Viktigt är också att föräldrarna görs uppmärksamma på de allvarliga påfrestningar som barnen utsätts för vid en äktenskapsskillnad och att föräldrarna får upplysning om vilka rådgivningsorgan som finns att tillgå och vilken hjälp i övrigt som samhället och enskilda organ kan erbjuda familjer som ståri begrepp att splittras. Enligt min mening är det angeläget att informationsinsatserna i dessa delar förbättras.

Med en sådan förbättrad information kan jag inte se att en ordning. enligt vilken den gemensamma vårdnaden automatiskt fortsätter efter en äkten- skapsskillnad om inte föräldrarna eller någon av dem begär annat, skulle behöva få några negativa följder. Domstolen bör dock även vid denna ordning ha möjlighet att i samband med domen på äktenskapsskillnad upplösa den gemensamma vårdnaden. om det genom socialnämnden eller på annat sätt har kommit fram att någon av föräldrarna är så olämplig att han eller hon inte längre bör få stå kvar som vårdnadshavare för barnet eller om gemensam vårdnad av andra skäl är uppenbart oförenlig med barnets bästa.

Gemensam vård- nad

Prop. l981/82:168 31

2.4.4. Gemensam vårdnad för ogifta föräldrar

Som förut nämnts gäller f. n. att föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra kan få gemensam vårdnad om sina barn endast efter ansökan av dem båda hos domstol. Enligt utredningen bör det emellertid i fortsättningen vara tillräckligt att de tillsammans anmäler till pastorsämbetet att de önskar denna vårdnadsform. Förfarandet föreslås bli kostnadsfritt och stå öppet för såväl sammanboende som särboende föräldrar. I en reservation har dock förordats att anmälningsförfarandet erbjuds endast sammanboende föräldrar.

I de fall båda föräldrarna dagligen tar del i den faktiska omvårdnaden om barnet och barnets uppfostran är det enligt min mening naturligt att föräldrarna också har ett gemensamt rättsligt ansvar för barnet. Så är fallet i dag beträffande gifta föräldrar. vilka automatiskt har gemensam vårdnad. Situationen för ogifta samboende föräldrar torde i allmänhet inte skilja sig nämnvärt från den som råder i en familj där föräldrarna är gifta med varandra. I fråga om de ogifta samboende föräldrarna saknas emellertid den officiella registrering av samhörighetcn som vigseln utgör för de gifta föräldrarna. Det är därför. som också utredningen har kommit fram till. inte möjligt att enbart med utgångspunkt i föräldrarnas samboende som sådant knyta någon regel om gemensam vårdnad. utan man är hänvisad till att föräldrarna själva tar initiativ till denna vårdnadsform.

De möjligheter som ogifta samboende föräldrar har i dag att ansöka hos domstol om gemensam vårdnad synes hittills ha utnyttjats i ganska liten utsträckning. Enligt vad utredningen har redovisat och som också har nämnts i det föregående kan en av orsakerna till detta vara att många finner det dyrt och krångligt att hos domstol få bekräftat ett ansvar som de redan har tagit på sig i praktiken.

Det förslag om en gemensam anmälan till pastorsämbetet som utredningen har fört fram har allmänt vunnit gillande under remissbehandlingen. Förfarandet är enkelt, och både föräldrar och domstolar besparas arbete. I de flesta fall då faderskapet till barn fastställs genom ett faderskapserkän- nande torde föräldrarna med hjälp av den information som socialnämnden lämnar ha möjlighet att redan i samband med att faderskapet fastställs anmäla sitt önskemål om gemensam vårdnad. En anmälan som sker i detta sammanhang kan lätt vidarebefordras av socialnämnden till pastorsämbetet i samband med att nämnden fullgör sin skyldighet att till ämbetet anmäla faderskapserkännandet. Också jag anser därför att ogifta samboende föräldrar i fortsättningen bör kunna få gemensam vårdnad genom en enkel anmälan till pastorsämbetet.

En majoritet inom utredningen har föreslagit att möjligheten att efter anmälan få gemensam vårdnad bör stå öppen också för ogifta särboende föräldrar. Föräldrar som tillhör denna kategori kan tidigare ha sammanbott utan att då anmäla önskemål om gemensam vårdnad. Det kan också vara

Gemensam vård- nad

Prop. 1981/82:168 _ 32

fråga om föräldrar som aldrig någonsin har sammanbott. Flera remissinstan— ser har godtagit att också dessa båda grupper ges möjlighet till ett förenklat förfarande för att få gemensam vårdnad. Själv är jag dock inte övertygad om att det är lämpligt att helt utan prövning ge dessa föräldrar ett gemensamt rättsligt ansvar för sina barn. Har föräldrarna inte under sin samboendetid valt gemensam vårdnad. bör de alltså liksom nu vara hänvisade till att göra ansökan hos domstol. Och detsamma bör gälla. när föräldrarna över huvud taget inte har bott ihop och inte heller gör det när de vill ha gemensam vårdnad.

Sammanfattningsvis föreslår jag att möjligheten att genom en enkel anmälan till pastorsämbetet få gemensam vårdnad erbjuds endast ogifta föräldrar som bor tillsammans. Lagtekniskt bör förutsättningarna för att en registrering av den gemensamma vårdnaden skall ske hos pastorsämbetet utformas så att båda föräldrarna och barnet skall vara kyrkobokförda på samma fastighet. Vidare bör som förutsättning för registrering av gemensam vårdnad gälla att vårdnadsfrågan inte tidigare har prövats av domstol.

För att underlätta pastorsämbetenas handläggning bör möjligheten att anmäla gemensam vårdnad kunna utnyttjas endast när både föräldrarna och barnet är svenska medborgare.

2.4.5 Upplösning av gemensam vårdnad Betänketid

Enligt 11 kap. 1 & giftermålsbalken skall makar som vill skiljas iaktta en betänketid bl. a. om en av dem varaktigt bor tillsammans med ett eget barn under 16 år som står under denna förälders vårdnad. Betänketiden är minst sex månader och högst ett år.

Utredningen anser att behovet av eftertanke innan en gemensam vårdnad om barn under 16 år upplöses är lika stort vare sig föräldrarna är gifta med varandra eller inte. En betänketid på minst sex månader och högst ett år föreslås därför för alla dessa fall. Denna tid skall enligt förslaget börja löpa när föräldrarna eller en av dem begär hos domstol att den gemensamma vårdnaden skall upplösas.

Beträffande utredningens förslag har åsikterna brutit sig under remissbe- handlingen. De remissinstanser som stöder förslaget är ungefär lika många som de som tar avstånd från detta (se bil. 3 avsnitt 3.4 och 5.2 ).

En betänketid får antas ha sin största betydelse i fall då föräldrarna är oense om huruvida den gemensamma vårdnaden skall upplösas eller vem av dem som vid en sådan upplösning skall ha vårdnaden om barnet. I dessa fall skulle en betänketid kunna ge tid för eftertanke innan domstolen slutligt avgör vårdnadsfrågan. I vårdnadstvister brukar domstolarna emellertid normalt begära en vårdnadsutredning från socialnämnden. Redan den tid som förflyter innan denna utredning är klar torde i de flesta fall — även om

Gemensam vård- nad

Prop. 1981/82:168 33

utredningstiden förkortas (se avsnitt 2.7.4) vara tillräcklig för att föräldrarna skall hinna tänka igenom sin situation. Jag anser därför att i de fall då vårdnadsfrågan är tvistig och en vårdnadsutredning alltså äger rum någon särskild betänketid inte behövs innan domstolen slutligt avgör vårdnadsfrågan. Och om betänketidcn även är avsedd att förhindra en möjlighet till ett interimistiskt avgörande i denna fråga. är detta enligt min mening inte någon lämplig lösning. Detta återkommer jag strax till.

Som jag redan har antytt torde skälen för att införa en betänketid vara ännu mindre i de fall då föräldrarna är överens om att den gemensamma vårdnaden skall upplösas och om vem av dem som ensam skall vara vårdnadshavare i fortsättningen. Det är knappast troligt att en betänketid i dessa fall skulle fylla någon egentlig funktion. Tvärtom finns det risk för att de motsättningar som har gjort att föräldrarna har enats om att upplösa den gemensamma vårdnaden förvärras. om de tvingas att fortsätta denna vårdnad under en betänketid.

Sammanfattningsvis anser jag att det inte finns skäl att. vid sidan av den betänketid som nu gäller för gifta föräldrar före en skilsmässa. införa en särskild betänketid inför upplösningen av en gemensam vårdnad.

Interimistiska beslut

Enligt 6 kap. 13 5 första stycket föräldrabalken kan domstolen interimis- tiskt besluta beträffande vårdnaden om barn. Detta innebär att domstolen meddelar ett provisoriskt beslut som gäller till dess att vårdnadsfrågan har avgjorts genom dom eller beslut som har vunnit laga kraft. Ett sådant interimistiskt beslut kan omprövas av domstolen när som helst under rättegången.

Det underlag som domstolen bygger det interimistiska belutet på är ofta magert. Det hindrar inte att detta beslut i praktiken får stor betydelse för domstolens slutliga ställningstagande i vårdnadsfrågan. Utredningen anser därför att ett interimistiskt beslut om vårdnaden bör få meddelas endast om det finns särskilda skäl för det. t. ex. då det på grund av missbruk av en förälder vid utövande av vårdnaden skulle visa sig nödvändigt att omedelbart skilja föräldern från vårdnaden.

[ stället för ett interimistiskt beslut om vårdnaden bör domstolen enligt utredningen i första hand besluta interimistiskt om bostaden för barnet. Utredningen anser att en sådan ordning är ägnad att förstärka känslan hos föräldrarna av ansvar och intresse för barnet. Ingen av föräldrarna blir då helt avskuren från vårdnaden.

Utredningens förslag har fått ett blandat mottagande under remissbehand- lingen. Förslagen tillstyrks resp. avstyrks av i stort sett lika många remissinstanser (se bil. 3 avsnitt 3.4 och 5.2).

För min del är jag inte övertygad om att det är någon fördel med en ordning som innebär att domstolen interimistiskt kan besluta om bostad för barnet i 3 Riksdagen 1981/82. ] saml. Alr168

Gemensam vård- nad

Prop. 1981/82zl68 34

fall då föräldrarna är oense om vem av dem som skall lta vårdnaden om barnet. Kan de inte enas i den viktiga frågan om bostaden. är det knappast troligt att de efter ett sådant beslut kan samarbeta i övriga frågor som rör vårdnaden. Enligt min mening är det därför att föredra att domstolens interimistiska prövning får gälla vårdnaden i dess helhet.

Som jag nämnt i avsnitt 2.4.2 har jag den uppfattningen att man inte bör tvinga föräldrar att utöva gemensam vårdnad när de inte båda är överens om denna vårdnadsform. Om en av dem vill få den gemensamma vårdnaden upplöst. bör domstolen därför kunna förordna om detta och besluta vem som skall ha vårdnaden under tiden till dess att vårdnadsfrågan kan definitivt avgöras. Jag anser därför att det inte finns anledning att begränsa de möjligheter som domstolen f. n. har att interimistiskt besluta om vårdna- den.

Under remissbehandlingen har framhållits att det enligt gällande rätt inte finns någon ovillkorlig rätt för föräldrarna att få ett interimistiskt beslut om vårdnaden (se bil. 3 avsnitt 5.2.3 ). Detta påpekande är enligt min mening så till vida riktigt att domstolen inte är tvungen att omedelbart meddela ett sådant beslut så snart det har begärts. Det kan också många gånger vara fördelaktigt att domstolen väntar med detta beslut till dess att ett tillfredsställande underlag finns för beslutet.

Utredningen har föreslagit att domstolen — för att få ett bättre underlag för det interimistiska beslutet än f. n. skall ha möjlighet att skyndsamt inhämta upplysningar från socialnämnden i vårdnadsfrågan. Till detta förslag återkommer jag i avsnitt 2.8.2.

Valet av vårdnadshavare

I samband med att en gemensam vårdnad upplöses skall domstolen enligt 6 kap. 7? föräldrabalken förordna vem av föräldrarna som i fortsättningen skall ensam utöva vårdnaden. Är föräldrarna överens om detta. skall domstolen besluta i överensstämmelse med deras önskemål om det inte är uppenbart stridande mot barnets bästa. Är föräldrarna oense om vem som skall ha vårdnaden. skall domstolen besluta efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets bästa.

Enligt utredningen bör bedömningen av vem av föräldrarna som i denna situation skall anförtros vårdnaden uteslutande grundas på vad som är bäst för barnet. oavsett om föräldrarna är överens om vem som skall ha vårdnaden eller ej. Denna uppfattning har i allmänhet lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

Enligt min mening har det ett egenvärde att föräldrarna. när de inte längre vill ha gemensam vårdnad. kan enas om vem av dem som skall ha vårdnaden om barnet. I allmänhet torde det bäst gagna barnets intresse att föräldrarna inte inbördes strider om denna fråga. Liksom utredningen och remissinstan- serna anser jag emellertid att det i lagen i första hand bör markeras att

Gemensam vård- nad

Prop. 1981/82:168 35

vårdnaden skall anförtros åt den förälder som är lämpligast som vårdnads- havare. oavsett vilken inställning föräldrarna själva har i denna fråga. Det kan inte uteslutas att det finns situationer när föräldrarna mindre ser till barnets behov och mera beaktar sina egna intressen. Bakom föräldrarnas uppgörelse kan ligga t. ex. ekonomiska överväganden eller ett rättvisetän- kande som inte i tillbörlig grad tar hänsyn till vad barnet självt vill. Även om föräldrarna är överens i vårdnadsfrågan bör detta alltså inte vara utslagsgi- vande för domstolens bedömning av vårdnadsfrågan, låt vara att föräldrarnas överenskommelse bör tillmätas stor betydelse.

Jag anser alltså att då en gemensam vårdnad upplöses vårdnaden om barnet alltid bör anförtros åt den av föräldrarna som är lämpligast som vårdnadshavare, oavsett om föräldrarna är överens i denna fråga eller ej.

Om en förälder som har gemensam vårdnad om barnet tillsammans med den andra föräldern är uppenbart olämplig som vårdnadshavare, kan domstolen enligt 6 kap. 7 och 9 55 föräldrabalken i mål om äktenskapsskill— nad mellan föräldrarna eller annars på talan av socialnämnden ta ifrån denna förälder vårdnaden om barnet. I ett sådant fall skall den andra föräldern tillerkännas vårdnaden ensam, om det inte med hänsyn till barnets bästa är uppenbart att inte heller denna förälder bör anförtros vårdnaden.

I fall då en förälder som har gemensam vårdnad om ett barn är olämplig som vårdnadshavare bör domstolen enligt utredningen förutsättningslöst pröva om vårdnaden bör anförtros åt den andra föräldern eller åt någon annan. Något företräde för den andra föräldern bör med andra ord inte gälla i denna situation. Denna uppfattning har i allmänhet inte kommenterats under remissbehandlingen.

För egen del anser jag det naturligast att, om en förälder som har gemensam vårdnad om ett barn inte längre bör vara vårdnadshavare, vårdnaden om barnet får fortsätta att utövas av den andra föräldern, förutsatt att inte också denne är olämplig som vårdnadshavare. Jag delar alltså inte utredningens uppfattning att man i denna situation bör kunna ta ifrån en i och för sig lämplig förälder vårdnaden, om det finns någon annan som kan anses lämpligare som vårdnadshavare.

Vad jag nu har sagt har tillämpning också i fall då en förälder som har gemensam vårdnad om ett barn dör. Detta överensstämmer med vad som gäller f. n. enligt 6 kap. 10å första stycket föräldrabalken. Också i denna situation bör vårdnaden alltså i regel fortsätta att utövas av den andra föräldern. Undantag bör dock givetvis gälla, om denne är olämplig som ensam vårdnadshavare.

Till frågan när en förälder kan anses olämplig som vårdnadshavare återkommer jag i avsnitt 2.5.2 .

Gemensam vård- nad

Prop. 1981/82:168 36

Hänvisningar till S2-4-4

2.5. Övernyttning av vårdnaden 2.5.1 Överflytming av vårdnaden till en annan förälder

Om ett barn står under vårdnad av endast en av föräldrarna och den andra föräldern vill få vårdnaden överflyttad till sig, skall domstolen enligt 6 kap. 8 & föräldrabalken bifalla denna begäran om det är skäligt med hänsyn till barnets bästa. Är föräldrarna överens om att vårdnaden flyttas över till den andra föräldern. skall domstolen besluta i överensstämmelse med deras önskemål om det inte är uppenbart stridande mot barnets bästa.

Utredningen anser att bedömningen av om vårdnaden skall flyttas över från en förälder till en annan bör, liksom när en gemensam vårdnad upplösas. grundas på vad som är bäst för barnet oavsett om föräldrarna är överens om överflyttningen eller ej. Remissinstanserna har i allmänhet anslutit sig till denna uppfattning. För egen del kan jag hänvisa till vad jag har anfört i avsnitt 2.4.5 beträffande den motsvarande bedömning som skall göras när en gemensam vårdnad upplöses. Jag anser alltså att vårdnaden skall flyttas över till den andra föräldern endast om denne är lämpligare som vårdnadshavare. oavsett om föräldrarna är överens om överflyttningen eller ej. Det ligger docki sakens natur att det i allmänhet är bäst för barnet. om den lösning väljs som föräldrarna gemensamt har kommit fram till.

När frågan om att flytta över vårdnaden från den ena till den andra föräldern aktualiseras vid domstol. kan domstolen f.n. förordna någon annan som vårdnadshavare endast om socialnämnden för talan om detta

under åberopande av att båda föräldrarna är uppenbart olämpliga som vårdnadshavare (se 6 kap. 8 och 9 55 föräldrabalken).

Enligt utredningen bör domstolen i ett mål om överflyttning av vårdnaden från den ena till den andra föräldern kunna anförtro vårdnaden åt någon annan, om det är bäst för barnet. Under remissbehandlingen har denna uppfattning inte kommenterats särskilt.

Enligt min mening ligger det i och för sig nära till hands att domstolen. om den finner att vårdnaden bör flyttas över från en förälder därför att denne inte är lämplig som vårdnadshavare. i första hand anförtror vårdnaden åt den andra föräldern. Det är dock inte lika naturligt att denne har företräde till vårdnaden i detta fall som då en gemensam vårdnad upplöses. I det senare fallet är ju föräldern redan vårdnadshavare. Att vårdnaden då bör anförtros åt någon annan endast om också denna förälder kan anses olämplig som vårdnadshavare har jag tidigare förordat i avsnitt 2.4.5 . När föräldern inte redan är vårdnadshavare men vill få vårdnaden överflyttad på sig bör domstolen däremot kunna anförtro [vårdnaden åt någon annan. om det framstår som en lämpligare lösning trots att föräldern inte själv är olämplig som vårdnadshavare.

Samma bedömning bör enligt min mening göras, om en förälder som ensam har vårdnaden om ett barn dör. Även i detta fall bör den andra föräldern anförtros vårdnaden, om det inte är lämpligare att någon annan utses som vårdnadshavare.

Överflyttning av vårdnaden

Prop. 1981/82:168 37

Hänvisningar till S2-5

2.5.2. Överflylrning av vårdnaden till någon annan än en förälder Över-flyttning av vårdnaden från olämpliga föräldrar

Om en förälder grovt missbrukar eller grovt försummar vårdnaden om sitt barn eller annars utövar vårdnaden på ett sätt som innebär en fara för barnets utveckling, skall domstolen enligt gällande rätt på talan av socialnämnden ta ifrån föräldern vårdnaden och förordna den andra föräldern som vårdnads- havare. om det inte med hänsyn till barnets bästa är uppenbart att vårdnaden bör anförtros åt en särskilt förordnad förmyndare (6 kap. 9 & föräldrabal- ken).

Frågan om en förälder skall fråntas vårdnaden om ett barn kan. som förut har nämnts. också bli aktuell i samband med att föräldrarna ansöker om äktenskapsskillnad eller när någon av föräldrarna begär upplösning av en gemensam vårdnad. Om det är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att ingen av föräldrarna bör utöva vårdnaden längre. skall domstolen även i detta fall anförtro vårdnaden åt en särskilt förordnad förmyndare (6 kap. 7 & föräldrabalken).

Enligt utredningens mening bör större möjligheter skapas att ta ifrån en olämplig förälder hans eller hennes juridiska vårdnad om barnet. Enligt utredningen föreligger i de flesta fall risker för ett barns utveckling inte bara i de fall då en förälder grovt missbrukar eller försummar vårdnaden utan också då föräldern på ett påtagligt sätt underlåter att uppfylla barnets grundläg- gande behov. Avgörande för frågan om en förälder skall fråntas vårdnaden bör inte vara om förälderns misskötsamhet har varit av viss kvalificerad art utan i stället om föräldern har visat en olämplighet som kan antas vara bestående.

Utredningen har därför föreslagit att domstolen skall kunna frånta en förälder vårdnaden, om han eller hon på grund av missbruk eller försummelse av vårdnaden är olämplig som vårdnadshavare. Detta förslag har överlag fått ett positivt mottagande under remissbehandlingen.

. För egen del vill jag till en början erinra om de skyldigheter som socialtjänstlagstiftningen ger socialnämnderna att. i första hand i samråd med barnets föräldrar och i förekommande fall med barnet självt. finna en god lösning när problem uppkommer i en familj. Jag kan hänvisa till framför allt 12 & socialtjänstlagen (I980:620) och till de uttalanden som har gjorts i förarbetena till denna lag om samhällets insatser för barn och ungdom (prop. 1979/SO:] s. 250 ff. 310 ff och 499 ff).

I de fall en förälder som har vårdnaden om ett barn eller barnet självt. om det har fyllt 15 år. inte frivilligt medverkar till den hjälp som nämnden finner nödvändig. kan vård enligt lagen (I980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) komma i fråga. Sådan vård skall enligt l å andra stycket 1 LVU beredas barnet. om brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet medför en fara för barnets hälsa eller utveckling.

I flertalet fall bör ett ingripande enligt LVU vara tillräckligt för att skydda

Överflyttning av vårdnaden

Prop. 1981/82:168 38

barnet från en förälder som missbrukar sitt ansvar som vårdnadshavare. Genom ett sådant ingripande kan barnet placeras i ett nytt hem. och socialnämnden kan i den omfattning det är nödvändigt ta över vissa av de befogenheter som föräldrarna har i egenskap av vårdnadshavare (se 11 5 första och fjärde styckena LVU).

I särskilda fall kan dock en överflyttning av vårdnaden från föräldern till någon annan vara en för barnet bättre utväg. Detta bör enligt min mening kunna ske. om det när vård enligt LVU övervägs står klart att det medför en bestående fara för barnets hälsa eller utveckling att föräldern står kvar som vårdnadshavare eller om barnet redan har vårdats utom hemmet och barnet. trots långvariga och omfattande insatser från socialnämndens sida, inte kan återvända till sina föräldrar (jfr SoU 1979/80:44 s. 99).

Sammanfattningsvis föreslår jag att vårdnaden om ett barn skall kunna tas ifrån den förälder som gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför en bestående fara för barnets hälsa eller utveckling.

Som jag tidigare har sagt bör en överflyttning av vårdnaden i de fall föräldrarna har gemensam vårdnad kunna ske till någon annan än föräldrarna endast om båda föräldrarna är så olämpliga att ingen av dem bör stå kvar som vårdnadshavare. Också i de fall barnet står under endast en förälders vårdnad och denne på grund av brister bör fråntas vårdnaden. ligger det närmast till hands att den andra föräldern får överta vårdnaden. Är det emellertid lämpligare för barnet att vårdnaden anförtros åt någon annan. t. ex. en fosterförälder eller en släkting som står barnet nära. bör vårdnaden i stället anförtros åt denne såsom särskilt förordnad förmyndare. Det bör också vara möjligt att flytta över vårdnaden till två särskilt förordnade förmyndare gemensamt. om de är gifta med varandra eller bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden.

Enligt utredningens förslag skall talan om överflyttning av vårdnaden från en förälder kunna föras inte bara. som f. n. . av socialnämnden utan också av en annan vårdnadshavare eller en förälder som inte har del i vårdnaden. liksom av barnet självt. Detta förslag har inte kommenterats närmare av remissinstanserna.

När det gäller rätten för barnet självt att föra talan vill jag erinra om att jag i avsnitt 2.1.2 har förordat att frågan om en talerätt för barn övervägs ytterligare av utredningen. En rätt för barn att föra talan i fråga om vårdnaden bör därför inte nu införas. Enligt min mcning finns det inte heller anledning att i övrigt ändra de gällande reglerna om rätten att föra talan om överflyttning av vårdnaden från en förälder i förevarande fall (jfr prop. 1975/76:l70 s. 182). Denna talerätt bör därför. liksom hittills. förbehållas socialnämnden.

Överflyttning av- vårdnaden

Prop. 1981/82:'l 68 39

Överflytming av vårdnaden till fosterföräldrar

F. n. finns det inte någon möjlighet att anförtro vårdnaden åt någon annan än en förälder. om inte båda föräldrarna kan anses olämpliga som vårdnadshavare. Utredningen anser emellertid att det även när föräldrarna inte i och för sig är olämpliga kan vara förenligt med barnets bästa att föräldrarna fråntas vårdnaden. Utredningen tänker framför allt på fall då barnet en längre tid har vistats i ett fosterhem (dvs. ett annat hem än det egna). där barnet har rotat sig och funnit sig till rätta. Utredningen föreslår därför att domstolen skall kunna flytta över vårdnaden till någon annan än föräldrarna. om barnet varaktigt bor hos honom eller henne eller om det annars finns synnerliga skäl.

Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig över förslaget är i sig positiva till tanken att ett barn som har rotat sig i ett fosterhem också skall kunna få stanna kvar i det hemmet om det är lämpligt. Men i frågan huruvida barnet bör få detta skydd genom att möjligheterna vidgas att flytta över vårdnaden om barnet går meningarna isär. Bl. a. framhålls att en möjlighet att flytta över vårdnaden i dessa fall kan försvåra ansträngningarna att på frivillig väg genom socialnämndens försorg få till stånd en placering av barnet i ett lämpligt f0sterhem. Ett annat skäl som anförs mot förslaget är att man med detta kan få till stånd adoptioner mot föräldrarnas vilja.

En betydelsefull roll när det gäller att ge barn en god fostran och vård i fall då föräldrarna inte själva kan svara för omsorgen om barnet spelar de frivilliga placeringar av barn i fosterhem som sker genom socialnämndernas försorg. Det har också i förarbetena till socialtjänstlagen understrukits att socialnämnderna i ökande omfattning skall sträva efter att förmedla vård i sådana hem som ett led i en samförståndslösning med föräldrarna (se prop. 1979/BOJ s. 311).

Att ett barn placeras hos någon annan än föräldrarna är givetvis av ingripande betydelse för både barnet och föräldrarna. Det är angeläget att föräldrarna inte skall behöva tveka att låta barnet placeras i'ett annat hem av rädsla för att de genom placeringen kanske för gott förlorar sitt barn. [ förarbetena till socialt jänstlagen har betonats att en placering av ett barn i ett fosterhem i princip bör inriktas på en återförening av barnet och föräldrarna. Arbetet på en återförening kan emellertid ta tid. Enbart det förhållandet att barnet varaktigt bor hos någon annan än sina föräldrar bör därför inte i sig leda till att vårdnaden om barnet kan tas ifrån föräldrarna.

[ vissa fall när barnet bor i ett fosterhem kan det emellertid stå klart att det är bäst för barnet att få stanna där. Den möjlighet som i dag finns att hindra en förälder från att ta tillbaka sitt barn är— om ett omhändertagande för vård enligt LVU inte kan komma i fråga att socialnämnden enligt 28 & socialtjänstlagen meddelar förbud för vårdnadshavaren att ta hem barnet. För att förbud av detta slag skall kunna meddelas krävs att det finns en risk som inte är ringa för att barnets kroppsliga eller själsliga hälsa skadas. om det

Överflyttning av vårdnaden

Propt 1981/82zl68 40

skiljs från fosterhemmet. Sådana flyttningsförbud är emellertid avsedda främst som en temporär åtgärd för att förhindra att föräldrarna omedelbart tar hem barnet. Och om föräldrarna trotsar förbudet har fosterföräldrarna eller socialnämnden ingen möjlighet att få tillbaka barnet till fosterhemmet så länge inte sådana missförhållanden föreligger som kan föranleda ett ingripande enligt LVU.

När socialtjänstlagen kom till anmärkte riksdagen att ett flyttningsförbud enligt lagen kunde bli bestående under lång tid utan att det gick att flytta över vårdnaden om barnet till fosterföräldrarna. Riksdagen uttalade att det var angeläget att reglerna i socialt jänstlagen om vård och skydd av barn i särskilt utsatta situationer samordnades med reglerna i föräldrabalken om vårdna- den om barnet. Detta gällde inte bara beträffande flyttning av barn utan även vid sådan vård utom hemmet som sammanhängde med vårdnadshavarnas förhållanden (se SOU 1979/80:44 s. 77 ff).

Ett sätt att få till stånd en samordning är att. i enlighet med utredningens förslag. vidga möjligheterna att flytta över vårdnaden om barnet till fosterföräldrar. En förutsättning för en sådan utvidgning bör vara att barnet har rotat sig i fosterhemmet och där funnit en sådan trygghet och gemenskap att barnet uppfattar detta hem som sitt eget. En fördel med att vårdnaden flyttas över i dessa fall är att barnet kan ges en uppväxt under stabila och trygga förhållanden. samtidigt som de nya vårdnadshavarna får möjlighet att självständigt sköta barnet och ta del i omvårdnaden om barnet på samma sätt som om barnet vore vårdnadshavarnas eget. En överflyttning av vårdnaden kan också innebära en avlastning av ett ansvar som den biologiska föräldern inte förmår bära.

Ett skäl mot att införa en möjlighet till överflyttning av vårdnaden till fosterföräldrar e. d. även när de biologiska föräldrarna i och för sig inte är olämpliga som vårdnadshavare har av vissa remissinstanser. som nämnts. ansetts vara att det på så sätt skulle bli möjligt att genomdriva en tvångsadoption mot föräldrarnas vilja. De nuvarande adoptionsreglerna innebär nämligen att ett barn under 18 år inte kan adopteras utan vårdnadshavarens samtycke (se 4 kap. 10 å andra stycket föräldrabalken), medan det däremot inte krävs samtycke från föräldrar som ej är vårdnads- havare. Med anledning av detta vill jag framhålla att det givetvis inte bör komma i fråga att flytta över vårdnaden från föräldrar som håller en god kontakt med barnet medan det vistas i ett fosterhem. Föräldrarna behöver alltså i dessa fall inte tveka inför tanken på en fosterhemsplacering av rädsla för att bli fråntagna vårdnaden och därmed utsättas för en risk att barnet adopteras av fosterföräldrarna mot deras vilja. Dessutom bör beaktas att också föräldrar som inte är vårdnadshavare skall höras när fråga uppkommer om adoption av deras barn, och de kan alltså på så sätt framföra de synpunkter som de kan ha i adoptionsfrågan.

Om fosterföräldrar utses till vårdnadshavare för ett barn som har placerats hos dem genom socialnämndens försorg. bortfaller visserligen kommunens

Överflyttning av vårdnaden

Prop. 1981/82:168 41

möjlighet att utge "fosterlön" till dem. Det bör dock beaktas att de som har tagit emot barnet kan såsom vårdnadshavare få bidrag till barnets försörjning i form av barnbidrag. underhållsbidrag och. i förekommande fall, bidrags- förskott. Vidare har den som är vårdnadshavare för andras barn rätt att i de flesta fall få ersättning av kommunen för omvårdnaden av barnet (se 15 kap. 19 & föräldrabalken). Jag kan alltså inte se att ekonomiska skäl skulle hindra att vårdnaden om ett barn flyttas över till fosterföräldrarna, om det är uppenbart bäst för barnet. En annan sak är att det kan finnas anledning att undersöka om de nuvarande ersättningsmöjligheterna till alla delar är tillfredsställande. Utredningen har för sin del uttalat att den avser att senare ta upp denna fråga till närmare behandling.

Med hänsyn till vad jag nu har sagt förordar jag att. om ett barn har stadigvarande vårdats och fostrats i ett fosterhem och det är uppenbart bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till fosterföräldrarna. domstolen skall kunna utse dem att som särskilt. förordnade förmyndare utöva vårdnaden om barnet.

Hänvisningar till S2-5-2

2.6. Umgänge 2.6.1 Umgänge mellan barn och föräldrar

Enligt 6 kap. 11.5 föräldrabalken har en förälder som är skild från vårdnaden rätt att umgås med barnet. om inte särskilda skäl talar mot detta. I första hand är det vårdnadshavaren som bestämmer om detta umgänge. Är den andra föräldern inte nöjd med vårdnadshavarens beslut. kan han eller hon vända sig till domstol för att få umgängesfrågan avgjord. Om vårdnadshavaren vägrar att följa domstolens beslut beträffande den andra förälderns umgänge med barnet. kan denne ansöka hos länsrätten om att barnet lämnas över till honom eller henne. .

Utredningen anser att dessa bestämmelser ger uttryck för en ensidig föräldrarätt. Utredningen föreslår därför att bestämmelserna ändras så att det i stället är barnet som får rätt till umgänge med båda sina föräldrar. Förslaget innebär att varje bedömning om och i vilken utsträckning umgänge skall utövas görs utifrån vad som är förenligt med barnets bästa.

Ett alternativ. som har diskuterats inom utredningen. går ut på att bestämmelserna utformas så att de ger uttryck för en ömsesidig rätt för föräldrar och barn till umgänge med varandra även då- föräldrarna bor åtskilda. .

De allra flesta remissinstanserna delar utredningens uppfattning att de nuvarande bestämmelserna om umgänge bör ändras så att barnets rätt till umgänge med sina föräldrar markeras. Beträffande den närmare utform- ningen av en sådan regel bryter sig dock åsikterna. En knapp majoritet av remissinstanserna tillstyrker att den utformas enligt det alternativa förslag som har diskuterats av utredningen. dvs. så att barn och föräldrar ges en

Umgänge

Prop. 1981/82:168 42

ömsesidig rätt till umgänge med varandra.

Också jag anser att de nuvarande bestämmelserna om umgänge bör ändras så att det framgår att barnets behov av umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare skall tillgodoses så långt det är möjligt. Det synes naturligt att ansvaret för detta i första hand läggs på vårdnadshavaren. på samma sätt som i fråga om barnets grundläggande rättigheter i övrigt (se avsnitt 2.2 .

Om vårdnadshavaren motsätter sig ett umgänge med den andra föräldern som denna förälder anser rimligt. bör umgängesfrågan liksom hittills kunna avgöras av domstol. Vid domstolens bedömning om och i vilken utsträckning umgänge skall utövas bör största möjliga hänsyn tas till barnets egna behov och önskemål. Bedömningen bör alltså göras med utgångspunkt i vad som är förenligt med barnets bästa.

I och för sig skulle man kunna tänka sig att också barnet fick en rätt att. om vårdnadshavaren inte vill tillgodose barnets behov av umgänge med en förälder som ej är vårdnadshavare. hänskjuta umgängesfrågan till dom- stolens avgörande. Frågan om en sådan talerätt har emellertid samband med det allmänna spörsmålet om barns talerätt i olika situationer. Som jag har sagt i avsnitt 2.1.2 bör detta spörsmål övervägas ytterligare av utredningen. En särskild talerätt för barn i fråga om umgänge bör alltså inte nu införas.

Hänvisningar till S2-6

2.6.2. Umgänge mellan barn och andra än föräldrar

F. n. har endast biologiska föräldrar och adoptivföräldrar en lagfäst rätt till umgänge med sina barn. Utredningen anser emellertid att barn bör ha rätt till umgänge även med andra personer som barnet har en nära anknytning till. Utredningen har lagt fram två olika förslag som har denna innebörd.

Utredningens huvudförslag innebär att barn skall ha en lagstadgad umgängesrätt dels med dem som tidigare har haft vårdnaden om barnet. dels med en avliden förälders släktingar. Som ett alternativ föreslår utredningen att barn skall ha en lagfäst rätt att även när föräldrarna äri livet få umgås med andra personer som barnet har nära anknytning till. Härigenom skulle barnet få rätt att umgås med tidigare fosterföräldrar. styvföräldrar eller andra personer som barnet har nära anknytning till.

Remissinstanserna är. med något undantag. positiva till att bestämmelser- na om umgänge även reglerar frågan om rätt för barnet att få umgås med andra än föräldrarna. Utredningens huvudförslag tillstyrks av ungefär hälften av remissinstanserna. medan övriga remissinstanser föredrar det alternativa förslaget.

Klart är att barn i vissa fall kan ha starka band även med andra vuxna personer än sina föräldrar. Om barnet t. ex. en längre tid har bott hos en släkting eller hos fosterföräldrar. ligger det ofta i barnets intresse att få upprätthålla kontakten med dem även sedan barnet har flyttat tillbaka till sina föräldrar. I dessa situationer gäller det att inte rubba barnets positiva

Umgänge

Prop. 1981/82:168 43

bindning till den "andra personen mer än som är nödvändigt.

I likhet med utredningen anser jag därför att barns behov av umgänge även med andra än föräldrarna bör komma till direkt uttryck i lagtexten. Jag kan inte se någon anledning att begränsa detta umgänge till vissa särskilda personkategorier eller till vissa särskilda situationer. utan det böri lagtexten endast anges att umgänget kan avse sådana personer som barnet har en särskilt nära anknytning till. I praktiken torde det emellertid i första hand bli fråga om tidigare fosterföräldrar eller. när den ena föräldern är död. vederbörande mor- eller farföräldrar.

Liksom när det gäller barns umgänge med en förälder som ej är vårdnadshavare är det naturligt att ansvaret för att barnets umgängesbehov så långt möjligt tillgodoses i första hand läggs på vårdnadshavaren. För det fall att denne inte uppfyller detta ansvar bör umgängesfrågan kunna hänskjutas till domstol. Domstolens uppgift blir då att bedöma om det föreligger en sådan nära anknytning mellan barnet och den andra personen att barnet kan anses ha behov av umgänge med denne och i så fall i vilken . utsträckning umgänget är förenligt med barnets bästa. Att var och en som anser sig ha en så nära anknytning till barnet som nu avses skulle kunna föra talan vid domstol om ett sådant umgänge synes dock mindre lämpligt. Rätten att föra talan om umgänge i dessa fall böri stället läggas på socialnämnden. Det ligger i sakens natur att det endast i sällsynta fall kan finnas anledning för nämnden att föra en sådan talan.

2.6.3. Omfattningen och utövande av umgänge

F. 11. finns det inte några lagregler som anger hur och i vilken omfattning umgänge bör förekomma mellan barn och föräldrar. Utredningen har diskuterat om sådana lagregler bör införas men avvisat denna tanke. Enligt utredningen bör i stället omfattningen av umgänget bestämmas med utgångspunkt i vad som är förenligt med barnets bästa i varje särskilt fall. Jag delar denna uppfattning. som har lämnats utan erinran under remissbehand- lingen. Jag återkommer i specialmotiveringen till de faktorer som enligt min mening bör utgöra grunden för bedömningen av umgängets omfattning i olika fall.

Erfarenheten visar att utövandet av umgänge med barn ofta vållar praktiska problem. I vissa fall är det barnet som inte vill träffa den umgängesberättigade föräldern. I andra fall kan det vara barnet som vill träffa föräldern. medan denne själv inte är intresserad av att umgås med barnet. Något som inte är helt ovanligt är att den förälder som är vårdnadshavare försvårar den andra förälderns möjligheter att träffa sitt barn. vilket kan leda till att denna förälder i sin tur motarbetar vårdnads- havaren på olika sätt.. Dessa olika typer av motsättningar har alla det gemensamt att de allvarligt kan störa barnets behov av lugna och harmoniska uppväxtvillkor. .

Umgänge

Prop. 1981/82: 168 44

Enligt min mening är det därför med hänsyn till barnet av största vikt att föräldrarna så långt möjligt försöker att själva och i samråd med barnet komma överens i frågor om umgänge. Vid oenighet bör parterna ta till vara de möjligheter till stöd- och hjälpinsatser som samhället erbjuder bl. a. i sådana fall. Jag återkommer till detta i avsnitten 2.7.2 och 2.7.3.

2.7. Socialnämndernas befattning med vårdnads- och umgängesfrågor 2.7.1 .S'ocialnämndernas allmänna uppgifter inom socialtjänsten

Soeialtjänstlagen innebär att varje kommun har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver (3 5). För att fullgöra kommunens uppgifter inom socialtjänsten finns i varje kommun en socialnämnd.

Till socialnämndens uppgifter bör bl. a. att genom uppsökande verksam- het och på annat sätt främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden och att svara för omsorg. service. upplysningar. råd. stöd och vård. ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det (5 å). På socialnämnden ligger ett särskilt ansvar att verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden (12 5 första meningen). Det har också särskilt föreskrivits att socialnämnden skall lämna vårdnadshavare och andra som vårdar barn i sitt hem råd. stöd och annan hjälp som de behöver (26 5).

En viktig del i socialtjänsten är att socialnämndernas insatser för den "enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med denne och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar (9 5). Om det behövs kan socialnämnden också utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och dennes närmaste i personliga angelägenheter. om den enskilde begär det eller samtycker till det (10 ä).

I fråga om det närmare innehållet i socialtjänstlagen och socialnämndernas ansvar kan hänvisas till lagens förarbeten (prop. 1979/8():l. SoU 44. rskr 385).

Hänvisningar till S2-7

  • Prop. 1981/82:168: Avsnitt 4.1

2.7.2. Kontaktperson

En situation då en kontaktperson kan utses enligt 10 % socialtjänstlagen är då en vårdnadshavare begär hjälp i vårdnaden. En annan situation är då en förälder som inte är vårdnadshavare vill träffa sitt barn och anser sig behöva- stöd och hjälp av socialnämnden för att få ett tillfredsställande umgänge med barnet. Även barn som har fyllt 15 år kan begära att en kontaktperson utses (se 56 s första stycket socialtjänstlagen ).

Socialnämnden är inte skyldig att utse en kontaktperson så snart någon enskild begär det. utan nämnden har alltid att göra en prövning av om det i

Socialnämndernas befattning med vårdnads- och um- gängesfrågor

Prop. 1981/82zl68 45

det särskilda fallet är lämpligt att en kontaktperson utses. Nämnden är å andra sidan oförhindrad att vid behov förordna en kontaktperson trots att någon enskild inte har begärt det. Som tidigare framgått får nämnden dock inte utse en kontaktperson mot den enskildes vilja. Vid förordnande av en kontaktperson för barn och ungdomar krävs det enligt förarbetena till socialtjänstlagen att samtycke har getts både av vårdnadshavaren eller vårdnadshavarna och av den unge själv om denne har fyllt 15 år (se SoU 1979/80:44 s. 71).

Vid tillkomsten av socialtjänstlagen diskuterades om inte en kontaktper- son för barn och ungdomar borde kunna förordnas även utan samtycke av den unge och dennes vårdnadshavare. Sedan frågan väckts i en motion till riksdagen (mot. 1979/80:68) uttalade socialutskottet att hela socialtjänstla- gen vilar på den förutsättningen att socialtjänsten skall hjälpa den enskilde i samförstånd med honom eller henne. Utskottet ansåg att avsteg från denna princip. som fick antas spela stor roll för den allmänna inställningen till och förtroendet för socialtjänsten. inte borde komma i fråga annat än på grund av särskilda. tungt vägande skäl. Enligt utskottets mening förelåg inte i det lagstiftningsärendet tillräckliga skäl att göra några undantag från den grundläggande principen om frivillighet. Utskottet ville dock inte utesluta att det senare kunde finnas anledning att ändra socialtjänstlagen på denna punkt i samband med behandlingen av det förslag som utredningen om barnens rätt vid denna tidpunkt hade lagt fram ( SOU 1979/80:44 s. 71 f). Vad utskottet sålunda anförde godtogs av riksdagen (rskr 1979/80:385).

Utredningens förslag innebär att socialtjänstlagen ändras på så sätt att en kontaktperson för barn och unga skall kunna förordnas även om vårdnads- havaren motsätter sig det. Utredningen anför bl. a. att det lätt kan uppstå motsättningar i förhållande till ett barns föräldrar. om socialnämnden vill ingripa för att hjälpa barnet. Det kan då vara svårt att få de samtycken som behövs. trots att barnet kan befinna sig i en svår situation och behöva stöd. Enligt utredningen bör föräldrarna alltid yttra sig om behovet av kontakt- person för barnet. Det bör emellertid därefter vara socialnämndens sak att besluta i frågan efter vad som är förenligt med barnets bästa.

Under remissbehandlingen har många remissinstanser ställt sig tveksam- ma till eller uttryckligen avstyrkt utredningens förslag. Det finns emellertid också remissinstanser som hälsar förslaget med tillfredsställelse.

Enligt min mening talar övervägande skäl för att en kontaktperson skall kunna utses för ett barn över 15 år så snart barnet självt begär detta. Detta bör alltså gälla även om barnets vårdnadshavare motsätter sig att kontakt- personen utses. Även när inte barnet självt har uttryckligen begärt att få en kontaktperson men samtyckt till detta. bör nämnden ha möjlighet att utse en sådan mot vårdnadshavaren eller vårdnadshavarnas vilja. Vårdnadshavarnas inställning kan dock givetvis vara en omständighet som gör att socialnämn- den anser det olämpligt att förordna någon kontaktperson och i stället söker på annat sätt förbättra barnets situation. Socialnämnden har möjlighet att på

Soeialnämndernas befattning med vårdnads- och um- gängesfrågor

Prop. 1981/82zl68 46

olika sätt bistå barn och ungdomar som vänder sig till nämnden för att få hjälp i konfliktsituationer.

När det däremot gäller barn under 15 år anser jag inte att det i detta lagstiftningsärende har kommit fram några nya omständigheter som föran- leder en annan bedömning än den som riksdagen gjorde när socialtjänstlagen antogs. Någon kontaktperson bör alltså inte kunna förordnas i detta fall mot vårdnadshavarnas vilja. Jag vill dock understryka att det åligger socialnämn- den att hålla sig underrättad om hur barnets förhållanden utvecklas och snabbt ingripa med andra lämpliga åtgärder. om det visar sig nödvändigt.

Det bör tilläggas att en kontaktperson för ett underårigt barn inte heller bör kunna utses. om barnet när det är över 15 år motsätter sig detta trots att vårdnadshavarna har begärt att en kontaktperson utses. Även beträffande yngre barn bör socialnämnden ta stor hänsyn till barnets inställning i denna fråga. Har barnet nått en sådan mognad att det är naturligt att det får vara med och bestämma i angelägenheter som rör dess personliga förhållanden. torde det i allmänhet inte vara lämpligt att utse en kontaktperson för barnet i strid mot barnets egen vilja (jfr 565 andra stycket socialtjänstlagen ).

2.7.3. Samarbetssamtal

Skilsmässor och andra separationer innebär naturligtvis i de flesta fall stora påfrestningar för både barnen och föräldrarna. Under senare år har många kommuner inlett en försöksverksamhet för att vid skilsmässokonflikter och i liknande situationer hjälpa föräldrarna att bearbeta sin konflikt och i samförstånd söka lösningar för framtiden. Oftast har en sådan konfliktbe- arbetning erbjudits föräldrarna när socialnämnderna har kommit i kontakt med dem under en vårdnadsutredning som har gjorts på begäran av domstol. Vanligt är att föräldrarna då har fått tillfälle att tillsammans med erfarna samtalsledare diskutera sin situation. Vid behov har de också kunnat få hjälp av barnpsykiatrisk expertis. jurister eller andra sakkunniga personer utanför socialnämnden för att söka lösningar på sina problem.

Utredningen om barnens rätt har närmare tagit del av den försöksverk- samhet som pågår inom olika kommuner och de erfarenheter som har vunnits av denna verksamhet. Härvid har framkommit att kommunerna genomgå- ende har mycket positiva erfarenheter av sina konfliktbearbetningsmetoder. I nära 2/3 av de fall där föräldrarna från början tvistat om vårdnaden om sina barn har kommunerna genom sina särskilda insatser kunnat bidra till att föräldrarna har nått samförståndslösningar.

_Mcd hänsyn till det stora behov som finns av stöd och hjälp åt föräldrar och barn vid separationer och till de positiva erfarenheter som kommunerna har av den försöksverksamhet som har påbörjats föreslår utredningen att alla kommuner i princip skall vara skyldiga att erbjuda konfliktbearbetning i form av s. k. samarbetssamtal till de föräldrar som vid domstol har begärt upplösning av gemensam vårdnad och som tvistar om vårdnaden om eller

Socialnämndernas befattning med vårdnads- och um- gängesfrågor

Prop. 1981/82:168 47

umgänget med barnen. En förutsättning bör dock enligt utredningen vara att föräldrarna är villiga att delta i dessa samtal.

Med samarbetssamtal avser utredningen samtal med föräldrarna som leds av två personer vilka är erfarna i relationsbehandling av vuxna och har särskilda kunskaper om barn och barns behov. Målet för samtalen skall vara att få föräldrarna att nå sådana samft'irståndslösningar i fråga om barnen som gagnar samtliga inblandade parter. Samtalsledarna. som enligt utredningen bör ha möjlighet att få fortlöpande handledning av erfarna psykiatriker. psykologer eller vidareutbildade socionomer. skall under samtalens gång också kunna anlita särskild expertis när sådan behövs. Beträffande samarbetssamtalens närmare uppläggning och utformning kan hänvisas till betänkandet s. 95 ff.

Möjligheten till samarbetssamtal bör enligt utredningen stå öppen även för föräldrar vars skilsmässokonflikt ännu inte har dragits inför domstol. Med hänsyn till att efterfrågan på samarbetssamtalcn troligen skulle öka betydligt. om kommunerna skulle ha skyldighet att erbjuda även dessa grupper denna form av konfliktbearbetning. har utredningen dock stannat för att kommu- nerna endast bör rekommenderas att erbjuda samarbetssamtal till dessa grupper.

Utredningens förslag har fått ett mycket positivt mottagande under remissbehandlingen. Värdet av att familjer som står inför en separation erbjuds samarbetssamtal har allmänt vitsordats. Från kommunernas sida har dock framhållits att samarbetssamtal i de former som utredningen har föreslagit kan bli kostnadskrävande och kan framtvinga särskilda utbild- ningsinsatser för den personal som skall syssla med uppgiften. Även andra remissinstanser har uttryckt farhågor för att det kan bli svårt att få tag i kompetenta personer. om det blir en obligatorisk skyldighet för. kommun- erna att erbjuda samarbetssamtal. Bedrivs arbetet felaktigt eller med samtalslcdare som inte är vuxna sin uppgift. riskerar man enligt dessa remissinstanser att denna särskilda stöd- eller hjälpinsats gör mer skada än nytta och på sikt förvärrar i stället för att lösa upp föräldrarnas konflikt.

De flesta remissinstanserna delar utredningens uppfattning att samarbets- samtal bör erbjudas endast föräldrar som är villiga att delta i verksamheten. Ett fåtal remissinstanser anser dock att det bör vara en skyldighet för föräldrarna att medverka vid samarbetssamtal.

Som tidigare framhållits har barn i allmänhet behov av nära och goda relationer till båda föräldrarna även om dessa har flyttat isär. Det är därför viktigt att föräldrar som överväger att separera går igenom vilka förutsätt- ningar som finns för att tillgodose detta behov hos barnen och i vilka former det bör ske samt hur de även på annat sätt skall kunna lindra de negativa följderna för barnen av deras separation. Det ligger vidare i sakens natur att det är bäst för barnen om föräldrarna i samförstånd löser de motsättningar som kan finnas när det gäller vårdnad och umgänge. så att inte dessa frågor blir föremål för en utdragen och upprivande process. Förutsättningarna för-

Soeialnämndernas befattning med vårdnads- och um- gängesfrågor

Prop. 1981/82zl68 48

en sådan samförståndslösning torde också i allmänhet vara störst. om föräldrarna bearbetar sina konflikter redan innan de vänder sig till domstol.

De samarbetssamtal som bedrivs försöksvis inom vissa kommuner är enligt min mening ett betydelsefullt medel för att i ett så tidigt skede som möjligt lösa de konflikter som kan finnas mellan föräldrarna vid en separation. Som nyss har nämnts är erfarenheterna av denna verksamhet också positiva.

Utredningens förslag om att alla kommuner av detta skäl bör åläggas en skyldighet att börja en verksamhet med samarbetssamtal innebär en statlig styrning av kommunernas resursanvändning. Som har framhållits i regering- ens reviderade budgetförslag i kompletteringspropositionen 1980/81 : 150 bör emellertid sådana styrningar begränsas. I stället bör kommunerna få ökad frihet att disponera sina resurser på ett effektivt sätt (prop. 1980/81 :150 bil. 2 s. 20). Att ålägga kommunerna en skyldighet att erbjuda samarbetssamtal skulle innebära ett avsteg från de principer som har angetts i denna proposition, Kommunerna bör därför själva avgöra i vilken takt samarbets- samtal skall införas. Detta har också den fördelen att denna stöd- och hjälpverksamhet fortlöpande kan vidgas allt efter som tillgången på utbildad personal och handledare ökar.

Ett annat skäl mot att nu reglera samarbetssamtalen närmare är att huvudmannaskapet för och samordningen av de uppgifter som fullgörs inom familjerådgivningen och den psykiska barn- och ungdomsvården f. n. ses över. Inom båda dessa verksamheter fullgörs uppgifter som till sin karaktär ligger mycket nära socialtjänsten.

Kommunerna bör alltså inte åläggas en laglig skyldighet att erbjuda föräldrar samarbetssamtal. På sikt torde det emellertid bli mindre kostsamt för kommunerna att lägga ned resurser på att genom samarbetssamtal lösa konflikter mellan föräldrarna redan innan ett akut krisläge har uppkommit än att behöva göra tidsödande och för både familjen och vederbörande socialtjänstcmän påfrestande vårdnadsutredningar sedan familjen väl har splittrats. Sådana samtal kan också minska behovet av de särskilda insatser i övrigt som många gånger måste göras inom socialtjänsten för att hjälpa föräldrar och barn som har fått sociala problem till följd av en upplösning av familjen.

Värdet av samarbetssamtal och andra former av konfliktbearbetning kan. som förut nämnts. antas vara störst om föräldrarna använder sig av denna hjälp redan innan de vänder sig till domstol. En erinran om det stöd och den hjälp som socialnämnderna kan ge föräldrar och barn i vårdnads- och umgängeskonflikter och om den hjälp som genom nämndernas förmedling kan erhållas från andra hjälporgan bör tas in i föräldrabalken. I de fall samarbetssamtal eller annan konfliktbearbetning har inletts genom social- nämndens eller annat organs försorg under en rättegång bör rimlig tid ges för att slutföra ansträngningarna att nå en samförståndslösning. Domstolen bör därför. om någon av föräldrarna begär det och det kan antas vara till nytta att

Soeialnämndernas befattning med vårdnads- och um- gängesfrågor

Prop. 1981/82zl68 49

samtalen fortsätter. kunna förklara målet vilande. En bestämmelse med detta innehåll bör också föras in i föräldrabalken . '

Samarbetssamtalen kan utformas efter flera olika modeller. Enligt min mening torde det vara lämpligt att i stort sett följa den modell som utredningen har förordat i sitt betänkande. Det innebär bl. a. att samarbets- samtal bör erbjudas endast föräldrar som båda är villiga att delta i denna verksamhet. Vidare bör barnets roll i samarbetssamtalen uppmärksammas. Som utredningen har sagt är det rimligt att i första hand se samarbetssam- talen som ett instrument för föräldrarna att gemensamt och i samråd själva besluta om vårdnad och umgänge med barnet. Det behov som barnet kan ha av att tala med någon utomstående om sin situation bör i första hand tillgodoses på annat sätt än genom samarbetssamtal. t. ex. genom anlitande av barnpsykologisk expertis. Det är emellertid också givet att barnet självt måste komma med i samtalen om hur vårdnaden om och umgänget med barnet skall anordnas i framtiden. Det bör vara samtalsledarens uppgift att bevaka att barnet får vara med och påverka sin situation. i den mån barnet har nått tillräcklig ålder och mognad för att delta i beslutet. Som utredningen har uttalat bör samtalsledaren träffa barnet både enskilt och i sällskap med föräldrarna och diskutera den rådande situationen (se betänkandet s. 103).

Jag vill i övrigt påpeka att socialstyrelsen kan utarbeta de allmänna råd om samarbetssamtal m. m. som behövs.

En viktig förutsättning för att samarbetssamtal skall kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt är att föräldrarna vet att de kan anförtro sig åt samtalsledaren utan risk för att de uppgifter som de lämnar förs vidare och eventuellt används emot dem exempelvis vid senare avgöranden om vårdnaden eller umgänget. Utredningen har framhållit att de uppgifter som kommer fram vid samarbetssamtal bör ha samma sekretesskydd som uppgifter som har lämnats inom kommunal familjerådgivning. Denna uppfattning har praktiskt taget genomgående godtagits under remissbehand- lingen.

Enligt 7 kap. 4 5 andra stycket sekretesslagen (1980le0) gäller ett särskilt starkt sekretesskydd för uppgifter som har lämnats i förtroende vid familjerådgivning eller som har inhämtats i samband med sådan rådgivning. Vid samarbetssamtal e. d. som bedrivs i sådana mera organiserade former som det nu är fråga om får uppgifter som kommer fram i samband med dessa samtal anses åtnjuta det sekretesskydd- som gäller enligt den nämnda bestämmelsen. Någon särskild bestämmelse om sekretess för dessa uppgifter behövs därför inte.

Att familjerådgivare och deras biträden i regel inte får höras som vittnen om vad de har erfarit i samband med rådgivningen följer av 36 kap. 5 & andra stycket rättegångsbalken.

Utredningen har pekat på att det kan finnas ekonomiska svårigheter för föräldrarna att träffas för de regelbundna samarbetssamtal som krävs.

4 Riksdagen [981/82. I saml. Nr 168

Socialnämndernas befattning med vårdnads- och um- gängesfrågor

Prop. 1981/82:168 50

Särskilt gäller detta om föräldrarna är bosatta i olika kommuner långt från varandra. Huruvida ekonomiskt stöd bör ges från samhällets sida för att underlätta samarbetssamtal eller liknande verksamhet när föräldrarna lever isär är en fråga som faller inom ramen för det uppdrag som ligger på ensamförälderkommitte'n (S 1977:16). Jag finner därför inte anledning att ta upp frågan till närmare behandling i detta sammanhang.

2.7.4. Vårdnadsurredningar m. m. Utredningsmetoder

I tvister vid domstol som rör vårdnaden om eller umgänge med barn begär domstolen vanligtvis att socialnämnden skall yttra sig i målet. Enligt 50? socialtjänstlagen skall nämnden då utan dröjsmål inleda en utredning om vårdnaden eller umgänget. En sådan utredning kan också bli aktuell om socialnämnden överväger att själv föra frågan till domstol. Några närmare föreskrifter finns inte om hur utredningsarbetet skall bedrivas. Av de allmänna principer som gäller för all offentlig förvaltning följer dock att arbetet skall bedrivas skyndsamt och på ett sådant sätt att den enskilde inte onödigtvis tillfogas obehag (jfr prop 1979/8011 s. 401). Vidare gäller enligt 54 & socialtjänstlagen att parterna har rätt till insyn i ärendet och rätt att inte bara skriftligen utan också muntligen meddela sig till nämnden innan den beslutar sitt yttrande till domstolen.

Utredningar i tvister om vårdnad eller umgänge utförs i allmänhet av en tjänSteman vid socialnämnden som samtalar med föräldrarna. vanligtvis var och en för sig. om hur de ser på tvisten och framtiden. Många gånger träffar utredaren också barnet. Utredaren brukar vidare ta kontakt med personer som föräldrarna har hänvisat till. Sedan utredaren har sammanställt vad som har kommit fram under utredningen. inklusive de uppgifter som finns i olika myndighetsregister. avges ett förslag till hur tvisten mellan föräldrarna enligt utredarens mening bör lösas. Föräldrarna skall ta del av utredningen innan den överlämnas till socialnämnden. som sänder över utredningen till domstolen tillsammans med ett eget yttrande.

De utredningsmetoder som hittills har brukat användas har under senare år utsatts för kritik i olika avseenden. Beträffande det närmare innehållet i kritiken kan hänvisas till utredningens betänkande (s. 93—94) och socialsty- relsens skrift "Mamma. pappa eller båda?".

Kritiken mot de nuvarande utredningsmetoderna har lett till att många kommuner har Sökt finna nya metoder. Utredningen om barnens rätt har tagit del av de erfarenheter som vunnits ute i landet och med utgångspunkt i dessa redogjort för några omständigheter som enligt utredningen bör prägla socialnämndernas arbete. Denna redogörelse mynnar ut i följande rekom- mendationer (se närmare betänkandet s. 101—102):

Soeialnämndernas befattning med vårdnads- och um- gängesfrågor

Prop. 1981/82:168 51

l. Föräldrarna bör kontaktas snarast möjligt.

2. Stora krav bör ställas på utredarens kompetens och kunskap i fråga om såväl vuxna som barn och relationer mellan människor.

3. Om möjligt bör mer än en person arbeta med utredningen.

4. Föräldrarna bör om möjligt delta gemensamt i samtalen med utredaren och söka förmås att tillsammans hjälpa till att lösa tvisten.

5. Utredaren bör ta kontakt med barnet och själv eller genom någon annan lämplig person söka utröna barnets egen inställning. (). Utredaren bör sträva efter att i möjligaste mån begränsa utredningen. Restriktivitet bör gälla när det är fråga om att ta in referenser.

7. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Utredningen har inte lagt fram något förslag till en rättslig reglering av hur socialnämnderna bör bedriva sina utredningar i tvister om vårdnad eller umgänge.

Utredningens olika synpunkter har överlag kommenterats positivt under remissbehandlingen. Också jag anser att de bildar en god utgångspunkt för hur nämnderna bör bedriva sitt utredningsarbete. Lika litet som utredningen anser jag det nödvändigt att ta in särskilda bestämmelser om detta i lagen (jfr prop. 1979/80:1 s. 562 .) Det ankommer på socialstyrelsen att meddela de allmänna råd som kan behövas. Enligt vad jag har inhämtat avser styrelsen. som redan har redovisat olika utredningsmetodiker (se "Mamma. pappa eller båda?"). att återkomma med rekommendationer om utredningsarbetet och närliggande frågor.

Jag vill emellertid erinra om vad jag i det föregående har sagt om värdet av att föräldrarna i samförstånd söker komma överens i vårdnads- och umgängesfrågor och att de redan innan de vänder sig till domstol anlitar de olika rådgivningsorgan som kan hjälpa dem i deras konflikt. Också när föräldrarna redan har inlett en rättegång i en vårdnads- eller umgängestvist bör ansträngningar göras att söka få föräldrarna att nå en samförstånds- lösning. Om domstolen har begärt yttrande från socialnämnden och en vårdnadsutredning har inletts. bör utredaren därför vara särskilt uppmärk- sam på om det finns förutsättningar för föräldrarna att tillsammans komma fram till en lösning av tvisten. Om så är fallet bör föräldrarna hänvisas till att försöka lösa sin konflikt genom samarbetssamtal eller liknande. Sådana samtal bör således inte komma i fråga inom ramen för en vårdnadsutredning. Detta innebär att utredningen kan behöva ligga nere under den tid samarbetssamtalen pågår. Som jag har sagt i det föregående avsnittet kan domstolen i detta fall förklara målet vilande i avvaktan på att samarbets- samtalen slutförs.

Yttranden i mål om vårdnad eller umgänge

Socialnämndernas kompetens att avgöra ärenden framgår i första hand av socialtjänstlagen . Enligt 38? i den lagen. jämfört med 3 kap. 12%

Socialnämndernas befattning med vårdnads- och um- gängesfrågor

Prop. 1981/82zl68 52

kommunallagen (l977:179). kan en socialnämnds beslutanderätt i olika frågor delegeras till en särskild avdelning. bestående av ledamöter eller suppleanter i nämnden. eller till enskilda ledamöter. suppleanter eller tjänstemän hos kommunen eller landstingskommunen. Undantag gäller dock i- fråga om framställningar eller yttranden till fullmäktige. liksom yttranden med anledning av överklaganden av nämndens beslut. Beträffande den verkliga beslutanderätten. dvs. rätten att fatta beslut som får överklagas självständigt. krävs vidare att kommunfullmäktige har medgett att nämndens beslutanderätt delegeras (se vidare KU 1976/77:25 s. 77).

När en socialnämnd skall avge ett yttrande till domstol i ett mål om vårdnad eller umgänge tas ärendet normalt upp vid ett sammanträde med hela nämnden, Före sammanträdet skall parterna ha fått ta del av handlingarna i ärendet (545 socialtjänstlagen). Parterna har också rätt att delta i mötet antingen med eller utan ombud (55 % socialtjänstlagen). Som underlag för nämndens beslut om yttrande finns den utredning som har gjorts och utredarens förslag till yttrande samt det material i övrigt som kommer fram vid sammanträdet.

Utredningen om barnens rätt har ifrågasatt om det är lämpligt att ärenden om yttrande till domstol beslutas av socialnämnden i dess helhet. Som skäl mot denna ordning anför utredningen att den prövning som sker i hela nämnden innan målet avgörs av domstolen kan förstärka konflikten mellan föräldrarna och också förlänga den tid under vilken föräldrar och barn får leva i ovisshet om framtiden. Utredningen anser därför att den rätt som kommunerna har att delegera beslutanderätteni fråga om yttranden i mål om vårdnad eller umgänge bör få ökad användning. Enligt utredningen bör delegation i första hand komma i fråga till en liten grupp av förtroendevalda eller tjänstemän.

Så gott som samtliga remissinstanser som har yttrat sigi denna del har ställt sig avvisande till att delegation skulle kunna ske till en tjänsteman eller en grupp av tjänstemän. Enligt remissinstanserna bör uppgiften att yttra sig i mål om vårdnad eller umgänge vara anförtrodd de förtroendevalda. '

När förslaget till 1977 års kommunallag förelades riksdagen redovisade föredragande statsrådet bl. a. följande principella synpunkter på delega- tionsinstitutets användning (se prop. 1975/76:187 s. 260 ):

När det gäller att bedöma i vilken utsträckning nämndernas beslutanderätt bör få delegeras får man göra en avvägning mellan demokratiaspekter och kravet på effektivitet i förvaltningen. Detta innebär bl. a. att de förtroen- devalda bör kunna följa den fortlöpande verksamheten även om man inte fattar beslut i varje enskilt ärende. Delegation i mindre viktiga ärenden kan ge de förtroendevalda möjlighet att ägna mer tid åt planering. riktlinjer och andra principella frågor. Delegation bör förekomma främst i rutinärenden t. ex. ärenden där det är fråga om en direkt tillämpning av riktlinjer som nämnden fastställt. Några närmare anvisningar för tillämpningen av delega- tionsinstitutet bör inte ges i lag.

Socialnämndernas befattning med vårdnads- och um- gängesfrågor

Prop. l98l/82:168 53

Utredningen har ifrågasatt om det är förenligt med dessa uttalanden att en socialnämnd delegerar uppgiften att'avge yttranden i mål om vårdnad eller umgänge. Det är givetvis en fråga som i första hand kommunerna själva har att ta ställning till. Enligt min mening torde det dock inte möta några hinder mot en sådan delegation. bl. a. med hänsyn till att ett sådant yttrande — även om det kan få stor betydelse — inte innebär något avgörande i själva saken.

Jag kan också se vissa fördelar i att ansvaret för yttranden i mål om vårdnad eller umgänge anförtros åt en grupp förtroendevalda. Däremot bör delegation till en grupp tjänstemän eller en enskild tjänsteman hos nämnden komma i fråga endast i undantagsfall. Det händer inte så sällan att en förälder under en vårdnadsutredning e. (l. ifrågasätter utredarens objektivitet eller kunnighet. Med den stora betydelse som utredningen vanligtvis har som underlag för domstolens prövning är det givetvis angeläget att de anmärk- ningar som föräldrarna kan rikta mot utredningen diskuteras och prövas av nämndledamöter eller suppleanter innan utredningen lämnas över till domstolen.

Sammanfattningsvis anser jag att det finns skäl som talar för att socialnämnderna i större utsträckning än f. n. delegerar uppgiften att avge ' yttranden till domstolarna i mål om vårdnad eller umgänge. Liksom hittills bör det emellertid. som jag tidigare har sagt. ankomma på kommunerna att själva bestämma hur delegationsreglerna i kommunallagen skall tilläm- pas.

Hänvisningar till S2-7-4

2.8. Underlaget för domstolarnas avgöranden i mål om vårdnad eller umgänge

2.8.1. Hörande av socialnämnden inför det slutliga (utgörande!

F. n. finns det inte någon uttrycklig föreskrift om att domstolarna skall inhämta yttrande frän socialnämnden innan mål om vårdnad eller umgänge avgörs. [ praktiken torde domstolarna så gott som undantagslöst höra socialnämnden. om föräldrarna inte är ense i vårdnadsfrågan. ] de fall då föräldrarna är överens. är praxis i domstolarna mer varierande. Många domstolar godtar i dessa fall utan vidare föräldrarnas överenskommelse. Andra domstolar följer emellertid en rekommendation av justitieombuds- mannen. som går ut på att socialnämnden skall beredas tillfälle att inom viss kortare tid ange om nämnden vill yttra sig i målet (JO 1962 s. 28: jfr JO 1981/82 s. 38 ff.).

Utredningen föreslår att domstolarnas nuvarande praxis i de tvistiga fallen lagfästs och att socialnämnden alltså då alltid skall höras. Beträffande de fall då föräldrarna är överens är det enligt utredningen inte tillfredsställande att domstolarna så ofta godtar deras överenskommelse utan att någon utredning har gjorts om huruvida denna lösning är förenlig med barnets bästa.

Underlaget för domstolarnas avgöranden

Prop. 1981/82:l68 54

Utredningen föreslår därför att domstolarna skall bereda socialnämnden tillfälle att yttra sig även när föräldrarna är överens om vem av dem som skall ha vårdnaden om barnet eller hur umgänget skall anordnas. Ett alternativ som har diskuterats inom utredningen är att socialnämnden också i dessa fall skall göra en vårdnadsutredning.

Utredningens förslag om att socialnämnden alltid bör höras i frågor om vårdnad eller umgänge när föräldrarna är oense har i allmänhet tillstyrkts under remissbehandlingen. De flesta remissinstanserna har också instämt i utredningens uppfattning att socialnämnden skall beredas tillfälle att yttra sig i dessa frågor även när föräldrarna är överens. Några remissinstanser är dock tveksamma till detta och ifrågasätter om vinsterna med en sådan ordning är tillräckligt stora för att den skall genomföras i ett resursknappt läge. Praktiskt taget alla remissinstanser anser att det i varje fall inte är realistiskt att tänka sig att socialnämnden skulle göra en fullständig utredning i samtliga fall, alltså även då föräldrarna är överens.

För egen del vill jag erinra om att socialnämnden redan i dag så gott som undantagslöst torde höras i mål där föräldrarna är oense om hur vårdnaden eller umgänget skall anordnas. Jag delar utredningens uppfattning att det genom en uttrycklig lagbestämmelse bör slås fast att domstolen i sådana mål har en i princip ovillkorlig skyldighet att höra socialnämnden.

Även i sådana fall där föräldrarna är ense bör domstolen. som har angetts i ett tidigare avsnitt. besluta efter vad som är förenligt med barnets bästa. Prövningen kommer i dessa fall i första hand att ske på grundval av vad som framgår av handlingarna i målet. Enligt min mening skulle det föra för långt om domstolen i alla dessa situationer skulle behöva anmoda socialnämnden att yttra sig. Däremot kan det även i dessa fall vara lämpligt att handlingarna i målet sänds över till nämnden för en kontroll av att inte uppenbart olämpliga lösningar kommer till stånd eller att domstolen i varje fall telefonledes tar kontakt med nämnden för att få detta bekräftat. Om nämnden inte har några uppgifter om familjen och överenskommelsen förefaller godtagbar även från barnets synpunkt, saknar nämnden anledning att gå djupare in på saken och kan då helt underlåta att höra av sig till domstolen.

Jag förordar därför att domstolen. i fall då socialnämnden inte finnes böra höras i målet. skall bereda nämnden tillfälle att yttra sig i fråga om vårdnaden eller umgänget.

Hänvisningar till S2-8-1

  • Prop. 1981/82:168: Avsnitt 4.1

2.8.2. Hörande av socialnämnden inför interimistiska avgöranden

Ett interimistiskt beslut av domstol om vårdnad eller umgänge meddelas oftast i anslutning till den muntliga förberedelsen i målet. Beslutet grundas då vanligen på parternas egna uppgifter vid förhandlingen.

Som nämnts i avsnitt 2.4.5 anser utredningen att de interimistiska besluten ofta bygger på ett alltför magert underlag. Utredningen föreslår därför att domstolarna skall ges möjlighet att skyndsamt inhämta upplysningar från

Underlaget för domstolarnas avgöranden

Prop. 1981/82: 168 55

socialnämnden innan ett sådant beslut meddelas. Utredningen har även diskuterat möjligheten att tillåta att muntlig bevisning tas upp vid förbere- delsen men har avvisat denna tanke av flera skäl.

De remissinstanser som har yttrat sig i denna del har så gott som genomgående ställt sig positiva till förslaget att domstolen inför det interimistiska beslutet skall kunna inhämta yttrande från socialnämnden. Flera socialnämnder framhåller dock att den tid inom vilket yttrandet skall avges inte får vara alltför knappt tilltaget. Från något håll pekas också på risken för att socialnämndens förhandsbesked försvårar samarbetssamtal som kan ha inletts. Sveriges advokatsamfund anser att man i stället för en snabbutredning borde tillåta en ordentlig utredning genom sakkunniga och vittnen innan det interimistiska beslutet fattas.

Genom ett interimistiskt beslut om vårdnaden avgörs hos vem av föräldrarna barnet skall bo under den ibland ganska långa tid som hinner förflyta innan frågan slutligt avgörs av domstolen. Erfarenhetsmässigt överensstämmer det interimistiska beslutet oftast med det slutliga avgöran- det. Detta förhållande skulle i och för sig kunna bero på att domstolen redan från början kan bilda sig en säker uppfattning om hur tvisten slutligt bör lösas. Det är dock även naturligt att det interimistiska beslutet i sig har en viss styrande inverkan på den slutliga utgången. vilket hänger samman med synsättet att barn inte i onödan bör flyttas från sin invanda miljö.

Det är därför önskvärt att domstolens bedömning grundas på ett så fylligt underlag som möjligt. Samtidigt måste man emellertid se till att tyngdpunk- ten beträffande utredningen inte förskjuts till målets förberedelse. Sålunda bör det inte komma i fråga att med avsteg från allmänna rättegångsregler tillåta bevisupptagning i form av vittnesförhör och liknande under förbere- delsen. Utredningens förslag om att domstolen på detta stadium i stället skall kunna inhämta ett snabbyttrande från socialnämnden är en annan sak. Mot en sådan ordning skulle däremot kunna anföras att den medför en viss tidsutdräkt innan det interimistiska beslutet kan meddelas. Någon större fördröjning skulle det emellertid knappast behöva bli fråga om. i allmänhet inte mer än en eller ett par veckor. Jag delar utredningens uppfattning att en sådan fördröjning i de allra flesta fall inte kan ha någon avgörande betydelse. Domstolen bör därför ha möjlighet att inhämta yttrande från socialnämnden innan det interimistiska beslutet fattas.

Den utredningsverksamhet som socialnämnden på detta stadium skulle bedriva är inte avsedd att bli omfattande. Tanken är exempelvis inte att det skall höras lika många personer som vid en sedvanlig vårdnadsutredning. Socialnämndens yttrande bör i stället kunna grundas på kontroll av olika myndighetsregister samt samtal med parterna och om möjligt även med barnet. Att socialnämnden på detta sätt yttrar sig till domstolen innebär inte att nämnden också måste uttrycka en preliminär uppfattning i tvistefrågan. Tvärtom är det i allmänhet en fördel om nämnden på detta stadium begränsar sig till att genom upplysningar om sakförhållanden bredda underlaget för

Underlaget för domstolarnas avgöranden

Prop. 1981/82: 168 56

domstolens bedömande. Saken ställer sig givetvis annorlunda. om nämnden finner att en viss lösning av vårdnadsfrågan i förhållande till andra alternativ framstår som klart mindre lämplig eller rentav direkt olämplig från barnets synpunkt. Nämnden bör i sådana situationer vara oförhindrad att ge uttryck för sin uppfattning till domstolen.

_Lagtexten bör utformas så att det läggs i domstolens hand att i det enskilda fallet bestämma om upplysningar snabbt skall inhämtas från socialnämnden. Det ligger i sakens natur att denna möjlighet bör begagnas främst i fall där parterna inte är ense om vem som skall ha vårdnaden under tiden till dess att frågan blir slutligt avgjord.

Hänvisningar till S2-8-2

2.8.3. Hörande av barnet självt

F. n. finns ingen bestämmelse som direkt reglerar i vad mån barnet kan höras inför domstolen i en tvist mellan föräldrarna om vårdnaden eller umgänget. Att barnet hörs i sådana mål torde vara mycket sällsynt. Det finns emellertid inte något formellt hinder mot detta (jfr JO 1981/82 5. 25 ff. särskilt s. 33).

Utredningen har övervägt möjligheten att införa en lagregel om att barnet skall kallas personligen att höras vid domstolsförhandling i mål om vårdnad eller umgänge. Utredningen har emellertid ansett att det skulle vara olämpligt. även för äldre barn. att behöva höras i dessa mål och har därför inte föreslagit någon bestämmelse av detta innehåll.

Utredningens ståndpunkt har kommenterats endast av ett fåtal remissin- stanser. Förvaltningsutskottet vid Stockholms läns landsting framhåller att det generellt synes olämpligt att barn tvingas delta i rättegång (se bil. 3 avsnitt 5.2.25). Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser å andra sidan att man inte helt bör avvisa tanken att höra barnet inför domstolen. Enligt fakultetsnämnden kan det i varje fall ifråga om äldre barn tänkas vara lämpligt att höra barnet upplysningsvis (se bil. 3 avsnitt 5.2.13).

Givetvis bör åtminstone något äldre barn få tillfälle att i en eller annan form uttrycka sin egen åsikt om hur vårdnaden eller umgänget bör anordnas. Om föräldrarna tvistar om detta kommer barnet normalt att höras under socialnämndens utredning. Det är givet att ett sådant förfarande i allmänhet är det lämpligaste och skonsammaste för barnet. Även för ett äldre barn kan det utgöra en allvarlig påfrestning att höras inför domstolen.

Enligt min mening kan det emellertid undantagsvis finnas situationer där det ter sig rimligt och lämpligt att barnet hörs inför domstolen. Jag tänker då främst på fall där barnet självt begär att få framträda inför domstolen och lägga fram sina synpunkter. Det skulle då knappast vara rimligt att inte låta barnet komma till tals. Även om barnet inte självt direkt begär att få höras kan det i särskilda fall tänkas ändamålsenligt att ett sådant förhör äger rum. Barnet kan t. ex. under vårdnadsutredningen ha gett uttryck för en bestämd

Underlaget för domstolarnas avgöranden

Prop. 1981/82:168 57

uppfattning i vårdnadsfrågan utan att för den skull ha framställt någon begäran att få höras inför domstolen.

Jag anser därför att det genom en uttrycklig lagregel bör slås fast att barnet självt kan höras inför domstolen. En förutsättning måste dock vara att det är uppenbart att barnet inte genom att försättas i en svår eller ohållbar situation kan ta skada av det. För bedömningen av denna fråga är naturligtvis barnets inställning av stor betydelse. Det kan inte komma i fråga att barnet skulle medverka i rättegången mot sin vilja. Ett krav är alltså under alla förhållanden att barnet går med på att höras inför domstolen. Andra omständigheter som måste beaktas är barnets ålder och mognad. Någon bestämd nedre åldersgräns bör inte anges i lagtexten. Det får i stället ankomma på domstolen att i det enskilda fallet ta ställning till om det framstår som uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras. Barn som är yngre än omkring 12 år torde endast sällan ha nått en sådan mognad att de bör medverka i en rättegång. Domstolen bör på förhand kunna bilda sig en uppfattning på grundval av vad bl. a. föräldrarna och vårdnadsutredaren yttrar i frågan.

Sammanfattningsvis anserjag att barnet bör kunna höras inför domstolen. om barnet självt begär det eller särskilda skäl annars talar för detta och detär uppenbart att barnet inte kan ta skada av det. Jag vill understryka att det inte är meningen att barn mera regelmässigt skall medverka i rättegången. Det normala bör liksom hittills vara att barnet hörs endast av vårdnadsutredaren. När barnet undantagsvis hörs inför domstolen är det vidare av största betydelse hur själva förhöret genomförs. Till den frågan återkommer jag i specialmotiverin gen .

2.9 Information om de nya reglerna

Som jag tidigare har sagt är det angeläget att information lämnas om de nya regler om föräldrar och barn som jag har förordat i det föregående. Särskilt viktigt är att familjer informeras om vad gemensam vårdnad innebär och om vilka rådgivningsorgan som finns att tillgå när problem uppkommer t. ex. vid en separation. En central roll när det gäller spridningen av denna information spelar socialnämnder. familjerådgivningsbyråer. medlare och familjerätts- advokater.

Till en del bör informationsbehovet kunna täckas genom skriftligt material. Inom socialstyrelsen förbereds f. n. en kortfattad information om de nuvarande reglerna om gemensam vårdnad. vilken beräknas vara klar till hösten 1982. Som jag har nämnt i det föregående kan socialstyrelsen vidare sammanställa allmänna råd om samarbetssamtal och vårdnadsutredningar m. m.

Också pastorsämbetena och domstolarna bör kunna bidra till att sprida information om de nya reglerna. Ett särskilt ansvar för dessa informations- åtgärder vilar på riksskatteverket resp. domstolsverket.

Information om de nya reglerna

Prop. 1981/82zl68 58

Hänvisningar till S2-8-3

  • Prop. 1981/82:168: Avsnitt 4.1

2.10. Kostnader och resursbehov

De nya reglerna medför inte i sigx'några ökade kostnader för berörda myndigheter. Att ogifta samboende föräldrar i fortsättningen skall kunna få gemensam vårdnad om sina barn genom anmälan till pastorsämbetet innebär tvärtom att domstolarna inte längre behöver behandla ansökningar om gemensam vårdnad i dessa fall. För pastorsämbetena torde handläggningen av dessa skäligen enkla ärenden kunna klaras med de personalresurser som finns. Vidare medför de nya reglerna att domstolarna inte i varje skilsmässomål måste pröva hur vårdnaden skall anordnas i fortsättningen. vilket också kan leda till en viss kostnadsbesparing.

Däremot kan socialstyrelsens informationsåtgärder medföra en ekono- misk belastning för styrelsen. Själva utarbetandet av informationsmaterialet är dock en engångsåtgärd som kan rymmas inom ramen för tillgängliga anslag. Även kostnaderna för att trycka och distribuera detta material bör kunna inrymmas i befintliga anslag.

Också riksskatteverkets och dotnstolsverkets kostnader för information om de nya reglerna kan täckas av tillgängliga medel.

För kommunernas del kan de nya reglerna leda till att resurserna inom socialnämnderna behöver omfördelas. Sålunda är det en ny uppgift för nämnderna att avge snabbyttranden till domstol i mål om vårdnad eller umgänge (se avsnitt 2.8.2 ). De särskilda arbetsinsatser som krävs för att fullgöra denna uppgift innebär dock att nämnderna i motsvarande mån behöver lägga ned mindre arbete på utredningen inför det slutliga avgöfandet av vårdnaden eller umgänget. Att domstolarna i fortsättningen bör bereda nämnderna tillfälle att yttra sig även när föräldrarna är överens om hur vårdnaden eller umgänget skall anordnas bör inte heller leda till någon nämnvärd ökad arbetsbelastning för nämnderna. Också i övrigt torde de nya reglerna i fråga om kommunerna vara av det slaget att de kan genomföras utan att några personalförstärkningar krävs.

I dessa frågor har jag samrått med chefen för socialdepartementet och chefen för kt')mmundepartementet.

Hänvisningar till S2-10

2.11. Ikraftträdande

Det är angeläget att de nya lagreglerna träder i kraft så snart som möjligt. Det bör dock beaktas att reglerna kräver en del förberedelsearbete. framför allt i fråga om informationen om dem. Tid behövs också för att socialstyrel- sen skall hinna färdigställa de allmänna råd som behövs. Med hänsyn till dessa omständigheter bör reglerna träda i kraft först den 1 januari 1983.

Ikraftträdande

Prop. 1981/82zl68 59

3. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i föräldrabalken. lag om ändring i socialtjänstlagen (I980:620). lag om ändring i brottsbalken. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, lag om ändring i lagen (l964:143) om bidragsförskott. Lagförslagen under 2. 4 och 5 har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.'

'_Jl-låbätx)

4. Specialmotivering

Hänvisningar till S4

4.1. Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken 6 kap. Om vårdnad och umgänge

Inledande bestämmelser

1 5

Barn har rätt till omvårdnad. trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

(Jfr 6 kap. 1—4 och 7 åå i utredningens förslag)

Paragrafen. som innehåller bestämmelser om barns grundläggande rättigheter. ersätter delvis de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. 2 5 och 3 % andra stycket.

Paragrafen inleder de nya reglerna om vårdnad och umgänge. Av 6 kap. 2 % andra stycket framgår att det i första hand är barnets föräldrar eller en av dem som skall se till att barnet får sina rättigheter tillgodosedda. om inte ansvaret för vårdnaden om barnet har anförtrotts åt en eller två särskilt förordnade förmyndare.

] rätten till omvårdnad ingår inte endast rätten för barnet att få sina materiella behov tillfredsställda. Minst lika viktig är den del som kan hänföras till barnets psykiska behov. I barnets rätt till trygghet ligger bl. a. att ' få levai ett stabilt förhållande och att hanågon att lita på. Till en god vård och fostran hör att barnet får känna att det behövs och att barnet för pröva sin förmåga och utveckla sina inneboende resurser för att efter hand frigöra sig från sitt beroende av vårdnadshavarna. I en god fostran ligger också att barnet får lära sig att sätta gränser för sitt handlande och ta ansvar. Om barnets rätt att självt få medverka i frågor som rör barnets personliga angelägenheter finns särskilda bestämmelser i 6 kap. ll ?.

1 [ bilagan har lagförslagen under 2—5 uteslutits. De är likalydande med dem som är fogade till propositionen.

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. 1981/82:168 60

Barn skall vidare behandlas med aktning för sin person och egenart. Vårdnadshavarna skall alltså ta hänsyn och visa respekt för de individuella egenskaper och de särdrag som ett barn har. Barn har med stigande ålder rätt till ett allt starkare integritetsskydd. Barnets rätt till ett privatliv och skydd . mot insyn kan dock av naturliga skäl inte vara absolut. lnskränkningar måste tålas och accepteras för att vårdnadshavarna skall kunna fullgöra sin tillsynsskyldighet (se 6 kap. ?. å andra stycket). Vårdnadshavarna kan t. ex. behöva genomsöka barnets privata tillhörigheter eller t. o. m. öppna brev som har adresserats till barnet. om det behövs för att skingra eller få bekräftat misstankar om att barnet deltar i något som kan vara skadligt för barnet eller på annat sätt är olämpligt.

Nära anknytning till bestämmelsen om barns integritet har det förbud mot kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling som f. n. finns i 6 kap. 3 å andra stycket. Denna bestämmelse har förts över till förevarande paragraf.

25

Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade förmyndare. Vårdnaden om ett bara består till dess barnet fyller arton år eller dessförinnan ingår äktenskap.

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnets behov enligt I 5 blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder. utveckling och övriga omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning.

Om ansvaret i frågor som gäller barnets ekonomiska förhållanden finns bestämmelser i 9—16 kap.

(Jfr 6 kap. 4 och 5 åå. 6 % tredje stycket samt 8 och 9 åå i utredningens förslag)

Paragrafen. som innehåller vissa allmänna bestämmelser om vilka som är barnets vårdnadshavare och om det ansvar som dessa har gentemot barnet. motsvarar delvis de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. 1 och 2 åå samt 3 & första stycket.

Första stycket. Med vårdnad förstås det juridiska ansvaret för barnets person. Normalt svarar det juridiska ansvaret också mot den faktiska vården om barnet. Om f("iräldrarna har gemensam vårdnad om barnet men bor isär. kommer dock i allmänhet den dagliga omsorgen och värden om barnet att huvudsakligen ligga på den ena föräldern. Den faktiska vården om barnet kan också ha lämnats över till någon annan. Detta kan ha skett på frivillig väg. då ansvaret för den juridiska vårdnaden om barnet ligger kvar hos den eller de föräldrar som är vårdnadsluware. Barnet kan emellertid också genom socialnämndens försorg ha placerats i ett annat hem än det egna med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Även då står föräldrarna eller en av dem juridiskt kvar som vårdnadshavare. Deras

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. l981/82:168 , 61

rättigheter och skyldigheter kan emellertid genom placeringen av barnet utom hemmet ha urholkats och kan ytterligare inskränkas i den mån det behövs för att genomföra vården om barnet (se 11 % fjärde stycket LVU). Under särskilda förhållanden kan domstolen besluta att den juridiska vårdnaden om barnet skall flyttas över till en eller två särskilt förordnade förmyndare. Om detta finns bestämmelser i 6 kap. 7 och 8 ss.

Att vårdnaden om ett barn berstår till dess barnet fyller 18 år eller dessförinnan ingår äktenskap överensstämmer med vad sotn gäller f. n. För ungdomar under 18 år gäller alltså olika regler om de gifter sig eller om de endast bor tillsammans med en partner utan giftermål. Har någon uppnått den ålder att en familjebildning är aktuell torde dock föräldrarnas vårdnadsansvar i allmänhet vara mycket uttunnat.

Andra stycket. Utöver bestämmelserna i detta stycke finns vissa föreskrif- ter om vad en vårdnadshavare skall iaktta i 6 kap. 11. 12 och 15 55. Särskilda bestämmelser finns vidare i andra kapitel i föräldrabalken och i en del andra författningar.

Att barnets vårdnadshavare skall se till att barnet får sina grundläggande behov enligt l & tillgodosedda innebär inte att vårdnadshavaren personligen måste tillgodose dessa behov. även om det normalt bör vara så att vårdnadshavaren själv tar åtminstone någon faktisk del i barnets vård och fostran. Ett stort ansvar för att barnet får en god uppväxt vilar också på samhället. En viktig del utgör här den kommunala barntillsynen. förskolor- na. skolorna och de fritidsaktiviteter som det allmänna erbjuder barn och ungdomar. Genom samhällets socialtjänst kan vidare de barn och föräldrar som behöver det få särskild hjälp. En betydelsefull roll spelar vidare det ekonomiska stöd i olika former som samhället ger till barn och barnfamiljer, vare sig det är fråga Om ett direkt stöd — t. ex. barnbidrag — eller ett indirekt stöd i fortn av exempelvis fri eller subventionerad utbildning, vård eller behandling.

Av grundläggande betydelse för barnets försörjning är det underhållsan- svar som barnets föräldrar har. Underhållsskyldighcten grundas på föräldra- skapet. oavsett vem som är vårdnadshavare. Den som är vårdnadshavare för ett barn utan att vara dess förälder har ingen underhållsskyldighet för barnet. Av bestämmelsen i andra meningen framgår dock att vårdnadshavaren även i ett sådant fall skall bevaka att barnet får de bidrag till sin försörjning som barnet har rätt till. t. ex. underhållsbidrag. bidragsförskott eller barnbi- drag.

Barnets vårdnadshavare skall vidare bevaka att barnet får tillfredsställan- de utbildning. Bestämmelsen har f. n. motsvarighet i 6 kap. 2.5 andra meningen.

Till andra stycket har med en redaktionell ändring förts över de bestämmelser som f. n. finns i 6 kap. 3 5 första stycket om vårdnadshavarens tillsynsskyldighet. Om innebörden av detta ansvar kan hänvisas till utredningens betänkande s. 64 samt NJA 1976 s. 458 och 1977 s. 186.

Förslaget till lag Om ändring i för- äldrabalken

Prop. 1981/82zl68 62

Tredje stycket. Här har tagits in en erinran om att de frågor som gäller ansvaret för barnets ekonomiska förhållanden regleras särskilt genom bestämmelserna om förmynderskap.

Vårdnadshavare

Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifta med varandra. och i annat fall av modern ensam. Ingår föräldrarna senare äktenskap med varandra. står barnet från den tidpunkten under vårdnad av dem båda, om inte rätten dessförinnan ltar anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade förmyndare.

Ont det dömts till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna står barnet även därefter under båda föräldrarnas vårdnad, om inte den gemensamma vårdnaden upplöses enligt 5. 7 eller 8 5.

(Jfr 6 kap. 9 och 10 åå i utredningens förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om vem eller vilka som direkt på grund av lag är vårdnadshavare för ett barn. Reglerna motsvarar delvis de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. 1 och 6 åå. Vissa undantag från bestämmelserna i förevarande paragraf regleras i 6 kap. 4—10 åå.

Första stycket. Huvudregeln i första meningen motsvarar vad som gäller f. n. enligt 6 kap. 6 å första meningen. Också bestämmelsen i andra meningen om att barnets föräldrar automatiskt blir vårdnadshavare för barnet. om de gifter sig först efter barnets födelse, motsvarar vad som gäller f. n. enligt 6 kap. 6å andra meningen. Bestämmelsen innebär bl. a. att, om vårdnaden om ett barn i samband med en skilsmässa har anförtrotts åt en av föräldrarna och dessa därefter gifter sig på nytt med varandra, båda föräldrarna då åter blir vårdnadshavare för barnet utan att de behöver särskilt ansöka om detta hos domstol.

Har en eller två särskilt förordnade förmyndare anförtrotts vårdnaden om barnet medan föräldrarna inte var gifta med varandra. står förmyndaren eller förmyndarna kvar som vårdnadshavare även sedan föräldrarna har ingått nytt äktenskap.

Andra stycket, En nyhet är att föräldrarnas gemensamma vårdnad om ett barn i princip fortsätter även om föräldrarna skiljer sig. Den gemensamma vårdnaden skall dock upplösas i detta fall. om föräldrarna själva eller en av dem begär det eller om domstolen i äktenskapsskillnadsmålet självmant eller efter ansökan av socialnämnden beslutar om det.

För att domstolen i ett äktenskapsskillnadsmål skall kunna få underlag för sin bedömning av om den gemensamma vårdnaden bör fortsätta kan det vara lämpligt att domstolen underrättar socialnämnden om att en skilsmässa är aktuell och att ingen av föräldrarna har begärt att ensam få utöva vårdnaden. Om nämnden har sådana upplysningar om föräldrarna att fortsatt gemensam

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. 1981/82zl68 63

vårdnad kan antas vara uppenbart olämplig för barnet. kan domstolen få veta detta genom nämnden (jfr specialmotiveringen till 6 kap. 4 å första stycket). Nämnden kan. också föra talan vid domstolen enligt 6 kap. 7 å fjärde stycket om att en av föräldrarna eller båda skall fråntas vårdnaden om barnet i fall då förutsättningarna för detta är uppfyllda enligt den paragrafen.

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill föräldrarna gemensamt utöva vårdnaden. skall rätten på talan av dem båda förordna i enlighet med deras begäran. attt inte gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa.

Har förordnande om vårdnaden inte meddelats tidigare. kan föräldrarna efter anmälan av dem båda till pastorsämbetet få gemensam vårdnad genom registrering. under förutsättning att föräldrarna och barnet är svenska medborgare och kyrkobokförda på samma fastighet.

(Jfr 6 kap. 10 å andra stycket och 13 å andra stycket och 18 å i utredningens förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om möjligheten för ogifta eller frånskilda föräldrar att få gemensam vårdnad om sina barn. Första stycket har motsvarigheti den nuvarande bestämmelsen i 6 kap. 8 å andra meningen. medan andra stycket är en nyhet.

Första stycket. Bestämmelsen tar i första hand sikte på ogifta föräldrar som inte bor tillsammans. Också föräldrar som i samband med en äktenskaps- skillnad har fått den gemensamma vårdnaden upplöst eller som i övrigt har fått vårdnadsfrågan prövad tidigare av domstol måste emellertid. liksom föräldrar som är utländska medborgare, vända sig till domstol för att få gemensam vårdnad. [ dessa fall kan alltså gemensam vårdnad inte åstadkommas genom en enkel anmälan till pastorsämbetet enligt andra stycket.

Av 6 kap. 18 å andra stycket framgår att domstolen innan vårdnadsfrågan avgörs skall höra socialnämnden eller. om det är tillräckligt. bereda nämnden tillfälle att yttra sig över föräldrarnas ansökan. Om nämnden inte har några uppgifter om föräldrarna eller barnet som bör föranleda en närmare granskning av överenskommelsen, torde den i allmänhet kunna godtas. Det ankommer på nämnden själv att ta ställning till om någon särskild kontakt behöver tas med föräldrarna eller barnet. Ibland kan det vara lämpligt att nämnden kontaktar föräldrarna för att förvissa sig om att de är införstådda med vad en gemensam vårdnad innebär och kräver. Ett fall då det kan finnas skäl att nämnden tar kontakt med föräldrarna är om det av handlingarna framgår att dessa bor långt från varandra och barnet ännu inte har hunnit komma upp i tonåren. Det finns i dessa fall en särskild risk för att barnet vid gemensam vårdnad kan utsättas för tröttande resor eller återkommande miljöbyten i en omfattning som kan skada barnet.

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. l981/82:l68 64

Domstolen kan vägra gemensam vårdnad. om det kan antas att någon av föräldrarna eller båda har så allvarliga brister i förmågan att sörja för barnets person att han eller hon inte bör anförtros vårdnaden enligt 6 kap. 7 å.

Andra stycket. En förutsättning för gemensam vårdnad efter anmälan till pastorsämbetet är att förordnande om vårdnaden inte tidigare har meddelats iSverige elleri ett annat land vars vårdnadsavgöranden erkänns här (jfr 8 och 22 åå förordningen 1931:420 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmyndarskap och lagen 1936:79 om erkännande och verkställighet av dom som meddelatsi Schweiz). Ytterligare en förutsättning för gemensam vårdnad efter anmälan till pastorsämbetet är att både föräldrarna och barnet är svenska medborgare. Det utgör dock inget hinder om någon av dem dessutom har medborgarskap i något annat land.

För att gemensam vårdnad skall kunna registreras efter anmälan till pastorsämbetet krävs vidare att faderskapet för barnet är fastställt i behörig ordning genom ett svenskt faderskapserkännande eller en svensk dom. oavsett vilket lands lag som har lagts till grund för prövningen. eller genom ett utländskt faderskapsavgörande som erkänns i Sverige. 5 ål

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och vill någon av dent att vårdnaden inte längre skall vara gemensam. skall rätten på talan aven av dem eller båda anförtro vårdnaden om barnet åt den av föräldrarna som är lämpligast som vårdnadshavare. Rätten kan också i mål om äktenskapsskill- nad tttatt yrkande förordna om vårdnaden enligt vad som nu har sagts. om gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa.

(Jfr 6 kap. l2 och 18 åå i utredningens förslag)

Paragrafen. som innehåller bestämmelser om domstolens prövning när föräldrarna eller en av dem begär upplösning av gemensam vårdnad. ersätter de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. 7 å.

Liksom enligt gällande rätt är domstolen skyldig att upplösa en gemensam vårdnad. om föräldrarna eller någon av dem begär det. I paragrafen regleras endast det fallet att någon av föräldrarna skall anförtros vårdnaden. Om överflyttning av vårdnaden till särskilt förordnad förmyndare finns bestäm- melser i 6 kap. 7 och 8 åå.

En vanlig situation då det kan bli aktuellt att begära upplösning av en gemensam vårdnad är då föräldrarna eller en av dem i anslutning till en skilsmässa eller annan separation finner att de inte kan fortsätta att gemensamt ha vårdnaden om barnet. Även i andra fall kan det inträffa att föräldrar som har gemensam vårdnad finner att denna vårdnadsform inte längre är lämplig.

Domstolen kan i ett äktenskapsskillnadsmål upplösa den gemensamma vårdnaden även när makarna inte själva begär det. om det är uppenbart

1 Paragrafen har fått en något annan lydelse i propositionsförslaget.

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. 1981/82:168 65

oförenligt med barnets bästa att den gemensamma vårdnaden fortsätter (se specialmotiveringen till 6 kap. 3.5 andra stycket). Också i detta fall skall domstolen anförtro vårdnaden om barnet åt den av föräldrarna som är lämpligast som vårdnadshavare.

Det ligger i sakens natur att, om föräldrarna är överens om vem av dem som skall ha vårdnaden om barnet. den lösning som de har valt i allmänhet också kan antas vara bäst för barnet. Någon ingående utredning av vårdnadsfrågan behövs därför sällan i dessa fall.'Oftast torde det vara tillräckligt att domstolen bereder socialnämnden" tillfälle att yttra sig över ansökningen (jfr 6 kap. 18 å andra stycket och avsnitt 2.8.1 i den allmänna motiveringen). Om nämnden inte genom de uppgifter som nämnden har om familjen eller av ansökningens innehåll finner anledning till det. torde några särskilda åtgärder från nämndens sida inte behövas. 1 motsatt fall bör kontakt tas med föräldrarna och". om det är lämpligt. även med barnet självt. Om kontakter tas med familjen bör nämnden snarast underrätta domstolen om det.

Om föräldrarna inte är överens om vem som bör anförtros vårdnaden måste vårdnadsfrågan däremot utredas närmare. Domstolen böri sådana fall i allmänhet begära yttrande från socialnämnden. Även annan utredning kan ibland behövas (se 6 kap. 18 & första stycket), t. ex. yttrande från barnpsykiatrisk expertis eller annan sakkunnig. '

Vid bedömningen av vem av föräldrarna som är lämpligast som vårdnadshavare mäste domstolen från fall till fall pröva hur barnets behov av Omvårdnad. trygghet och en god fostran bäst kan tillgodoses och vilka förutsättningar barnets föräldrar har att i övrigt uppfylla det ansvar och de uppgifter som vilar på en vårdnadshavare.

Den förälder som anförtros vårdnaden om barnet måste ha förmåga att förstå barnets känslor och att tillfredsställa barnets behov. Föräldern måste emellertid också kunna sätta gränser för barnets handlande. samtidigt som barnet fostras till att självständigt ta ansvar.

För vissa barn är det ett trygghetskrav att få bo tillsammans med den ena av föräldrarna. För andra barn däremot kan bindningen till en förälder eller en förälders inflytande på barnet hämma eller på annat sätt skada barnets utveckling. Barnets beroende av en förälder och betydelsen av denna omständighet mäste prövas från fall till fall.

Av stor betydelse för barnets trygghet är också den yttre miljö som barnet lever i. Genom särskilda bestämmelser är det sörjt för att den förälder som anförtros vårdnaden om barnet vanligtvis kan behålla den bostad som familjen har bott i före upplösningen, se lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad och lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad. Av betydelse är också de dagliga kontakterna med personer i barnets omgivning. Dit hör utöver föräldrar och släktingar kamrater. daghemspersonal och lärare. 1 de fall en familj splittras får följderna av att barnet blir utsatt för ett miljöbyte eller annan

Förslaget till-lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. 1981/82:168 66

förändring av sin miljö vägas in bland övriga omständigheter som har betydelse för just det aktuella barnet.

En annan faktor som i allmänhet är viktig för att barnet skall få en trygg uppväxt och en god utveckling är att barnet har nära och goda relationer till båda sina föräldrar, även om föräldrarna bor isär. Om inte andra omständigheter talar för en annan lösning bör domstolen till vårdnadshavare förordna den av föräldrarna som kan antas bäst främja ett nära och gott umgänge mellan barnet och den andra föräldern.

En särskild fråga är om och hur barnet självt bör komma till tals i vårdnadstvister. Normalt bör det vara en uppgift för socialnämnden att i anslutning till vårdnadsutredningen ta den kontakt med barnet som är lämplig och i värdnadsutredningen redovisa de synpunkter som barnet kan vilja ha framförda (se avsnitt 2.7.4 i den allmänna motiveringen).

Det är ytterst domstolens uppgift att utreda om barnet har några egna synpunkter på vårdnadsfrågan. Det är emellertid viktigt att barn inte tvingas att ta ställning i denna fråga. om barnet inte självt vill det. Detta innebär å andra sidan inte att ett barn skall förhindras att säga sin mening. Om barnet självt begär det eller det annars finns särskilda skäl. kan barnet höras personligen inför domstolen (se 6 kap. 185 tredje stycket).

Domstolens uppgift är att söka den lösning som kan antas bäst svara mot barnets behov. Om barnet har en bestämd uppfattning och har nått en sådan mognad att dess önskemål bör respekteras. bör domstolen i allmänhet följa barnets önskan. När barnet har nått en sådan mognad kan inte besvaras generellt. Många gånger kan uppgiften att söka utreda vad barnet verkligen vill försvåras av att barnet uttrycker en uppfattning som inte svarar mot barnets innersta önskan. I allmänhet torde domstolen därför vara hänvisad till att väga in barnets egna uppgifter i den helhetsbedömning av samtliga omständigheter som bör beaktas i målet.

Av 6 kap. 19 & framgår att domstolen kan förklara målet vilande i de fall föräldrarna under en pågående rättegång har vänt sig till socialnämnden eller annat rådgivande samhällsorgan för att söka lösa sin kontiikt.

651

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill den andre att vårdnaden flyttas över till honom eller henne, skall rätten på talan av denne eller båda föräldrarna anförtro vårdnaden åt den andra föräldern, om denne är lämpligare som vårdnadshavare.

(Jfr 6 kap. 13.6 första stycket och 18 å i utredningens förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om överflyttning av vårdnaden från en förälder till en annan. Den motsvarar delvis den nuvarande bestämmelsen i 6 kap. 8 5.

Den faktiska situation som regleras i förevarande paragraf kan många gånger vara densamma som gör att föräldrarna vill att en gemensam vårdnad

1Paragrafen har fått en något annan lydelse i propositionsförslaget.

Förslaget till lag . om ändring i för- äldrabalken

Prop. l981/82zl68 67

upplöses. Det kan vara frågan om vårdnaden om barn till ogifta samboende föräldrar som avser att flytta isär. Det kan också gälla vårdnaden om barn till redan särboende föräldrar. av vilka modern ensam är vårdnadshavare för barnet direkt på grund av 6 kap. 3 & eller av vilka den ena föräldern i samband med äktenskapsskillnad eller annan separation har anförtrotts vårdnaden. Paragrafen kan vidare bli tillämplig, om vårdnaden om barnet tidigare har flyttats över till en av föräldrarna på ansökan av denne enligt förevarande paragraf eller på talan av socialnämnden enligt 6 kap. 7 5.

Det är domstolens uppgift att utifrån de förhållanden som föreligger i det enskilda fallet pröva om den andra föräldern är lämpligare som vårdnads- havare. I fråga om domstolens prövning kan i första hand hänvisas till vad SOm har sagts i specialmotiveringen till 6 kap. 5 &. Även i de fall som avses i förevarande paragraf bör en överenskommelse mellan föräldrarna om hur vårdnadsfrågan skall lösas tillmätas särskild betydelse-. En sådan överens- kommelse har dock inte utslagsgivande betydelse (se avsnitt 2.5.1 i den allmänna motiveringen).

7?)

Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, skall rätten besluta om ändring i vårdnaden.

Står barnet under båda föräldrarnas vårdnad och gäller vad som sägs i första stycket en av dem. skall rätten anförtro vårdnaden åt den andra föräldern ensam. Brister också denne i omsorgen om barnet på det sätt som sägs i första stycket, skall rätten flytta över vårdnaden till en eller två särskilt förordnade förmyndare. '

Står barnet under endast en förälders vårdnad, skall rätten ifall som avses i första stycket flytta över vårdnaden till den andra föräldern eller, om det är lämpligare, till en eller två särskilt förordnade förmyndare.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas på talan av socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om äktenskapsskillnad mellan föräldrarna eller i annat mål som avses i 5 eller 6 &.

(Jfr 6 kap. 14 och 18 5.5 i utredningens förslag)

Paragrafen. som ersätter de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. 7 och 9 55, innehåller bestämmelser om när en förälder på grund av brister i omvårdnaden om ett barn kan fråntas vårdnaden om barnet utan att den andra föräldern har begärt att ensam få vårdnaden.

I första stycket anges förutsättningarna för att domstol skall besluta om ändring i vårdnaden. Andra stycket innehåller bestämmelser om vem som skall anförtros vårdnaden när barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, medan tredje stycket behandlar det fallet att bara en av föräldrarna är vårdnadshavare. .

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. l981/82zl68 68

Första. stycket. En förälder som brister i omvårdnaden av ett barn kan fråntas vårdnaden. om barnet befinner sig i en sådan risksituation att ett ingripande med stöd av l 5 andra stycket [ LVU kan komma i fråga och denna risksituation kan antas bli bestående. Det är i och för sig inte nödvändigt att ett beslut om vård enligt LVU har meddelats för att förevarande paragraf skulle kunna tillämpas. Men det torde höra till undantagsfallen att en fråga om att flytta över vårdnaden enligt denna paragraf tas upp utan en föregående placering enligt LVU. Som har framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.2) är det angeläget att alla ansträngningar görs för att i samförstånd med barnets föräldrar och i förekommande fall barnet självt söka finna lämpliga lösningar när det uppkommer problem i familjen. I första hand har socialnämnden att erbjuda det stöd och tillhandahålla de behandlingsåtgärder och annan hjälp som ryms inom socialtjänsten. Om barnet genom socialnämndens försorg placeras i ett annat hem än det egna. skall nämnden också i princip arbeta för en återförening av barnet till föräldrarna. Kan en återförening emellertid inte komma till stånd trots långvariga och omfattande insatser från nämndens sida. kan det bli nödvändigt att begära en överflyttning av vårdnaden enligt förevarande paragraf.

I de flesta fall torde sålunda förevarande paragraf i praktiken aktualiseras bara när barnet har tagits om hand med Stöd av LVU. En överflyttning av vårdnaden bör inte heller ske annat än om det finns någon annan. lämplig person som är villig att utöva vårdnaden och som barnet har ett så gott förhållande till att barnet självt kan eller rimligen bör acceptera denne som vårdnadshavare. Det betyder att ett beslut om att omedelbart skilja en förälder från vårdnaden om ett barn redan när förälderns olämplighet kommer till myndigheternas kännedom i allmänhet kan meddelas bara om den andra föräldern är lämplig att ensam ta över ansvaret för barnet. I övriga fall torde det många gånger vara nödvändigt att barnet har bott en tid i ett fosterhem för att man skall kunna avgöra hur denna placering har utfallit.

Om barnet bor i ett fosterhem efter beslut om vård enligt LVU och vårdnaden om barnet flyttas över till fosterföräldrarna med stöd av förevarande paragraf. torde någon grund för att bereda barnet vård med stöd av 1 5 andra stycket ] LVU inte längre föreligga. Socialnämnden skall då enligt 5 5 första stycket LVU besluta att vården skall upphöra.

Om vårdnaden om ett barn flyttas över till barnets fosterföräldrar. faller den särskilda tillsynsskyldighet bort som nämnden har enligt 26% social- tjänstlagen i fråga om fosterhemmet. Kvar står emellertid nämndens allmänna skyldighet enligt 12 & socialtjänstlagen att verka för att barn och ungdomar får växa upp under goda förhållanden m. m.

Paragrafen gäller endast när det är föräldrarna som är vårdnadshavare för barnet. Har vårdnaden redan anförtrotts åt en eller två särskilt förordnade förmyndare och uppkommer fråga om att ta ifrån en sådan förmyndare

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken .

Prop. l981/82zl68 69

vårdnaden. tillämpas 11 kap. 9 och 17 55. Om en förälder vill få vårdnaden om sitt barn överflyttad till sig från en särskilt förordnad förmyndare gäller vad som sägs i 6 kap. 10 &.

Amira stycket. Om en förälder som har gemensam vårdnad om ett barn är olämplig som vårdnadshavare på det sätt som sägs i första stycket. skall vårdnaden om barnet liksom f. n. fortsätta att utövas av den andra föräldern. En förutsättning är dock att inte också denne är olämplig som vårdnadsha- vare på det sätt som sägs i första stycket.

Om båda föräldrarna är olämpliga som vårdnadshavare. skall vårdnaden anförtros åt en eller två särskilt förordnade förmyndare. Av 13 kap. 85 framgår att domstolen kan anförtro vårdnaden om ett barn åt två särskilt förordnade fömyndare gemensamt endast om de är gifta med varandra eller bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Det är givet att gemensam vårdnad inte bör anförtros åt förmyndare som inte själva är villiga att gemensamt ta det juridiska ansvaret för barnets person (jfr 11 kap. 8 & andra stycket).

Tredje stycket. Om en förälder som ensam har vårdnaden om ett barn inte är lämplig som vårdnadshavare på det sätt som sägs i första stycket. ligger det närmast till hands att vårdnaden flyttas över till den andra föräldern. Har denna förälder inte visat något intresse för sitt barn kan det dock för barnet vara en lämpligare lösning att vårdnaden anförtros åt en eller två särskilt förordnade förmyndare. Detsamma gäller om barnet och den andra föräldern endast har haft en sporadisk kontakt med varandra och barnet har funnit en trygghet och gemenskap hos någon annan som är beredd att ta på sig ansvaret som vårdnadshavare. Det kan då vara lämpligare att denne anförtros vårdnaden.

Fjärde stycket. Liksom gäller f. 11. kan socialnämnden föra talan vid domstol om att vårdnaden skall tas ifrån en förälder som är olämplig som vårdnadshavare. Enligt 42 & första stycket socialtjänstförordningen (1981z750. omtryckt 1981:1226) skall nämnden göra framställning eller ansökan till domstolen. om nämnden får veta att någon åtgärd behöver vidtas i fråga om bl. a. vårdnaden om ett barn. Nämndens talan kan gå ut på att vårdnaden i detta fall anförtros åt den andra föräldern. Är också denna förälder olämplig som vårdnadshavare. kan nämnden yrka att vårdnaden flyttas över till en eller två särskilt förordnade förmyndare. '

Domstolen kan även självmant i mål om äktenskapsskillnad mellan föräldrarna eller i ett mål om vårdnad enligt 5 eller 6 % förordna att vårdnaden skall flyttas över till en eller två särskilt förordnade förmyndare, om båda föräldrarna är olämpliga som vårdnadshavare.

8.51

Har ett barn stadigvarande vårdats och fostrats i annat enskilt hem än det egna och är det uppenbart bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå

1 Paragrafens första stycke har jämkats något i propositionsförslaget.

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. 1981/82zl68 70

och att vårdnaden flyttas över till den eller dem som har tagit emot barnet eller någon av dem. skall rätten utse denne eller dessa att såsom särskilt förordnade förmyndare utöva vårdnaden om barnet.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av socialnämnden.

(Jfr 6 kap. IS och 18 55 i utredningens förslag)

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt. Första stycket. En förälder kan enligt denna bestämmelse i vissa undantagsfall bli fråntagen vårdnaden om sitt barn även om föräldern inte har brustit i omvårdnaden om barnet på ett sätt som medför en bestående fara för barnets person. Bestämmelsen har till främsta syfte att förhindra att fosterbarn som har rotat sig i ett fosterhem blir uppryckta från en miljö där de har funnit sig till rätta och känner en större trygghet och känslomässig förankring än i det tidigare hemmet.

I allmänhet torde det krävas att barnet har bott i fosterhemmet under flera år innan det kan bli aktuellt att över huvud taget överväga att flytta över vårdnaden till fosterföräldrarna med stöd av förevarande bestämmelse. För domstolen blir det givetvis nödvändigt att utreda vilken anknytning barnet har till detta hem och hur kontakterna mellan barnet och de biologiska föräldrarna har förlöpt. Har föräldrarna inte visat barnet något intresse under den tid det har vistats i fosterhemmet eller har kontakterna varit sporadiska eller skett under uppslitande former. kan en flyttning av vårdnaden bli aktuell. Stort avseende måste emellertid alltid fästas vid barnets egen inställning. Som nyss har antytts krävs det att barnet har fått en så stark bindning till sitt nya hem att det uppfattar det som sitt eget.

Andra stycket. Det är endast socialnämnden som kan föra talan om en överflyttning av vårdnaden enligt denna paragraf. Befogenhet att besluta i denna fråga kan inte delegeras till enskilda förtroendevalda eller tjänstemän i nämnden.

95

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och dör en av dem. tillkommer vårdnaden den andre ensam.

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och dör denne, skall rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av socialnämnden anförtro vårdnaden åt den andra föräldern eller, om det är lämpligare, åt en eller två särskilt förordnade förmyndare.

Är båda föräldrarna döda, utövas vårdnaden av barnets förmyndare.

(Jfr 6 kap. 16 och 18 åå i utredningens förslag)

Första stycket. Bestämmelsen motsvarar vad som gäller f. n. enligt 6 kap. IOä första stycket.

Andra stycket. F. n. gäller enligt 6 kap. 10 5 andra stycket att domstolen skall anförtro vårdnaden åt den efterlevande föräldern. om det inte är

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. 1981/82zl68 71

uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt en särskilt förordnad förmyndare. Också i den nya bestämmelsen i förevarande stycke har den efterlevande förälderns företräde som vårdnadshavare behållits, men möjligheten att i stället anförtro vårdnaden åt någon annan än föräldern har vidgats något.

När domstolen prövar vem som skall utses till vårdnadshavare för ett barn efter en förälders död bör särskilt beaktas under vilka förhållanden barnet har levt medan föräldern var i livet och vilka relationer som barnet haft och har till den efterlevande föräldern eller någon annan vuxen person (t. ex. en släkting eller Styvförälder). Av stor betydelse för barnets trygghet är att barnet efter förälderns död så snart som möjligt får en anknytning till någon som barnet kan känna förtroende för och som kan erbjuda barnet ett stabilt förhållande. I övrigt kan hänvisas till vad som sagts i specialmotiveringen till 6 kap. 7å tredje stycket.

Tredje stycket. Bestämmelsen motsvarar vad som gäller f. n. enligt 6 kap. 10% tredje stycket. Vid valet av förmyndare skall domstolen beakta hur barnets behov bäst kan tillgodoses.

105

Står barnet under vårdnad av en eller två särskilt förordnade förmyndare och vill någon av barnets föräldrar eller båda få vårdnaden överflyttad till sig, skall rätten besluta efter vad som är bäst för barnet. Rätten får flytta över vårdnaden till föräldrarna gemensamt endast om föräldrarna är ense om det. Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av socialnämnden.

(Jfr 6 kap. 17 och 18 55 i utredningens förslag)

Paragrafen. som innehåller bestämmelser om överflyttning av vårdnaden till barnets föräldrar eller en av dem från särskilt förordnade förmyndare. motsvarar de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. 10 ä &.

Första stycket. Frågan huruvida vårdnaden skall flyttas över till en av föräldrarna eller båda måste prövas mot bakgrund av de skäl som en gång har förelegat för att utse en särskilt förordnad förmyndare för barnet. Här, liksom i andra fall. får domstolen pröva hur barnets behov av omvårdnad. trygghet och en god fostran bäst kan tillgodoses. Beaktas bör särskilt barnets behov av att få växa upp under stabila förhållanden och skyddas mot att bli utsatt för omotiverade uppbrott. '

Andra stycket. Bestämmelsen motsvarar vad som gäller f. n. enligt 6 kap. 10 a 5 andra stycket.

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. 1981/82zl68 72

Vårdnadens utövande 11 &

Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren skall därvid i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål.

(Jfr 6 kap. 6 5 i utredningens förslag)

Paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i de nuvarande bestämmel- serna i 6 kap., reglerar vårdnadshavarens skyldighet att sörja för barnets personliga förhållanden. Om ansvaret för barnets ekonomiska förhållanden finns särskilda regler i 9 kap.

För barnet innebär vårdnadshavarens bestämmanderätt att barnet i princip skall följa vad vårdnadshavaren beslutar om. Vårdnadshavaren skall emellertid i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Vårdnadshavaren får dock givetvis inte avbörda sig sitt ansvar för barnet genom att låta barnet självt bestämma i en omfattning som det inte är moget för. Vårdnadshavaren är skyldig att ingripa om ett barn kan komma till skada eller om barnet visar sig inte vara moget att självt fatta beslut.

Om barnet har två vårdnadshavare, skall de båda i allmänhet tillsammans utöva sina rättigheter och skyldigheter enligt förevarande paragraf (se 6 kap.

13 5).

125

Barnet ingår självt avtal om anställning eller annat arbete. men endast om vårdnadshavaren samtycker till avtalet. Barnet får självt säga upp avtalet och, om barnet har fyllt sexton år, utan nytt samtycke avtala om annat arbete av liknande art.

Barnet eller vårdnadshavaren får säga upp avtalet med omedelbar verkan, om det behövs med hänsyn till barnets hälsa, utveckling eller skolgång. Har vårdnadshavaren sagt upp avtalet av detta skäl, får barnet inte därefter träffa nytt avtal utan vårdnadshavarens samtycke.

Om verkan av att barnetensamt har träffatavtal om arbete utan att ha rätt till det finns bestämmelser i 9 kap. 6 och 7 55.5)".

(Jfr 6 kap. 7 5 i utredningens förslag)

Paragrafen ersätter de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. 4 5. Första stycket. Bestämmelsen innebär att det är barnet självt som oavsett ålder ingår avtal om arbete. Barnets vårdnadshavare har ingen rätt att träffa ett sådant avtal för barnet. En annan sak är'att ett barn som inte studerar inte kan kräva underhåll från föräldrarna för att slippa att arbeta. Barnet kan därför. när det har fullgjort sin skolplikt. av ekonomiska skäl tvingas ut i arbetslivet.

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. 1981/82:168 73

Valet av arbete i det utbud som finns ligger hos barnet. För att barnets avtal om arbete skall gälla krävs dock att vårdnadshavaren har samtyckt till avtalet. Barnet har också rätt att självt säga upp avtal om arbete. Den nuvarande åldersgränsen för denna rätt. 16 år. har tagits bort. Om barnet en gång har fått vårdnadshavarens samtycke till att ingå avtal om ett arbete, får barnet utan att det krävs något nytt samtycke avtala om annat arbete av liknande art. En förutsättning är dock. liksom i dag. att barnet har fyllt 16 år.

Bestämmelserna i första stycket gäller allt slags arbete. även t. ex. tillfälliga extra- eller feriearbeten.

Andra stycket. Redan av första stycket följer att barnet kan säga upp ett anställningsavtal att upphöra efter en viss uppsägningstid. Barnet kan också frånträda anställningen med omedelbar verkan i de fall som anges i 4 5 tredje stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd. Denna bestämmelse komplet- teras av bestämmelsen i första meningen av förevarande stycke, som innebär att anställningen också kan sägas upp med omedelbar verkan om det behövs med hänsyn till barnets hälsa, utveckling eller skolgång; jfr 5 kap. 2 & andra stycket arbetsmiljölagen (1977: 1160). Behöriga att säga upp avtalet på denna grund är både barnet och dess vårdnadshavare. Har vårdnadshavaren sagt upp avtalet av detta skäl. gäller en inskränkning i barnets rätt enligt första stycket att träffa ett nytt avtal utan vårdnadshavarens samtycke.

Tredje stycket. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 6 kap. 4 & tredje stycket.

135

Står barnet under vårdnad av två vårdnadshavare, skall vad som sägs i 11 eller 12 s" gälla dem tillsammans.

Är en av vårdnadshavarna till följd av frånvaro. sjukdom eller annan orsak förhindrad att ta del i sådana beslut rörande vårdnaden som inte utan olägenhet kan uppskjutas. bestämmer den andre ensam. Denne får dock inte ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid. om inte barnets bästa uppenbarligen kräver det.

(Jfr 6 kap. 11 & utredningens förslag)

Paragrafen motsvarar de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. 5 5.

14.5

Om rätten för barn och vårdnadshavare att få stöd och hjälp hos socialnämnden finns bestämmelser i socialtjänstlagen (I980:620). Social- nämnden förmedlar kontakter med medlare och andra rådgivande samhälls- organ.

Paragrafen är ny. Den utgör en erinran om de tjänster som samhället erbjuderföräldrar och barn i frågor som rör vårdnaden m. m. (se särskilt 3, 5.

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. 1981/82:168 74

10 och 12 %% socialtjänstlagen). ] socialtjänstlagen ingår också rätten till bistånd (se 6 & socialtjänstlagen). En närmare redogörelse för socialnämn- dernas befattning med vårdnads- och umgängesfrågor har lämnats i avsnitt 2.7 i den allmänna motiveringen.

En betydelsefull del i socialnämndernas arbete är att hjälpa konfliktdrab- bade familjer att bearbeta och själva söka lösa sina problem. Det är kommunerna som bestämmer hur denna hjälp skall utformas. Viktiga uppgifter i fråga om personlig rådgivning och stödjande behandling i konfliktsituationer fullgörs också utanför socialnämnderna av bl. a. läkare och annan sjukvårdspersonal och kyrkliga företrädare. Insatser med inriktning på barn- och ungdomsgrupper och på problem inom familjer görs vidare av den psykiska barn- och ungdomsvården, skolans elevvårdande personal. medlare och familjerådgivningen.

Av 9 & socialtjänstlagen följer att socialnämnderna i sina insatser för den enskilde vid behov skall samverka med andra samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar. En erinran om de kontakter med andra samhällsorgan som nämnderna kan förmedla har tagits in i andra meningen av förevarande paragraf.

Umgänge 15 %

Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon annan som står barnet särskilt nära så långt möjligt tillgodoses.

Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av en föräldersom inte är vårdnadshavare, beslutar rätten på talan av denna förälder i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.

Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av någon annan än en förälder. beslutar rätten på talan av socialnämnden i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.

(Jfr 6 kap. 20—23 5.5 i utredningens förslag)

Paragrafen. som innehåller bestämmelser om umgänge mellan barn och föräldrar samt andra som står barnet särskilt nära, ersätter nuvarande 6 kap. 11 å.

Första stycket. Av 6 kap. 2 & framgår att barnets vårdnadshavare har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och för att barnet får sina grundläggande behov tillfredsställda. Bestämmelserna om umgänge utgår från samma synsätt. nämligen att en vårdnadshavare skall se till att barnet får sitt behov av umgänge med olika personer tillfredsställt.

I detta ansvar ligger att vårdnadshavaren på olika sätt skall uppmuntra barnet att träffa en förälder som inte har vårdnaden eller andra personer som står barnet särskilt nära. t. ex. tidigare fosterföräldrar. Det förekommer att

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. 1981/82zl68 75

den förälder som inte är vårdnadshavare underlåter att träffa barnet eller inte i övrigt visar något intresse för det. I sådana fall kan vårdnadshavaren vända sig till socialnämnden och diskutera möjligheten att få hjälp för att umgänget skall fungera. En förutsättning bör dock vara att barnet självt har en uttalad vilja att träffa den andra föräldern. I takt med att barnets mognad ökar bör allt större hänsyn tas till barnets egen inställning till umgängesfrågan (jfr_ 6 kap. 11 & tredje meningen). Det bör också nämnas att förhållandena efter en separation kan vara sådana att barnet behöver viss ro innan umgänget med en förälder kan inledas.

Andra stycket. I likhet med vad som gäller f. n. kan den förälder som är skild från vårdnaden få frågan om umgänge prövad av domstol. om vårdnadshavaren motsätter sig det umgänge som den andra föräldern begär.

Utgångspunkten för domstolens bedömning bör vara att det är till fördel för barnet att ha umgänge med båda föräldrarna. Vid avgörandet av huruvida och i vilken utsträckning umgänge bör komma till stånd i det enskilda fallet bör hänsyn också tas till bl. a. följande faktorer.

Som tidigare har framhållits i olika sammanhang behöver barn normalt ett stabilt förhållande till båda föräldrarna. För små barn kan dock ett längre avbrott i kontakten med den förälder som det huvudsakligen vistas hos utgöra en stor påfrestning. Inte minst allvarligt är upprepade avbrott i kontakten med föräldern. Vid bestämmande av umgänget med den andra föräldern måste hänsyn sålunda tas till barnets ålder och mognadsgrad.

Hänsyn måste även tas till den anknytning som barnet har till den andra föräldern. Särskilt för små barn är det viktigt att barnet har en god känslomässig anknytning även till denna förälder, så att barnets trygghets- känsla inte blir störd när umgänget utövas. Kan det befaras att barnet på grund av den yttre miljön eller av annan orsak kan komma att ta fysisk eller psykisk skada vid umgänge med denna förälder. bör umgänge inte få komma tillstånd. Barnet skall sålunda t. ex. inte behöva umgås med en förälder som vistas i en miljö där alkohol eller narkotika missbrukas.

Som förut nämnts har också barnets egen inställning stor betydelse i sammanhanget. Det är dock viktigt att vårdnadshavaren uppmuntrar barnet att besöka den andra föräldern. Vårdnadshavaren får således inte. genom att underblåsa en mer eller mindre tillfällig 'viljeyttring från barnets sida. motverka att umgänge kommer till stånd.

En viktig faktor är slutligen föräldrarnas förhållande till varandra. Blir umgänget en konfliktskapande faktor mellan föräldrarna. kan barnet ta skada av detta. Domstolen får i sådana fall göra en avvägning mellan å ena sidan barnets behov och intresse av att få umgås med den förälder som inte är vårdnadshavare och å andra sidan det behov barnet har av trygga uppväxtförhållanden. ] vissa fall kan det bli nödvändigt att umgänget upphör temporärt till dess att konflikten mellan föräldrarna har kunnat lösas.

Tredje stycket. Som har nämnts i avsnitt 2.6.2 i den allmänna motiveringen

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. 1981/82:168 76

kan det i vissa fall ligga i barnets intresse att få upprätthålla kontakten med t. ex. tidigare fosterföräldrar även om barnets vårdnadshavare motsätter sig ett sådant umgänge. Genom att behörigheten att föra talan om detta umgänge har anförtrotts åt socialnämnden och inte åt var och en som anser sig stå barnet så nära att umgänge. bör komma i fråga skapas garantier för att frågan inte onödigtvis kommer till domstol. Socialnämnden får för sin del göra en utredning och bedömning av om det tilltänkta umgänget är till fördel för barnet innan nämnden beslutar sig för att föra talan vid domstolen. Som har nämnts i den allmänna motiveringen torde nämnden endast i undantags- fall finna anledning att föra en sådan talan. Uppgiften att besluta om en sådan talan kan inte delegeras (jfr 48 5 första stycket socialtjänstlagen -).

Barnet kan ha intresse av att hålla kontakt inte bara med tidigare fosterföräldrar utan även med t. ex. en avliden förälders släktingar eller tidigare styvföräldrar. Det blir i sista hand domstolens sak att avgöra om barnet har en så när anknytning även till andra personer än föräldrarna att umgänge bör komma i fråga med dem.

Förfarandet i mål och ärenden om vårdnad eller umgänge 16 %

Anmälan enligt 4 ä' andra stycket om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är gifta med varandra görs hos pastorsämbetet i den församling där föräldrarna och barnet är kyrkobokförda. Anmälan skall göras skriftligen av båda föräldrarna.

Beslut av pastorsämbetet får överklagas hos domkapitlet genom besvär. Domkapitlets beslut får överklagas hos kammarrätten.

(Jfr 6 kap. 24 å i utredningens förslag)

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt. Den reglerar förfarandet när ogifta samboende föräldrar vill få gemensam vårdnad genom anmälan till pastorsämbetet (jfr 6 kap. slå andra stycket).

Första stycket. De juridiska följderna av en gemensam vårdnad inträder så snart föräldrarnas anmälan registreras hos pastorsämbetet. [ allmänhet torde detta ske inom några dagar efter anmälningen. Om kyrkobokföringen för föräldrarna eller barnet är under utredning. kan registreringen dock dröja tills denna utredning är klar.

Andra stycket. Patorsämbetets beslut kan överklagas. vare sig föräldrarnas anmälan bifalls eller inte. Om beslutet innebär att anmälningen avslås men beslutet därefter ändras av domkapitlet. bör föräldrarna anses ha fått gemensam vårdnad den dag då domkapitlets beslut om detta antecknas i kyrkoböckerna.

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. l98l/82:168 77

175

Frågor om vårdnad eller umgänge tas upp av rätten i den ort där vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavarna har sitt hemvist. Sådana frågor kan tas upp även i samband med äktenskapsmål. Om det inte finns någon behörig domstol. tas frågorna upp av Stockholms tingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i 4—8 och 10 få samt frågor om umgänge som avses i 15 5 handläggs i den ordning som är föreskriven för tvistemål. Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem och är föräldrarna överens i saken, kan de dock anhängiggöra saken genom ansökan.

[ mål om vårdnad kan underhållsbidrag för barnet yrkas utan stämning. Dom i mål om vårdnad eller umgänge får meddelas utan huvudförhand- ling, om parterna är överens i saken.

(Jfr 6 kap. 25 och 26 åå i utredningens förslag)

Paragrafen har motsvarighet i nuvarande 6 kap. 12 &.

18%

Rätten skall se till att frågor om vårdnad och umgänge blir tillbörligt utredda.

Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad eller umgänge skall socialnämnden höras eller, om det är tillräckligt. beredas tillfälle att yttra sig. Barnet får höras inför rätten. om barnet självt begär det eller särskilda skäl annars talar för det samt det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras.

(Jfr 6 kap. 28 och 30 åå i utredningens förslag)

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt. Första stycket. En motsvarande bestämmelse finns f. n. i 3 kap. 9 & föräldrabalken. Det har ansetts lämpligt att också när det gäller mål om vårdnad eller umgänge markera att domstolen har en skyldighet att se till att målet blir tillbörligt utrett.

Andra stycket. Bestämmelsen är tillämplig såväl när föräldrarna tvistar om vårdnaden som när de är överens i denna fråga. Det ankommer på domstolen att i det enskilda fallet avgöra om socialnämnden skall höras eller om detär tillräckligt att nämnden endast bereds tillfälle att yttra sig.

Om föräldrarna tvistar om vårdnaden bör nämnden i allmänhet höras i målet. dvs. anmodas att inkomma med yttrande i vårdnadsfrågan. Det kan emellertid tänkas att domstolen redan har tillgång till utredning i denna fråga. I så fall kan det räcka att domstolen bereder nämnden tillfälle att yttra sig. Nämnden behöver då höra av sig endast om den har ytterligare material eller ytterligare synpunkter att tillföra målet. Och i fall då föräldrarna är överens om vem av dem som skall ha vårdnaden om barnet. torde det vanligen ligga närmast till hands att domstolen på detta sätt bereder nämnden

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. l981/82:168 78

tillfälle att yttra sig inom en viss kortare tid. Om det står klart för domstolen att-nämnden har mottagit en sådan förfrågan. bör målet sedan kunna avgöras även om nämnden inte hör av sig till domstolen. I många fall kan det vara lämpligt att kontakten med socialnämnden tas per telefon.

Normalt bör domstolen vända sig till socialnämnden i den kommun där barnet är kyrkobokfört. Om någon av föräldrarna är bosatt i en annan kommun. kan det vara lämpligt att domstolen kontaktar även socialnämnden i den kommunen. En annan möjlighet är att socialnämnden i barnets hemkommun inom ramen för sin utredning tar kontakt med den andra socialnämnden. Denna samordningsfråga bör domstolen lösa från fall till fall på det sätt som bäst kan antas tillgodose intresset att utredningsfrågan blir allsidigt belyst. Det bör exempelvis undvikas att två skilda socialnämnder utan föregående samråd avger yttrande om var sin förälders lämplighet.

Tredje stycket. Om barnet självt begär att få höras. bör domstolen före förhandlingen på lämpligt sätt förvissa sig om att detta motsvarar barnets verkliga vilja. Detta är givetvis särskilt betydelsefullt. om domstolen skulle misstänka att barnet har påverkats att begära företräde inför domstolen.

Som exempel på sådana särskilda skäl som kan tala för att barnet hörs, trots att barnet inte självt har begärt det. har i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.8.3 ) anförts att barnet under vårdnadsutredningen har gett uttryck för en bestämd uppfattning i vårdnadsfrågan utan att för den skull ha framställt någon direkt begäran att höras inför domstolen. Även i dessa situationer krävs att det framstår som uppenbart att barnet inte kan ta skada av ett förhör.

Som utvecklatsi den allmänna motiveringen ankommer det på domstolen atti det enskilda fallet ta ställning till om det är lämpligt att barnet hörs. En förutsättning är under alla förhållanden att barnet går med på att framträda inför domstolen. Vidare måste barnets ålder och mognad vägas in i bedömningen. Barn som är yngre än 12 år torde endast sällan vara så mogna att de bör medverka i rättegången. För att kunna bilda sig en uppfattning i denna fråga bör domstolen i första hand höra vilken uppfattning föräldrarna och vårdnadsutredaren har i frågan.

När barn hörs inför domstolen är det givetvis av största vikt att förhandlingen går till på sådant sätt att barnet inte utsätts för någon press. Barnet skall inte under några omständigheter behöva ta direkt ställning i en vårdnadskonflikt mellan föräldrarna eller i övrigt i ett vårdnadsmål. Något förhör i egentlig mening kan det inte bli fråga om. Domstolen bör verka för att barnet hörs i en så långt möjligt avspänd atmosfär.

195

Om samtal i syfte att nå enighet ifråga om vårdnad eller mngänge har inletts mellan parterna genom socialnämndens eller något annat organs försorg. kan rätten. om någon av parterna begiir det och fortsatta samtal kan antas vara till

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. l981/82zl68 ' 79

nytta. förklara att måletskall vila under en viss tid. Om det finns särskilda skäl, kan rätten förlänga denna tid.

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt.

Föräldrar som är oense i en vårdnads- eller umgängesfråga bör normalt söka lösa sin konf1ikt genom samarbetssamtal hos något av de rådgivnings— organ som nämns i 6 kap. 14 & innan de vänder sig till domstol med sin tvist. Inget hindrar emellertid att föräldrarna kontaktar dessa organ. för första gången eller på nytt. sedan tvisten har börjat handläggas vid domstol. Om det kan antas att samarbetssamtal kan vara till nytta. kan domstolen då förklara målet vilande i avvaktan på resultatet av dessa samtal.

För att målet skall förklaras vilande enligt förevarande paragraf torde deti allmänhet krävas att båda föräldrarna är överens om det. Vidare bör domstolen ta kontakt med det familjerådgivningsorgan som kan komma i fråga för att höra om samarbetssamtal i det läget är meningsfulla.

Om domstolen beslutar att förklara målet vilande i ett fall då vårdnads- utredning redan har påbörjats. bör den socialnämnd som har hand om denna utredning underrättas om beslutet så snart som möjligt. Nämnden bör då avvakta med vårdnadsutredningen till dess att samarbetssamtalen har slutförts. Skulle samtalen inte leda till att föräldrarna kommer överens. bör vårdnadsutredningen dock slutföras så snabbt som möjligt.

För att inte samarbetssamtalen. och därmed målets fortsatta handlägg- ning. skall dra ut på tiden alltför länge. skall domstolen när målet förklaras vilande bestämma en tid då målet skall tas upp på nytt. Om samtalen inte är slutförda när denna tid har gått ut. kan domstolen emellertid förlänga tiden i fall då fortsatta samtal kan antas vara till nytta.

20.5

I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge kan rätten. för tiden till dess att det föreligger ett avgörande som har vunnit laga kraft. förordna om vårdnad eller umgänge efter vad rätten finner skäligt.

Förordnande enligt första stycket kan på yrkande meddelas utan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas skall motparten beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet. Rätten kan inhämta upplysningar från socialnämnden ifrågan. Har förordnande meddelats. skall rätten när målet eller ärendet avgörs pröva om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu har nämnts går i verkställighet på samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft men kan när som helst återkallas av rätten.

(Jfr 6 kap. 31 å i utredningens förslag)

Paragrafen överensstämmer i stort sett med nuvarande 6 kap. 13 &. Vissa redaktionella jämkningar har dock gjorts. Vidare har en ny bestämmelse tagits in i andra stycket tredje meningen.

Den nya bestämmelsen överlåter till domstolen att i det enskilda fallet

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. l981/821168 80

avgöra om upplysningar skall inhämtas från socialnämnden innan ett interimistiskt förordnande meddelas. Detta kan bli aktuellt främst när parterna inte är ense i frågan om vem av dem som skall anförtros vårdnaden under tiden till dess att målet eller ärendet slutligt avgörs.

Om ett interimistiskt förordnande begärs redan i Stämningsansökningen. kan det vara lämpligt att domstolen förelägger svaranden att inom en kortare tid inkomma med skriftligt yttrande över denna begäran. Om denne bestrider detta yrkande. kan domstolen begära att snabbt få upplysningar från socialnämnden och samtidigt kallatill muntlig förberedelse vid en tidpunkt då dessa upplysningar kan beräknas ha inkommit. Domstolen kan under hand samråda med nämnden om hur lång tid den behöver för att få fram upplysningarna.

Som har nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8.2) är det inte avsett att den utredningsverksamhet som socialnämnden bedriver på detta stadium skall bli omfattande. Det får anses tillräckligt att utredaren efter kontroll av tillgängliga myndighetsregister samtalar med parterna och om möjligt även med barnet. Socialnämnden behöver sålunda inte uttrycka någon egen uppfattning i tvistefrågan. I vissa fall kan det emellertid vara lämpligt att nämnden gör det. exempelvis när omständigheterna ger vid handen att en viss lösning i vårdnadsfrågan är olämplig från barnets synpunkt. I så fall blir de bestämmelser tillämpliga som gäller för yttranden av socialnämnden i mål och ärenden om vårdnad eller umgänge (se 48 och - 54 åå socialtjänstlagen). Dessa bestämmelser gäller däremot inte när nämnden endas: tillhandahåller domstolen upplysningar som har insamlats inför det interimistiska förordnandet.

21.5

I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge gäller i fråga om rättegångskostnader andra och tredje styckena i stället för 18 kap. 1—7 5.5 rättegångsbalken .

Vadcra parten skall bära sin rättegångskostnad. En part kan dock förpliktas att helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskostnad. om han eller hon har förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 rättegångsbalken eller om det annars finns särskilda skäl.

Skall en part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnad och har partens ställföreträdare. ombud eller biträde förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 % rättegångsbalken och därigenom vållat kostnaden helt eller delvis. kan han eller han förpliktas att tillsammans med parten ersätta kostnaden. Rätten kan besluta om detta även om någon part inte yrkar det.

Denna paragraf tillämpas också när målet eller ärendet handläggs i högre rätt. '

(Jfr 6 kap. 33.5 i utredningens förslag) Paragrafen motsvarar nuvarande 6 kap. 14 5.

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. l981/82:168 81

11 kap. 8 51

Enförmyndare har rätt att på begäran bli entledigad från förmynderskapet. Detta gäller dock ej. om förmynderskapet för en underårig utövas av föräldrarna eller en av dem och särskilda skäl talar mot att förmyndaren entledigas.

Har två särskilt förordnade förmyndare utsetts att gemensamt utöva vårdnaden om ett barn och vill någon av förmyndarna att vårdnaden inte längre skall vara gemensam. skall rätten på talan av en av dem eller båda anförtro vårdnaden om barnet åt den av dem som är lämpligast som vårdnadshavare.

11 kap. 8 51

Första stycket. Bestämmelsen motsvarar den nuvarande bestämmelsen i 11 kap. 8 5.

Andra stvcket. Bestämmelsen, som är ny. reglerar upplösning av gemensam vårdnad för två särskilt förordnade förmyndare. Den har utformats efter förebild av 6 kap. 5 5.

17.5

Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare får göras. förutom av överförmyndaren och förmyndare. av den omyndige själv, om denne har fyllt sexton år. samt av hans eller hennes make och närmaste släktingar. En förmyndare som inte längre är lämplig att utöva vårdnaden om en underårig får entledigas även på ansökan av socialnämnden. Frågor som avses i denna paragraf skall rätten också ta upp självmant. när anledning förekommer till det.

I ärende SOm avses i första stycket skall rätten. när det rör omyndig som fyllt sexton år, bereda denne tillfälle att yttra sig. om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende som avses i första stycket får talan föras, förutom av den som beslutet särskilt rör, av var och en som har rätt att göra ansökan.

Socialnämndens rätt att ansöka om entledigande av en förmyndare enligt första stycket har utvidgats till att gälla alla fall då förmyndaren inte längre är lämplig att utöva vårdnaden (jfr 6 kap. 75 och 11 kap. 9 $).

13 kap. 85

Har en omyndig flera förmyndare, skall de, såvitt rör egendomen, ha hand om förmynderskapet gemensamt. Rätten kan dock förordna att tillgångarna skall för förvaltning fördelas på visst sätt mellan dem eller att visSa tillgångar skall förvaltas av en förmyndare ensam. Den som ensam råder över vissa tillgångar får också ikläda den omyndige sådana förbindelser som faller inom området för dessa tillgångars förvaltning.

13 kap. 85

1 Paragrafens andra stycke har fått en något annan lydelse i propositionsförslaget.

6 Riksdagen I981/82. ] saml. Nr 168

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. l981/82: 168 82

Står en underårig inte under vårdnad av någon förälder och har flera förmyndare förordnats, skall vårdnaden utövas av den bland förmyndarna som rätten utser därtill. Rätten kan också utse två förmyndare att gemensamt utöva vårdnaden, om de är gifta med varandra eller har tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Den eller de som har anförtrotts vårdnaden kan. om det är lämpligt. av rätten befrias från skyldigheten att delta i handhavandet av den omyndiges övriga angelägenheter. Har den som är förklarad omyndig flera förmyndare. förordnar rätten en av dem att ha den omsorg om myndlingens person som anges i l 5.

Har en omyndig flera förmyndare och kan dessa ej enas i ett ärende som rör den omyndiges egendom och som de skall besluta i, gäller den mening som överförmyndaren biträder. Är det fråga om en åtgärd som kräver överför- myndarens samtycke, kan samtycke ges till åtgärden även om förmyndarna har olika mening. I sådana fall skall överförmyndaren dock bereda medförmyndare tillfälle att yttra sig innan överförmyndaren beslutar i saken.

I paragrafen har sakliga ändringar gjorts i andra och tredje styckena. Dessutom har paragrafen moderniserats språkligt.

Andra stycket. En nyhet är att vårdnaden om ett barn kan anförtros åt två särskilt förordnade förmyndare i förening. om de är gifta med varandra eller bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Det gemensamma ansvaret för barnet består även om förmyndarna senare skiljer sig eller flyttar isär, om de inte själva begär att gemenskapen skall upplösas (se den nya betämmelsen i 11 kap. 8 & andra stycket). Enligt 11 kap. 17 5 första stycket sista meningen skall domstolen självmant ta upp frågan om att entlediga en förmyndare när det finns anledning till det. Om en eller två särskilt förordnande förmyndare. som är gifta med varandra och gemensamt utövar vårdnaden om någon annans barn, ansöker om äktenskapsskillnad, kan det vara lämpligt att domstolen underrättar socialnämnden om ansökningen (jfr specialmotiveringen till 6 kap. 3 5 andra stycket).

Av andra stycket följer att den som anförtros vårdnaden om ett barn kan befrias från de uppgifter i övrigt som ankommer på en förmyndare. Det är således inget som hindrar att en eller två förmyndare har hand om vårdnaden om barnet medan en annan förmyndare ansvarar för det egentliga förmynderskapet. Gällande bestämmelser medger också att föräldrarna eller en av dem helt eller-delvis har kvar sitt juridiska ansvar för barnet men att medförmyndare förordnas (se 11 kap. 7 5 andra stycket). Det är dock inte möjligt att anförtro vårdnaden om ett barn åt en medförmyndare. om någon av föräldrarna eller båda är vårdnadshavare.

Tredje stycket. Om en omyndig har flera förmyndare som inte kan enasi en fråga som rör förmynderskapet. gäller f. n. att överförmyndaren får avgöra frågan. Denna bestämmelse har nu ändrats på så sätt att oenighet mellan förmyndarna i fortsättningen skall avgöras av överförmyndaren endast i de fall det är frågan om en åtgärd som rör den omyndiges egendom. Uppkommer oenighet mellan två särskilt förordnande förmyndare i en

Förslaget till lag om ändring i för- äldrabalken

Prop. l981/82zl68 83

vårdnadsfråga bör de, liksom föräldrar som har gemensam vårdnad, själva Förslaget till lag söka lösa tvisten. Lyckas inte detta, kan det ytterst bli nödvändigt att upplösa om ändring i soci- den gemensamma vårdnaden. altjänstlagen

21 kap. 75

Bestämmelserna i 65 gäller också när föräldrar, adoptivföräldrar eller särskilt förordnade förmyndare gemensamt har vårdnaden och en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortfört eller kvarhåller barnet samt den andre begär rättelse.

21 kap. 75

Ändringen är föranledd av att även särskilt förordnade förmyndare skall kunna få gemensam vårdnad enligt de nya reglerna.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrifter som har ersatts av bestämmelser i denna lag, tillämpas i stället de nya bestämmelserna.

Frågor om vårdnad eller umgänge som har väckts före ikraftträdandet men då ännu inte avgjorts handläggs och prövas enligt de nya bestämmelserna. Om inte domstolen före den 1 januari 1983 har berett socialnämnden tillfälle att avge yttrande i ett mål eller ärende om vårdnad eller umgänge, måste detta ske innan målet eller ärendet kan avgöras (se 6 kap. 185 andra stycket).

Om makar, som har gemensam vårdnad om ett barn, har ansökt om äktenskapsskillnad före lagens ikraftträdande utan att begära att vårdnaden skall anförtros åt endast en av dem, fortsätter den gemensamma vårdnaden efter ikraftträdandet i fall då målet ännu inte har avgjorts och domstolen inte finner skäl att självmant upplösa denna vårdnad enligt 6 kap. 55 andra meningen.

I mål om vårdnad som har anhängiggjorts före ikraftträdandet kan domstolen efter denna tidpunkt självmant ta upp frågan om att anförtro vårdnaden åt någon annan än föräldrarna enligt 6 kap. 7 5.

Hänvisningar till S4-1

4.2. Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) 10 &

Socialnämnden bör genom hjälp i hemmet. färdtjänst eller annan service underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakter med andra.

Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom rådgiv- ningsbyråer, socialcentraler och liknande, social jour eller annan därmed jämförlig verksamhet.

Prop. 1981/82zl68 84

Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga angelägenhe- ter, om den enskilde begär eller samtycker till det. För barn som inte harfyllt femton år får kontaktperson utses endast om barnets vårdnadshavare begär eller samtycker till det. Har barnet fyllt femton år får kontaktperson utses endast om barnet självt vill det.

Tredje stycket har kompletterats med ett par nya bestämmelser om socialnämndens möjligheter att utse en kontaktperson för ett barn.

När barnet är under 15 år är vårdnadshavaren alltid behörig att begära en kontaktperson för barnet. Om barnet självt vill ha en kontaktperson men vårdnadshavaren motsätter sig det. kan någon kontaktperson inte utses. Om å andra sidan vårdnadshavaren vill ha en kontaktperson för barnet medan barnet motsätter sig detta. finns det inte något formellt hinder mot att nämnden utser en kontaktperson. Om barnet har nått en sådan mognad att dess vilja bör respekteras, kan det dock vara ett skäl mot att en kontaktperson utses trots vårdnadshavarens begäran.

När barnet är över 15 år kan en kontaktperson aldrig utses mot barnets vilja. Om barnet däremot begär att få en kontaktperson. har vårdnadsha— varens inställning inte i och för sig någon avgörande betydelse. Ett skäl mot att utse kontaktperson för ett barn som har fyllt 15 år kan dock vara att vårdnadshavaren motsätter sig det. En sådan inställning från vårdnadshava- rens sida kan innebära att kontaktpersonens möjligheter att hjälpa barnet och hans familj allvarligt försvåras.

Om en kontaktperson eller andra stödåtgäder för ett barn inte kan eller anses böra komma i fråga. får det inte innebära att socialnämnden avstår från att hålla sig underrättad om hur barnets eller den unges förhållanden utvecklas (jfr SoU 1979/80:44 s. 71). Nämnden har ett särskilt ansvar för att utvecklingen noga följs i sådana ärenden där erforderliga samtycken till åtgärder. som i och för sig är önskvärda. inte har stått att få. Nämnden måste vidare vara beredd att vid behov tillhandahålla andra behandlingsåtgärder eller ingripa på annat sätt.

485

Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får när det gäller föräldrabalken avse endast uppgifter som anges i följande lagrum

1 kap. 45 föräldrabalken, 2 kap. 1, 4—6, 8 och 9 åå föräldrabalken. dock inte befogenhet enligt 9 & att besluta att inte påbörja utredning eller "att lägga ned en påbörjad utredning,

3 kap. 5, 6 och 8 åå föräldrabalken. 6 kap. 189 andra stycket föräldrabalken 7 kap. 7, 11 och 14 55 föräldrabalken. dock inte befogenhet enligt 7 5 att godkänna avtal som innefattar åtagande att utge engångsbelopp.

Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får inte heller omfatta befogenhet att meddela beslut i frågor som avses i 25. 27 eller 28 % denna lag

Förslaget till lag om ändring i soci- altjänstlagen

Prop. 1981/82:168 ' 85

eller att fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt 5 5 lagen (1947:529) .om allmänna barnbidrag eller enligt 9.5 lagen (1964zl43) om bidragsför- skott.

I första stycket har ytterligare en grupp beslut som är delegeringsbara förts in. Det gäller beslut om yttranden till domstol i mål om vårdnad eller umgänge. Skälen till detta har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7.4). Som har sagts där bör dock delegation till andra än förtroendevalda i nämnden komma i fråga endast i undantagsfall. '

Det bör erinras om att parterna även då delegation sker har rätt till insyn i ärendet och rätt att meddela sig muntligen (se 54 & socialtjänstlagen ). Parterna har enligt 55 & socialtjänstlagen också rätt att få företräde inför nämnden innan ärendet avgörs. Om rätten att avge yttrande i ett mål om vårdnad eller umgänge delegeras till t. ex. en grupp förtroendevalda, har parterna alltså rätt att få företräde inför denna grupp innan den på nämndens vägnar beslutar detta yttrande.

4.3. Förslaget till ändring i brottsbalken 7 kap. 45

Skiljer någon obehörigen barn under femton år från den som har vårdnaden, dömes, om det ej är brott mot frihet, för egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst sex månader.

Detsamma skall gälla. om den som gemensamt med annan har vårdnaden om ett barn under femton år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barnet eller om den som skall ha vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tar sig rätt.

Lagändringen har föranletts av de nya reglerna om gemensam vårdnad för två särskilt förordnande förmyndare.

4.4. Förslaget om ändring i lagen (1947:429) om allmänna barnbidrag 4 %

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag för ett barn tillkommer. där barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad. barnets moder eller, om föräldrarna gjort anmälan härom till allmän försäkringskassa. barnets fader. Är den förälder som uppbär bidrag enligt vad nu har sagts till följd av frånvaro Sjukdom eller annan orsak för längre tid förhindrad att deltaga 1 vårdnaden. skall rätten att uppbära bidraget i stället tillkomma den andra föräldern. Om föräldrarna gemensamthar vårdnaden om ett barn men barnet varaktigt bor tillsammans med endast en av dem. tillkommer rätten att uppbära allmänt barnbidrag efter anmälan den förälder som barnet bor hos. Står barnet ej under föräldrarnas gemensamma vårdnad, tillkommer rätten att uppbära bidraget den som har vårdnaden om barnet. Har två särskilt förordnade förmyndare utsetts att utöva vårdnaden gemensamt skall vad som nvss har sagts om barnets fader och moder I stället gälla den manlige respektive den kvinnliga förmyndaren.

Förslaget om änd- ring i lagen om allmänna barn- bidrag

Prop. 1981/82zl68 86

Ifråga om rätten att uppbära allmänt barnbidrag likställs med föräldrar de, som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.

Allmän försäkringskassa får på framställning av socialnämnd förordna att allmänt barnbidrag för barn, som genom socialnämndens försorg placerats i enskilt hem. skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har barnet placerats i enskilt hem av annan än socialnämnd. får sådant förordnande meddelas på framställning av den som enligt första stycket uppbär bidraget.

Lagändringen har föranletts av de nya reglerna om gemensam vårdnad för två särskilt förordnade förmyndare.

4.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1964zl43) om bidragsförskott 9 %

Bidragsförskott utbetalas till vårdnadshavaren eller, om vårdnaden har anförtrotts åt en särskilt förordnad förmyndare. denne. Har två särskilt förordnade förmyndare utsetts att utöva vårdnaden gemensamt, utbetalas bidragsförskottet till den kvinnliga förmyndaren eller. om förmyndarna begär det, till den manlige förmyndaren. Vistas barnet i annat enskilt hem, får försäkringskassan efter framställning från vårdnadshavaren betala förskottet till den som fostrar barnet.

Om synnerliga skäl föreligga. får förskottet på framställning av social- nämnd utbetalas till lämplig person eller till nämnden att användas för barnets bästa.

Vårdas barnet under hel månad i familjehem eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten, utbetalas bidragsförskottet till det kommunala organ som svarar för vårdkostnaden.

Det bidragsförskottsbelopp som först förfaller till betalning efter beslut om förskott må, där barnet under den tid å vilken förskottsbeloppet belöper i väsentlig mån erhållit sin försörjning av allmänna medel, till den del beloppet motsvarar vad den myndighet som tillhandahållit försörjningen visar sig hava för nämnda tid utgivit för barnets försörjning uppbäras av myndigheten.

Lagändringen har föranletts av de nya reglerna om gemensam vårdnad för två särskilt förordnade förmyndare.

5. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till 1. lag om ändring i föräldrabalken ,

2. lag om ändring i socialtjänstlagen(1980:620),

3. lag om ändring i brottsbalken ,

4. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, 5. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott.

6. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

F örslget till lag om ändring i lagen om bidragsförskott

Prop. 1981/82:168 87

Utdrag LAGRÅDET PROTOKOLL vid sammanträde

1982-03-16

Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssam- manträde den 18 februari 1982 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementet Petri beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

lag om ändring i föräldrabalken, lag om ändring i socialtjänstlagen (1980z620). lag om ändring i brottsbalken. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, . lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Nina

Pripp. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

De lagändringar som föreslås enligt remissen kan inte anses som särskilt genomgripande. Avvikelserna från nuvarande rättsregler går inte så långt som enligt utredningsförslaget (SOU 1979:63). Lagstiftningen rubbar inte den nuvarande huvudprincipen att vårdnadshavaren har att bestämma i barnets angelägenheter utan fastslår tvärtom uttryckligen hans eller hennes rätt och skyldighet till detta (6 kap. 11 å) . De nya bestämmelserna präglas visserligen, i ännu högre grad än de nu gällande. av en strävan att betona betydelsen av barnets bästa och i viss utsträckning av barnets egna synpunkter och önskemål. I några situationer har också myndigheterna getts ökad befogenhet att i strid med föräldrarnas vilja ingripa för att tillgodose barnets intresse. Särskilt är att märka den möjlighet att överflytta vårdnaden om ett barn till fosterföräldrar som stadgas i 6 kap. 8 5. Av motiven framgår emellertid att sådana ingripanden skall kunna ske bara i fall där åtgärden måste anses verkligt angelägen av hänsyn till barnet. Vad angår barnets inflytande på sina egna förhållanden är främst att märka vissa nya regler, som avser att låta barnets inställningi större utsträckning än nu är fallet påverka myndigheternas avgörande i vårdnads- och umgängesfrågor. Några vägande invändningar synes inte kunna riktas mot dessa bestämmelser. under förutsättning att de tillämpas med omdöme och med hänsyn till barnet: lagrådet återkommer härtill på tal om 6 kap. 18 å. [ övrigt har man i fråga om

Lagrådets yttrande

Prop. 1981/82zl68 88

barnets inflytande inom familjen inskränkt sig till att särskilt i 6 kap. 11 & uttala vissa allmänt hållna principer. som knappast kan väntas få större rättslig betydelse men kan vara ägnade att på längre sikt inverka på inställningen hos föräldrar och andra vårdnadshavare. Barnets rätt att bestämma om sitt eget arbete har vidare i någon mån vidgats (6 kap. 12 5).

Vad angår de utökade möjligheter till gemensam vårdnad bl. 3. efter äktenskapsskillnad som förslaget innebär. torde det vara för tidigt att nu ta ställning till frågan om ett sådant system allmänt sett är det lämpligaste från barnets synpunkt. Även om systemet principiellt kan förefalla tilltalande. torde det under alla omständigheter vara ägnat att medföra vissa praktiska komplikationer. Emellertid kan den gemensamma vårdnaden upplösas på begäran av föräldrarna om anordningen ter sig olämplig, eventuellt genom interimistiskt beslut av domstolen. Risken för olägenheter för barnet synes inte vara sådan att det finns någon anledning till invändning mot den föreslagna ordningen.

Från de synpunkter lagrådet har att beakta finns det varken i nu berörda hänseende eller i övrigt skäl till erinran mot de huvudprinciper varpå förslaget bygger. De följande påpekandena rör endast detaljer i lagens utformning.

6 kap.

5 5

När gemensam vårdnad skall upplösas, skall enligt lagtexten vårdnaden anförtros den av föräldrarna som är lämpligast som vårdnadshavare. Enligt nuvarande 6 kap. 7 5 är det utslagsgivande i denna situation ”vad som finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa”. Den nu föreslagna formuleringen kunde tyda på att domstolen i stället skulle bygga på en jämförelse mellan föräldrarna med hänsyn till deras personliga egenskaper. Detta lär inte stämma med förslagets syfte; meningen är att man i denna situation liksom annars skall anse barnets bästa avgörande. och här inverkar också andra faktorer än föräldrarnas egenskaper. Mot den nya formuleringen kan också invändas, att en sådan jämförelse som där antyds kan kännas nedsättande för den förälder som bedöms som mindre lämplig än den andre. På grund av det anförda torde avfattningen av paragrafens första mening böra jämkas på följande sätt:

"Står barnet . . . anförtro vårdnaden om barnet åt en av föräldrarna efter vad som är bäst för barnet."

65

Av liknande skäl som anförts under Så kan man sätta i fråga om lämpligheten som vårdnadshavare bör anges som det avgörande vid bedömningen av vårdnadsfrågan. I den nu aktuella situationen. där frågan

Lagrådets yttrande

Prop. 1981/82zl68 ' 89

ofta är om barnet skall flyttas från sin tidigare miljö. ter det sig än mera diskutabelt om vårdnaden skall överflyttas så snart någon skillnad föreliggeri fråga om föräldrarnas lämplighet. Också här lär det avgörande vara vad som är bäst för barnet. något som torde motivera att man tillämpar överflytt- ningsregeln med en viss återhållsamhet. Även förevarande paragraf bör därför få en något jämkad lydelse, förslagsvis följande:

"Står barnet . . . den andra föräldern. om detta är bäst för barnet".

18 å

i paragrafens tredje stycke ges en uttrycklig regel om att barnet får höras personligen vid rätten i mål om vårdnad och umgänge. För detta förutsätts antingen att barnet själv begär sitt hörande eller också att särskilda skäl talar för detta: i båda fallen fordras dessutom att det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras. Utan tvivel kan det tänkas situationer där det kan ge en värdefull belysning av tvistefrågan att barnet direkt får framföra sina synpunkter inför domstolen. Lagrådet vill emellertid understryka den i remissprotokollet utvecklade synpunkten. att domstolen bör tillämpa regeln med stor återhållsamhet. Detta gäller även om det står klart att ett förbud inte är ägnat att bli direkt skadligt för barnet. Inte ens då bör en uppgift från ena föräldern eller dennes ombud. att barnet själv vill uttala sin mening vid huvudförhandlingi målet. utan vidare föranleda att barnet hörs. Visserligen är det. som framhålls i specialmotiveringen till 5 &. en uppgift för domstolen att utreda om barnet har några egna synpunkter på vårdnadsfrågan; men värdet av barnets personliga närvaro lär sällan vara så stort. att det motiverar att barnet försätts i en konfliktsituation under sådana förhållandevis dramatiska former. Vad barnet under mera avspända förhållanden uppgett t. ex. inför vårdnadsutredaren kan ge en tillräckligt god bild av dess inställning. och det är då lämpligt att domstolen inskränker sig till att höra utredaren om de närmare omständigheterna när uppgifterna lämnades. När det gäller de mindre barn som vårdnadstvister Oftast brukar avse. torde det bara i sällsynta undantagsfall finnas tillräckligt vägande skäl att höra barnet inför rätten.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Lagrådets yttrande

Prop. l981/82:l68 90

Utdrag .] USTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid rcgeringssammanträde 1982-03-25

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande. och statråden Wikström. Friggebo, Dahlgren, Åsling. Söder. Johansson. Wirtén. Andersson, Boo, Petri. Eliasson. Gustafsson, Elmstedt. Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition om vårdnad och umgänge m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande1 över förslagen till

lag om ändring i föräldrabalken. lag om ändring i socialtjänstlagen (I980:620). lag om ändring i brottsbalken. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

Ull-J 1—1

'_']:A

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför följande beträf- fande förslaget till ändring i föräldrabalken .

6 kap. 5 5

Som lagrådet har anfört är avsikten att domstolen. när en gemensam vårdnad upplöses. skall besluta efter vad som är bäst för barnet. Jag har därför ingen erinran emot att lagtexten ändras på det sätt som lagrådet har föreslagit.

6 kap. 6 i?

Jag har inte heller något att erinra mot att denna paragraf ändras på det sätt som lagrådet har föreslagit. Jag delar lagrådets uppfattning att det kan finnas skäl att tillämpa paragrafen med viss återhållsamhet när det gäller att flytta ett barn från sin tidigare miljö.

1 Beslut om lagrådsremiss fattat vid rcgeringssammanträde den 18 februari 1982.

Slutproto- koll

Prop. 1981/82:168 91

6 kap. 18 5

Vad lagrådet i denna del har uttalat om hörande av barn inför domstol kan jag ansluta mig till. Jag vill tillägga att det inte heller behöver bli aktuellt för domstolen att höra vårdnadsutredaren om vilken inställning barnet kan ha. för det fall att vårdnadsutredningen som sådan ger en tillräckligt god bild av barnets inställning.

Utöver vad jag nu har sagt bör en mindre ändring göras i 6 kap. 8 5 första stycket. Vidare bör som en följd av ändringen i 6 kap. 5 å en motsvarande ändring göras i 11 kap. 8 5 andra stycket.

2 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Slutproto- koll

Prop. 1981/82:l68

Innehåll Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... Propositionens lagförslag ..................................... Utdrag av protokoll vid rcgeringssammanträde den 18 februari 1982 ....................................................... 1 Inledning ............................................... 2 Allmän motivering ...................................... 2.1 Allmänna utgångspunkter .......................... 2.1.1 Reformens inriktning ....................... 2.1.2 Reformens omfattning ...................... 2.1.3 Terminologiska frågor ...................... 2.2 Barns grundläggande rättigheter m. m ................ 2.3 Rätten att bestämma i frågor som rör barnets personliga förhållanden ...................................... 2.4 Gemensam vårdnad ............................... 2.4.1 Erfarenheterna av 1976 års reform ........... 2.4.2 Gemensam vårdnad som huvudregel för alla föräldrar"? ................................. 2.4.3 Gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar . . . 2.4.4 Gemensam vårdnad för ogifta föräldrar . . . . . 2.4.5 Upplösning av gemensam vårdnad ............ Betänketid ................................ Interimistiska beslut ........................ Valet av vårdnadshavare .................... 2.5 Överflyttning av vårdnaden ......................... 2.5.1 Överflyttning av vårdnaden till en annan föräl- der ....................................... 2.5.2 Överflyttning av vårdnaden till någon annan än en förälder ................................... Överflyttning av vårdnaden från olämpliga föräld- rar ....................................... Överflyttning av vårdnaden till fosterföräldrar . 2.6 Umgänge ......................................... 2.6.1 Umgänge mellan barn och föräldrar .......... 2.6.2 Umgänge mellan barn och andra än föräldrar. . 2.6.3 Omfattningen och utövande av umgänge ...... 2.7 Socialnämndernas befattning med vårdnads- och umgäng- esfrågor .......................................... 2.7.1 Socialnämndernas uppgifter inom socialtjänsten 2.7.2 Kontaktperson ............................. 2.7.3 Samarbetssamtal ........................... 2.7.4 Värdnadsutredningar ....................... Utredningsmctoder .........................

Yttranden i mål om vårdnad eller umgänge. . . .

lx)

16 16 17 17 17 19 20 21

33

36

36

37

39

50 50

Prop. l981/82: 168

2.8 Underlaget för domstolarnas avgöranden i mål om vård- nad eller umgängc ................................. 2.8.1 Hörande av socialnämnden inför det slutliga avgörandet ................................ 2.8.2 Hörande av socialnämnden inför interimistiska avgöranden ................................ 2.8.3 Hörande av barnet självt ....................

2.9 Information om de nya reglerna ..................... 2.10 Kostnader och resursbehov .........................

2.11 Ikraftträdande ....................................

3 Upprättade lagförslag .................................... 4 Specialmotivering ....................................... 4.1. Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken ......... 4.2 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen ........ 4.3 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken ........... 4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1947:529 ) om

allmänna barnbidrag ...............................

bidragsförskott ....................................

5 Hemställan .............................................

6 Beslut .................................................

Utdrag av lagrådets protokoll den 16 mars 1982 ................. Udrag av protokoll vid rcgeringssammanträde den 25 mars 1982 . . Bilagor. se separat bilagedel

93

85

86 86 86 87 90

Prop. 1981/82zl68 1 Bilaga 1 a

Sammanfattning av utredningens överväganden

Utredningen om barnens rätt, som hari uppdrag att undersöka i vilka fall och på vilka sätt barns rättsliga ställning bör stärkas. tar i detta betänkande upp reglerna om vårdnad, umgängesätt och överflyttning av barn. ] betänkandet lämnas dels ett huvudförslag med lagbestämmelser och dels några alternativa förslag till lösningar av vissa av de frågor som föreligger är att utredningen hoppas att på sätt kunna få en allsidig diskussion till stånd innan den slutliga lösningen bestäms.

Enligt utredningen bör reglerna om vårdnad. umgängesrätt och överflytt- ning av barn anpassas till de förändringar som skett i samhället och i familjemönstret. Vid omprövningen bör den kunskap som numera finns om barn och deras förhållanden tas till vara. Detta kräver en betydande omarbetning av de nuvarande bestämmelserna.

Utredningen framhåller också det angelägna i att regler. som berör förhållandet mellan föräldrar och barn blir omsorgsfullt diskuterade. Detta är av betydelse för att påverka föräldrars och vuxnas attityder till barn. En attitydförändring behövs om barnets ställning skall förändras.

Enligt utredningen betonar namnet föräldrabalk alltför starkt föräldrarnas rätt och skjuter barnets rätt i bakgrunden. I syfte at bättre spegla balkens innehåll föreslår utredningen att balkens namn ändras till barn- och föräldrabalken (BFB). '

Vidare föreslås att uttrycket vårdnad ersätts med föräldraansvar. eftersom föräldraansvar på ett bättre sätt än vårdnadsbegreppet uttrycker att förälder eller den som ersätter förälder har ett ansvar för barnet i den omfattning som lagen anger. Andra ord som i attitydpåverkande syfte föreslås utbytta är ”verkställighet" och ”överflyttning av barn" som nu förekommer i 21 kap. FB . ] förslaget används i stället för dessa uttryck ordet "överlämnande".

I ett särskilt kapitel lämnas några synpunkter på grundläggande behov som barn har rätt att få tillgodosedda.

Föräldraansvar

Kapitlet om föräldraansvar (6 kap. BFB) inleds med bestämmelser som ger uttryck för barnets rätt till fysisk och psykisk omsorg, trygghet, förståelse för sina särskilda behov och förutsättningar samt forstran och utbildning. Det är den som har föräldraansvaret (i fortsättningen kallad förälder) som skall se till att dessa behov tillgodoses. Förälder har vidare ansvaret för att barnet får behövlig tillsyn. Utredningen framhåller att det är viktigt att dessa krav på föräldrarna förenas med en principiell rätt och skyldighet för föräldrarna att

Bilaga la

IQ

Prop. 1981/82:168

bestämma över barnet i personliga angelägenheter. I annat fall kan föräldrarnas möjligheter att uppfylla sitt föräldraansvar avsevärt försämras. Föräldrarnas rätt att bestämma över sina barn bör dock inte gälla oinskränkt 'som nuvarande lagstiftning anger. Barnetlbör mycket tidigt ges möjlighet att få påverka sin situation i egna angelägenheter för att på så sätt vänja sig vid att fatta beslut och stå för dessa följder. Föräldrarna skall sålunda samråda med barnet i angelägenheter som rör barnets person så snart detta är möjligt med hänsyn till barnets ålder och utvecklingsgrad. Efter hand som barnet blir äldre bör det få rätt atti allt större utsträckning själv bestämma i personliga angelägenheter. Om konflikt i fråga om bestämmanderätten uppstår mellan förälder och barn får föräldrarna dock inte frånsäga sig ansvaret att bestämma i saken. Föräldrarnas beslut skall därvid grunda sig på vad som är förenligt med barnets bästa.

Efter bestämmelserna om vad föräldraansvaret innebär anges vem som skall ha föräldraansvaret för barn. Föräldraansvaret vilar som huvudregel på bägge eller en av föräldrarna. Detta är i enlighet med nuvarande ordning. Liksom f. n. kan föräldraansvaret enligt förslaget i vissa situationer i stället anförtros åt annan person. I förhållande till gällande rätt innehåller förslaget ' i detta hänseende den nyheten att denne person inte behöver vara särskilt förordnad förmyndare för barnet. Valet av sådan person bör i stället grundas på om personen i fråga kan vara en bra ersättningsförälder för barnet. En nyhet är vidare att två personer t. ex. fosterföräldrar skall kunna erhålla föräldraansvaret gemensamt i dessa fall.

I fråga om gemensamt föräldraansvar innehåller förslaget följande nyheter.

Utredningen har tagit som utgångspunkt att båda föräldrarna skall känna lika stort ansvar för barnet oavsett om de är gifta med varandra eller inte. Målsättningen har därför varit att så långt möjligt likställa gifta och ogifta föräldrar när det gäller föräldraansvaret.

Föräldrar som är gifta med varandra skall enligt huvudförslaget kunna få gemensamt föräldraansvar genom ett enkelt kostnadsfritt anmälningsförfa- rande hos pastorsämbetet. Sådan anmälan skall kunna göras exempelvis i samband med att faderskapserkännandet registreras. Syftet med förslaget är att i möjligaste mån underlätta för ogifta föräldrar att ta på sig ett gemensamt ansvar för sina barn.

Ett alternativförslag är att alla föräldrar automatiskt får gemensamt föräldraansvar för sina barn i och med barnets födelse eller— i fråga om ogifta föräldrar så snart faderskapet fastställts.

Är föräldrarna gifta med varanda är huvudregeln att det gemensamma föräldraansvaret skall fortsätta även efter äktenskapsskillnad. Bara om förälder yrkar upplösning av det gemensamma ansvaret skall frågan upptas till prövning vid rätten. '

Gemensamt föräldraansvar förutsätter enligt höuvudförslaget att föräld- rarna. liksom f. n. . är ense om att ha detta. Som ett alternativ diskuteras att

Bilaga la

'.»)

Prop. 1981/82:168

domstol även skall kunna besluta gemensamt föräldraansvar mot den ene förälderns bestridande.

Förslaget innehåller en bestämmelse om betänketid. innebärande att föräldrar inte skall kunna upplösa gemensamt föräldraansvar, utan föregå- ende betänketid. Bestämmelsen utgör en komplettering av stadgandet om betänketid i giftermålsbalken och är utformad på motsvarande sätt.

För tiden intill dess slutligt avgörande rörande föräldraansvaret föreligger föreslås att rätten skall kunna förordna om barnets bostad. Bara om särskilda

skäl föreligger skall för samma tid kunna förordnas om föräldraansvaret. - Enligt ett alternativt förslag skall rätten kunna meddela även slutligt beslut i bostadsfrågan.

Nu gällande bestämmelse om att vårdnaden (föräldraansvaret) skall fråntas förälder som grovt missbrukar eller grovt försummar vårdnaden föreslås ändrad för att få ökad användbarhet. Sålunda skall enligt förslaget förälder som på grund av missbruk eller försummelse av föräldraansvaret visat sig olämplig att ha föräldraansvar för barnet fråntas detta ansvar.

En helt ny bestämmelse i förslaget är att föräldraansvaret ivissa situationer skall kunna flyttas över från förälder till annan person utan att föräldern i och för sig är olämplig att ha föräldraansvaret. Som exempel när sådan överflyttning kan bli aktuell nämns det fallet att barn vistats längre tid i fosterhem och har rotat sig där. Det kan i en sådan sitaution vara förenligt med barnets bästa att fosterföräldrarna får föräldraansvaret för barnet. Även i vigsa fall när föräldrarna i praktiken upphört att fungera som föräldraan- svariga för barnet kan det vara lämpligt att föräldraansvaret förs över på anna person.

I en särskild paragraf utsägs att rätten vid prövning av fråga om ändring i föräldraansvaret skall grunda sin bedömning på vad som är förenligt med barnets bästa.

Umgängesrätt

Utredningen anser att nuvarande bestämmelse om umgängesrätt ger uttryck för en stark föräldrarätt. I sitt huvudförslag föreslår utredningen att bestämmelsen omformas så att det är barnet som har rätt till umgänge med båda sina föräldrar. Förslaget innebär att varje bedömning om och i vilken utsträckning umgängesrätt skall utövas skall ske utifrån vad som är förenligt med barnets bästa. Vilar föräldraansvaret på endast en av föräldrarna eller på annan person och motsätter sig denne att umgängesrätt kommer till stånd beslutar rätten i frågan.

Enligt ett alternativt förslag skall bestämmelsen om umgängesrätt i stället utformas så att den ger uttryck för en ömsesidig rätt för föräldrar och barn till umgänge med varandra även då föräldrarna bor åtskilda.

Huvudförslaget innehåller vidare den nyheten att lagstadgad umgänges- rätt för barnet införs dels med annan person än förälder som tidigare haft

Bilaga la

Prop. 1981/82zl68 4

föräldraansvaret och dels om den ene föräldern avlidit — med den avlidnes släktingar och andra barnet närstående som barnet annars skulle riskera att förlora kontakten med.

I detta hänseende föreslås alternativt att barnet skall ha lagstadgad rätt till umgänge med släktingar och andra barnet nästående, exempelvis tidigare fosterföräldrar. även om föräldrarna lever.

Vid prövning av fråga om umgängesrätten skall vad som är förenligt med barnets bästa vara ledstjärnan.

Socialnämndens och domstolens befattning med mål om föräldraansvar och umgängesrätt

l gällande rätt finns inte någon uttrycklig bestämmelse om att domstol skall inhämta yttrande från socialnämnd före avgörandet av mål eller ärende angeånde vårdnad (föräldraansvar) eller umgängesrätt. I praktiken torde dock rätten höra nämnden om föräldrarna inte är ense eller det annars föreligger särskilda skäl. I förslaget har intagits en uttrycklig bestämmelse om att rätten i sådana situationer skall höra socialnämnden.

Utredningen anser det inte tillfredsställande att överenskommelser mellan föräldrar om upplösning av det gemensamma föräldraansvaret i princip godtas av domstol utan att det görs någon utredning om att barnets bästa tillgodosetts i sammanhanget. Är föräldrarna överens i fråga om föräldra- ansvaret skall rätten enligt förslaget bereda socialnämnden tillfälle att yttra sig över om föräldrarnas överenskommelse är förenlig med barnets bästa. Ett alternativförslag i denna del är att nämnden skall avge yttrande även om föräldrarna är ense i fråga om föräldraansvaret.

Vid en skilsmässitvist mellan föräldrar är det av väsentlig betydelse för såväl föräldrarna som barnen att föräldrarna får hjälp med att själva lösa frågan om föräldraansvaret. Föräldrarna behöver ofta hjälp med detta av utomstående. I förslaget har därför kommunerna ålagts skyldighet att erbjuda föräldrar, som i mål om upplösning av gemensamt föräldraansvar tvistar om föräldraansvaret eller umgängesrätten. hjälp att bearbeta sin konflikt och ta ansvar för ett beslut som gagnar alla inblandade parter. Denna hjälp skall ges i form av samarbetssamtal med för ändamålet särskilt utbildad personal.

Vägrar föräldrarna att ställa upp för samarbetssamtal eller leder samtalen inte till samförståndslösning skall socialnämnden liksom f. n. göra en utredning om föräldraansvaret eller umgängesrätten. I förslaget lämnas vissa rekommendationer hur en sådan utredning bör utformas och behandlas av nämnden. Bl. a. rekommenderas att n ämnden i möjligaste mån utnyttjar möjligheten att delegera ärendet till en mindre grupp av förtroendevalda eller tjänsteman.

En annan fråga som behandlas i detta avsnitt är de interimistiska besluten och det underlag. som domstolar därvid har tillgång till för att kunna besluta

Bilaga la

Prop. l98l/82zl68 5

om föräldraansvaret. Det framhålls att domstolarnas material ofta är mycket magert. trots att dessa beslut spelar en betydelsefull roll för domstolens slutliga ställningstagande. Kan föräldrarna inte enas om var barnet skall bo under den tid målet pågår föreslås därför att räten skall ha möjlighet att skyndsamt inhämta upplysningar i frågan från socialnämnden.

Frågan om det bör införas möjlighet för domstol att höra vittnen och annan muntlig bevisning under förberedelsen i mål om föräldraansvar tas också upp i detta sammanhang. Nackdelarna med att tillåta sådan bevisning på detta stadium av processen har bedömts så stora, att någon bestämmelse i detta hänseende inte föreslagits.

I fråga om förfarandet i hovrätt vid överprövning av interimistiska beslut rörande föräldraansvar eller umgängesrätt förordas. att hovrätt i princip alltid skall hålla muntlig förhandling i frågan.

Överlämnande av barn

Gällande bestämmelser om överlämnande av barn återfinns i 21 kap. FB . Förslaget innehåller i denna del väsentliga nyheter.

Till en början kan nämnas att bestämmelser om överlämnande av barn föreslås intagna i 8 kap. BFB.

Mål om överlämnande av barn har mycket ofta mer eller mindre direkt samband med problemställningar som rör föräldraansvar och umgängesrätt. Bl. a. av denna orsak. föreslås att beslutande myndighet i frågor om överlämnande blir de allmänna domstolarna och inte som f. n. länsrätter- na.

Vidare föreslås att parterna i dessa mål skall kallas till muntlig förberedelse inför rätten om inte den som har hand om barnet kan förmås att frivilligt överlämna barnet. Domaren skall vid denna förhandling sträva efter en samförståndslösning mellan parterna. Vid behov skall domaren har möjlig- het att låta förberedelsen gå över i ett sammanträde inför en av rätten förordnad medlare.

Rätten skall, om det liggeri barnets intresse att frågan om föräldraansvar eller umgängesrätt omprövas, självmant kunna förordna att sådan fråga skall tas upp till prövning.

Det huvudsakliga tvångsmedlet för att få ett överlämnande till stånd skall enligt förslaget vara vite. Vid överlämnande för umgängesrätts utförande föreslås att vite skall vara det enda— tvångsmedlet. När fråga är om överlämnande till den som har föräldraansvaret skall det i vissa undantags- situationer vara möjligt att förordna om hämtning av barnet. För att hämtning skall få ske krävs att sådan är påkallad på grund av att barnet riskerar lida skada i den miljö det vistas.

Vid hämtning skall — förutom barnets kontaktperson barnläkare, barnpsykiater eller barnpsykolog medverka. Kraven på fackkunskap i sammanhanget har därmed skärpts i förhållande till nuvarande ordning.

Bilaga la

Prop. 198 1/82:168 6

Talerärt och ombud för barnet (barnombud)

Det föreslås att barnet får oinskränkt talerätt i mål och ärenden enligt 6 kap. BFB med undantag för mål om upplösning och återupptagande av gemensamt föräldraansvar. Beträffande dessa senare mål begränsas barnets talerätt till en rätt att. sedan talan väckts av någon av föräldrarna, delta i processen som part och fullfölja talan till högre instans.

I fråga om mål angående överlämnande av barn föreslås att barnet får oinskränkt talerätt.

Den omständigheten att barnet enligt förslaget skall ha talerätt i ovan angivna situationer innebär inte att barnet i egen person skall föra sin talan. En förutsättning för att barnet i det konkreta fallet skall få föra talan är att det utsetts särskild ställföreträdare för barnet (barnombud). Barnombud förord- nas av rätten. Bestämmelser om barnombud föreslås intagna i rättshjälpsla- gen. De regler som gäller för offentligt biträde skall därvid delvis tillämpats på barnombudet. En skillnad mellan det offentliga biträdet och barnombudet är att barnombudet föreslås få rätt att utan fullmakt väcka talan för barnet. föra barnets talan och fullfölja talan till högre instans.

Enligt förslaget skall barnet. förälder eller annan föräldraansvarig samt socialnämnd kunna göra ansökan om att barnombud utses. Vidare skall rätten självmant kunna ta upp frågan om den anser att behov av barnombud föreligger. Barnombud skall dock inte förordnas automatiskt då ansökan görs utan domstolen har att ta ställning till om barnet befinner sig i sådan situation att det behöver någon som bevakar uteslutande barnets intresse.

Kontaktperson

Barn behöver i mång situationer stöd och hjälp av en person som kan koncentrera sig uteslutande på barnets intresse. Detta gäller såväl i de sitautioner då barnombud skall utses som i andra situationer då föräldras- tödet sviktar, exempelvis då problem uppstått beträffande umgängesrätten. En lämplig ordning för att ge barnet stöd och hjälp från utomstående är enligt utredningen att bygga ut den av socialutredningen föreslagna kontaktman- nafunktionen. [ motsats till vad som föreslås att gälla för kontaktperson enligt socialtjänstlagen . föreslås i detta förslag att kontaktperson skall kunna förordnas för barn även i de fall förälder motsätter sig detta. Kontaktper- sonens uppgift skall vara att hjälpa och stödja barnet i risksituationer samt i förekommande fall vara förmedlande länk mellan barnet och barnombu- det.

Barnombudsman

Det har från flera håll hävdats att den helhetssyn på familjeproblemen. som numera gälelr. har inneburit att barnets speciella situation i samman-

Bilaga la

Prop. 1981/82:168 7

hanget inte fått tillräcklig framtoning i nämndernas arbete. Ett sätt att råda bot på denna siutation skulle enligt utredningen kunna vara att avdela någon person inom kommunen eller socialnämnden eller utse en särskild statlig tjänsteman med uppgift att vara förmedlande länk mellan allmänheten och socialnämnden i barnfrågor. Denna person som i förslaget kallas barnombudsman skulle bl. a. ha till uppgift att ge allmänheten råd i olika barnfrågor och eventuellt även vara handledare åt kommunens kontaktper- soner. Vidare skulle barnombudsmannen kunna ta initiativ till att kontakt- person utses.

Alternativa förslag rörande talerätt och representant för barnet

I alternativt förslag diskuters möjligheten att inte ge barnet talerätt i mål och ärenden om föräldraansvar. umgängesrätt och överlämnande av barn utan att en person. motsvarande den tidigare barnavårdsmannen. å det allmännas vägnar skulle företräda barnet.

Vidare presenteras förslag innebärande att ställföreträdarskapet och stödfunktionen för barnet utövas av en och samma person. Denna person skulle kunna fungera antingen i kommunal eller statlig regi. Ett alternativ är här att socialnämnden utser en person vilken skulle kunna benämnas barnassistent—i de fall barnet befinner sig i en risksituation. Barnassistentens ukppgifter skulle blien kombination av kontaktpersonens och barnombudets dock med den jämkning att barnassistenten i processer om föräldraansvar. umgängesrätt eller överlämnande av barn skulle kunna anlita ett juridiskt biträde. Barnassistenten skulle sålunda vara barnets ställföreträdare i målet.

Utredningen diskuterar även barnassisten som en statlig funktion. Exempelvis skulle man kunna låta barnavårdskonsulenterna vid länsstyrel- serna få till uppgift att utse. övervaka och entlediga barnassistenterna.

Ytterligare ett alternativ är att bygga ut det nuvarande godmanskapet i 18 kap. FB till att avse äVen nu aktuella situationer.

Kostnader

Beträffande kostnaderna för de reformer som föreslås konstateras till en början att eftersom det enligt gällande lag åligger kommunerna att verka för barn växer upp under trygga och goda förhållanden är det naturligt att merparten av kostnaderna för reformen läggs på kommunerna. I många kommuner kommer det att krävas nya resurser för att möjliggöra samar- betssamtal för föräldrar som inte är överens om föräldraansvaret och umgängesrätten. Behov kommer att finnas av personer som kan fungera som samtalsledarc och personer med funktion som handledare. Vidare kommer att krävas viss utbildning av denna personal. I vissa mindre kommuner kan de bli fråga om att köpa dessa tjänster från andra kommuner. Härtill kommer

Bilaga la

Prop. 1981/82zl68 8

kostnader för att bereda föräldrar som bor på skilda orter. tillfälle att mötas i samarbetssamtal. Å andra sidan kommer enligt utredningen konfliktbear- betning på sikt att medföra besparingar i andra sammanhang, t. ex. kan antalet tvister som leder till utredning i frågor om föräldraansvar och umgängesrätt komma att minska.

Förslagen om inställelse till muntlig förberedelse och särskild medling i ' mål om överlämnande av barn kan komma att kräva ökade rättshjälpskost- nader för parterna. Med hänsyn till att antalet sådana mål är förhållandevis litet bedöms kostnadsökningen dock bli ganska marginell.

Kostnaderna för barnombudet skall enligt förslaget utgå av allmänna medel. Antalet mål. vari barnombud kommer att förordnas. torde vara svårt att beräkna men blir sannolikt inte alltför omfattande. Under alla förhållan- den är detta en kostnad som staten bör ta på sig för att barnens rättsliga ställning skall stärkas i dessa sammanhang.

Vad angår kostnaderna för kontaktperson anser utredningen att kommun- erna bör svara för dessa. Utredningen menar att det f. n. torde vara ogörligt att beräkna behovet av kontaktpersoner för barn och sålunda även kostnaderna härför.

Införs barnombudsman tillkommer för kommunernas del lönekostnad för sådan.

Prop. 1981/82:l68 . 9

Bilaga Ib Utdrag ur utredningens betänkande

Några synpunkter på barns behov

Barn som individer med egna behov.

Under det senaste århundradet har det skett stora förändringar i vårt samhälle. Dessa förändringar har påverkat familjen och familjemedlemmar- nas roller. Jämsides därmed har även synen på barnen. fostran av barn och målet för fostran ändrats.

Ännu i början av detta sekel var samhället klassbundet och auktoritärt. Lydnad var något mycket viktigt och något som i hög grad reglerade förhållandet mellan individer och samhällsklasser. Lydnad var i viss utsträckning en förutsättning för detta samhälles existens. Föräldraauktori— teten blev en förebild för relationerna mellan människor ute i samhället. Man ifrågasatte därför inte att barn alltid skulle lyda föräldrar och andra vuxna samt att föräldramakten skulle vara stark. Om barnet inte lydde hade föräldrarna rätt och skyldighet att med kroppslig bestraffning (aga) tillrättaföra barnet. Man var vid denna tid i allmänhet inte medveten om de skador. såväl fysiska som psykiska. som kunde bli följden av sådan fostran.

Parallellt med att det i samhället skedde snabba ekonomiska och sociala förändringar blev andra egenskaper hos medborgarna än lydnad viktiga. Den officiella målsättningen för fostran av barn blev därmed en annan. Barn skulle fostras till självständiga individer med förmåga att samarbeta med andra. att komma fram till egna omdömen och att kunna fatta egna beslut. Medvetenheten hos vuxna om att barn är individer med egna behov samt kunskapen om vilka problem och skadeverkningar som kan bli följden av en alltför hämmande fostran har ökat allmera under detta sekel.

Vi anser att lagen bör ge klart uttryck för dessa kunskaper och den syn som samhället idag har på frågor som rör förhållandet mellan föräldrar och barn. barns behov och barns rätt att utveckla sin egen personlighet. lnnan vi övergår till att redogöra för de ändringar. som vi förslår. vill vi ange några av barns grundläggande behov. som barnet har rätt att få tillgodosedda.

När vi i detta kapitel använder begreppet förälder avser vi därmed såväl biologisk förälder. adoptivförälder. fosterförälder som den eller de som eljest varaktigt har barn i sin vård.

Några grundläggande behov

EJ Barn behöver omvårdnad och skydd. "C Barn behöver människor som de kan ta emot kär/ck av och ge kärlek till. D Barn behöver ett stabilt och varaktigt förhållande till föräldrar.

Prop. l981/82:l68 10

FJ Barn behöver utvecklas i en miljö som tillgodoser dess behov av Bilaga lb

stimulans.

'.

Barn behöver föräldrars hjälp med att sätta gränser för sitt handlande.

TJ Barn måste få känna att de behövs och att de får ta ansvar.

E'

Barn behöver få påverka sin situation. Barn behöver efter hand frigöra sig från sitt beroende av föräldrarna.

DD

Barn har behov av sattt/rörighet med båda föräldrarna även om dessa är i

konflikt med varandra.

För att det lilla barnet över huvud taget skall kunna överleva måste det få omvårdnad och skydd. Barnets behov av näring måste tillgodoses. Föräld- rarna måste se till att risker inte uppstår för barnets hälsa. De måste vidare vaka över barnet. så att det inte utsätts för fara till liv och lem.

Barn har behov av människor som de kan ta emot kärlek av och ge kärlek till. De behöver bli erkända och igenkända som individer på sina egna villkor. De behöver känna att de trots fel och brister i grunden är godtagna. dvs. bli villkorslöst mottagna i världen.

Ett stabilt och varaktigtförhållande tillföräldrar är av väsentlig betydelse för barn. Längre avbrott i kontakten med föräldrarna medför i regel en mycket stor påfrestning för barnet. Sådana avbrott kan få barnet att känna sig varaktigt övergivet och därmed föreligger risk för att barnets trygghetskänsla bliri grunden störd. Inte minst allvarligt är upprepade avbrott i kontakten med föräldrarna. vilket kan leda till att barnets känslomässiga bindning till föräldrarna försvagas.

Det bör i detta sammanhang framhållas att barn har en annan tidsupp- fattning och en annan minnesförmåga än vuxna. Ett endast några månader gammalt barn har inte några egentliga minnesbilder av föräldrarna. Om det vid denna ålder skiljs från föräldrarna saknar det inte dessa som individer. utan snarare den stimulans som föräldrarna gett såsom föda. ömhet. hudkontakt m. m. Allmänt gäller att ju yngre barnet är desto svårare har det att i sitt minne hålla kvar bilden av föräldrarna. Allt eftersom barnet blir äldre. börjar det emellertid få mer fast förankrade minnesbilder av föräldrarna och hur dessa tillfredsställer dess behov och önskningar. Först framemot treårsåldern får barnet en mer stabil. varaktig förmåga att inom sig fasthålla minnesbilder av och föreställningar om föräldrarnas existens.

Under de första levnadsåren klarar inte barnet längre avbrott i kontakten med ft.")räldrarna — avbrott som sträcker sig över veckor eller månader utan att uppleva sig varaktigt övergivet med risker för störningar i dess trygghetskänsla. Barnets tidsuppfattning är då ännu så outvecklad att det inte kan överblicka ens den närmaste framtiden. Därmed blir det också svårt eller omöjligt för barnet att uppfatta föräldrarnas förklaringar om skilsmässans . längd och deras aterkomst som en verklig tröst. Barnet har således under sina första levnadsår ett mycket stort behov av den trygghet som det innebär att utan längre avbrott ha föräldrarna i sin närhet.

Bilaga lb

Prop. wat/sams * 11

När barnet blir litet äldre behöver det föräldrarna att identifiera sig med och efterlikna. En sådan identifikation sker bäst då de känslomässiga banden är stabila. Ett avbrytande av den känslomässiga kontakten med föräldrarna kan utgöra en mycket stor påfrestning för barnet och medföra risker för dess personlighetsutveckling. både den intellektuella och känslomässiga. Detta är speciellt fallet vid upprepade avbrott i kontakten med föräldrarna.

Eftersom det är så viktigt för barnet med ett stabilt och varaktigt förhållande till föräldrarna. bör man så långt möjligt undvika att rubba detta. Om ett barn av någon anledning exempelvis till följd av sjukdom. skilsmässa eller dödsfall måste skiljas från sina föräldrar. bör åtgärder vidtas för att hjälpa barnet. Dessa åtgärder bör grundas på kunskaper om barnets mognad och utveckling i olika åldrar och om vad avbrott i kontakten med föräldrarna innebär. så att påfrestningar och därmed risker för skadeverkningar så långt det är möjligt minskas eller undviks.

Det är också viktigt att barn får tillfälle att känslomässigt och socialt träna sig i samspelet med andra bain och med vuxna av skilda kön. åldrar och personligheter i såväl sin egen hemmiljö som i andra miljöer. Barnet har också behov av att få utforska omvärlden och göra nya erfarenheter. Över huvud taget behöver barnet få leva i en miljö som kan tillgodose dess olika behov av stimulans. Barn har också behov av att föräldrarna ägnar intresse åt deras utveckling. såväl den fysiska som den psykiska. Det är därför viktigt att barnet får stöd och engagemang från föräldrarnas sida under exempelvis sin skolgång och utbildning.

Barn framför allt mindre barn — kan ha svårt att skilja mellan vad som är fantasier. förnimmelser och vad som sker i verkligheten utanför barnet. De kan också ha svårt att skilja mellan vad som är orsak och verkan. Barn vill genast ha sina behov tillfredsställda och kan inte vänta på detta till ett senare tillfälle. De kan inte heller inse följderna av ett visst handlande. Barnet. i synnerhet det mindre barnet. behöver föräldrarnas hjälp att hantera sina inre impulser. t. ex. då det överväldigas av besvikelse och ilska. Barnet behöver sålunda den trygghet det innebär att få hjälp av föräldrarna med att lära sig Sätta gränserför sitt handlande. När föräldrarna måste hindra barnet från att göra sådant som kan skada barnet själv eller dess omgivning måste de göra detta utan att ta avstånd från barnet och med godtagande av barnets känslor.

Barn måste få känna att de behövs. att de har en uppgift att fylla och att de får ta ansvar. Utifrån sin mognad bör barnet i hemmet. förskolan och skolan bli tilldelat meningsfulla uppgifter. som det kan klara av och som gör att det känner sig delaktigt av och kan identifiera sig med vuxenvärlden. Barn behöver också lära sig ta ansvar och fatta beslut. De måste med stigande ålder och mognad få ta allt större ansvar för sina personliga förhållanden och sitt eget handlande.

Barn bör ha rätt att få påverka sin situation. Det är viktigt att föräldrarna är lyhörda för om barnet har en egen åsikt och låter barnet ge uttryck för denna

Bilaga lb

Prop. 1981/82: 168 12

samt att de tar största möjliga hänsyn till vad barnet anser. Föräldrarna bör även uppmuntra barnets förmåga och vilja att uttrycka sina önskemål. Detta innebär givetvis inte att föräldrarna alltid kan låta barnet fatta alla beslut som rör barnet. [ vissa lägen har föräldrarna förmåga att bättre än barnet inse konsekvenserna av ett visst handlande. De måste därför i sådana situationer fatta besluten och ta ansvaret för dem.

Som tidigare nämnts är det viktigt att det lilla barnet får leva i ett nära beroende till sina föräldrar. Minst lika viktigt är emellertid att föräldrarna. när barnet blir äldre. kan godta barnets gradvis växande behov av att frigöra sigfrån föräldrarna för att så småningom bli självständigt. Detta innebär att föräldrarna måste visa respekt för barnets egenart. åsikter och personliga integritet.

Barn har behov av samhörighet med båda sitta föräldrar. Föräldrarna bör respektera att barnet känner lojalitet och samhörighet med båda föräldrarna även om dessa är i konflikt med varandra. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de situationer där föräldrarna står i motsatsförhållande till varandra och håller påatt skiljas från varandra. Barnet skall inte behöva välja sida och ta ansvar i dessa konflikter. Men det skall inte heller lämnas okunnigt om föräldrarnas beslut. Barnet bör i denna svåra och för barnet omvälvande situation få hjälp att reda ut sina problem. Konflikter mellan föräldrar innebär ofta en stor påfrestning för barnet och kan äventyra dess utveckling. Det ligger därför även i barnets intresse att föräldrarna får hjälp att lösa dessa konflikter.

I detta kapitel har vi velat ta med vad vi anser vara några av barns grundläggande behov. Vi är medvetna om att barn även har andra behov som kanske är minst lika viktiga. De behov. som vi redogjort för ovan. är i första hand sådana som föräldrarna bör tillgodose. Men också de företrädare för samhället som har att ta ställning till barns framtid måste ta hänsyn till dessa vid sina överväganden och beslut. Självfallet kan föräldrarna i vissa situationer ha svårt att tillgodose dessa behov. Föräldrarna kan då behöva stöd av andra människor i sin omgivning och av samhället.

Prop. 1981/82:168 ' 13

Bilaga 3

Utredningens lagförslag

]. Förslag till Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken dels att 21 kap. skall upphöra att gälla. dels att rubriken till balken och 6 kap. skall ha nedan angivna lydelse. dels att i balken skall införas ett nytt kapitel. 8 kap.. av nedan angivna lydelse.

Barn- och föräldrabalk 6 kap. Om föräldraansvar

Föräldraansvarets innebörd 1 5 Barn har rätt till omsorg. trygghet och förståelse.

2 5 Barn har rätt till fostran men får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller anan kränknade behandling.

3 5 Barn har rätt till utbildning som motsvarar dess önskemål. behov och förutsättningar.

4 & Föräldraansvaret medför skyldighet att se till att barnets behov enligt 1—3 55 blir tillgodosedda samt att den tillsyn utövas över barnet som behövs med hänsyn till barnets ålder. utvecklingsgrad och övriga omständigheter.

5.5 Föräldraansvaret medför rätt och skyldighet att bestämma rörande barnets personliga förhållanden om annat inte följer av 6 eller 7 5 eller föreskrift i annan författning.

6 & Föräldraansvaret medför också skyldighet att. så snart det är möjligt. samråda med barnet i angelägenheter som rör dess personliga förhållan— den.

Den som har föräldraansvaret skall. med iakttagande av bestämmelserna i 4 &. ge barnet en med stigande ålder och mognad allt större rätt att själv bestämma i personliga angelägenheter. Vad nu sagts innebär inte inskränk- ning i bestämmanderätt som enligt annan författning tillkommer föräldra- ansvarig.

Om rätt att bestämma över barnet i ekonomiska förhållanden finns bestämmelser i 9—16 kap.

Bilaga 2

Prop. l98l/82:l68 14

7 & Har barn. med samtycke av den som har föräldraansvaret. tagit arbete. får barnet. sedan det fyllt sexton är. själv säga upp avtalet och sluta avtal om annat arbete av liknande art.

Föräldraansvaret medför rätt att häva avtal som barnet har slutit enligt första stycket. om det är påkallat med hänsyn till barnets utveckling eller hälsa. Har avtalet hävts får barnet inte därefter själv sluta arbetsavtal.

I fråga om verkan av avtal. som barnet slutit utan erforderligt samtycke. finns bestämmelser i 9 kap.

8 & Föräldraansvaret består från barnets födelse till dess barnet har fyllt arton år.

Bestämmelser om vem som har föräldraansvaret

9.5 Föräldraansvaret vilar på bägge eller en av föräldrarna. Rätten kan dock flytta över föräldraansvaret till annan person.

10 5 Är vid barnets födelse föräldrarna gifta med varandra eller gifter de sig senare har de gemensamt föräldraansvar.

Är vid barnets födelse föräldrarna inte gifta med varandra och har de inte efter anmälan som avses i 24 %. gemensamt föräldraansvar. vilar föräldraan- svaret på barnets moder.

Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 12—1755 eller 19 s.

ll & Föreligger gemensamt föräldraansvar och kan en av de föräldraan- svariga till följd av frånvaro. sjukdom eller annan orsak inte delta i beslut rörande barnct beslutar den andre ensam. Detta gäller dock inte om beslutet utan olägenhet kan uppskjutas. Inte heller får beslut av ingripande betydelse för barnets framtid fattas. såvida inte barnets bästa uppenbarligen kräver det.

Andring i fråga om föräldraansvaret m.m.

1.25 Föreligger gemensamt föräldraansvar och vill de föräldraansvariga eller en av dem. att deras gemensamma ansvar för barn skall upphöra. skall rätten på talan av de föräldraansvariga eller en av dem förordna förälder eller annan person att ha föräldraansvar för barnet. Sedan talan väckts har barnet rätt att delta i rättegången. Om betänketid vid upplösning av gemensamt föräldraansvar finns bestämmelser i 32 5.

13 & Vilar föräldraansvaret på en av föräldrarna kan rätten på talan av den andre föräldern eller barnet överföra föräldraansvaret till den andre

Bilaga 2

Prop. l981/82zl68 15

föräldern eller till annan person.

Har föräldraansvaret genom dom lagts på en av föräldrarna kan rätten. på talan av föräldrarna. förordna att föräldrarna skall ha gemensamt ansvar för barnet. Sedan talan väckts har barnet rätt att delta i rättegången.

14.5 Är föräldraansvarig på grund av missbruk eller försummelse av föräldraansvaret olämplig att ha föräldraansvar för barnet. skall rätten förordna att föräldraansvaret anförtros åt annan föräldraansvarig ensam eller överförs till förälder utan del i föräldraansvaret eller till annan person. Fråga om att överföra föräldraansvaret enligt första stycket prövas på talan av föräldraansvarig. förälder utan del i föräldraansvaret. barnet eller socialnämnd.

15.5 Bor barn varaktigt hos annan än den som har föräldraansvar för barnet kan rätten på talan av barnet eller socialnämnd förordna att föräldraansvaret flyttas över till annan person. Sådant förordnande får också meddelas i annat fall om synnerliga skäl föreligger.

165 Föreligger gemensamt föräldraansvar för barn och dör en av de föräldraansvariga får den andre föräldraansvaret ensam. Finns efter föräldraansvarigs död inte någon som har föräldraansvar för barnet skall rätten på ansökan av förälder. barnet eller på anmälan av socialnämnd förordna förälder eller annan person att ha föräldraansvaret.

17 .5 Har föräldraansvaret anförtrotts åt annan person än föräldrarna kan rätten på talan av förälder. barnet eller socialnämnd. besluta att föräldra- ansvaret skall föras över på föräldrarna eller på en av dem.

185 Rätten skall vid prövning av fråga om ändring i föräldraansvaret besluta efter vad sotn är förenligt med barnets bästa.

19.5 Förändring av föräldraansvaret kan ske även enligt lagen (1980:00) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Barns rätt till umgänge

205 Barnet har rätt till umgänge med bägge föräldrarna. Vilar föräldra- ansvaret endast på en av föräldrarna eller på annan person och motsätter sig denne att umgängesrätten utövas beslutar rätten i frågan på talan av förälder eller barnet.

Zl .5 Barnet har rätt till umgänge med annan person som haft föräldraan- svaret. Är förälder död har barnet även rätt till umgänge med den avlidnes

Bilaga 2

Prop. l981/82zl68 16

släktingar och andra som har nära anknytning till barnet. Motsätter sig föräldraansvarig att umgängesrätt utövas beslutar rätten i frågan på talan av barnet eller socialnämnd.

22 5 Rätten skall vid prövning av fråga om umgängesrätt besluta efter vad som är förenligt med barnets bästa. Rättens avgörande får förses med villkor.

235 I fråga om umgängesrätt under rättegången finns bestämmelser i 31 5.

Vissa rättegångsbextämmelser m.m.

245 Anmälan om gemensamt föräldraansvar för föräldrar som inte är gifta med varandra görs hos pastor i den församling där barnet är eller skall vara kyrkobokfört. Om barnet inte är eller skall vara kyrkobokfört i svensk församling. görs anmälan till pastori den församling där barnet vistas. Vistas barnet i sådant fall inte i riket. får anmälan i stället göras hos annan myndighet. som regeringen bestämmer. Anmälan kan göras även före barnets födelse.

Anmälan skall göras skriftligen av bägge föräldrarna och bevittnas av två personer.

Föranleder anmälan inte anteckning i kyrkobok eller hos myndighet som avses i första stycket får talan föras genom besvär. Talanxmot beslut av pastor förs hos domkapitlet. Mot domkapitlets beslut och mot beslut av myndighet som avses i första stycket förs talan hos kammarrätten.

25 .5 Fråga rörande föräldraansvar eller umgängesrätt upptas av rätten i den ort där den föräldraansvarige är mantalsskriven. Sådan fråga kan upptas även i samband med äktenskapsskillnadsmål. Saknar barnet föräldraansva- rig skall frågan upptas av rätten i den ort där barnet är mantalsskrivet.

Finns inte behörig domstol enligt vad som sägs i första stycket upptas fråga om föräldraansvar eller umgängesrätt av Stockholms tingsrätt.

265 Fråga om föräldraansvar eller umgängesrätt som avses i 12—15 55. 175 samt 20 eller 21 .5 handläggs i den ordning som är föreskriven för tvistemål. Har bägge föräldrarna eller en av dem föräldraansvaret och är föräldrarna ense i saken. kan de dock anhängiggöra frågan genom ansökan. Är fråga om föräldraansvar eller umgängesrätt anhängiggjord i behörig ordning. kan utan stämning i målet underhållsbidrag yrkas för barnet. Dom i mål om föräldraansvar eller umgängesrätt får meddelas utan huvudförhandling om parterna är ense i saken.

Bilaga 2

Prop. 1981/82:168 17

27 5 Barnets talan i mål eller ärende om föräldraansvar eller umgängesrätt förs av barnombud. Närmare bestämmelser om barnombud lämnas i rättshjälpslagen (1972:429) .

285 Innan rätten avgör mål eller ärende angående föräldraansvar eller umgängesrätt skall rätten höra socialnämnden i den kommun där barnet är kyrkobokfört. Är föräldrarna ense i frågan kan rätten i stället bereda nämnden tillfälle att yttra sig. Om barnet inte är eller skall vara kyrkobokfört i svensk församling får rätten vända sig till socialnämnden i den kommun där barnet vistas. Vistas barnet i sådant fall inte i riket får rätten i stället vända sig till socialnämnden i den kommun där någon av föräldrarna är kyrkobokförd.

29 5 Föreligger i mål om upplösning av gemensamt föräldraansvar oenighet i fråga om föräldraansvaret eller umgängesrätten skall socialnämn- den. om inte särskilda skäl är emot det. erbjuda de föräldraansvariga tillfälle till samarbetssamtal.

30 5 Är mål om föräldraansvar eller umgängesrätt tvistigt eller föreligger annars särskilda skäl skall barnets mening i frågan inhämtas, om det är lämpligt och möjligt.

31 5 I mål eller ärende angående föräldraansvar eller umgängesrätt kan rätten för tiden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger förordna om bostad för barnet och om umgängesrätt efter vad rätten finner förenligt med barnets bästa. Föreligger särskilda omständigheter kan rätten för samma tid förordna om föräldraansvaret.

Förordnande enligt första stycket kan på yrkande meddelas utan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas skall motpart beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet. Är parterna oense eller föreligger annars särskilda skäl kan rätten inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. '

Förordnande som nu nämnts går i verkställighet lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.

32 5 Upplösning av gemensamt föräldraansvar enligt 12 5 skall, när fråga är om barn under 16 år. föregås av betänketid.

Betänketid inleds när de föräldraansvariga gemensamt ansöker om upplösnig av föräldraansvaret eller när ' föräldraansvarigs yrkande om upplösning delges den andre föräldraansvarige.

Har betänketid löpt under sex månader skall rätten. om föräldraansvarig framställer yrkande om upplösning av föräldraansvaret. förordna förälder eller annan person att ha föräldraansvar för barnet. Har sådant yrkande inte framställts inom ett år från betänketidens början , är frågan om upplösning av

2 Riksdagen l981/82. ] saml. Nr [68

Bilaga 2

Prop. 1981/82:168 18 gemensamt föräldraansvar förfallen. Avvisas talan eller avskrivs mål om upplösning av gemensamt föräldraansvar upphör betänketiden.

Löper betänketid enligt giftermålsbalken och framställs yrkande om upplösning av gemensamt föräldraansvar senast i samband med fullföljd av ansökan om äktenskapsskillnad skall sådan betänketid tillgodoräknas även vid upplösning av gemensamt föräldraansvar. såvida inte parterna är ense om att särskild betänketid bör löpa innan det gemensamma föräldraansvaret slutligt upplöses.

33 5 I mål eller ärende angående föräldraansvar eller umgängesrätt gäller i fråga om rättegångskostnad andra och tredje styckena i stället för 18 kap. 1—7 55 rättegångsbalken.

Part skall bära sin rättegångskostnad. Dock kan part förpliktas att helt eller delvis ersätta motparts rättegångskostnad. om han förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 5 rättegångsbalken eller om annars särskilda skäl föreligger.

Skall part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta motparts rättegångs- kostnad och har partens ställföreträdare. ombud eller biträde förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3leller 65 rättegångsbalken och därigenom vållat kostnaden eller del därav, kan han förpliktas att jämte parten ersätta kostnaden. Räten kan besluta om detta även utan yrkande.

Första—tredje styckena skall ha motsvarande tillämpning vid målets eller ärendets handläggning i högre rätt.

8 kap. Om överlämnande av barn efter dom eller beslut rörande föräldraan- svar m.m.

Överlämnande av barn efter dom eller beslut

1 5 Har i dom eller beslut bestämts om föräldraansvar eller umgängesrätt kan den som enligt domen eller beslutet har rätt att få barnet överlämnat till sig begära rättens förordnande om barnets överlämnande. Sådan begäran kan även göras av barnet.

Har domen eller beslutet inte vunnit laga kraft och är inte särskilt medgett att överlämnande ändå får ske. får rätten inte vidta annan åtgärd enligt detta kapitel än som anges i 11 5 första stycket.

2 5 När förordnande för överlämnande av barnet begärts. får rätten uppdra åt företrädare för socialtjänsten att verka för att den som har hand om barnet frivilligt skall överlämna barnet. Sådant uppdrag får även lämnas åt annan lämplig person.

Den som fått uppdrag enligt första stycket skall inom tid som rätten bestämmer lämna denna en redogörelse för de åtgärder som vidtagits och vad som förekommit vid uppdragets utförande.

Prop. l981/82:168 19

3 5 Anser rätten att åtgärd enligt 2 5 inte bör vidtas eller har åtgärden inte Bilaga 2 lett till överlämnande, skall rättcn kalla parterna till förberedelse.

Kallelse till sådan förhandling bör även tillställas kontaktperson för barnet. om sådan utsetts.

4 5 Under förberedelsen skall rätten söka uppnå överenskommelse mellan parterna.

Finner rätten att särskild medling bör ske. kan rätten förelägga parterna att inställa sig till sammanträde inför medlare. som förordnas av rätten.

5 5 Kommer förberedelsen inte till stånd eller uppnås inte överenskom- melse mellan parterna. får rätten. om det är förenligt med barnets bästa. besluta att barnet skall överlämnas i enlighet med domen eller beslutet.

Vid förordnande om överlämnande får rätten förelägga vite eller. om överlämnande begärts av den som har föräldraansvaret och det anses påkallat med hänsyn till barnets bästa, besluta att barnet skall hämtas genom polismyndighetens försorg. Rätten kan även i samband med förordnandet lämna uppdrag enligt 2 5. om sådant inte förekommit tidigare.

65 Vid hämtning skall kontaktperson för barnet och barnläkare. barn- psykiater eller barnpsykolog medverka. Om särskilda skäl föreligger får rätten. för att underlätta barnets överlämnande. föreskriva att barnet tillfälligt skall omhändertas på lämpligt sätt.

Bör barnet på grund av sjukdom inte flyttas eller möter annat särskilt hinder. skall hämtningen uppskjutas.

75 Om det ligger i barnets intresse att fråga om ändring beträffande föräldraansvar eller umgängesrätt prövas av rätten, kan rätten vägra överlämnande och uppta frågan om föräldraansvaret eller umgängesrätten till prövning.

Överlämnande av barn i andra fall

8 5 Även om dom eller beslut som avses i 1 5 inte föreligger kan den som har föräldraansvaret. när barnet vistas hos annan. begära rättens förordnan- de att barnet skall överlämnas till honom.

Motsvarande skall gälla vid gemensamt föräldraansvar om en av dem som har föräldraansvaret utan beaktansvärt skäl bortfört eller kvarhåller barnet och den andre begär överlämnade av barnet.

I övrigt skall 2—7 55 ha motsvarande tillämpning.

Bilaga 2

Prop. 1981/82:l68 20

Gemensamma bestämmelser

9 5 Fråga om överlämnande av barn upptas av rätten i den ort där den som har hand om barnet är mantalsskriven eller där barnet uppehåller sig.

105 I mål om överlämnande av barn skall barnets mening i frågan inhämtas. om det är lämpligt och möjligt.

11 5 Föreliggeri mål enligt detta kapitel fara att barnet förs ur landet eller är målet av annan anledning brådskande, kan rätten förordna att barnet omedelbart skall omhändertas på sätt rätten finner lämpligt.

Kan beslut enligt första stycket inte avvaktas. får polismyndighet vidta sådan omedelbar åtgärd som kan ske utan skada för barnet. När sådan åtgärd vidtas skall om möjligt företrädare för socialtjänsten och läkare vara närvarande. Åtgärden skall genast anmälas till rätten. som utan dröjsmål prövar om den skall bestå.

12 5 Hämtning och annan åtgärd beträffande barnet skall utföras på ett för barnet så skonsamt sätt som möjligt.

135 I mål enligt detta kapitel kan rätten förordna att barnet skall undersökas av läkare. I kallelse till läkarundersökning får rätten förelägga vite.

145 Rätten bestämmer efter vad som finns skäligt om och till vilket belopp tappande part bör ersätta motpart hans kostnad i målet. Uppkommer kostnad för utförande av uppdrag enligt 2 5 första stycket andra punkten och 4 5 andra stycket. för hämtning eller omhändertagande av barn eller för läkarundersökning betalas kostnaden av allmänna medel. Den .som har hand om barnet får tillerkännas ersättning och förskott i anledning av kostnad för resa och uppehälle i samband med inställelse vid läkarundersökning enligt 13 5. Härvid skall förvaltningsprocesslagen(1971:291) ha motsvarande tillämpning.

Fråga om ersättning enligt andra och tredje styckena prövas av rätten.

15 5 Rätten kan förordna att dom eller beslut enligt detta kapitel. som inte avser utdömande av vite eller ersättning för parts kostnad. skall gälla utan hinder av att domen eller beslutet inte vunnit laga kraft.

16 5 Beslut angående överlämnande av barn utgör inte hinder mot att den därvid avgjorda frågan prövas på nytt. när ändrade förhållanden eller annat skärskilt skäl föranleder det.

17 5 Barnets talan i mål enligt detta kapitel förs av barnombud. Närmare bestämmelser om barnombud lämnas i rättshjälpslagen (1972z429).

Bilaga 2

Prop. l981/82zl68 21

2. Förslag till Lag om ändring i rättshjälpslagen( l972:429) Härigenom föreskrivs i fråga om rättshjälpslagen (1972z-429)l dels att rubrikerna närmast före 46 och 49 55 skall utgå. dels att nuvarande 46—51 55 skall betecknas 52—57 55 och ha motsvarande rubriker som tidigare. dels att i lagen skall införas nya paragrafer 46—51 5.5. och närmast före den nya 46 5 rubrik av nedan angivna lydelse.

Rättshjälp genom barnombud

465 Rättshjälp genom barnombud lämnas i mål eller ärende om föräldraansvar eller umgängesrätt enligt 6 kap. barn- och föräldrabalken och om överlämnande av barn enligt 8 kap. samma lag.

475 Barnombud förordnas för barnet om det behövs för att ta till vara barnets rätt. Barnombudet är barnets ställföreträdare i målet eller ärendet.

48 5 Barnombud förordnas efter ansökan av barnet. förälder eller annan föräldraansvarig. socialnämnd eller då annars anledning föreligger.

Barnombud förordnas av den domstol som handlägger målet eller ärendet.

495 Innan barnombud förordnas skall socialnämnd beredas tillfälle att yttra sig i frågan.

505 I fråga om barnombud tillämpas vad som i 225 första och andra styckena samt 23 5 är föreskrivet i fråga om offentligt biträde. Ersättning till barnombud utgår av allmänna medel.

51 5 I fråga om barnombuds rätt att föranstalta om utredning skall 45 5 tillämpas.

' Lagen omtryckt 1979z240.

Bilaga 2

Prop. 1981/82:168

3. Förslag till

lx) lx)

Lag om ändring i socialtjänstlagen(1980:00')

Härigenom föreskrivs att 10 och 48 55 socialtjänstlagen (1980:00) 1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 5 Socialnämnden bör genom hjälp i hemmet. färdtjänst eller annan service underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakter med andra. Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom rådgiv- ningsbyråer. socialcentraler och liknande. social jour eller annan därmed

' jämförlig verksamhet.

Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga angelägenhe- ter. om den enskilde begär eller samtycker till det.

För barn kan kontaktperson utses utan samtycke av den som har föräl- draansvaret.

485

Updrag att besluta på socialnämn- dens vägnar får när det gäller föräld- rabalken avse endast uppgifter som anges i följande lagrum

1 kap. 45 föräldrabalken .

2 kap. föräldrabalken. dock inte uppgifter enligt 75 eller beslut att inte påbörja utredning eller att lägga ned påbörjad utredning enligt 9 5.

3 kap. föräldrabalken.

7 kap. 2 och 7 55 föräldrabalken. dock inte om avtalet innefattar åta- gande att utge engångsbelopp. samt 11 5 föräldrabalken.

Uppdrag att besluta på socialnämn- dens vägnar får när det gäller barn- och föräldrabalken avse endast upp- gifter som anges i följande lagrum

] kap. 45 barn- och föräldrabal- ken,

2 kap. barn- och föräldrabalken. dock inte uppgifter enligt 75 eller beslut att inte påbörja utredning eller att lägga ned påbörjad utred- ning enligt 9 5.

3 kap. barn- och föräldrabalken. 6 kap. 28 och 31 55 barn- och föräldrabalken.

7 kap. 2 och 7 55 barn- och föräl- drabalken, dock inte om avtalet innefattar åtagande att utge en- gångsbelopp. samt 115 barn- och föräldrabalken.

Uppdrag att besluta på socialnämnds vägnar får inte heller omfatta befogenhet att meddela beslut i fråga som avses i 25. 27 eller 28 5 denna lag eller att fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt 5 5 lagen (1947z529) om allmänna barnbidrag eller enligt 95 lagen ( 1964:143 ) om bidragsför- skott.

' Lydclsc enligt prop. l979.-'80:l.

Bilaga 2

Prop. 19_81/82:1_6_8

4. Förslag till _Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 5 giftermålsbalken skall,ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

Om äktenskapsskillnad

Är makarna ense om att äktenska- pet skall upplösas. har de rätt till äktenskapsskillnad. Äktenskaps- skillnaden skall föregås av betänke- tid om makarna begär det eller om make varaktigt bor tillsammans med eget barn under sexton år som står under den makens vårdnad.

Är makarna ense om att äktenska- pet skall upplösas. har de rätt till äktenskapsskillnad. Äktenskaps- skillnaden skall föregås av betänke- tid om makarna begär det eller om make varaktigt bor tillsammans med eget barn under sexton år som han har föräldraansvar för.

Om betänketid i samband med upplösning av gemensamt föräldra- ansvar finns bestämmelse i 6 kap. 32 5 barn- och föräldrabalken .

Prop. 1981/82:168 24

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena över utredningens om barnens rätt delbetänkande ( SOU 1979:63 ) Om föräldraansvar m. m.

Rcmissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Göta hovrätt. Kammarrätten i Stockholm. Stockholms tingsrätt. länsrätten i Stockholms län. länsrätten i Göteborgs och Bohus län. domstolsverket. socialstyrelsen. riksskatteverket (RSV). kyrkobokft'iringsinspcktören i Uppsala stifts södra inspektionsområde. länsstyrelsen i Stockholms län. barnavärdskonsulcnten i Jämtlands län. skolöverstyrelsen (SÖ). Stockholms universitet. juridiska fakultetsnämnden. Uppsala universitet. juridiska fakultetsnämnden. stats— vetenskapliga institutionen och familjcforskningsgruppen vid sociologiska institutionen. högskolan i Örebro. statens invandrarverk (SIV). familjelags- sakkunniga (Ju 1970152). rättegångsutredningen (.lu 1977:()6). sociala ccntralnämnderna i Stockholms. Göteborgs. Malmö. Botkyrka. Gotlands. Umeå och Ludvika kommuner. Stockholms läns landsting. förvaltningsut- skottet. Svenska kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO). Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Centralorganisationen SACO! SR. Moderata Kvinnoförbundet (MKF). Centerns Kvinnoförbund (CKF). Folkpartiets kvinnoförbund (FPK). Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoför- bund (SSKF) Moderata Ungdomsförbundet. Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU). Sveriges advokatsamfund. Sveriges domareförbund. Kommunal- och Landstingsanställda familjerz'idgivarc (KLFR). Fosterhemmens Riksför- bund (FR). föreningen BRlS — Barnens Rätt 1 Samhället. Rädda Barnens Riksförbund. föreningen Familj och Rätt (FoR). upplösta föreningen Nike. Fredrika-Bremer-Förbundet. Riksförbundet Hem och Skola (RllS) och Husmodersförbundet Hem och Samhälle.

Yttranden har dessutom kommit in från länsrätterna i Uppsala och Södermanlands län. ett antal barnavårdskonsulentcr i landet. Svenska Läkaresällskapet. Delegationen för familjerådgivning. Barn- och ungdoms- psykiatriska kliniken. Östra sjukhuset. Göteborg. Svenska föreningen för barnpsykiatriska kuratorer och Sveriges skolkuratorers förening.

l det följande återges yttrandena i oavkortat skick under olika avsnitt. För åskådlighetens skull har dock i vissa fall remissinstansernas rubriker utelämnats och avsnittshänvisningar formulerats om redaktionellt. I fotnoter till avsnitt 1 Allmänna synpunkter har angetts de underrcmisscr m. ni. som legat till grund för yttrandena från Barnavårdskonsulenterna i landet (avsnitt 1.8). SlV (avsnitt 1.15). sociala centralnämnderna i Stockholm (avsnitt 1.18). Göteborgs (avsnitt 1.19). Botkyrka (avsnitt 1.21). Gotland (avsnitt 1.22. Umeå (avsnitt 1.23) och Ludvika (avsnitt 1.24) samt Stockholms läns landsting. förvaltningsutskottet (avsnitt 1.25).

Utöver de nämnda _vttrandcna har också skrivelser kommit in i ärendet från enskilda personer. '

Barnomsorgsgruppcn. Svenska kvinnors vänsterförbund. Centerns ung- domsförbund. Sveriges socialdenwkratiska ungdt'nnsförbund. Kommunis- tisk ungdom och Sverigcs socionomförbund har beretts tillfälle att avge yttranden men har avstått från att yttra sig.

Prop. l98l/82zl68 25

| Allmänna synpunkter Bilaga3 l.l Göta hovrätt

Det av utredningen framlagda betänkandet är till stora delar att betrakta som ett principbetänkande. De mänga alternativförslagen medför att man inte för närvarande kan förutse vilken inriktning det kommande lagstift- ningsarbetet kommer att få. De av utredningen framlagda lagförslagen har därför endast granskats översiktligt. Denna granskning har lett till vissa påpekanden beträffande författningstexten. som anges nedan i anslutning till de olika avsnitten.

l.2 Kammarrätten i Stockholm

[ betänkandet har kommitten tagit tipp reglerna om värdnad och umgängesrätt i fråga om barn samt om överflyttning av barn. Kommittén har härvid behandlat och sökt lösa problemen med utgångspunkt från barnets bästa som det centrala och avgörande. Att frägan om barnets bästa intar en framskjuten plats i dessa sammanhang är naturligt. Det innebär inte heller vare sig något nytt eller banbrytande. Den konsekvens med vilken linjen har drivits ger dock ett resultat. som i avsevärd män avviker från vad som hitintills har tillämpats. Betänkandet utgör ett viktigt och värdefullt inlägg i den familjepolitiska debatten på omrädet. Denna tillförs ocksä särskilda nyanser genom att i så pass stor utsträckning alternativa förslag och särlösningar har redovisats av säväl kommitten som enskilda ledamöter och sakkunniga.

Vad som har sagts nu innebär inte att kammarrätten finner sig genomgå- ende kunna ansluta sig till de lösningar som läggs fram av kommittén. l flera betydelsefulla frågor är kammarrätten av avvikande mening på sätt redovisas i det följande.

Allmänt befarar kammarrätten att en del av förslagen. om de genomförs. är ägnade att skapa eller underbläsa konflikter mellan barnet och föräldrarna eller endera av dem. Det finns därmed enligt kammarrättens mening risk för att förslagen inte genomgående verkligen främjar barnets bästa i vid mening.

Kammarrätten häller vidare före att en del av de lösningar som har valts på det processuella planet eller annars när det gäller olika myndigheters och tjänstemäns medverkan i konfliktsituationer. särskilt sammantagna. i praktiken kommer att visa sig onödigt omständliga och byråkratiska samt därmed kostnadskrävande. På några punkter. t. ex. när det gäller samar- betsavtal och andra försök att pä frivillig väg lösa konflikter som har uppkommit. är emellertid kammarrätten positiv och tillstyrker förslag som har lagts fram.

I betänkandet föreslås att handläggningen av mål om överflyttning av barn skall föras över frän allmän förvaltningsdomstol till allmän domstol. Som närmare utvecklas senare avstyrker kammarrätten en sadan ändring.

Kammarrätten vill i anslutning till detta spörsmäl anföra. Under det senaste årtiondet har de allmänna förvaltningsdt'unstolarna byggts upp till en parallell inom sitt område till de allmänna domstolarna. Reformen fär nu anses vara helt genomförd.

Kammarrätten finner önskvärt att. när nu tva fullständigt utbyggda domstolsorganisationer stär till förfogande. antingen i lämpligt sammanhang

Bilaga 3

Prop. 1981/82: 168 26

en samlad genomgång görs av mälomrz'idena i syfte att pröva inom vilken av orgt-tnisationerna som de olika målen naturligast hör hemma eller också att detta spörsmål övervägs rättsområde för rättsområde när större reformer inom detsamma är aktuella. Det är exempelvis tänkbart att arvsskattefrä- gorna. åtminstone i andra instans. skulle ligga väl till för förvaltningsdom- stolarna. Det är inte heller givet att de familjerättsliga målen över lag är mest lämpade för allmän domstol.

Även med beaktande av att här främst är fråga om ett idébetänkande anser kammarrätten att kostnadseffekterna både de direkta och indirekta hade bort penetreras och redovisas i en helt annan omfattning än som har skett i betänkandet ( 11 kap. ). Kammarrätten tror att en heldel av förslagen ställer sig så kostnads- och i övrigt resurskrävande att det katt på ett avgörande sätt påverka frågan om vilka lösningar som bör väljas.

l fortsättningen har kammarrätten utformat sitt yttrande i anslutning till de särskilda avsnitten i betänkandet. Härvid berörs i allmänhet inte förslag mot vilka kammarrätten ej har funnit anledning till invändning.

1.3. Stockholms tingsrätt

Med stor tillfredsställelse har tingsrätten tagit del av betänkandet. Utredningen har överskådligt och klart i stora drag redovisat forskningsre- sultat och erfarenheter. debatter och uppfattningar som under de senaste decennierna förekommit inom det viktiga område. som rör barns behov och intressen. relationerna mellan föräldrar och barn samt barns rättsliga ställning. På ett f("ärtjänstfullt sätt har mot denna bakgrund framförts förslag till lagstiftning som bättre än den nuvarande skall tillgodose barnets rätt och stå i bättre samklang med de förhållanden och attityder. som föreligger i samhället.

Tingsrätten finner det tillfredsställande. att utredningen starkt betonat bäggeföräldrarnas ansvar för barnen och nödvändigheten av att förhållandet föräldrar-barn präglas av hänsynstagande till och respekt för bägge sidors åsikter och uppfattningar.

1.4. Malmö tingsrätt

Det torde sta utom tvivel att många barn far illa i dagens samhälle. För många av dem är situationen allvarlig. Detta torde dock inte bero på fötäldrabalkcns utformning. Tingsrätten menar för sin del att vad dessa barn behöver är förändringar i de vuxnas attityder och personliga engagemang och sannolikt hjälp i åtskilliga andra fortner men knappast ändringar i en hittills i stort sett väl fungerande lagstiftning. Detta utesluter givetvis inte att reformer i detta hänseende kan vara befogade. De förändringar som föreslås i betänkandet förefaller dock enligt tingsrättens uppfattning med vissa undantag vara av tvivelaktigt värde. Det samlade intrycket av förslaget är att det skulle leda till ett med kraftigt ökade kostnader utbyggt system av byråkrati titan någon motsvarande ökning av det personliga engagemanget för barn i utsatt ställning. Förslaget synes ocksä präglat av en alltför stark

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 27

misstro mot föräldrarnas möjligheter att fostra och sörja för sina barn och i motsvarande mån en övervärdering av samhällets möjligheter att framgångs- rikt ingripa i olika hänseenden.

Enligt tingsrättens mening överskattar förslaget också värdet av termino- logiska nyheter. Det verkar t. ex. i högstagrad osannolikt att någon märkbar förändring av föräldrarnas attityder till sina barn skulle kunna åstadkommas genom att för:"tldrabalkcns namn ändras till "barn- och föräldrabalken ". Dylika försök att med språkets hjälp omforma verkligheten brukar sällan vara framgångsrika. Enligt tingsrättens uppfattning finns det inte heller i övrigt något behov av den fi'ireslagna förånt'lringen. Den avstyrkes därför.

1.5. Socialstyrelsen

Utredningen om bt-irns rätt har haft i uppdrag att undersöka i vilka fall och på vilka sätt barns ställning bör förstärkas. En rad förslag har lagts fram i denna riktning som rör reglerna om vårdnad. umgängesrätt och överflyttning av barn.

1 den nuvarande lagstiftningen framstår barnet mer som ett objekt än som en självständig person. Med större kunskap om barn börjar man att inse barns rätt att få sina behov tillgodosedda. [ betänkandet har utredningen tagit fratn och belyst barns behov i förhållande till föräldrarna. Socialstyrel- sen anser det tillfredsställande att utredningen utgått från barnet som det centrala i lagstiftningen. Respekt för barnet som individ och strävan att ge barnet ett med åldern ökat ansvar har kommit till uttryck i utredningens förslag. vilket socialstyrelsen finner positivt.

1.6. Länsstyrelsen i Stockholms län

Med tillfredsställelse konstaterar länsstyrelsen att den föreslagna lagstift- ningen i betydligt större utsträckning än den nuvarande tar sikte på barnets bästa i civilrättsliga sammanhang.

1.7 lränsrätterna i Uppsala och Södermanlands län

Länsrätten anser inte att utredningens förslag annat än i detaljer utgör någonting principiellt nytt. De regleri t. ex. föräldrabalken och barnavårds- lagen. som nu gäller. tillgodoser i allt väsentligt barnens rätt. Det är emellertid sannolikt att lagreglerna inte alltid tillämpas på det sätt som lagstiftaren tänkt sig. Skälen till detta kan vara många. En bidragande orsak kan vara bristen på resurser inom t. ex. sociala centralnämnderna. En viktig orsak är också den bristande hänsyn till barnets bästa som föräldrar ofta visar. när de befinner sig i konfliktsituation.

En grundläggande förutsättning för att barnets rätt skall kunna tillvaratas måste ändå till sist vara de vuxnas attityder till barnen och förståelsen för deras behov. Många av de problctn som utredningen berör. hör enligt vår mening samman med den brist på kunskap om barnet och barnets behov. som många vuxna har. Mt'ijligheterna att genom nya lagregler ft'n'ändra detta bör inte ('n'crdrivas. Däremot kan en förbättrad information och rådgivning om redan nu gällande regler vara mycket betydelsefull. liksom ett bättre utnyttjande av de barnavårdande resurser som ryms hos social— och barnavårdskonsulenterna på länsstyrelsen.

Bilaga 3

Prop. l981/82: 168 28

Det är självklart att det också inom det banta 'ärdande området finns behov av ökade resurser. Med den knapphet på resurser. som nu finns. böri stället eventuella förbättringar genomft'iiras inom den nuvarande organisa- tionen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner länsrätterna att utredningens förslag i de delar som berörts endast i några enskilda detaljer bör föranleda förändring i gällande lagstiftning.

1.8. Barnavårdskonsulenterna i landet

Landets barnavårdskonsulenter har samrått och enats om följande yttrande.

lluvudprinciperna i betänkandet hälsas med tillfredsställelse. Barn har rätt till . . är enkelt och klart framhävt i & l. Förändringen av namnet "Föräldrabalken" till "Barn- och föräldralmlken" markerar entydigt att barnets ställning har lyfts fram i lagstiftningen. Förslaget. att barn skall ha partställning oavsett ålder i mål och ärenden enligt kap. 6 BFB är en viktig och glädjande reform. Barnens rätt att erkännas som självständiga individer har äntligen vunnit insteg i lagstiftningen.

1—

1.9 Barnavårdskonsulenten i Jämtlands län

Betänkandet innehåller mycket som förbättrar och förstärker barnens rättsliga ställning. Barnens position flyttas fram på ett sätt som vi tidigare aldrig sett diskuteras eller bli förankrat i lagstiftningen. men som många av oss känt behov av och längtat efter. Gällande rätt behandlar inte barnen som de självständiga individer vi med dagens synsätt ser dem. Det kan inte ifrågasättas att FB är i behov av ändring på flera viktiga punkter.

Utredningen är av skiftande kvalite'. 1 det stora hela resonerar utredningen klokt och nyanserat om barns behov och rättigheter och kring det psykologiska samspelet mellan barn och föräldrz'tr. Man slår fast att barn är självständiga individer med egna behov och försöker att anpassa lagreglerna efter några av barnens grundläggande behov. Flera av utredningens lagförslag syns också välbetänkta. Utredningens svagheter ligger främst i att man inte helt lyckats anpassa olika psykologiska resonemang till den praktiska och juridiska verkligheten.

Hänvisningar till S1-8

1.10. Skolöverstyrelsen (SÖ)

Betänkandet berör inte direkt SÖ:s ansvarsmnråde. Indirekt är emellertid de frågor som behandlas i betänkandet av stor betydelse för verksamheten i skolan. eftersom de rör relationerna mellan föräldrar och barn och därmed förutsättningar för att barnen skall kunna få en trygg tillvaro. Först när barn fått sina primära behov av tr_-'gghct och omvårdnad tillgodosedda. kan de ta emot kunskaper och fungera i gemenskap med andra människor. Detta är utgi'tngspunkten för de synpunkter SÖ anför i det följande.

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 29

1.11. Stockholms universitet. juridiska fakultetsnämnden

Utredningens uppgift har enligt direktiven varit "att undersöka i vilka fall och på vilka sätt barns intressen och behov bör tillgodoses bättre än f. n. genom föreskrifter som huvudsakligen inom ramen för lagstiftningen i övrigt särskilt tar sikte på barnens rätt". Särskild uppmärksamhet borde därvid främst ägnas reglerna om vårdnad och umgängesrätt samt överflytt— ning av barn. 1 övrigt har utredningsuppgiftcrna inte närmare preciserats i direktiven: i det väsentliga har det i stället överlåtits åt kommittén att "själv kartlägga problemområdet och ange i vilka ämnen lagändringar bör komma ifråga". 1 en första etapp borde kommitten enligt direktiven "inrikta sitt arbete på att mera diskussionsvis presentera olika uppslag och förslag till lösningar. gärna i form av alternativ". varefter framlagda synpunkter och förslag borde remissbehandlats. Enligt direktiven skulle en sådan arbetsme- tod göra "det möjligt för kommittén att tillgodogöra sig erfarenheter och synpunkter från betydligt fler instanser än som rimligtvis kan delta i själva utredningsarbetet. Samtidigt kan förfarandet stimulera den allmänna debatten i de viktiga frågor som det här rör sig om".

Utredningen om barnens rätt har i sitt andra delbetänkande följt den utredningsmodell. som föreslagits i direktiven.

Rent principiellt är fakultetsnämnden positiv till att man i vissa fall använder en utredningsmodell. som innebär att utredningen får tillfälle att tillgodogöra sig synpunkter från olika remissinstanser innan slutligt förslag framlägges. Emellertid kan en sådan utredningsmodell leda till att en del av utredningsarbetet övervältras på redan arbetstyngda remissinstanser. Det vore därför enligt fakultctsnämndens mening värt att undersöka om man inte skulle kunna på ett mera rationellt sätt uppnå det eftersträvande målet. dvs. att utredningen får tillfälle att ventilera sina förslag innan den fattar slutlig ståndpunkt. En metod skulle kunna innebära att utredningen på ett tidigt Stadium av sitt arbete skisserade sina förslag och att det sedan anordnades "hearings" med företrädare för olika instanser. Genom en sådan arbetsme- tod skulle bl. a. mindre fruktbara förslag kunna avföras från vidare diskussion på ett tidigt stadium och utredningen erhålla bättre möjligheter att själv ingående penetrera sådana förslag. som vunnit mera allmän anslut- ning.

Utredningen har helt i enlighet med direktiven använt tekniken att i flera frågor presentera både huvud- och alternativförslag. Det uppges att samma Vikt skall tillmätas alternativförslagen som huvudfi'irslagen. [ princip har samtliga ledamöter ställt sig bakom båda typerna av förslag. (Se dock s. 182). Dessutom har det gängse systemet med reservationer och särskilda yttranden från namngivna ledamöter brukats.

Fakultetsnämnden finner tillvägagångssättet. i vart fall sådant det utförts i detta betänkande. mindre lyckat. Vissa alternativförslag är djärvare. andra försiktigare än respektive huvttdft'örslag (ex. automatiskt gemensamt föräl- draansvar 5. 1—1 och barnets talerätt s. 19). l vissa frågor ligger huvud- och alternativförslag mycket nära varandra (ex. ömsesidig umgängesrätt s. 15). De sakliga skillnaderna mellan alternativförslag och reservationer respektive särskilda yttranden är i flera fall subtila (ex. barnets talerätt s. 19 och s. 187). I stort sett utgör innehållet i de med olika tekniska termer rubricerade förslagen variabler på vissa grundläggande tankegångar snarare än uttryck för skilda och inbördes kontroversiella ideer.

Förutom att framställningssättet gör betänkandet svårövcrskådligt ger det

Bilaga 3

Prop. l981/82zl68 30

ett bedrägligt sken av fullständig materialreclm'isning. I själva verket har man varit restriktiv vid redovisning av material som inte stämmer med de egna tankegångarna. Som exempel kan nämnas den korta hänvisningen till den viktiga och omfattande debatt om de biologiska föräldrarnas särställning i vårdnadstnål som fördes i slutet av 50- och början av ($O-talet och ingående behandlats av JO bl. a. genom remissförfarande. (1015 ämbetsberättelse 1962 s. 28 ff).

Själva grundidén i betänkandet att behandla barnet som självständig individ kan reservationslöst stödjas. Frågan gäller emellertid hur detta skall ske i förhållande till vårdnadshtware. i första hand föräldrarna. Relationen mellan föräldrar och barn har en påtaglig dagsaktualitet för många människor och ett ställningstagande till balansen av inbördes rättigheter och skyldigheter grundas ofta på kulturella och religiösa åskådningar. Det finns- en djupdimension i de problem som betänkandet angår som är mycket påtaglig. Fakultetsnämnden vill framhålla att denna djupdimension ställer stora krav på lagstiftning inom området. Dessa krav är särskilt svåra att uppfylla vid utarbetande av processuella regler och flertalet av de regler utredningen föreslår ändrade är processuella.

Fakultetsnämnden är kritisk mot det sätt på vilket utredningen tycks ha gått till väga i detta avseende. Det förefaller som om de processtekniska reglerna. exempelvis de beträffande talerätt och umgängesrätt. har blivit applicerade i efterhand. Men om inte de processuella reglerna är inordnade så att de. ideologiska övervägandena slår igenom i rättegång och vid verkställighet stannar förslaget vid retorik.

Utredningen synes icke ha varit medveten om den progressiva utveckling av riktlinjer av relevans för utredningens ämne som ägt och äger rum genom Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg liksom genom den därtill anknutna Europeiska Kommissionens verksatnhct. Det centrala stadgandet är här Art 8 i den Europeiska konventionen (SÖF 195.235 etc.") vars stadgande om rätt till skydd för familjeliv tolkas genom Strasbourgor- gancn så att numera en tjugofemårig praxis föreligger av omedelbar betydelse för de till Europakonventionen anslutna staternas rätt. Utredning- en borde beaktat denna praxis vid utformningen av sitt förslag.

Betänkandet innehåller ett stort antal förslag som inte har berörts i detta yttrande. fakultetsnämnden utgår emellertid från att ett förnyat omfattande utredningsarbete måste ske innan ett slutligt förslag om ändring av 6 kap. FB kan presenteras. lnnan så sker bör närmare analyser göras bl. a. av barnets situation då föräldrarna har gemensam vårdnad och inte bor tillsammans samt av behovet av integritetsskydd för barnet. En djupare penetrering av området skulle kanske ge till resultat ett förslag om satnordning av bestämmanderätten över barnet i personligt och ekonomiskt avseende.

1.12. Uppsala universitet. juridiska fakultetsnämnden

Utredningsförslagen utgår från en förtjänstfull analys. grundad på moderna barnpsykologiska rön. av barns grundläggande behov och av föräldraansvarets lämpliga utformning i allmänhet. Mot bakgrunden härav framläggs förslag beträffande större eller mindre förändringar av flertalet av föräldrabalkens regler om vårdnad. Fakultetsnämnden kan instätuma i

Bilaga 3

Prop. 1981/82:168 31

utredningens grundläggande värderingar om lämpligheten av att i ökad grad beakta barns behov. Denna grundläggande inställning ger emellertid inte utan vidare svar på alla de frågor. som utredningen diskttterar. Olika delfrågor kan aktualisera särskilda. rättspolitiska och rättstekniska hänsyns- tagandenf vilka gör att det kan råda delade meningar om åtskilliga av utredningens förslag. även om det finns anledning att ha en positiv grundinställning till betänkandet i dess helhet. Utredningen har också på ett uppslagsrikt sätt fört fram olika. nya lösningar. delvis i form av alternativa förslag. Alla frågor. som diskuteras. torde emellertid inte ha samma sociala betydelse. Den socialt betydelsefullaste förändringen gäller möjligen försla- get om införande av samrådssamtal. när föräldrar är oense om fördelningen av vårdnaden. Möjligheterna att i övrigt påverka föräldrars attityder genom utformningen av själva lagreglerna. är antagligen begränsade. För uppnåen- de av de mål som utredningen eftersträvar. är det därför önskvärt att en allmän förståelse för barns situation skapas genom föräldrautbildning och på andra sätt.

Fakultetsnämnden vill allmänt också framhålla. att förslaget till lagtext är svåröverskådligt och ganska invecklat samtidigt som en del enskilda lagrum skulle kunna utformas klarare. Konkreta påpekanden av detta slag kommer att göras i det följande.

1.13. Uppsala universitet, familjeforskningsgruppen vid sociologiska insti- tutionen

Utredningen för fram barnets bästa som det grundläggande motivet vid en reviderad lagstiftning om relationen mellan barn. dess föräldrar och vårdnadshavare. Familjeforskningsgruppen ser ingen anledning att för sin del ha avvikande uppfattning om de slutsatser utredningen kommer fram till annat än beträffande vissa detaljer. Även detaljer kan dock vara synnerligen betydelsefulla.

1.14. Högskolan i Örebro

Med den uppläggning betänkandet fått med en rad alternativa förslag kan det i vissa delar vara svårt att avgöra efter vilka linjer utredningsmajo- ritcten önskar få till stånd en förändring av aktuella rättsregler och detta leder till att remissyttrandet bitvis kan förefalla väl utförligt.

Strävan efter korthet och stringens leder samtidigt till att det kan förefalla som om vissa avsnitt i betänkandet lämnats obeaktade. Utformningen av yttrandet påverkas naturligtvis av utredningens önskemål att få till stånd en allsidig diskussion innan den slutliga lösningen bestäms.

Om ej annat anges ansluter sig dock styrelsen till de resonemang utredningsmajoriteten för och till de förslag den presenterat.

Genomförande och tillämpning av lag/Örslager

Vissa av de brister i gällande rätt. som utredningen pekar på i betänkandet. anser styrelsen så allvarliga att skyndsamma lagändringar och.-feller ändringar i rådande praxis hos domstolar och socialnämnder krävs. Detta gäller t. ex. reglerna om överförande av vårdnaden (föräldraansvaret) till annan person än barnets biologiska föräldrar. Det gäller utgångspunkten för prövningen av

Bilaga 3

Prop. 1981/82:168 32

var vårdnaden (föräldraansvaret) ska ligga och om umgängesrätten ska medges dvs. att denna också i realiteten skall vara "barnets bästa" och ej styras av de relativt fasta och till stor del på föräldrarätten grundade presumtioner som påstås bestämma rättstillämpningen i dag. Även de föreslagna reglerna om obligatoriskt remissförfarande (underrättelseskyldig- het till socialnämnden) i vårdnadsmål hör hit. Samtliga ej kostnadskrävande reformer.

Följden av att vissa frågor bryts ut för skyndsam behandling får inte medföra att de övriga förändringarna uteblir. då även de är angelägna. även om förhållandena i dessa fall medger den tidsutdräkt som följer av ytterligare överväganden.

Om man — som utredningen gör— brukar den i dag helt dominerande s. k. syntetiska lagstiftningstekniken blir behovet av utförliga förarbeten betydan- de och möjligen kunde betänkandet varit något fylligare. Det framstår dock som mycket positivt att utredningen inte låst sig vid bestämda ståndpunkter och tekniska lösningar. då detta skulle kunna medföra att tillämpningen inte blir så stelbent som den nuvarande. Samtidigt råder inte någon tvekan om utredningens huvudtanke — att större hänsyn i fratntiden måste tas till barnens intressen. Styrelsen ansluter sig till betänkandet under den förutsättningen att denna grundläggande tanke bärs vidare i lagstiftningsar- betet.

Med dcn moderna lagstiftningstekniken följer emellertid också att den praxis som utvecklas får en mer självständigt normbildande funktion. [ detta perspektiv blir reglerna om barns partstållning och rätt till barnombud kanske lika angelägna. som de regler som tidigare nämnts.

Grundreglerna för vårdnaden (föräldraansvaret) och umgängesrätten tillhör dem som styrelsen menar bör reformeras. även om reformeringen tål att skjutas något. Samma sak gäller reglerna om överlämnande av barn och

överförande av beslutsrätten i hithörande frågor från förvaltningsrättsorga- . nisationen till de allmänna domstolarna.

När det gäller dessa frågor delar styrelsen inte helt utredningens åsikter. Styrelsen menar också att man i anslutning till frågan om överförande av beslutsrätten bör pröva möjligheten att inarbeta reglerna om tvångsvård av barn i de s. k. miljöfallen i föräldrabalken (barn- och föräldrabalken) och därvid överföra även dessa beslutsfunktioner från länsrätten till tingsrätten. En så genomgripande reformering kräver dock ytterligare utredningsarbete och som tidigare framhållits bör just dessa regler ändras redan nu en ändring som styrelsen ser som ett stegi rätt riktning och inte som en slutgiltig lösning.

Vid avfattandet av remissvaret har styrelsen utgått från att den föreslagna lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. som ingår i Prop. "1979/SO:] ("Om socialtjänsten") kommer att antas av riksdagen i de delar som är av intresse här.

1.15 Statens invandrarverk (SIV )

Statens invandrarverk (SlV) instämmer i syftet med utredningens förslag om att stärka barns rätt. om att föräldrar skall ha ett gemensamt ansvar för sina barn och att vårdnads- och umgängesrättsfrågor skall lösas i samförstånd mellan föräldrar med utgångspunkt från barnets bästa.

Bilaga 3

Prop. 1981/82:168 33

Generella synpunkter

Utredningen säger att alla beslut skall utgå från vad som är barnets bästa. men man går inte närmare in på frågan om vem som avgör vad som är barnets bästa eller när och hur barnets vilja blir avgörande. SlV anser att det är viktigt med fortsatt debatt och utredning i dessa frågor.

I all lagstiftning som rör barn och familj krävs särskilda överväganden om vad förslagen kommer att innebära för invandrarbefolkningen och vilka särskilda åtgärder som behövs för att föreslagna förbättringar skall nå fram och vara till gagn för invandrarbarnen.

SlV begränsar sitt yttrande till de punktcri förslaget. som vi uppfattar vara av särskilt intresse ur invandrarsynpunkt eller som kan kräva särskilda överväganden.

Befolkningsstrukturen i Sverige har förändrats genom invandringen. Vart fjärde barn som föds i landet i dag har en eller två föräldrar med annat ursprungsland än Sverige. Vid sekelskiftet beräknas detta gälla vart tredje barn.

Utredningen utgår från den svenska normalfamiljen och den officiella svenska synen på barn och barnuppfostran. Barnuppfostran är inte något entydigt begrepp ens för infödda svenskar. Sociologen Rita Liljeström visari "Uppväxtvillkor" att uppfostringsmönster är socialgruppsbundna. Hon säger att föräldrar från socialgrupp 111 i sin fostran lägger större vikt vid lydnad. Barnen får tidigt del av sina föräldrars situation att inte kunna påverka andra och inte få del av andras bevekelsegrunder.

lnvandrarft'iräldrar tillhör till övervägande del socialgrupp III. Många av dem har en osäker ställning på arbetsmarknaden och dålig kunskap om svenskt samhällsliv. De har i ännu högre grad än motsvarande svenska föräldrar upplevelsen av att inte kunna påverka sin situation eller sin omgivning. Många av dem komtncr dessutom från samhällen med en helt annan syn på familjen och förhållandet föråldrarätt-barns rätt.

Av de barn som är föremål för tvångsåtgärder enligt barnavårdslagen komtner en övervägande del från socialgrupp III. Enligt rapporter från olika kommuner i landet är en oroande stor och ökande andel av dessa barn invandrarbarn. lnvandrarbarn har också i ett flertal fall placerats i svenskspråkiga fosterhem med olyckliga följder för den fortsatta föräldra- barnkontaktcn.

lnvandraräktenskap utsätts i samband med migrationsprocessen för stora ' påfrestningar. Barnen påverkas i skolan och av kamrater av svenska värderingar och försvenskas i föräldrarnas ögon på ett sätt som kan skapa konflikter i familjen.

Barns rätt

Utredningen har i detta betänkande närmast behandlat barns rätt i förhållande till föräldrars rätt. Barns rätt kan ses ur ett vidare perspektiv och avse ett samhälle som bättre tillgodoser barns och föräldrars behov. SlV anser att invandrarbarns rätt skulle bäst tillgodoses genom att invandrarfö- räldrar får den trygghet och förankring i det svenska samhället. som skulle göra det möjligt för dem att fungera bra som föräldrar för sina barn i Sverige och själva tillvarata sina barns rätt.

Skall utredningens förslag få någon positiv betydelse för invandrarbarn krävs att de föreslagna stödåtgärderna anpassas till olika invandrargruppers

3 Riksdagen l98I/82. 1 saml. Nr 108

Bilaga 3

Prop. l981/82:168 34

behov. I dagens läge kan t. ex. invandrarfamiljer och invandrarbarn i kris inte få stöd från familjerådgivning och PBU därför att det saknas personal med adekvat utbildning som också har språk- och kulturkompetens. Får inte barn och föräldrar inom olika invandrargrupper tillgång till de föreslagna stödåtgärderna riskerar vi att "överflyttning av förält'lraansvar". enligt %$ 15 i lagförslaget i likhet med tvångsparagraferna i barnzwärdslagen. kommer att användas mer just i förhållande till resurssvaga föräldragrupper. Föräldrar som samhällets stödåtgärder inte når fram till får samhället i stället stifta lagar för att skydda barnen mot.

Många invant'lrarföräldrar liksom många resurssvaga svenska föräldrar har redan upplevt konfrontationen med det svenska samhället i frågor som rör barnen. Det är naturligt om dessa delvis känner det föreliggande lagförslaget som ett hot.

V alfrilzeren

Invandrarföräldrars rätt att behålla sin kulturs barnuppfostringsmönster skall respekteras. säger utredningen. Men, säger utredningen, om invand- rare har värderingar som är oförenliga med några av våra mest grundläg- gande värderingar. t. ex. fostran utan våld. bör det svenska synsättet prägla fostran. Det finns andra frågor än aga som kan kollidera med grundläggande svenska värderingar. Vem skall t. ex. bestämma om tonårsflickor skall fortsätta sin skolgång eller stanna hemma och se efter smäsyskon? Vem skall bestämma när och med vem en llicka eller pojke skall gifta sig? Den svenska invandrarpolitiken har som delmål valfriheten — att behålla sin kulturella identitet. Men det svenska samhället har givetvis grundläggande värderingar som är av betydelse för samhällets funktion och fortsatta utveckling och som måste godtas av alla som bor i Sverige. De förs vidare genom skolor och samhällsinstitutioner. De kommer också till uttryck i lagstiftning.

En grundlagsfäst svensk värdering är den om allas lika rätt och värde. Den ligger till grund bl. a. för lagstiftningen om jämställdhet mellan män och kvinnor. men även till det här lagförslaget. som syftar till att stärka barns rätt.

Behandlas inte dessa frågor med varsamhet är det risk för att barn blir tillhyggen i en tvist om kulturcrs rätt att överleva och olika värderingars överlägsenhet.

SlV har presenterat det föreliggande utret'lningsförslaget för en referens- grupp sammansatt av representanter från olika invandrarorganisationer '. Ett referat av de synpunkter som framfördes av invandrarrepresentanter vid detta tillfälle bifogas som bilaga.

Bilaga

Från invandrarrepresentanternas sida uttrycks farhågor för att lagförslaget kommer att ge upphov till konflikter mellan invandrarföräldrar och svenska

1 Riksförbundet Finska Föreningar i Sverige. Jugoslaviska Riksförbundet. Grekiska Riksförbundet. Turkiska Riksförbundet. Estniska Kommittén. Assyriska Föreningars Riksförbund i Sverige samt Inunigrant-lnstitutet.

Bilaga 3

Prop. l981/82zl68 35

socialvärdsmyndigheter. Förslaget ansågs bygga på svensk samhällssyn och svenska värderingar som det kommer att ta lång tid för invandrarförz'ildrar att få förståelse för. Man uttryckte också oro för att förslaget om att ft'iräldrarätten i vissa fall kan överflyttas på fosterföräldrar. innebär risk för att invandrarfamiljer splittras. Man pekade på att det redan finns erfaren- heter av fosterhemsplaceringar av invandrarbarn som inneburit familjesplitt- ringar. Ett invandrarbarn som placeras i ett svenskt fosterhem kan snabbt försvenskas och knyta an till fosterföräldrarna. Det har dels samband med språket. Fosterhemsplaceringen innebär också ofta att barnet kommer att bo bättre och att det kommer till en lugnare skola. Fosterföräldrarna har dessutom större prestige i skola och inför kamrater och kan bättre än föräldrarna bevaka barnets intressen. Alla dessa faktorer kan medverka till att barnet börjar se. ned på och förakta det som föräldrarna står för. Man menade att det innebär att invandrare med personliga resurser att fungera bra som föräldrar ändå riskerar att förlora sina barn på grund av ett konstant underläge i alla kontakter med svenska myndigheter. Det framhölls också att om invandrarbarn måste placeras i svenskt fosterhem skall det finnas en lagfäst rätt för barnet att genom särskilda åtgärder i form av hcmspråksun- dervisning osv. få stöd för att kunna behålla sin språkliga och kulturella sarart.

! . 16 F amiljelagssakunniga

Utredningen har på ett förtjänstfullt sätt fört fram "barnets bästa" såsom ledstjärnan för en reviderad lagstiftning om de förhållanden mellan barnet och dess föräldrar som hittills sammanförts under begreppet vårdnad. Förslaget bygger härvidlag på de erfarenheter och rön som forskningen gjort under senare tid och som skickligt utnyttjats när utredningen förklarar vad som numera i olika av lagen behandlade situationer bör inläggas i uttrycket "barnets bästa". Utredningen har därigenom lagt en mycket god grund för en reformering av vårdnadsreglerna.

Det är enligt vår mening vidare en lovvärd strävan att utredningen så uttryckligt betonar båda föräldrarnas ansvar för barnet och söker i lagen undvika en systematik som i fall av särlevnad lägger ansvaret uteslutande hos den ene. Utredningen går här vidare på den väg mot ett utvidgat gemensamt ansvar som beträddes genom 1976 års lagstiftning. Sakligt och terminologiskt kan förslaget diskuteras och vi återkomer till detta i det följande. De vid sidan av huvudförslaget redovisade alternativa förslagen visar för övrigt att även bland utredningens egna ledamöter förelegat olika uppfattningar om hur långt man för närvarande kan gå. Den valda färdriktningen är emellertid tveklöst den rätta och de erinringar vi kommer att framföra gäller inte så mycket målen som medlen.

Alternativa förslag framläggs på flera viktiga punkter. I vissa fall är alternativen till utredningens huvudförslag flera och representerar tillsam- mans med gällande rätt en provkarta på de uppfattningar som för närvarande dominerar debatten i vårdnadsfrågor. Tillvägagångssättet har den fördelen att remissinstanserna genom att taga ställning till konkreta förslag får anledning att allsidigt yttra sig i berörda frågor. Utredningen presenterar emellertid de olika alternativen huvudsakligen genom att ange de särskilda fördelar som följer med varje enskilt alternativ och någon samlad värdering av fördelar och nackdelar med olika alternativ såsom grund för utredningens cgen huvudståndpunkt görs inte i betänkandet. Tekniken ställer stora krav

Bilaga 3

Prop. 1981/82:168 36

på läsaren. Förhoppningsvis skall ett av utredningens förverkligade mål att framlägga förslaget under det internationella barnaåret innebära att det därunder ökade intresset för vårdnadsfrågor tas tillvara till gagn för lagstiftningsärendet och kompensera det av utredningen angivna förhållan- det att arbetet skett under tidspress (s. 42 f). [ frågor där utredningen över huvud inte framlagt något förslag har vi dock inte sett som vår uppgift att komma med synpunkter. även om utredningens huvudförslag synes aktua- lisera ytterligare åtgärder. Vi syftar på sådana frågor som följdändringar i andra balkens kapitel än de berörda (t. ex. 7:2 och J.l:1) och särskilda övergångsbestämmelser.

1.17. Rättegångsutredningen

Vi begränsar i huvudsak vårt yttrande till processuella frågor. Vi utgår därvid från att tvister om föräldraansvar, umgängesrätt och överlämnande av barn skall handläggas av allmän domstol. i stort sett inom ramen för tvistemålsprocessen. och att de i betänkandet föreslagna materiella reglerna i barn- och föräldrabalken (BFB) skall gälla. Därmed är inte sagt att vi är övertygade om att detta är den lämpligaste lösningen av föreliggande frågor. Man kan t.ex. ifrågasätta om de nuvarande institutionella formerna för handläggning av frågor om föräldraansvar. överlämnande av barn m. m. borde omprövas mera förutsättningslöst än vad utredningen om barnens rätt har gjort.

1.18 Stockholms sociala centralnämnd '

Inledningsvis bör framhållas att socialförvaltningen ställer sig positiv till huvuddragen i utredningens arbete. Den nuvarande föräldrabalken utmärks av ett starkt hävdande avföräldrarärtan dvs. föräldrarnas rätt till sina barn. I betänkandet läggs förslag som utgår från en ny principiell syn. nämligen att det är barnets rättigheter som skall vara det primära. Åtgärder skall endast få vidtas om de är befogade utifrån barnets bästa. I förslaget till lagtext har utredarna bemödat sig om att ordval och formuleringar skall ha en attitydpåverkande funktion i riktning mot att stärka barnets ställning som rättssubjekt och självständig person. Sålunda har begreppen föräldrabalk och vårdnad utmönstrats och ersatts med barn- och föräldrabalk respektive föräldraansvar.

Gällande lagstiftning öppnar möjligheten för en passiv och ointresserad förälder att dra sig undan annat ansvar än ekonomiskt underhåll. I den mån begreppsändringen kan åstadkomma en allmän attitydförändring i samhället innebärande en ökad medvetenhet om vikten av att föräldrar aktivt engagerar sig i sina barn är detta givetvis positivt. Möjligen är utredningen

1 Som sociala centralnämndcns yttrande har överlämnats och åberopats ett tjänsteut- låtande från socialft'jvrvaltningen. Utlåtandet har utarbetats vid sociala avdelningen efter diskussioner i en särskild för ändamålet bildad arbetsgrupp med representanter från berörda arbetsenheter inom avdelningen. Betänkandet har även diskuterats i grupparbetsform vid en heldagskonferens med omkring 150 socialarbetare och med de båda sekreterarna från utredningen om barnens rätt närvarande. Till sociala centralnåmndens yttrande har fogats en reservation och två särskilda yttranden. vilka i denna remissammanställning redovisas i anslutning till de punkter vartill de hör.

Bilaga 3

Prop. 1981/821168 37

väl optimistisk när det gäller möjligheterna att påverka en ointresserad förälder att påtaga sig ett aktivt fö1".'ilt'lraansv'.'1r för ett oönskat barn.

I kapitel 2. Allmänna överväganden gör utredarna en rapsodisk genom— gång av samhällsutvecklingen i Sverige under de senaste 50 åren och konstaterar att den gällande föräldrabalken dåligt harmonierar med det nuvarande samhället. Barnets situation i dagens Sverige är helt annorlunda än för St) år sedan.

Verkligheten i dag ser otvivelaktigt helt annorlunda ut det materiella välståndet har t. ex. ökat men det antyds inte att utvecklingen från barns synpunkt också kan ha haft negativa sidor. Hur har t. ex. det emotionella klimatet förändrats? Hur ser storstadsbarnets verklighet ut i dag? Vad innebär den stora invandringen till Sverige och hur ser invandrarbarnens verklighet ut? Sådana frågor berörs knappt i utredningen.

Dessa inledande invändningar får inte undanskymma det faktum att förvaltningen i huvudsak betraktar utredningens förslag som en angelägen reform. I det följande granskas utredningsbetänkandet kapitel för kapitel. Kapitlen 1—4 som behandlar utredningsdirektiven. utredningsarbetet. all- männa överväganden. viss motsvarande utländsk rätt och barns behov lämnas dock okommenterade utöver vad som anförts 1 denna inledning.

R es e r v a t i o -n e r fran andra vice ordföranden Göran Åstrand (rn) och ledamoten Göran Ericsson (m) samt tjänstgörande suppleanterna Margareta Hedelius (m). Anders Nordin (m) och Louise du Rietz-Svenson (111) som till remissens besvarande beslutade överlämna och i huvudsak åberopa förvalt- ningens tjz'insteutlåtande samt anföra:

"Det måste förutsättas att utredningens förslag skall kunna genomföras inom tillgängliga kostnadsramar genom att andra arbetsuppgifter minskar i omfattning. Om utredningens förslag slutligen utformas så att detta inte blir möjligt måste staten tillskjuta medel för att täcka de ökande kostnader- na. '

1.19. Göteborgs sociala eentralnämnd '

De ("överväganden som görs och förslag som lämnas i betänkandet tillgodoser i hög grad önskemål som länge funnits att stärka barnens rätt. Utredningen betonar vikten av att de frågor som behandlas blir föremål för en allsidig diskussion innan den slutliga lösningen bestämmes. intentionerna i utredningen är att se barnet som en individ med egen rätt och ge möjligheter att tillgodose den rätten. Som en röd tråd genom utredningen går också uppfattningen att barn själva bör vara med och ha inflytande i frågor som rör dem. dock givetvis i förhållande till deras ålder och mognad. En annan viktig utgångspunkt är att barn bör ha samma ställning oberoende av om deras föräldrar är gifta eller ogifta. Därför föreslår man lagändringar. som gör det möjligt för de flesta föräldrar att ha gemensamt föräldraansvar. ”Barn har rätt till båda sina föräldrar". Man ger i utredningen i allmänhet ett huvudft'örslag och ett eller flera alternativförslag.

' Sociala centralnämnden har som eget yttrande översänt ett inom förvaltningens kansliavdelning upprättat tjänsteutlåtande. tillstyrkt av socialdirektören. Samtliga socialavdelningar har getts möjligheter att lämna synpunkter på utlåtandet. Särskilt samråd har ägt rum med familjerätlssektitmen och juridiska byrån.

Bilaga 3

Prop. 1981/82:168 38

Hänvisningar till S1-19

1.20. Malmö sociala centralnämnd

Förändringar av samhällsstrukturen. könsroller. normer och ekonomi under 1970—talet har bidragit till att familjebildningcn ändrat karaktär. Antalet skilsmässor uppgår nu till hälften av antalet ingångna äktenskap. Allt fler väljer att sammanbo och andelen barn till icke gifta föräldrar har mer än fördubblats och är nu ca 35 %. Betydligt fler barn än tidigare kommer att utsättas för separationskriser och ha relationer till och kontakt med föräldrar som lever åtskilda och med styvföräldrar. Under senare år har vi fått vidgade kunskaper om barns villkor och behov.

Lagstiftningen inom familjerätten har under 1970—talet strävat efter att likställa barn till ogifta och gifta föräldrar och alltmer framhäva faderns betydelse för barnet. Föräldrabalken får i sin nuvarande utformning anses hävda en stark föräldrarätt. Utredningen avser att skapa en bättre balans mellan barns och föräldrars behov. rättigheter och skyldigheter. vilket redan anges i den föreslagna beteckningen "Barn- och föräldrabalken ". Lagstift- ning brukar oftast bekräfta ett redan befintligt beteende i samhället. Detta förslag till lagstiftning är emellertid framsynt och avser att påverka människors attityder.

Sammanfattningsvis finner nämnden att förslagen i betänkandet i huvud- sak tillgodoser den angelägna målsättningen att stärka barnens rättigheter vid familjerättsliga konflikter. I vissa stycken anser nämnden att ytterligare utredning är nödvändig innan reformer genomförs särskilt vad avser möjligheter att vid långvariga fosterbarnsförhållanden överflytta föräldraan- svaret till fosterffnäldrarna och förslaget att mot föräldraansvarigs vilja förordna särskild "kontaktperson".

1.21 Botkyrka sociala centralnämnd ' Allmänt om utredningen och dess avgränsning

I en motion 1975/761llll i riksdagen yrkadcs att man i en arbetsgrupp borde se över hela området för barns rättsliga ställning. Detta tried anledning av riksdagens behandling av ny lagstiftning om faderskap och vårdnad. Utredningen har även haft som uppgift att presentera alternativa förslag till lösningar. Främst skulle man se över reglerna för vårdnad och umgängesrätt samt överlämnande av barn. Den har lämnat ett huvudförslag med lagtext och en del alternativa lösningar utan lagtext. Förslaget rör endast födda barn. och hur viktigt det än kan vara att även det ofödda barnets rätt tas tillvara anser utredningen sig inte ha hunnit ta med den problematiken. inom en del avsnitt har utredningen utgått ifrån den sociala vårdlz'tgstiftning som förekommer i regeringspropositionen om socialtjänsten. Man har också tänkt sig att vid ett senare tillfälle inom utredningen ta upp frågor rörande internationella adoptioner. fosterbarn m.m. Den attitydförändring som behövs för att stärka barnets rättsliga ställning mot vuxna sker inte bara genom lagstiftning. utan också genom information. råd och stöd samt utbildning.

lSociala ccntralnämnden har som eget yttrande översänt en inom socialkontoret upprättad tjänsteskrivelse.

Bilaga 3

Prop. 1981/82:168 39

Hur det skall ske har man berört rätt allmänt inom avsnitten eller inte alls. Själva utredningen är i sig själv attitydpåverkande. Föräldrabalken föreslås heta barn- och föräldralmlken (BFB). i syfte att spegla dess innehåll. Den har ett avsnitt om grundläggande behov hos barn, som genomsyrar själva lagförslaget på olika sätt. Utredningen har många bra konkreta förslag till förbättringar. men den har också lämnat en del obearbetade frågeställning- ar.

S umman farm ing

Registreringen för gemensamt föräldraansvar bör ske automatiskt sedan faderskapet fastställts.

Lagstiftningen börjanvisa en skyldighet för föräldrarna att inställa sig för samarbetssamtal.

Vid handläggning av remisser från domstolen beträffande interimistiskt beslut om barnets bostad är de föreslagna tidsramarna för snäva.

Utredningens förslag om vidgad tjänstemannadclcgation i yttranden till tingsrätterna avseende föräldraansvar och umgängesrätt saknar tillräckliga motiveringar.

— Vid upplösning av gemensamt föräldraansvar föreslås en betänketid på 6 månader även för de som inte är gifta. vilket är väsentligt för att förhindra förhastade beslut.

Fosterföräldrarnas möjlighet att få föräldraansvaret överfört på sig vid långa fosterhemsvistelser. även utan att de föräldraansvariga har missbrukat Sitt ansvar. stödjer socialkontoret principiellt. men känner viss tveksamhet om inte den här möjligheten skapar onödig oro vid fosterhemsplacering- ar.

Utredningen bör återkomma i frågan om hävande av föräldraansvar vid barns sammanboende under äktenskapsliknande former före 18 års ålder.

När det gäller barnets rätt till umgänge med fosterföräldrar. bör den möjligheten finnas med i lagtexten. även när de biologiska föräldrarna lever.

Förslaget att överföra handläggningen av ärenden rörande verkställighet av dom eller beslut enligt Föräldrabalken 21 kap. från länsrätten till allmän domstol är riktigt.

Utredningens förslag om hämtning av barn vid tvister om föräldraansvar och umgängesrätt bör utgå ur lagft'irslaget.

Socialkontoretstödjer utredningens principiella och konkreta förslag om barnombud. men saknar motsvarande bestämmelser i samhällsvårdsären- den.

Ft'jrutsättningarna för att utse s. k. kontaktperson är alltför vagt formulerade.

Prop. 1981/82:168 40

Barnombudsman bör inrättas men utredningen bör utveckla frågan om Bilaga 3 antal. arbetsuppgifter. (')rganisatorisk tillhörighet och huvudmannaskap.

Även om det ter sig svårt att heltäckande överblicka de olika lagförslagens effekter innebär de ändrade bestämmelserna i nuläget icke obetydliga kostnadsökningar för kommunen.

1.22 Gotlands kommuns sociala centralnämnd '

Vårdnadsgruppcn vid Gotlands Kommuns socialförvaltning har med intresse och tillfredsställelse tagit del av utredningen. Vårdnadsgruppen består av 4 socialassistenter. l familjerättsassistent. ] familjeterapeut och 2 familjerådgivare. vilka alla i sina olika funktioner medverkat i utredningar. samarbetssamtal och handledning vid vårdnadskonflikter. Vårdnadsgruppen har i uppdrag att svara för socialförvaltningens yttrande och önskar beträffande utredningen anföra följande synpunkter:

Det är positivt att utredningen tagit fasta på dagens kunskap om barns grundläggande behov och att de tankegångar som genomsyrar utredningen så starkt betonar nödvändigheten av att stärka barnets rättsliga ställning och intressen i frågor som rör förz'ildraansvar och umgängesrätt m. m.

1.23. Umeå sociala centralnämnd '

Utredningens förslag innebär allmänt en kraftig förstärkning av barnens rättsliga ställning i förhållande till föräldrarna samtidigt som de senares ansvar för att barnet får omsorg. trygghet. fostran och utbildning markeras. Denna förstärkning av barnets rättsliga ställning och samhällets skyldighet att bevaka den kan ej genomföras utan en försvagning av föräldrarnas/ familjens integritet.

För att ta vara på de goda idéer som framläggs i betänkandet rörande barns behov och föräldraansvarets innebörd bör samhället göra en omfattande satsning på föräldrautbildning för alla blivande föräldrar. Föräldrautbild- ningen kunde på lämpligt sätt knytas till mödravårdscentralerna.

Föreliggande lagförslag synes vara påfallande löst kopplat till förslaget om socialtjänstlag. Man önskar att det senare lagförslaget vore genomsyrat av samma anda att hävda barnets rätt sotn det lagförslag som här behand- lats.

Hänvisningar till S1-23

1.24. Ludvika sociala centralnämnd3

Enligt direktiven är utredningens uppgift att undersöka i vilka fall och på vilka sätt barns rättsliga ställningar bör tillgodoses bättre.

' Sociala centralnämndcn har som yttrande avgett ett av socialförvaltningens vårdnadsgrupp utarbetat förslag till yttrande. 3 Vid utarbetandet av yttrandet har personal vid berörda enheter inom socialkontoret medverkat. 3 Sociala centralnämndens yttrande har beslutats efter förslag utarbetat av avdelnings— chefen K G Josefsson och familjerättsassistenterna A M Landin och | B Hag- ström.

Bilaga 3

Prop. l981/82zl68 41

Utredningen har i delbetänkandet tagit upp reglerna i fört'ildralutlken om vårdnad. umgängesrätt och överflyttning av barn.

Utredningen framhåller att reglerna på ovannämnda områden bör anpassas till de förändringar som skett i samhället och i familjemönstret. Genom en omsorgsfull diskussion kring bestämmelserna. som rör förhållan- det mellan föräldrar och barn. kan enligt utredningen ft'jräldrars och andra vuxnas attityder till barn påverkas. vilket behövs om barnets ställning skall förstärkas.

Vi delar denna uppfattning. Reglerna bör i högre grad än f. n. utgå från barnets bästa. Barnen är samhällets viktigaste resurs. Utredningens förslag om namnändring till "Barn- och föräldrabalken " är befogad och synes kunna bidra till den attitydförskjutning som eftersträvas.

För att uppnå föränt'lringar i attityder etc. synes det viktigt med omsorgsfull information om kommande lagändringar samt barns behov och reaktioner vid konfliktfyllda situationer mellan föräldrarmt och risker för skadeverkningar hos barnen i samband därmed. Sådan information bör bl. a. innefattas i föräldrautbildning. Vidare bör ökad information ges i grundsko- lan och följas upp på gymnasienivå.

Skolans insatser på detta område bör också stödjas utifrån genom information och diskussion exempelvis inom föreningen Hem och Skola.

Hänvisningar till S1-24

1.25. Stockholms läns landsting. förvaltningsutskottet '

Ordförandeberedningen

l föreliggande betänkande tar utredningen om barns rätt upp och föreslår ändrade regler för vårdnad. umgängesrätt och överflyttning av barn i syfte att anpassa reglerna på dessa områden till förändringarna i samhället och i familjemönstren. Frågan om talerätt och ombud för barnet behandlades ocksä.

Ärendet har remitterats till hälso- och sjukvårt'lsnämnden. omsorgsnämn- den och sociala nämnden.

Hälso- och sjukt'årdsnänmdm har vid sammanträde den 12 februari 1980 beslutat utan eget ställningstagande överlämna ett av bitr. sjukvart'lsdirek- törcn den 3l januari l98l.) avgivet tjänsteutlåtande.

Bitr. sjukvårdsdirektören anser i tjänsteutlåtant'let att de föreslagna ändringarna i lagstiftningen utgör en välkommen förbättring för barns rätt och säkerhet. Förvaltningen delar i allt väsentligt sålunda de tankegångar som kommer till uttryck i utredningens förslag. Beträffande ombud och talerätt för barnet ansluter sig hälso- och sjukvårdsförvaltningen till utredningens alternativa förslag om barnassistent.

' Förvaltningsutskottet har som yttrande aberopat en skrivelse från ordft'irant'lebered— ningen. som i detta avsnitt återges i silt helhet under rubriken ()rdförantlcbcrcdningen. De till skrivelsen bilagda utlåtandena från skilda nämnder återges också här och i följande avsnitt under respektive nämndmtmn. Mot ft'fu'valtningsutskottets yttrande har anförts två reservationer. i det följande atergivna under tuulerrulu'ikerna Reservation till förmån för förslag från ()Iov Lekberg resp. från (.iunnar Ågren. 'I'ill förvaltaingsutskottets beslut har anslutit sig suppleantcrna Forsling. Hallerby. Kjellgren. Lindahl. Rydberg. Wallenslen och Åkerman samt landstingsratlen Björsne. Könberg och Rosell.

Bilaga 3

Prop. 1981/82:l68 42

(')ntsorgsm'immien har den 1—1 februari 1980 beslutat uppdra åt ordföranden att såsom remissvar till förvaltningsutskottet inge av förvaltningen överar- betat tjänsteutlåtande nr 3 av den 25 januari 1981). reviderat den 18 februari 1980. med anmälan till nämnden vid nästa sammanträde.

Av tjänsteutlåtandet framgår att omsorgskontoret ansluter sig till utred- ningens grundtankar. Kontoret tryeker särskilt på vad utredningen framhål- ler om barns behov av en mot insyn skyddad sfär.

Sociala nämnden har den 27 februari 1980 besltttat överlämna och åberopa ett av förvaltningskontoret den 18 februari 1981) avgivet tjänsteutlåtande.

ledamöterna i den socialdemokratiska gruppen låt till protokollet anteckna att de ej deltog i beslutet.

För -'altningskontoret delar de grundläggande synpunkterna som utred- ningen redovisar. Kontoret finner det angeläget att särskilt framhålla de handikappade barnens speciella situation och understryker att barnets behov av rehabilitering inte får eftersättas i samband med en kris i familjen. När det gäller reglerna för umgängesrätt f("h'ordnar förvaltningen alternativförslaget. där ft'faräldrar och barn ges ömsesidig rätt till umgänge med varandra.

["'c'ireclrugtmdc landslirzgsrådvt Könbcrg har anfört följande:

Vid rcmissbehandlingen inom landstinget har retnissinstanscrna genom- gående ställt sig positiva till utredningens grundläggande synpunkter.

På ett par punkter har utredningens s. k. alternativförslag tillstyrkts framför huvudförslaget. När det gäller frågan om ombud och talerätt för barnet f("ärordnas förslaget om s. k. lmrnassistenter och ifråga om umgäng- esrätten tillstyrks förslaget där barn och föräldrar ges ömsesidig rätt till umgänge med varant'lra.

.lag ansluter mig mot den här bakgrunden till vad retnissinstanserna anfört. Jag kan också instämma i de förord som i två fall lämnats för utredningens alternativförslag.

Jag hemställer att ordförandeberedningen måtte föreslå förvaltningsut- skottet bcslttta föreslå landstinget besluta

nu som svar på remissen överlämna och åberopa denna skrivelse.

Ordföraurlcbvrwlningen biträder ft'iredragande landstingsrådets förslag.

R e s e r v at i on till förmån för förslag från ()lov Lckberg'

I sitt andra betänkande tar utredningen om barnens rätt tipp reglerna om vårdnad. tttngängcsrätt och ("överflyttning av barn.

Vi delar utredningens uppfattning att ft'iräldrabalken inte ändrats i takt med den samhällsft'ärändring som skett och därför inte heller anknutits till den ft'jränt'lrade synen på barns behov och villkor. En förändring av lagstiftningen skall medföra att barnens rätt lyfts fram. Flera av utredningens förslag är här riktiga.

Utredningen pekar dock själv på de begränsningar en ändrad lagstiftning innebär för att rue/l stärka barns ställning. Vi är medvetna om detta och vill därför understryka behovet av att olika samhällsinsatser för barnfamiljer som barnomsorg. föräldraft'u'säkring. ekonomiskt stöd av typ barn— och

'Reservation av s—ledamöterna med instänmutntle av suppleantcrna Andersstm. Färm. Ringholm och Stromberg.

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 43

bostadsbidrag byggs ut för att stärka barnen och deras föräldrar. Då ökar möjligheterna för båda föräldrarna att praktiskt dcla ansvaret för försörjning och barnens uppfostran.

När lagstiftningen om vårdnad. umgängesrätt och överflyttning av barn föränt'lras mäste utgångspunkten vara att lagen ska vara ett stöd i kritiska situationer. lttte minst i situationer där föräldrarna inte katt talas vid om barnens situation eller i familjer där förhållt'tndet mellan föräldrarna inte är jämställt och där fatttiljemönstret fortfarande är djupt traditionellt. Lagstift- ningen skall också fttttgera för alla de familjer som inte ltar för vana att tala om problem. Det batteri av olika former av samtal som utredningen förespråkar kan inte bli det enda sätt på vilket samhället kan ställa ttpp för att . .dja barnfamiljer i kris. Lagstiftningen får inte heller utformas så att de löräldrarsont genom brist på utbildning. kulturell bakgrund och liknande har svårigheter att genomföra olika former av krissanttal ska riskera starkare ingrepp från samhällets sida än om lagen inte erbjudit sådana mi.")jligheter. Utredningen har inte analyserat detta tillräckligt. Underlaget kan därför leda till att en ny klasslag införs.

Utredningen presenterar sina förslag samtidigt som den nya socialtjänst- lagen är f("iremål för riskdagsbehandling. Bärande tankar i den reformen är dels en helhetssyn på de problem socialtjänsten ska möta dels ett ökat utbud av samhällets stödåtgärder i syfte att erbjuda människor sådan hjälpi kritiska situationer som de själva finner meningsfulla.

Erfarenheterna från de sociala centralnämndertta tyder på att barnavårds- ärenden fått större utrymme nu i en samlad nämndorganisation än de haft i de tidigare barnavärdsnämnderna.

Delvis har detta skett på bekostnad av nykterhetsvärden. Mot bakgrund av de begränsade resurser som finns för utbyggnad av den nya socialtjänsten vill vi peka på behovet av en utbyggd nykterhetsvård. Den kommer också att förbättra situationen för bartt som lever i mycket utsatta situationer.

Utredningens förslag kräver en omfattande förstärkning av resurserna för familjerådgivning. kristerapi och speciella tjänstemän med uppgift att bevaka barnens situation. Förstärkningarna måste bli omfattande om de i lagförslagen angivna stödatgärderna ska bli meningsfulla och inte enbart formella förordnanden såsom många gånger var fallet med de tidigare barnavårdsmännen. Detta måste analyseras närmare innan lagen förändras. I annat fall kommer manniskor i konflikt bara att möta mer byråkrati och utdragen handläggning än ett verkligt stöd. Kostnaderna för en utbyggnad blir betydande. Vi motsätter oss att lagen ändras om inte riskdagen garanterar att en rejäl utbyggnad av stödåtgi'irderna kan genomföras.

En föreslagen ny bestämmelse är att föräldraansvaret i vissa situationer ska kunna flyttas över från en förälder till annan person tttan att föräldern i och för sig är olämplig att lta föräldraansvaret. Utredningen nämner barn i fosterhem där en överflyttning inte är förenligt nted barnets bästa. Detta kan medföra ökade svi'trigheter att kotttttta överens om önskvärda frivilliga placeringar i fosterhem. Det måste finnas bättre möjligheter än i dag att skydda bartt mot hämtningar från fosterhem.

Men innan man ökar möjligheterna till överflyttning av föräldraattsvaret måste man göra klart för sig vilket stöd samhället i så fall är skyldigt ge föräldrar sotn frivilligt placerar sitta barn i fosterhem för att de ska kunna ha en god kontakt ntcd barnen under ft)sterltentsplaceringen. Dessa insatser blir betydande och ställer ökade krav på fosterhcnunen. Redan i dag har vi i Stockholms län stora svåriglteter att rekrytera fosterhem.

Prop. 198 1/82: 168 44

R e s e r v a t i o n till förmån för förslag från Margo lngvardsson Bilaga 3

Se avsnitt 3.3.27.

Hälso- och sjukvårdsnämndcn'

Barnets rätt förefaller kanske självklar för de llesta vuxna i vårt samhälle där alla i princip har rätt till trygghet beträffande arbete. bostad. rättshjälp. socialhjälp. vård vid sjukdom och ålderdom. jämlikhet m. m.

Beträffande barns rätt är en vanlig tolkning att föräldrarnas skyldigheter är detsamma som barnets rättigheter. vilket också har sin giltighet i flera avseenden. För att tillgodose barnets rätt i den delen måste föräldrars och andra fostrares liksom samhällets skyldigheter klargöras och läggas fast i lagar och föreskrifter.

Gällande lagar och föreskrifter kan inte anses vara tillfredsställande utformade i detta hänseende. lnte heller barna 'årdslagen kan sägas skydda barnet och tillgodose barnets rätt ialla delar. Utredningens syn på barns rätt innebär en vidgning av barnens skydd och rättigheter i förhållande till vad som i dag finns reglerat i föräldrabalken och barnavårdslagen.

l—"öräldrarnas rätt till umgänge med sina barn bör uttryckas som barnets rätt till umgänge med sina föräldrar och utredningens förslag präglas här av en perspektiv förskjutning till barnets förmän.

För alla som arbetar med barn utgör förslagen till ändringar i lagen en välkommen förbättring för barns rätt och säkerhet. Om lagändringarna ska få genomslagskraft och bli verkningsfulla krävs framför allt en bearbetning och förändring av attityder på alla nivåer. så !äl hos handläggare av vårdnadsfrägor som hos allmänheten. Ett starkt uttryck för en önskad attitydförä'indring ligger redan i förslaget att benämningen "fiiiräldrabalk" och "vårdnad" byts ut mot "barn- och föräldrabalk" och "föräldraan- svar".

De kategorier inom hälso- och sjuk 'årdsnämnden som närmast berörs av frågor som gäller barn är barnhälsovårdens och barnsjuk 'årdens personal. Värdnadsmalsutredningar. omhändertaganden och fosterbarnsärenden är undantagslöst känsliga och svåra för alla inblandade. Särskilt svåra är fall där det gäller att skilja föräldrar och barn åt samt bedömningar och åtgärder vid misstänkt barnmisshandel.

Utredningen betonar när det gäller förstärkning av barns rätt. att barnets intressen ska tillfömäkras bevakning i någon form. Flera möjliga lösningar härtill presenteras.

Förvaltningen delar i allt väsentligt de tankegångar som kommer till uttryck i utredningens förslag. Den lagstiftning som finns på området motsvarar inte de krav man med dagens synpunkter på barns behov har rätt att ställa. Det är angeläget att barnens rättsliga ställning stärks och att deras intressen bättre tas tillvara i konflikter mellan f("iräldrar. barn och samhäl— le.

Det är förvaltningens förhoppning att den kommande föräldrautbildning- en skall kunna bidraga till en ökad förståelse för barns grundläggande behov: behov som i första hand bör tillgodoses av föräldrarna. Även sådana

] Nämnden har utan eget ställningstagandc överlämnat ett av bitr. sjukvårdsdirektö- ren avgivet tjänsteutlätamle.

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 45

samhällets företrädare som har att ta ställning i frågor som gäller barns framtid mäste emellertid ha barnens intressen i förgrunden vid sina övervägz'tnden och beslut. Konflikter mellan föräldrar innebär ofta en påfrestning för barnet och kan även inverka negativt på dess utveckling. Det ligger därför i barnets intresse att föräldrarna när så behövs får hjälp att lösa sina konflikter genom stöd av andra människor i sin omgivning och av samhället.

Omsorgsnämnden

Vi delar utredningens mening att föräldrabalken inte ändrats i takt med den samhällsförändring som skett och därför inte heller anknytits till den förändrade synen på barns behov och villkor. Själva namnet föräldrabalk betonar alltför starkt föräldrarnas rätt och skjuter barnets rätt i bakgrunden. Vi stöder utredningens förslag att balkens namn ändras till barn- och f("iräldralmlken (BFB).

l remitterade delbetänkande tas särskilt reglerna om vårdnad. umgänges- rätt och överflyttning av barn upp till prövning. Alla förslag till ändring och komplettering av dessa syftar till att stärka barnets rättsliga ställning. liksom förslaget att barnet får oinskränkt talerätt i de flesta domstolsärenden via ett barnombud. Inte minst i rättstvister kan barnet vara i behov av ytterligare stöd och hjälp från någon utomstående som kan koncentrera sig uteslutande på barnets intresse och i förekommande fall vara förmedlande länk mellan barnet och barnombudet. Vi delar utredningens uppfattning att detta lämpligen kan ske genom att bygga ut den av socialutredningen föreslagna kontaktmannafunktionen. Vidare anser vi att utredningens förslag om en särskild tjänsteman. som har till uppgift att ge allmänheten råd i olika barnfrågor och handleder kommunens kontaktpersoner. på ett bra sätt knyter ihop samhällets och den enskilde samhällsmedborgarens intresse av att skydda barnen.

Utredningen framhåller vad gäller bcstridandet av kostnaderna för betänkandets förslag. att eftersom det enligt gällande lag åligger kommun- erna att verka för att barn växer upp under trygga och goda förhållanden är det naturligt att merparten av kostnaderna läggs på kommunerna. Vi instämmer helt i detta.

Sociala nämnden

Sociala nämnden s 'arar inom landstingsområdet för barnhemsvård. familjerådgivning. vård och behandling av rörelsehindrade barn och ungdomar. psykiskt barn- och ungdomsvård (PBU) samt rehabilitering och arbetsanpassning. Verksamheten omfattar främst vård och behandling av barn och ungdomar i åldern (")—20 år med psykiska och/eller sociala problem eller rörelsehinder samt familjer med samlevnadsproblem. lnom verksam- heten finns både öppen och institutionell verksamhet.

l-"örvaltningen delar de grundläggande synpunkter som kommitten redo- visari betänkandet beträffande barns rättsliga ställning. Förvaltningen hari det följande begränsat sig till frågor som bedöms vara av särskild betydelse för sociala nämndens verksamheter.

Kommittén tar i f("iljande nio punkter upp barnets grundläggande behov.

Bilaga 3

Prop. l98l/82zl68 46

-— Barn behöver omvårdnad och skydd = Barn behöver människor som de kan ta emot kärlek av och ge kärlek till = Barn behöver ett stabilt och varaktigt förlu'tllande till föräldrar = Barn behöver utvecklas i en miljö som tillgodoser dess behov av stimulans = Barn behöver föräldrars hjälp med att sätta gränser för sitt handlande = Barn måste få känna att de behövs och att de får ta ansvar = Barn behöver få påverka sin situation = Barn behöver efter hand frigöra sig från sitt beroende av föräldrarna = Barn har behov av samhörighet med båda föräldrarna även om dessa är i konflikt med varandra Redovisningen av barns grundläggande behov finner fi'irvaltningcn mycket värdefull. I likhet med kommittén anserförvaltningen att en lagstiftning om barns rättigheter bör utgår från dessa behov. Det bör dock framhållas att innebörden i olika begrepp kan tolkas olika beroende på läsarens kunskaper. kulturmönster. emotionella förutsättningar m. in. Så t. ex. kan sannolikt frågor som gränssättning i barnuppfostran uppfattas olika liksom barns rätt att själv få ta ansvar med hänsyn till ålder. utvecklingsnivå. allmänna förmåga m. m. I

Som framgår av ovanstående anges i första punkten barns behov av omvårdnad och skydd. Förvaltningen finner det angeläget att man för (len stora gruppen barn med olika former av handikapp beaktar den speciella situation dessa barn lever i. Barnets behov av habilitering får inte eftersättas i samband med en kris i familjen.

Av avgörande betydelse är vilka resurser samhället kommer att ställa till förfogande för att hjälpa barn och föräldrar att förverkliga innehållet i lagförslaget. Enligt förvaltningen kan den i annat sammanhang beslutade föråldrautbildningen bli ett värdefullt instrument. Föräldrautbildning och annan allmän upplysning om barnets biologiska och psykosociala utveckling och allmänna känslomässiga behov måste utformas så att lagförslagets intentioner förverkligas. l-lärutöver vill förvaltningen dock framhålla att ökade resurser även erfordras för enskild rådgivning om syftet med föreslagen lagändring i verkligheten skall uppnås.

l.26 Svenska kommunförbundet

Vår nuvarande föräldrabalk präglas av en stark f("iräldrarätt och av ett materiellt tänkande när det gäller barns behov. Utredningens principiella synsätt innebär att barnets rätt och barns psykologiska behov skjuts i förgrunden. vilket styrelsen också ser som angeläget.

Hänvisningar till S1-25

1.27. Landsorganisationen i Sverige ( LO)

Utredningen har haft till uppgift att undersöka i vilka fall och på vilket sätt barns rättsliga ställning bör stärkas. l betänkandet har förslag framlagts. som innebär en anpassning av reglerna om vårdnad. umgängesrätt och överflytt- ning av barn. till de förändringar som skett i samhället och i familjemi'instret och med utgångspunkt i att barnets bästa skall tillgodoses.

l_() ställer sig positiv till grundtankarna i utredningsbctänkandet. Det finns dock anledning att vara tveksam inför de förhoppningar som utredningen ställer till möjligheterna att påverka attityder genom att byta ord och uttryck i

Bilaga 3

Prop. l981/82:168 47

lagstiftningen. Attityder utvecklas inte som resultat av formuleringar i lagtext utan ur de livsvillkor människor lever under. Det innebär i detta fall att barns och föräldrars ekonomiska. sociala och kulturella livsvillkor måste förändras för att attityderna skall kunna ändras.

Debatten om barnens rätt har i en del sammanhang fått en slagsida på så vis att barnen ses alltför skilda från de sociala sammanhang de lever under. Detta lyser till vissa delar igenom även i denna utredning. Idén om barnen som självständiga individer får inte drivas för långt. Då kan man hamna i en situation där det ställs orimliga krav på ställningstaganden från barnen till hur de vill att relationerna till föräldrar och andra vårdnadshavare skall utformas. Detta problem kan i sin tur lätt leda till att vad som är bäst för barnen skall avgöras av utomstående sociala och psykologiska experter och där beslut alltför ofta fattas i rättsliga och andra myndighetssatnmanhang. Utgångs- punkten måste ändå vara att samhälle och enskilda i första hand skall stödja den sociala enhet där barnen vistas så att barnens legitima behov kan tillgodoses där.

1.28. Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

Ett flertal utredningar om barns och i viss mån föräldrars situation. har under de senaste åren initierats från regering och riksdag. Vissa förändringar har också genomförts. men trots detta far många barn illa. Hos barnen visar sig detta i psykiska problem. störningar etc.. som också uppmärksammats i utredningar och undersökningar. En stor del av de barn som har problem har också föräldrar med problem. Detta innebär att man inte på allvar kan förbättra barnens situation. utan att angripa föräldrasituationen.

Utredningen om Barnets rätt har i detta delbetänkande tagit upp frågor rörande vårdnad. umgängesrätt. barnets talerätt. kontaktperson för barnet m. rn.

TCO anser det helt riktigt att dessa frågor tas upp med utgångspunkt från barnes rätt och behov. TCO ifrågasätter dock hur stor effekt de olika förslagen kommer att få för barnen.

1.29. Centralorganisationen SACO/SR Barnets [värm

] Socialutredningen gavs förslag till lagtextändringar om barns rätt till en trygg och utvecklingsbefrämjande uppväxt. Som många remissinstanser framhållit. utgick man där ifrån föräldrarnas och familjens situation och betonade vikten av att familjen fick stöd och hjälp. [ propositionen om Socialtjänsten (l97958tlzl) har man också i stor utsträckning haft hela familjens bästa för ögonen. även om en del ändringar gjorts vad beträffar barnets specifika situation. Dock har man i inget av dessa förslag sett problemen ur barnets synpunkt och det finns risker att barnets rätt därigenom inte tillräckligt tillvaratas.

I utredningen om Barnets rätt utgår man konsekvent från vad som är det bästa för barnet. SACOf'SR anser det lovvärt. att man i takt med förändringar i familj och samhälle börjat uppmärksamma barns rätt och behov på ett sätt. som tidigare ej skett. då lagstiftning beträffande barn endast fanns i föräldrabalken med självklar betoning på föräldrars rätt gentemot barnet.

Bilaga 3

Prop. 198'1/82zl68 48

Genom att i stället utgå från barnens grundläggande behov. mognadsgrad och intressen och betrakta barnen som självständiga individer med rättska- pacitet innebär det en klar brytning med tidigare rättssituation. Det är positivt att detta synsätt förs in i barn- och f("iräldrabalkcn genom 6 kap. 1 så: "Barn har rätt till omsorg. trygghet och förståelse". Sådana tankar och med förslag till åtgärder för också SACO/SR fram i sitt av kongressen nyligen antagna familjepolitiska program.

Trots en betoning i många sammanhang av barnets ålder och mognad är det ibland oklart vad utredningen avser särskilt i de allmänna grundsatserna. Det hade blivit lättare att ta ställning till lagförslag och kommentarer om man tydligare skilt på olika åldrar hos barnen. Om den inte vill använda termer av typen förskolebarn. barn i förpuberteten respektive puberteten kunde den åtminstone ha angivit "yngre" barn och "äldre" barn. Man riskerar annars att bli missförstådd. Ett exempel: Utredningen påpekar. att föräldrarnas rätt att bestämma över sina barn ej bör gälla oinskränkt. såsom nuvarande lagstiftning anger. . . . "barnet börmycket tidigt ges möjlighet att få påverka sin situation i egna angelägenheter för att på så sätt vänja sig vid att fatta beslut och stå för de följder de för med sig. Härigenom torde barnet även ges den insikten att varje människa har rätt till en åsikt och att frihet i detta hänseende leder till ansvar". SACO,-"SR vill helt instämma i de tankegångar som här framförs och menar att utredningen på ett förtjänstfullt sätt ställer krav och visar -'ägar för att förbättra situationen för barnen i dagens samhälle. Samtidigt menar SACO/SR att eftersom utredningen inte skilt på olika åldrar hos barnen är det en olycklig formulering. Det är orimligt att ställa sådana krav på små barn. särskilt "”stå för dess följder". Små barn måste respekteras som barn. vilket bl. a. betyder att man inte ställer samma krav på barnets bestämmande över sin egen situation som på vuxna. bara för att barnet skall ha samma rättigheter som alla andra.

1.30. Moderata Kvinnoförbundet (MRF)

Moderata Kvinnoförlmndet MKF ser mycket positivt på det initiativ. som ligger bakom utredningen kring "Barnets rätt 2 Om föräldraansvar m. m". Det är otvivelaktigt så. att lagstiftningen kring barns rätt inte på något sätt står i överensstämmelse med den i många fall omvälvande utveckling sotn skett beträffande barns vardag. deras familjeförhållanden etc. lnte heller har lagstiftningen hunnit kapp den forskning om barns behov. som lagts fram under de senaste decennierna. Vi har i dag en mycket större kunskap om barns behov. en kunskap som måste komma fram och tas tillvara i lagstiftningen.

MKF vill därför understryka vikten av att samtliga förslag. som skall läggas fram som grund för kommande lagstiftning vad beträffar förhållandet barn-föräldrat.-fannan fostrare hela tiden måste utgå från barns behov och låta dessa gå före andra intressen.

l.3l Centerns Kvinnoförbund (CKF) Centerns Kvinnoförbund ser betänkandet som ett viktigt första steg på väg när det gäller barns rättigheter. Frågan om barns rättigheter kommer med all sannolikhet att bli en av de stora frågorna för 1980-talet.

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 49

Sedan föräldrabalken 1949 har samhället förändrats och föräldrabalken speglar i dag en förgången tids uppfattning.

Barns rått berör dels sociala frågor. dels juridiska frågor. CKF ser därför med tillfredsställelse att Socialminister Karin Söderi 1979— "1980 års budgetproposition tagit ett samlande grepp kring de sociala barnfrågorna genom att inrätta ett barnmiljöråd.

CKF finner det nödvändigt att arbetet vad gäller barns rätt fortsätter. Inte minst viktigt är att principdcbatten om barns situation fördjupas. För att öka kunskaperna om barns rätt och situation finner Centerns Kvinnoförbund det angeläget att forskningen på området intensifieras och därför bör också en särskild tvärvetenskaplig professur inrättas för detta.

Enligt vår uppfattning hade det varit önskvärt att man i betänkandet hade redovisat mer av de överväganden som måste ha gjorts med utgångspunkt från barns olika åldrar. Gränsdragningarna är naturligtvis svåra eftersom barns mognadsgrad är så olika men måste ändå diskuteras.

Barns rättigheter sedda ur juridisk synpunkt är ett komplicerat område med tekniska regelsystem som griper in i varandra. Dessa får dock inte hindra en analys och ett arbete för att på bästa sätt tillvarata barns rättigheter.

Utgångspunkt för vidare utredning måste vara grundlagen. enligt vilken barnen har samma skydd vad gäller fri- och rättigheter som vuxna har.

JO har framhållit att barn bör ges större möjligheter än de har i dag att utöva sina medborgerliga fri— och rättigheter.

Alla ställningstaganden bör ske utifrån barnens situation och med hänsyn till barnens bästa. Vi instämmer i utredningens förslag att barnen skall ges ökad rätt att lägga synpunkter på sin situation.

Centerns Kvinnoförbund instämmer också i grundtanken i utredningens förslag att vårdnaden om barnen blir båda föräldrarnas ansvar.

l.32 Folkpartiets kvinnoförbund (PPK)

Inledningsvis vill förbundet betona att det är väsentligt att reglerna om vårdnad. umgängesrätt och överflyttning av barn nu anpassas till de förändringar som skett i samhället och i familjemönstret. Föräldrar har huvudansvaret för att barns behov tillgodoses. Barn bör mycket tidigt få möjligheter att påverka sin egen situation. Det är därför viktigt att föräldrarna inte. som nuvarande lag säger. har oinskränkta möjligheter att bestämma.

Rent allmänt anser förbundet att de framlagda förslagen är bra. Klara framsteg är gjorda, även om mycket återstår. för att hävda barnets rätt och intressen. Överhuvud kräver det ändrade betraktelsesättet där barnen jämställs med sina föräldrar att barnens mening efterhörs och att barnens situation undersöks i större utsträckning än i dag. För att denna attitydför- ändring hos föräldrar och andra vuxna skall kunna uppnås fordras information och utbildning av berörda parter.

1.33. Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund (SSKF )

Utredningens första betänkande ledde till förbud mot aga. Detta andra betänkande är en utökning av barnets rätt och vi kan tillstyrka detsamma. då det ligger i linje med våra strävanden till barns möjligheter att utvecklas under så gynnsamma förhållanden som möjligt.

Bilaga 3

Prop. l981/82zl68 50

1.34. Moderata Ungdomsförbundet

I detta yttrande avser vi att begränsa oss till synpunkter på de för är del mest intressanta avsnitten. Det innebär dock inte att vi för varje övrigt avsnitt ställer oss bakom utredningens förslag.

Inledningsvis vill vi poängtera att vi ser positivt på att barnens situation om än sent om sider nu har blivit föremål för närmare granskning av en rad utredningar.

Vi instämmer med utredningen i att reglerna om vårdnad. umgängesrätt och överflyttning av barn bör anpassas till de förändringar sotn skett i samhället och i familjemönstret. En viktig princip måste då också vara att nya regler tar hänsyn till det enskilda barnets bästa.

1.35. Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU)

FPU hälsar utredningens betänkande med glädje. Barnens ställning måste stärkas. både i samhället och gentemot föräldrarna. Det är dags att bryta föräldrarnas oinskränkta makt över sina barn. Ett barn är en fristående människa med egna rättigheter. inte en ägodel till sina föräldrar. Utredning- en har en lång rad mycket bra förslag för att driva utvecklingen i en sådan situation. Det är vår stora förhoppning och absoluta ståndpunkt att ett lagförslag i betänkandets anda ska läggas fram.

Vi vill nedan uppmärksamma de viktigaste punkterna i förslaget och dessutom ta ställning till de alternativ som utredningen lagt fram.

Avslutningsvis vill vi återigen uttrycka vårt starka stöd för tankegångarna i betänkandet och betona vikten av att stärka och befästa barnens rätt i samhället.

1.36. Sveriges advokatsamfund

Advokatsamfundet anser att utredningens förslag trots den lovvärt höga ambitionsnivån både formellt och innehållsmässigt uppvisar sådana brister. att det inte bör i sin nuvarande fortn läggas till grund för lagstiftning.

Enligt samfundets mening tillämpas gällande lag av domstolarna på sådant sätt att barnets bästa i önskvärd utsträckning tillgodoses. Samfundet ifrågasätter därför om lagändringar i syfte att få till stånd sådana attitydför- ändringar. som utredningen säger sig eftersträva. över huvud är påkal- lade.

1.37. Sveriges domareförbund *

På senare tid har synen på barn och på f("irhållandet mellan föräldrar och barn starkt förändrats. Mot bakgrund av den kunskap som numera finns om

1 Deltagare: Hans B Andersson. ordf.. Ulf Ankarloo. Carl—Gustaf Grotander. Bodil Hulgaard. Bo Lenter. Ulla Ljungh—Hoff. ref.. Anders Palm. Hans Sjöberg. Anders Stendahl. Lars Svensson och Lars-Erik 'l'illingcr. Skiljaktig mening. se avsnitten 6.35 och 7.33.

Prop. 1981/82:168 51

barns behov och intressen har utredningen på ett förtjänstfullt sätt lagt fram Bilaga 3 olika förslag till en lagstiftning som bättre än hittills skall tillgodose barnets rätt. Stark tonvikt har därvid lagts på bägge föräldrarnas ansvar för sina barn och på barnets bästa.

Förbundet har inte i detalj granskat föreslagna lagtexter.

1.38. Svenska Läkaresällskapet

Svenska Läkaresällskapet får efter hörande av bl. a. sina sektioner för barn- och ungdomspsykiatri. pediatrik och skolhygien samt psykiatri anföra följande.

Sällskapet finner det lovvärt att man i takt med förändringar i familj och samhälle börjat uppmärksamma barns rätt och behov på ett sätt som tidigare ej skett. då lagstiftning beträffande barn endast fanns i föräldrabalken med självklar betoning på föräldrars rätt gentemot barnet. Barns egna rättigheter bör stärkas vid familjerättsliga konflikter och i fall av omplaceringar på grund av samhällsvård. Sällskapet har därför med glädje noterat utredningens förslag om ny benämning av lagen till "Barn- och föräldrabalken ". Sällskapet finner. att förslagen i betänkandet i stort tillgodoser målet att stärka barnens rättigheter i olika konfliktsituatit.)ner.

1.39. Föreningen Kommunal- och Iandstingsanställda familjerådgivare (KLFR)

Vi tycker det är positivt att betänkandet kommit till stånd och åstadkom— mit cn fokusering på barnets förhållanden och villkor. Barnens behov har på senare tid ofta blivit eftersatta i det sociala arbetet enligt helhetssynen.

Sotn framgår av ovanstående tycker vi att lagförslaget till övervägande del är bra. Vi är dock övertygade om att många av de goda intentionerna i lagförslaget inte går att genomföra enbart genom lagstiftning utan de måste åtföljas av en intensiv upplysning och undervisning på alla nivåer. Det är nödvändigt att människor får kunskap om barns rättigheter och behov samt de påfrestningar som en separation alltid innebär för såväl barn som vuxna och kännedom om de förebyggande resurser samhället har att erbjuda vid familjekonflikter. Detta möjliggör en attitydförändring. som vi menar. är en nödvändig förutsättning för att den aktuella lagen skall kunna tillämpas.

1.40. Delegationen för familjerådgivning

Under detta århundade har åtskilligt skrivits om barn och deras behov och man har ansett 1900-talet som barnets århundrade. Trots detta är barnen fortfarande en utsatt grupp ofta utlämnad till vuxnas godtycke och utan möjligheter att själva påverka sin situation. Barn växer upp på de vuxnas villkor. Det är därför av största vikt att samhället klart utsäger och i lagen formulerar barnens rätt till fysisk och psykisk omsorg. trygghet. förståelse för sina särskilda behov och förutsättningar samt deras rätt till fostran och utbildning.

Inte bara föräldrar utan alla vuxna bör skaffa sig kunskaper och insikt om betydelsen av att barnens grundläggande behov blir tillgodosedda.

Bilaga 3

Ul ls.)

Prop. l981/82zl68

Utredningen drar ej upp några detaljanvisningar rörande uppfostran utan nöjer sig med att påpeka att en målsättning bör vara att hjälpa barnet till att ta ansvar för sig själv och visa hänsyn till andra. Här kommer också föräldrarnas behov in i bilden. För att de skall orka med att engagera sig för sina barn. har de också rätt att få leva ett liv som i rimlig utsträckning tillfredsställer dem själva. Det måste här bli en strävan efter jämvikt och balans både när det gäller barns och vuxnas behov.

1.41. Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken, Östra sjukhuset. Göte- borg'

Under det senaste årtiondet har ökade kunskaper om barn och barns behov medfört en förändrad syn på förhållandet mellan f("öräldrar och barn. Runt om i världen har denna kunskap satt spåri lagstiftning rörande barn och handläggning av mål rörande vårdnad. umgänge och placering av barn. Utredningen tar nu på ett förtjänstfullt sätt upp dessa internationella tongångar och försöker se förhållandena ur barnets synpunkt utan att för den skull bli alltför radikal i sina förslag. Utredarna är väl medvetna om att de djupt rotade föreställningarna om föräldrars rätt till sina barn behöver lång tid av påverkan och allmän attitydförändring för att övergå i ett erkännande av barnet som självständig individ med egna rättigheter.

1.42. Svenska föreningen för barnpsykiatriska kuratorer

Vi finner det mycket positivt att utredningen utgår från dagens kunskap om barns grundläggande behov liksom att utredningen helt igenom så starkt betonar barnets bästa i samband med frågor om umgänge och föräldraan- svar. Barns grundläggande behov år ytterst viktiga saker som vi. sotn barnpsykiatriska kuratorer. många gånger får anledning att tänka över. då vi ofta möter barn som mycket bristfälligt får dessa behov tillfredsställda. Utredningen består dock av så många förslag. alternativ och reservationer att man blir förvirrad och får svårt att skilja mellan dem och förstå konsekven- serna.

1.43. Sveriges skolkuratorers förening

Delbetänkandet tar upp reglerna om vårdnad (föräldraansvar). umgäng- esrätt och överflyttning av barn.

Endast kortfattat beskrivs den verklighet som finns bakom att nästan var annat barn i Sverige i dag drabbas av sina föräldrars skilsmässa. Vi anser att detta är en mycket olycklig utveckling och en katastrof för våra barns trygghet. Många samhällsinsatser inom skilda områden behövs för att motverka denna utveckling såsom arbetsmarknadspolitiska åtgärder. utbyggd barnomsorg. föräldrautbildning. attitydfi'irändringar i samlevnads- frågor m. m.

Vi ställer oss mycket positiva till att barns rättsliga ställning stärks. I vårt

'Yttrandct har utarbetats av klinikchefcn i satiiråd med kurator och psykolog. Stvrcsmannen för sjukhuset har förklarat sig uppleva de synpunkter som lratnlörs 1 v'ttrandct sotn mycket beaktansvärda.

Bilaga 3

Prop. l981/82:l68 53

dagliga arbete är vi ofta vittnen till att barn far illa av att alltför stor hänsyn tas till föräldrars behov och känslor.

Det är riktigt att förebyggande. stödjande insatser sätts in för att förbättra dåliga familjesituationer. men det finns en gräns för hur långt man kan utsträcka dessa insatser utan att barn kommer i kläm. Det är viktigt att stödjande åtgärder sätts in i ett så tidigt skede som möjligt, vilket bl. a. kan ske genom ökade sociala insatser i och via skolan.

Vi vill nu närmare kommentera några av utredningens förslag.

1.44 Föreningen BRIS — Barnens Rätt [ Samhället

Vi vill uttrycka vår stora uppskattning av betänkandets anda och mening samt utredarnas vilja att sätta barnet i centrum och ge det en väsentligt förstärkt rättslig ställning i många livsavgörande situationer.

Betänkandet ger uttryck för en förändrad syn på barnet och låter den ökade psykologiska kunskap vi har i dag om barnet. dess olika behov och utvecklingsstadier. vara vägledande vid utformningen av lagtexten. Detta nya synsätt har också fört med sig att man i en mängd situationer strävar efter att lösa tvistigheter kring barn utan rättsligt f("irfarande. I stället skall annat stöd ges åt familjer i kris så att de själva skall ta ansvar för och finna en lösning på sina problem. Sålunda välkomnar vi varmt förslagen om samarbetssamtal vid tvistigheter om vårdnaden. möjligheten att tillsätta kontaktperson för barn även mot förält'lrarnas vilja. medlare i frågor rörande överlämnande av barn samt den lmrnombudsman som genom sina insatser skall bidraga till f("irbättrade villkor för barn.

Vi vill i detta sammanhang poängtera vikten av att nya resurser verkligen ställs till socialnämndens förfogande för att uppfylla dessa reformeri enlighet med utredarnas intentioner. Ft'irutom de rent mänskliga vinster som reformerna rätt genomförda kommer att gci form av mindre svåra konflikter vid skilsmässor. färre ångestskapande situationer för barn etc. . så kommer de samhällsekonomiska vinsterna såsom minskade kostnader för utredningar och domstolsbehandlingar vid tvister kring föräldraansvar. minskad 'ård av psykiska störningar och minskat behov av övriga samhå'illsinsatser åt såväl barn som vuxna att täcka de kostnader de nyinrättade tjänsterna inom socialför 'altning och domstolsväsende innebär.

Barnet behandlas i betänkandet som en fullvärdig individ med tillgång till de mänskliga rättigheter som för vuxna individer länge ansetts självklara. Vi ser det som väsentligt att barn på detta sätt görs mer jämlika i rättsligt hänseende. [ dagens storstadssamhälle har den lilla familjeenhetens isolering ökat. vilket bidrar till att barnet mer och mer utlämnas åt föräldrars godtycke och kommer utom räckhåll för den sociala kontroll som tidigare fanns med som en naturlig del i samhällsbildcn.

Principiellt ställer sig BRIS alltså bakom betänkandet och stöder det. Vi anser emellertid att lagtexten i vissa fall kunnat få en klarare skrivning för att undanröja alla tveksamheter om utredarnas intentioner. Lagtexten har en viktig uppgift som information och kan. när den är tydlig och insiktsfull. ge uppslag till lämpliga handlingsnormer och åtgärder.

De justeringar av lagtexten som BRIS föreslår i det följande grundar sig på faktisk erfarenhet av var behov av kmnplettcrande lagstiftning är för handen. Genom vårt arbete med uppföljning av anmälningar om barn som far illa har vi inom föreningen samlat en bred erfarenhet om situationer där barns behov och intressen kommcri kläm. Vi kan därför ta fram konkreta händelser som pekar på vikten av de föreslagna ändringarna och förtydligandena.

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 54

1.45 Rädda Barnens Riksförbund

Reglerna för vårdnad. umgängesrätt och överflyttning av barn har granskats i detta betänkande och utmynnat i dels ett huvudft'irslag mcd lagbestämmelser dels några alternativa förslag till lösningar i vissa frågor. Arbetet har gått ut på att anpassa lagstiftningen till dagens samhälle och till den nya syn på barn och barns behov. som nu råder.

l vårt svar här vi valt att följa rubriksättningen i utredningens samman— fattning utan att gå in i detaljgranskning av förslaget.

1.46. Föreningen Familj och Rätt (FOR)

Liksom i tidigare remissvar har FoR uppehållit sig relativt kortfattat kring förslag där uppfattningarna överensstämmer med utredningens. På många punkter är dock FoR synnerligen betänksam för att inte säga mycket kritisk till utredningens förslag. Anledningarna till detta torde framgå i de separata avsnitten men redan här vill påpekas. att FoR anser det närmast häpnads- väckande att utredningen inte tagit fram ett signifikant bakgrundsmaterial i form av statistik m.m.

Än mer anmärkningsvärt är att vid kontroll av de faktauppgifter som undantagsvis lämnas finner man sällsynt grova fel. Som exempel kan nämnas att utredningen påstår att antalet tvistiga vårdnads- och umgängesmål utgör ca 2 000 per år. [ själva verket är det rätta antalet över 4 000. Varken flertalet remissinstanser eller senare beslutsfattarna torde normalt ägna tid åt kontroll av statistik i ett betänkande.

Inledning: Två steg bakåt marsch! *

En klingande jämlikhetsfanfar var dåvarande justitieministerns direktiv till familjelagssakkunniga 1969. Toncrna som t. ex.

att lagstiftningen är ett instrument av flera i reformsträvandena mot ett samhälle där varje vuxen individ kan ta ansvar för sig själv utan att vara ekonomiskt beroende av anhöriga och där jämlikhet mellan män och kvinnor är en realitet. liksom att lagstiftningens funktion är inte att privilegiera en samlevnadsform framför andra

har blivit temat inte bara i den omvälvande familjelagstiftningen utan också i lagstiftningen på många andra områden under hela 70-talet. Statsrådet Klings starka intonering av jämlikhetsprincipen har också lett till synnerligen ändrade attityder inom hela samhället. Jämlikheten — i varje fall den teoretiska ifrågasätts inte längre.

Lagstiftaren har under det gångna decenniet tvärpolitiskt tagit tillvara dessa intentioner men också företrätt ett ofrånkomligt och behövligt nytänkande inom familjerätten i vårt snabbt föränderliga samhälle. Man får dårVid inte glömma att fram t. o. m. 7t)-talcts reformer vilade huvuddelen av

' 'l'ill yttrandet i denna del har föreningen fogat en samnmnställning av uttalanden om att umgängessabotage utgör grund för omprövning av vårdnaden enligt förarbetena till ()ktlp. FB (delar ur SOU 1972141 s. 2111. prop. 197332 s. 131 och LU l973:2l s. ll4och l975.-"76:33 s. 101").

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 55

vår familjerättsliga lagstiftning på tankegångar från åren före och kring 1920.

Det blir då med undran och med skräck som FoR— liksom en gång bonden i Snoilskys Stenbocks kurir konstaterar att den starkt kvinnodominerade utredningen om barnens rätt i 70-talets slutfas ilat fram för att lägga en depcsch med begäran om privilegier om inte på drottningens så dock regeringens bord.

Att spekulera över orsakerna till detta kunde vara fantasieggande men definitivt inte konstruktivt i remissammanhang. Däremot är det betydelse- fullt att ha nedanstående citat ur direktiven i minne.

"De nya regler om föräldrars gemensamma vårdnad som riksdagen beslöt i fjol och som trädde i kraft den 1 januari 1977 syftar till att främja barnets intresse av goda fi'irhållanden till båda föräldrarna. Kommittén bör undersöka vilka möjligheter som står till buds att ytterligare tillgodose barnets eget intresse i vårdnadsfrågor. Den bör sålunda söka belysa den centrala frågan om vilka faktorer som bestämmer barnets bästa i vårdnads- och umgängesfrågor." Av skäl som Utredningen inte redovisar— men som läsaren möjligen mellan raderna kan sluta sig till har den inte lyckats "belysa den centrala frågan". I stället beslutar den göra "på stället -— marsch" eller vad värre är t. o. m. "två steg bakåt marsch" när den kräver privilegier för gifta föräldrar respektive ensamma vårdnadshavares släkt.

Ex. [: Gemensam vårdnad. Efter de första. litet tveksamma intentionerna om gemensam vårdnad i de klingska direktiven 1969 fick vi sedan frågan varit uppe i riksdagen 1973 (LU Ztl). 1974 (LU 1)och 1975 (LU 14) g e n o m 19 76 å rs re fo rm gemensam vårdnad. En utö k ad gemensam vårdnad har därefter behandlats vid de båda följande riksmötena (LU 1976/77:26 och 1977/7819). Motionerna om utökad gemensam vårdnad har avstyrkts med s. k. "positiv skrivning" under hänvisning till pågående utredning.

Utredningens majoritet priviligierar äktenskapet och den ogifta modern genom sin "på stället marsch"! Är föräldrarna gifta får de gemensam vårdnad automatiskt. Är föräldrarna inte gifta tv i n g a s (1 e ge m e n - s a mt företa en ak t i v handling. som e n t y digt bestäms av m 0 d e r n . Hon skall ge sitt uttryckliga medgivande till att fadern få r ta på sig sin del av föri'ildraansvaret. Inte ens domstol kan ge honom del i det!

Er. 2: Ensamrårdande (obs ()" = "ewa/n") mor där. För mindre än sex ( 6) år sedan gällde att om föräldrarna var ogifta och modern dog så hade fadern inget som helst legalt företräde framför någon annan att bli vårdnadshavare för barnet. Barnavårdsnämnden eller t. o. m. allmänne åklagaren (ja, faktiskt den gamla landsfiskalen) kunde föreslå vem som helst istället för fadern. Det krävdes inte ens att denne utomstående skulle vara "mera lämplig". Denna skymfande diskriminering av den Ogifta fadern (obs detta gällde även om han sammanboddc med modern och barnet) har tagits bort i två steg genom 1973 och 1976 års reformer. Familjelagssakkunniga gav en utförlig både allmän och specialmotivering. när man 1972 ansåg att om modern avlider "står fadern alltid närmast till att överta vårdnaden". [ propositionen ägnades stort utrymme åt frågan i specialmotiveringen. Lagtexten innebar att den efterlevande föräldern s k ulle ft'irordnas "att utöva v:"irdnaden. såvida ej denna med hänsyn till barnets bästa finnes böra anförtros åt särskilt förordnad förmyndare".

Att även den ogifte fadern näst intill automatiskt bör stå närmast till att överta vårdnaden u n d e r st rök s än mer i 1976 års reform då regeringen

Bilaga 3

Prop. 1981/82:168 56

(prop. 1975/76:17()) föreslog att lagtexten skulle vara: "förordna den andre att utöva vårdnaden. om det ej är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad förmyndare". Detta förslag tog riksdagen e n h ä 1 l i g t den 1 juni 1976 en av de få enhälliga punkterna vid riksdagens behandling av LU 1.975/76133.

1 den här frågan gör utredningen obs utan motivering två steg bakåtmarseh. dvs. tillbaka till gamla tiders matriarkatiska uppfattning. Utredningen skriver faktiskt att den ogifte fadern skall inte längre stå närmast till att överta vårdnaden utan han jämställs med "annan person" t. ex. "morförz'ildrarna" för att citera utredningen.

Mest anmärkningsvärt (— nej. skamligt är ordet) i sammanhanget är att utredningen i specialmotiveringen påstår att "Paragrafen motsvarar huvud- sakligen nuvarande 11) a &. Det tillägget har gjorts att även barnet kan väcka talan i frågan."

Det måste anses synnerligen tvivelaktigt att utan närmare motivering ändra en endast tre år gammal lagbestämmelse. Men att försöka dölja ändringen genom påståendet att omskrivningen "huvudsakligen motsvarar nuvarande" lagtext skulle i varje annat sammanhang fallit under brottsbal- kens bedrägeribegrcpp.

Ex. 3: Umgängesvägran: Lagstiftaren har gång på gång under 7(.)—talet uttalat sig mycket fördömande. då det gällt umgängessabotcrande vårdnads- havare. (se bilaga). Bl. a. har konstaterats att "Samhället kan inte tolerera åtgärder från en vårdnadshavares sida som syftar till att omintetgöra eller försvåra för den umgängesberättigade att träffa barnet."

Hur ser då utredningen på en umgängcsvägrande förälder? Den har inte sett någon alls och tar inte upp problemet över huvud taget — vad FoR kan se efter idogt letande bland de 200 sidorna. Däremot ger utredningen med varm hand en helsida med tips om hur man skall förfara för att få umgängesrätten fråntagen en förälder. men mer därom i avsnitt 4 : UMGÄNGE.

Jo. en typ av umgängesvägran tar utredningen tipp. dvs. den s. k. omvända vägran när vårdnadshm'aren vill men inte den umgängesberättigatle. Då har utredningen förslag:

"Om en förälder som inte har del i föräldraansvaret helt motsätter sig att umgås med barnet . . . kan vara lämpligt att kontaktperson utses och gör vad som är möjligt för att få till stånd positivt umgänge."

FoR håller med om detta i princip men sätter frågetecken för ett påtvingat umgänge. Däremot sätter FoR inga frågetecken vid konstaterandet att utredningen totalt negligerat det allvarliga problem som umgängessabotage utgör. '

I denna inledning har riktats en stark kritik mot utredningen. vilket inte hindrar att FOR på en rad punkter ser mycket positivt på innehållet i betänkandet. T. ex. på kap. 4 Några synpunkter på barns behov avsnitt 3.2.3] i denna remissammanställning.

Vad göra med betänkandet? FoR vill inte betvivla utredningens goda intentioner men slutresultatet. dvs. delbetänkandet. framstår som ett konglomerat av olika ofta motstri- ' (lande åsikter och ståndpunkter.

Betänkandet kan därför i sin nuvarande form. enligt Fost uppfattning. inte läggas till grund för en ändrad eller ny lagstiftning.

Som FoR ser det finns efter remissomgången två möjligheter: 1. Betänkandet jämte remissvaren återsänds till utredningen för om-

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 57

i'överarbetning. vilket f. ö. vore i enlighet med dåvarande justitieminis- tern Sven Romanus" direktiv till kommittén. Justitiedepartementet utarbetar på grundval av betänkandet och remiss— svaren ett antal departementspromemoricr. som efter ny remissbehand- ling kan ligga till grund för etappvisa clelreformer. Det senare alternativet är enligt FoR:s bedömning lämpligast. Därvid har FOR inte främst tagit hänsyn till tänkbara ekonomiska och personella resurser utan htwudmotivet är att förändringar inotn familjerätten bör ske stegvis för att inte komma i otakt med samtidigt nödvändiga attitydföränd- ringar i samhället. .

I arbetet med Fost remissvar har deltagit ett lS-tal medlemmar av båda könen i varierande åldrar och med högst olika yrken. l-J

1.47 Fredrika-Bremer-Förbundet

Fredrika-Bremer-Förbundet arbetar för jämställdhet mellan kvinnor och män byggt på lika rättigheter och lika skyldigheter i hem. yrkesliv och samhälle. FBF är partipolitiskt och religiöst obundet och sedan starten 1884 öppet för både kvinnor och män.

En viktig del i arbetet för jämställdhet är att söka åstadkomma att föräldrz-tansvar delas lika och upplevs som lika viktigt av både kvinnor och män. All lagstiftning som betonar att både mammor och pappor är föräldrar och därmed ansvariga för sina barn och deras vårdnad anser vi bidrar till de attitydförändringar som vi eftersträvar. ] dag är barnens värld i huvudsak en kvinnovärld. Män som arbetar med barnavård är en sällsynthet både i hemmen och i arbetslivet (daghem. förskolor m. in.). Det är fortfarande nästan enbart kvinnor som tar ut barnledighet och som arbetar deltid. Föräldraansvaret dclas ej lika mellan föräldrar i dag.

Hänvisningar till S1-46

1.48. Riksförbundet Hem och Skola (RHS)

I detta sammanhang vill Rl IS återkomma till att det återstår ett stort och angeläget rättsligt reformarbete när det gäller att precisera konsekvenserna av föräldrarnas ansvarsförhållande till barnet. Det känns en smula genant att peka på dessa elementära ting men utredningens försummelse härvidlag tvingar fram dessa pekpinnar: hur skall föräldrarna kunna åläggas att tillgodose "barnets behov" exempelvis i materiellt avseende om de saknar arbete. Det är för övrigt ett känt faktum att arbetslöshet för att enbart ta ett av många möjliga exempel —— starkt påverkar också den psykiska miljön inom familjen. Utredningens stumhet i detta hänseende. som ju är centralt för att föräldraansvaret skall få en verklig mening är besvärande.

RHS vill markera gillande av de försök som utredningen genomfört att verkligen belysa den psykologiska innebörden av de olika rättsliga reglering- arna som gäller vid skilsmässa. omhändertagande. hämtning av barn osv.

Samtidigt som utredningen härvidlag också försöker att åberopa sig på forskning exempelvis beträffande barns reaktioner på separationer så är det konkreta erfarenhetsmaterialet som utredningen bygger '.u'gumenten på mycket tunt. Den senaste ft'u'skningen som är mycket omfattande ger starka belägg för att barn även vid lyckliga skilsmässor reagerar med djupare sorg och med långvarigare sorgereaktioner än man tidigare kunnat note- ra.

Bilaga 3

Prop. 1981/82:168 58

RHS menar att utredningen om barnens rätt vid diskussionen om dessa förhållanden har en märklig brist på balans. Man diskuterar utförligt barnets rätt när det gäller att ta ställning till vilken part som skall ha föt'äldraansvaret/ vårdnaden om barnet. Man tar upp de antagligen sällsynta — fall där det är ett intresse för barnet att separera från föräldrarna. Man nämner inte med en ord att det kan vara i barnets intresse att föräldrarna inte skiljs!

En diskussion av det erfarenhetsmaterial som nu föreligger skulle antagligen tvingat in utredningen på en diskussion om inte det i många fall är för lätt att i de vuxnas intresse — åstadkomma en skilsmässa mellan föräldrarna.

2 Ändring av balknamnet

Se även avsnitten 1.4. 1.8. 1.24. 1.38 och 3.2.28.

— — — Lika med utredningen anser domstolsverket att "barn- och föräldra- balken" bättre än "f('.iräldrabalken" speglar balkens innehåll.

Socialstyrelsen delar utredningens uppfattning att f("iräldrabalken bör få ett annat namn. som bättre svarar mot dess innehåll. och tillstyrker det föreslagna namnet barn- och föräldrabalk (BFB).

Den föreslagna benämningen Barn- och föräldrabalk (BFB) ger bättre uttryck för innehållet i lagen än nuvarande Föräldrabalk (FB).

Jag ansluter mig till att benämningen på nuvarande FB ändras till Barn- och föri'tldrabz'tlken. Detta uttrycker bättre än FB det ömsesidiga samspelet Och förhållandet mellan barn och föräldrar. Benämningen FB betonar alltför mycket föräldrarnas behov och rätt.

[ fråga om terminologin vill fakultetsnämnden tillstyrka att namnet Föräldrabalk byts mot Barn- och Föräldralmlk. vilket bättre uttrycker balkens innehåll.

Den nuvarande beteckningen "Föräldralmlk" återspeglar ett äldre synsätt och vi delar utredningens uppfattning att namnet bör ändras. Eftersom utredningsförslaget i enlighet med nutida synsätt inte i samma mån tillmäter det biologiska fi'iräldraskapet ett försteg framför barnets relationer till andra vuxna och då balken redan innehåller åtskilliga bestämmelser som inte direkt berör dess föräldrar men väl genomgående barnet själv. förefaller det mest konsekvent att ge balken beteckningen "Barnabalk". Som utredningen nämner föreslogs detta redan när balken kom till i slutet av 1941'1-talet. Skulle den av utredningen föreslagna rubriken väljas synes den språkligt böra ges utformningen "Barna— och föräldrabalk".

Styrelsen delar utredningens uppfattning. att ordet föräldrabalk alltför starkt betonar föräldrarnas rätt och anser därför. att balkens namn bör ändras till barn- och föräldrabalken (BFB).

2.1. Göta hovrätt

Utredningens förslag (s. 161 ) att ändra föräldrabalkens namn till barn- och föräldrabalken skulle få till följd att balken blir den enda balk. som har ett dubbelnamn. Förutom att namnet blir tungt kommer det till sin uppbyggnad att skilja sig från övriga balkars. Hovrätten vill därför avstyrka det föreslagna namnbytet. Hovrätten förordar i första hand att det nuvarande namnet bibehålls. [ andra hand föreslår hovrätten att balken får heta barnabalken. Hovrätten vill alternativt föreslå att namnet ändras till familjcbalken. vilket tillgodoser utredningens krav på att namnet ej skall framhäva föräldrarnas rättigheter.

2.2 Kammarrätten i Stockholm

När det har gällt att utforma lagtexten har kommittén sökt att även i terminologi och ordval få fram de intentioner som förslaget ger uttryck för. Sålunda föreslås att beteckningen föräldrabalk skall utbytas mot barn- och föri'tldrabalk. Kammarrätten ställer sig tveksam till en sådan ändring. Till en början bör beaktas att det i balken i avsevärd utsträckning regleras även andra förhållanden än sådana som rör föräldrar och barn. såsom omyndighet för vuxna. godmanskap samt förmyndares och överförmyndares skyldighe- ter. Vidare finns åtskillig annan materiellt betydelsefull lagstiftning som rör barn men som inte inryms i balken. Som exempel kan nämnas barnavårds- lagen (196097). lagen ( 1947:529 ) om allmänna barnbidrag och lagen (..1964zl43) om bidragsförskott. Härtill kommer att en ändring kan ge intryck av att balken har getts nytt innehåll i avsevärt större omfattning än vad som faktiskt är fallet.

Man kan slutligen inte bortse från fördelen med nuvarande korta beteckning. som står i god överensstämmelse med utformningen av namnen på övriga balkar. Kammarrätten har också andra im'ändningar mot den termimJIogi som kommitten har valt och återkommer härtill i det följande. Rent allmänt kan frågetecken sättas för metoden att vid partiella reformer av denna art mera av psyktnogiskt betingade skäl ändra på en väl inarbetad och konsekvent terminologi.

Bilaga 3

Prop. l98l/82:l68

2.3. Stockholms tingsrätt

Tingsrätten biträder utredningens uppfattning. att beteckningen föräldra- balk bör ändras och har ingen erinran mot det föreslagna namnet Barn- och föräldrabalk (BFB).

2.9. Högskolan i Örebro

Styrelsen ställer sig bakom de terminologiska förändringar som föreslås. Dvs. att föräldrabalken (FB) döps om till barn- och föräldrabalken (BFB). att begreppet "vårdnad" ersättes med "föräldraansvar" och att uttrycken "verkställighet" och "överflyttning av barn" i 21 kap. ändras till "överläm- nande av barn". Styrelsen står även bakom de skäl som åberopas för förändringarna.

Ft'thsättningsvis används den "nya" och den "gamla" terminologin omväxlande beroende på vad som med hänsyn till sammanlmnget är mest naturligt.

'Jl 0

Bilaga 3

Prop. l981/82:l68 60

Hänvisningar till S2-9

  • Prop. 1981/82:168: Avsnitt 2

2.12. Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

Utredningen föreslår att f("iräldrabalkens namn ändras till barn- och fi'iräldrabalken. TCO stöder denna ändring.

2.13. Centralorganisationen SACO/SR

Att en attitydförändring behövs för att barnets ställning skall förändras känns självklart och det äri detta sammanhang viktigt att förhållandet mellan föräldrar och barn öppet blir föremål för en omsorgsfull diskussion. Det är positivt att man vill försöka uppnå en balans mellan föri'ildrar och barn ur rättslig synpunkt. Ett exempel på detta är förändringen av balkens benämning till barn- och föräldrabalken (BFB). Nuvarande benämning betonar för starkt fiiiräldrarmts rätt och skjuter barnets rätt i bakgrunden. Det finns även klara fördelar med att i attitydpåverkande syfte ändra uttrycken vårdnad till föräldraansvar samt verkställighet och överflyttning av barn till överlämtuinde.

2.14. Sveriges Soeialdemokratiska Kvinnoförbund (SSKF)

Utredningens synpunkter på betydelsen av ordval kan vi naturligtvis instämma i. Det är därmed positivt att ändra från nuvarande "Föräldrabalk" till det fi'ireslagna "Barn- och föräldrabalk". Ordval betyder mycket och kan på sikt medverka till den attitydfi'irändring som behövs på detta område. Att använda ordet '"föräldraansvar" i stället för "vårdnad" och att vi skall "överlämna" barnen i stället för "överflytta" eller "verkställa" är en klar förbättring.

2.15. Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU)

Det är naturligtvis riktigt att döpa om föräldrabalken till barn- och föräldrabalken och att i den slå fast ett barns grumlläggande behov. Ftt

Bilaga 3

Prop. l981/82:168 61

varnande pekfinger bara: man förändrar inte samhället genom några till intet förpliktande meningar. Det är viktigt att det inte stannar vid vackra men tomma ord.

2.16. Sveriges advokatsamfund

Utredningen föreslår att föräldrabalkens rubrik ändras till barn- och föräldrabalk. med motivering att den gamla benämningen allt för starkt betonar föräldrarnas rätt och sätter barnets rättigheter i bakgrunden. Då den nuvarande rubriken är vedertagen och knappast kan föranleda några missförstånd. avstyrker samfundet den föreslagna ändringen.

2.17. Sveriges domareförbund

I syfte att riktigare återge balkens innehåll föreslår utredningen att dess namn ändras till barn- och föräldrabalken (BFB). Utredningen framhåller att ett kort nanm föräldrabalk eller barnabalk har vissa språkliga fördelar men anser det inte minst från attitydpåverkande synpunkt vara viktigt att namnet ändras till det föreslagna (s. 161 ). Domareförbundet kan inte finna att en ändring av namnet är påkallad. Skall en ändring likväl ske anser förbundet att benämningen bör vara barnabalk.

2.18. Rädda Barnens Riksförbund

Inledningsvis konstateras att lagens namn Föräldrabalk alltför starkt betonar föräldrars rätt på bekostnad av barnens. och utredningen vill därför genomföra en namnändring till Barn- och föräldrabalken . Ett sådant namnbyte s_vnes- helt i konsekvens med de föreslagna förändringarna inom lagen och tillstyrks därför.

2.19 Husmodersförbundet Hem och Samhälle

Vi instämmer också i utredningens förslag att beteckningen "föräldrabal- ken" utbyts mot "barn- och föräldrabalken ".

3 Föräldraansvar

3.1 Ändring av benämningen vårdnad m. m. 3.1. I Göta hovrätt

Utredningens förslag ('s. 61) att byta ut begreppet vårdnad mot uttrycket föräldraansvar är ej avsett att åstadkomma någon saklig förändring av innebörden av vårdnadsbegreppet. En av fördelarna med denna fi.")rändring skulle enligt utredningen vara att man kommer ifrån begreppen rättslig och faktisk vårdnad. [ praktiken måste emellertid ändå dessa begrepp finnas kvar. eftersom den faktiska vårdnaden i en del fall kommer att utövas av annan än den som har den rättsliga vårdnaden. Vidare kommer det även i fortsättningen att finnas fall där en fi:")rålder helt fråntas den rättsliga vårdnaden. Att detta skulle kallas att bli fråntagen föräldrz-tnsvaret måste för den det drabbari högre grad än f. n. upplevas som att bli definitivt skild från

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 62

sitt barn. Uttrycket föräldraansvar innefattar något vidare än begreppet vårdnad. vilket mera för tanken till den faktiska vården. Den förälder. som är fråntagen vårdnaden har fortfarande ett ansvar för barnet. främst genom att betala underhåll och utöva umgängesrätt. Förslaget synes därför motverka sitt syfte att i högre grad betona föräldrarnas ansvar för sina barn. Med hänsyn härtill samt att man ej utan tungt vägande skäl bör ersätta inarbetade begrepp med andra. avstyrker hovrätten förslaget att utbyta begreppet vårdnad mot föräldraansvar.

3.1.2 Kammarrätten i Stockholm

Kommittén föreslår att begreppet vårdnad skall utbytas mot uttrycket föräldraansvar. Till stöd för ändringen åberopas intresset av att båda föräldrarnas ansvar mot barnet betonas även för det fall att föräldrarna bor åtskilda. Vidare anförs den begreppsförvirring som råder i fråga om begreppen rättslig vårdnad och faktisk vård.

Kammarrätten är ensc med kommittén om att det skulle vara önskvärt att en annan term än vårdnad valdes. Kammarrätten anser emellertid att uttrycket "föräldraansvar" är olämpligt genom att det. direkt mot vad utredningen har avsett. är ägnat att ge intryck av att den förälder som är skild från vårdnaden inte längre skulle ha något som helst ansvar för barnet. Kammarrätten avstyrker därför förslaget i denna del. Det är emellertid värt att undersöka om inte den väg som kommitten har antytt under 5.211 år framkomlig. dvs. att göra vårdnad och förmyndarskap till en gemensam funktion.

3.1.3 Stock/wlms tingsrätt

Utredningen anser (s. 61) att vårdnadsbegreppet betonar något positivt men att man bör ersätta det med ett nytt begrepp kallat föräldraansvar för att betona att föräldrar "(eller motsvarande)" har ansvar för sina barn i den omfattning lagen anger. Vid framställandet av detta förslag säger sig utredningen även ha beaktat att uttrycken rättslig vårdnad och faktisk vård har skapat begreppsförvirring. Utredningen framför därefter att föräldraan- svaret kan anförtros annan än föräldrarna samt att utredningen. när den fortsättningsvis talar om föräldrar. i princip avser även personer som särskilt förordnats att ha föräldraans 'aret för barn (s. 62).

Vad utredningen föreslår är i högsta grad förvirrande och kan inte tillstyrkas. Då det måste anses självklart att inga andra personer än biologiska-föräldrar och adoptivft'iräldrar kan kallas barnets föräldrar är det främmande att med "föräldraansvar" avse något annat än dessa personers ansvar. Om man. som utredningen föreslår. byter ut uttrycket vårdnad mot föräldraansvar får man beträffande barn vars 'årdnad är anförtrodd annan än föräldrarna två slags föräldraans -'ar. För det kan väl inte vara utredning- ens avsikt att de föräldrar som ej är vårdnadshavare inte skall ha kvar ett allmänt. moraliskt och ekonomiskt ansvar för barnet? Detta är i så fall en försämring för barnet och kan ej tillstyrkas av tingsrätten. För att försöka undanröja nu rådande förvirring beträffande uttrycket vårdnad föreslår tingsrätten att det ersätts med "vårdnadsansvar".

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 63

3. I . 4 Malmö tingsrätt

I denna del inleds betänkandet med ännu ett förslag angående en terminologisk förändring: begreppet "vårdnad" skulle utbytas mot "föräl- draansvar". Tingsrätten menar för sin del att relativt tungt vägande skäl bör anföras om man skall byta ut en juridisk term. som hunnit bli tämligen väl inarbetad såväl hos jurister som hos allmänheten. Tingsrätten kan inte finna att de skäl som i detta fall anförts är speciellt ("ivertygandez om man vill betona f("')räldrarnas ansvar för sina barn framstår väl redan ordet "vårdnad" som en lämplig term — något som f. ö. utredningen själv påpekar (s. 61 nederst). Härtill kommer. att begreppet "föräldraansvar" förefaller direkt olämpligt åtminstone i den situationen att en av föräldrarna skilts från "föräldraan- svaret". något som väl även i framtiden tyvärr får antas bli inte helt ovanligt. Vederbörande förälder skulle då lätt kunna få uppfattningen att han eller hon helt och hållet berövats ansvaret för barnet. Utredningen synes i övriga hänseenden med all rätt vilja motverka uppkomsten av en sådan uppfattning. Tingsrätten avstyrker förslaget i denna del och kommer fortsättningsvis att använda begreppet "vårdnad" då utredningens förslag om "föräldraansvar" diskuteras.

3.1.5 Länsrätten i Göteborgs och Bohus län

Länsrätten delar utredningens uppfattning (5.2.l.3) att det i vissa situationer kan vara mer ändamålsenligt att till föräldraansvarig utse annan person än den särskilt förordnade förmyndaren. Länsrätten utgår emellertid från att förmyndaren i normalfallet även är föri'tldraansvarig eller en av två personer. t. ex. fosterföräldrar. som har gemensamt föräldraansvar. Läns- rätten tillstyrker således utredningens förslag i detta avseende.

3. 1.6 Domstolsverket

Uttrycket vårdnad infördes 1920 och får anses inarbetat och väl känt. Enligt utredningen betonar uttrycket något positivt. nämligen omsorgen om och ansvaret för barnet. Domstolsverket delar denna uppfattning och avstyrker ändring av uttrycket till "föräldraansvar". Om föräldrarnas ansvar för barnet önskas ytterligare betonat är "värdnadsansvar" att föredra. Uttrycket föräldraansvar har bl. a. den nackdelen att förälder sotn inte har eller fråntas föräldraansvz'tret kan få känslan att inte ha något ansvar alls som förälder.

3.1. 7 .S'ocialstyrelsen

Att ordet vårdnad byts ut mot f("jräldraansvar tillstyrks av socialstyrelsen. Föräldraansvar uttrycker bättre innebörden i begreppet än vad vårdnad gör. Dessutom kommer man ifrån den begreppsförvirring som f.n. råder. Förväxling av begreppen rättslig vårdnad och faktisk vårdnad förekommer nämligen alltför ofta. Med det föreslagna uttrycket blir det lättare att klargöra skillnaden i innebörden av de båda begreppen.

Att endast en person kan utses till vårdnadshavare i de fall föräldrarna inte har vårdnaden måste anses som en brist i nuvarande lagstiftning. Många gånger är ju vårdnadshavaren gift eller sammanboende med någon som

Bilaga 3

Prop. l981/82:168 64

upplever sitt ansvar för barnet lika starkt som vi'trdnadshavaren gör. Socialstyrelsen tillstyrker därför utredningens förslag. att till ft'iräldraansva- riga för ett barn skall kunna förordnas två personer gemensamt. även om ' ingen av dem är biologisk förälder till barnet.

3.1.8 Riksskatteverket (RSV)

Inledningsvis vill RSV ta upp en terminologisk fråga. Uttrycket "vårdnad" har ersatts med 'föräldraansvar”'. Innebörden av uttrycket "vårdnad" har för många människor inte varit helt klar. Det har, som utredningen påpekar. rått en viss begreppsförvirring beträffande "rättslig vårdnad" och "faktisk värd". Men RSV vill ifrågasätta lämpligheten av det i stället för "vårdnad" valda uttrycket "föräldraans tar". Utredningen har visserligen tänkt sig att föräldrarna i större utsträckning än tidigare skall ha föräldraansvaret gemensamt men det kan ofta förekomma fall när föräldraansvaret anförtros endast den ene av föräldrarna. Den andre föräldern har dock även i sådana fall ett ekonomiskt ansvar för barnets uppehälle och utbildning. Att då tala om att "föräldraansvaret" endast åvilar en av föräldrarna kan hos den andre skapa en negativ inställning till att fullgöra det ekonomiska ansvaret. Föräldrarna bör uppmuntras att gemensamt känna ansvar för sina barn även om de befogenheter att bestämma för barnet som nu följer med den rättsliga vårdnaden ligger hos en av föräldrarna.

Eftersom både den nuvarande termen vårdnad och den föreslagna termen föräldraansvar från olika synpunkter kan kritiseras bör enligt RSV:s mening annan benämning användas. ()rdet "föräldraomsorg" för snarast tanken till "omsorg om föräldrar". ()rdet "barnomsorg" är redan taget i anspråk för vissa samhällsfunktioner enligt lagen 19762381 om barnomsorg. Det bästa kan vara att lagfästa uttrycket "rättslig vårdnad" eller "legal vårdnad" som torde användas ganska allmänt bl. a. av myndigheter just för att allmänheten inte skall förväxla vårdnad i juridisk mening med den faktiska vården.

3.1.9 Länsstyrelsen i Stockholms län

Att ordet vårdnad utmönstras ur lagstiftningen finner länsstyrelsen väl motiverat. då detta ofta sammanblandas med ordet värd. Den föreslagna benämningen förz'ildraansvar är bättre. Den medför dock en påtaglig olägenhet i de fall då endast en av föräldrarna har föräldraansvaret. Den andre kallas ju alltjämt förälder men faller alltså utanför begreppet föräldraansvar.

3.1 . I () Barnavårdskonsu[enten i Jämtlands län

Utredningen föreslår att begreppet vårdnad utmönstras. Som motiv anförs dels att "föräldraansvar" på ett bättre sätt uttrycker att förälder (eller motsvarande) har ansvar för sitt barn i den omfattning lagen anger dels att begreppet vårdnad ofta har sammanblandats med faktisk vård. Jag vill liksonrutredningen betona att förälder (eller motsvarande) skall ansvara för att barnets behov tillgodoses i den omfattning lagen kräver. men jag är tveksam till begreppet föräldraansvar. då det finns risk för att det förväxlas med ett allmänt ansvar som alla ft.")ri'ildrar känner eller antas känna för sina barn. Risk finns för tolkningen att föräldraansvar automatiskt inträder i och med föräldraskap.

Bilaga 3

Prop. 1981/82:168 65

Begreppen vårdnad och vård har ibland vållat oklarheter. men vårdnad har ändå både juridiskt och i allmänt språkbruk fått starkt fotfäste.

Om begreppet vårdnad skall utmönstras bör det nog ersättas med ett klarare begrepp än föräldraansvar. Jag tror att begreppet föräldraansvar kan ge upphov till mera oklarheter än vad vårdnad gör i dag. Kunde man kanske behålla ordet vårdnad. men med tillägget — ansvar = vårdnadsansvar för att bättre beskriva ansvaret gentemot barnen?!

3.1 .11 Stockholms universitet. juridiska fakultetsnämnden

Den nuvarande termen "vårdnad" har åstadkommit begreppsförvirring beträffande rättslig och faktiskt vårdnad. Utredningen föreslår bl. a. av det skälet att termen i fråga utbytes mot termen "föräldraansvar" en term som möjligen hämtats från det år 1977 avlämnade norska betänkandet Lov om barn og foreldre (barneloven). Den föreslagna termen skulle enligt utredningen på ett bättre sätt än vårdnad betona båda föräldrarnas ansvar gentemot sina barn. även när föräldrarna lever åtskilda.

Om man i begreppet "föräldraansvar" lägger in inte blott det rättsliga föräldraansvaret utan även det mera allmänna moraliska föräldraansvar som väl varje förälder bör känna jämför f. ö. förslagets definition av begreppet föräldraansvar i kap. 6 där det bl. a. sägs att föräldraansvarets innebörd är att barnet "har rätt till omsorg. trygghet och förståelse” — kan även denna term vålla begreppsförvirring. Om man i begreppet föräldraansvar inkluderar det moraliska ansvaret synes det dessutom stötande att en förälder skall kunna befrias härifrån. Fakultetsnämnden är dock även av följande skäl negativt inställd till förslaget att införa termen föräldraansvar.

Den omedelbara betydelsen av domen i vårdnadsmål är dels att vinnande part blir ställföreträdare för barnet i frågor som rör dess person. dels att vinnande part kan låta verkställa domen genom att få barnet överlämnat till sig med hjälp av myndigheterna. Dessa två följder av domslutet ger den vinnande parten bestämmanderätt över barnet i psykiskt och fysiskt avseende. Den juridiskt korrekta beteckningen på domen är dom om bestämmanderätt över barn. Den medelbara betydelsen av domen i vårdnadsmål är bl. a. att den hänvisar till andra regler och regelkomplex. exempelvis till reglerna i 6 kap. FB om innehållet i vårdnaden. Rätten att bestämma över barnet medför en skyldighet för föräldrarna som preciseras i nuvarande 2—4 55.

De processuella reglerna är uppbyggda efter domens juridiska betydelse. Vinnande part är den som får bestämmanderätten över barnet. De regler som gäller om gemensam vårdnad angår medbestämmanderätt för särboende förälder. Den som mister bestämmanderätten är förlorande part och har tidigare ålagts att betala motpartens rättegångskostnader.

Den föreslagna termen föräldraansvar stämmer däremot inte till sitt språkliga innehåll med de processuella reglerna. Den som förklarades fri från ansvar skulle betecknas som förlorande part. — Om man nu över huvud taget kan tala om att befria en förälder från att känna ansvar för sitt barn!

Den juridiskt korrekta termen dom om bestämmanderätt över barn har den givna fördelen att den i klartext uttrycker vad saken gäller. Det faktum att föräldrar. enligt lag har bestämmanderätt över sitt barn är den nödvändiga utgångspunkten för en diskussion om begränsning av densamma. Utredning- en har själv använt denna teknik vid utformning av reglerna om föräldraan— svarets innebörd då man i 5—7 55 behandlat förälders bestämmanderätt och barnets själv- och medbestämmande.

Bilaga 3

Prop. l981/82:168 66

Samtidigt är faktultetsnämnden medveten om att termen bestämmande- rätt kan ha en icke avsedd psykologisk effekt. Att föreslå införande av termen kan ge sken av att man vill stärka föräldrarnas bestämmanderätt över barnet. vilket givetvis inte är avsett.

Om nu termen föräldraansvar. som utredningen föreslagit. inte stämmer med de processuella reglerna och termen bestämmanderätt över barn ter sig psykologiskt oklok. är måhända den nuvarande termen vårdnad att föredra. Den innefattar både en rättighet och en skyldighet. Fakultetsnämnden håller emellertid för troligt att man efter en ingående analys av de närliggande begreppen faktisk vård och förmyndare skulle komma fram till att det behövdes en genomgripande omsystematisering av den rättsliga regleringen av förhållandet mellan föräldrar och barn. Om en sådan kom till stånd skulle en bättre lösning även av den terminologiska frågan kunna bli följden.

3.1 .12 Uppsala universitet. juridiska fakultetsm'imnden

Nämnden avstyrker däremot att begreppet (rättslig) vårdnad byts mot ordet föräldraansvar. Även om distinktionen mellan rättslig och faktisk vårdnad kan leda till missförstånd i praktiken. är det ingenting som hindrar att man försöker skapa större kunskap genom upplysning. Samtidigt skulle införande av termen föräldraansvar kunna medföra ännu större missför- stånd. Ordet kan nämligen lätt leda till en sammanblandning av det rättsliga föräldraansvaret med det allmänna föräldraansvar, som varje förälder bör känna vare sig han har del i den rättsliga vårdnaden eller inte. Psykologiskt kan det också kännas som ett större ont att bli utesluten från föräldraansvaret än från den rättsliga vårdnaden. I linje härmed ligger att det verkar något främmande att införa termen föräldraansvarig för den som inte är barnets förälder.

En begreppsmässig fråga är också förhållandet mellan vårdnaden och förmynderskapet. Utredningen säger sig (5. 61) ha övervägt möjligheten att. göra de båda begreppen till en gemensam funktion. Allmänt sett skulle dessa frågor säkert vara förtjänta av en närmare analys. bl. a. ur rättsteknisk synvinkel. eftersom Föräldrabalkens regler är ganska komplicerade och delvis oklara beträffande detta samband. Fakultetsnämnden anmärker blott i förbigående att det kan finnas skäl att bibehålla förmynderskapet som en sak för sig i den mån lagen innehåller regler, som gör det möjligt att lägga förmynderskapet på annan person än förälder. som är vårdnadshavare. — Utredningen föreslår dock på en punkt en teknisk förändring. nämligen att vårdnaden. när den fråntas båda föräldrarna. bör överföras till en särskild vårdnadshavare som kan förutsättas vara en bra ersättningsförälder för barnet. (Se 6 kap. 14 å och s. 62). Fakultetsnämnden gör här det påpekandet. att ett förverkligande av detta förslag aktualiserar en ändring även i 'l 1 kap. l &. Det blir eljest inte klart vad som skall ske med förmynderskapet för barnet.

3.1 .13 Uppsala universitet. familjeforskningsgruppen vid sociologiska insti- tutionen

Utredningen föreslår (s. 62) att ordet vårdnad i lagen skall ersättas med ordet föräldraansvar. Argumenteringen kring detta förslag är något oklar. Termerna "begrepp". "uttryck" och "term" används ömsevis och det synes

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 67

som om i synnerhet termen "begrepp" och termen "term" i vissa fall står som synonyma. Det kan knappast sägas vara begreppet vårdnad som utredningen ifrågasätter utan endast termen. Det vore fel tro att termer eller etiketter är betydelselösa. Man skall dock icke ha en övertro på termernas inflytande. Att ändra från termen vårdnad till föräldraansvar kan knappast vara begreppsklargörande eller på annat sätt förändra bilden av vad vårdnad kan vara. Det faktum att den legala och den verkliga eller faktiska vårdnanden är två från varandra teoretiskt skilda begrepp står fast oavsett termer och förvirringen i termfrågan och möjligen också i begreppsbildningen står säkert kvar även om man söker en nykonstruerad term. Termer såsom delad vårdnad. gemensam vårdnad. legal vårdnad och faktisk eller verklig vårdnad börjar nu bli igenkända och ganska vanliga i vardagsspråket och bl. a. därför finns inte heller någon anledning att ändra termerna i lagstiftning eller försöka göra så i de vardagliga diskussionerna.

3.1.14 Högskolan i Örebro

Sc avsnitt 2.9.

3. 1 . 15 I'a/niljelagssakkunniga

Som vi nyss anförde anser vi i enlighet med utredningen det riktigt att söka betona båda föräldrarnas ansvar gentemot sina barn även i det fall föräldrarna bor åtskilda. Utredningen vill byta ut begreppet vårdnad mot uttrycket föräldraansvar. vilket sägs bättre uttrycka att föräldrar har ansvar för sina barn i den omfattning lagen anger (s. 61 f). Samtidigt skulle man därmed komma ifrån den begreppsförvirring som nu råder beträffande rättslig vårdnad och faktisk vård.

Trots att utredningen inte vill sakligt ändra innebörden av vårdnadsbe- greppet kan det ifrågasättas om inte förslaget ändå kan komma att uppfattas på det sättet. Liksom gällande rätt utgår förslaget ifrån att en förälderi vissa fall kan kOmma att fråntas sitt ansvar eller aldrig erhålla del i detta. Att fråntas föräldraansvaret torde uttrycksmässigt lätt kunna komma att uppfattas som en mer ingripande åtgärd än att fråntas vårdnaden. Man undgår visserligen en sammanblandning med frågor som avser enbart den dagliga omsorgen om barnet den faktiska vården men genom att så starkt betona ansvaret löper man i stället risken att motsvarande begreppsförvirring uppstår mellan å ena sidan föräldraansvaret i lagens mening och å andra sidan det moraliska ansvar som varje förälder bör känna för sitt barn oavsett vem som anförtrotts vårdnaden om det.

Det vore enligt vår mening olyckligt om den i föräldraansvaret ej delaktige föräldern kom att uppfatta sig själv såsom utestängd eller befriad från allt vidare ansvar för barnet. Vårdnadsbegrcppet är på det sättet mindre värdeladdat. Från den synpunkt vi här anlagt kan det närmast vara en fördel att det för tankarna till den faktiska vården.

——— Se avsnitt 3.3.20. ———

Om vi återgår till den terminologiska frågan innebär vårt ställningstagande till det gemensamma ansvaret att det alternativ som skulle ha gett en

Bilaga 3

Prop. l981/82:168 68

möjlighet att begagna termen föräldraansvar inte bör väljas. En annan möjlighet att kunna godtaga termen skulle kanske föreligga om man sökte en kompromisslösning. Den skulle då utgå från att föräldraansvaret i princip är gemensamt och att förälder skulle kunna helt fråntas detta ansvar blott vid ådagalagd olämplighet för uppgiften. Om det emellertid skulle visa sig att det gemensamma föräldraansvaret bjuder på svårigheter utan att den ene kan sägas vara olämplig som förälder. skulle rätten kunna bestämma vem av föräldrarna som i första hand har att fullgöra ansvaret.

Lösningen innebär att endast den direkt olämplige utestängs från föräldraansvaret. En nackdel är emellertid att i stället för två kategorier föräldrar— med resp. utan del i vårdnaden man får tre: de med fullständigt föräldraansvar. de med begränsat föräldraansvar och de utan föräldraansvar. Det förefaller tveksamt om fördelarna med termen föräldraansvar uppväger de nackdelar som följer med en sådan kompromisslösning. Sammanfatt- ningsvis vill vi därför förorda att vårdnadsbegreppet tills vidare bibehålls. Kanske kan fortsatta överväganden visa på någon annan. framkomlig väg att undgå de med vårdnadsbegreppet sammanhängande nackdelarna. Utred- ningen antyder själv möjligheten att göra vårdnaden och förmynderskapet till en gemensam funktion såsom tänkbar lösning (s. 61).

Den antydda lösningen synes vara en så mycket mer naturlig utväg som förmyndarens plikter enligt 1974 års lagstiftning i princip omfattar också att sörja för myndlingens person. något som innebär att vårdnaden om underårig redan nu kan betraktas som en speciell. mera utförligt reglerad funktion av förmynderskapet ( FB 13 kap 1 & första och tredje styckena). Förhållandet mellan förmynderskap och vårdnad är dock i nuvarande lag oklart och förvirrande. En omarbetning är önskvärd. Det är väl förklarligt att utredningen i första hand tvekat att ge sig in på ett så omfattande arbete. Goda skäl talar dock för att denna väg bör prövas. Därigenom skulle det bli möjligt att såsom föräldraansvar ge uttryck åt den moraliska skyldigheten att sörja för barnet, medan tillgodoseende av barnets behov samt rätt och skyldighet att bestämma för barnet i personliga frågor skulle fullgöras såsom ett led i förmynderskapet. En betydande förenkling av föräldrabalken torde kunna vinnas på detta sätt.

3.1.16 Stockholms sociala centralnämnd

Som framförts redan i inledningen anser socialförvaltningen att det är bra att begreppet vårdnad byts mot föräldraansvar. Vårdnad förväxlas ofta med begreppet vård. dvs. den (lagliga omsorgen om barnet. Förvaltningen ställer sig skeptisk till en gemensam vårdnad som i praktiken innebär gemensam vård dvs. ett växelvis boende hos föräldrarna med ideliga miljöbyten för barnet. Oftast är denna typ av gemensam vård en eftergift för föräldrarnas rättvisekrav och utgår ingalunda från barnets behov. Barnet skall självklart ha möjlighet att umgås med båda sina föräldrar även om dessa inte bor tillsammans men det får inte medföra att barnet skall vara bosatt på två håll.

Vid reformens genomförande är det viktigt med ordentliga informations- insatscr där bland annat innebörden i begreppet föräldraansvar förs ut så att den nuvarande otydligheten vårdnad/vård försvinner.

Bilaga 3

Prop. 1981/82:168 69

3.1.17 Göteborgs sociala central/tärnad

inledningsvis kan också nämnas att i utredningen föreslås en ändring av namnet föräldrabalken till barn— och föräldrabalken . likaså att begreppet vårdnad byts ut mot föräldraansvar.

Man kan ifrågasätta om utbytet av begreppet vårdnad mot föräldraansvar är lämpligt. För de flesta människor täcker ordet föräldraansvar så mycket mer och är inte någonting som kan tas ifrån en förälder genom beslut av domstol. 1 de allra flesta fall där föräldrar efter skilsmässa har beslutat att en av dem skall vara vårdnadshavare är det självklart att den andra fortfarande har kvar ett föräldraansvar. som man inte alls vill ifrågasätta. Att likställa begreppet vårdnad med ansvar känns därför stötande.

3.1.18 Botkyrka sociala centra/nämnd *

öze kapitlet i nuvarande föräldrabalk om vårdnaden skall enligt förslaget ha en helt ny rubrik. Om föräldraansvar. och en lagtext som förklarar dess innebörd. Begreppet redovisar på ett bättre sätt än vårdnad föräldrarnas ansvar för sina barn och får bedömas som en mer adekvat formulering, även om det i sak inte förändrar innehållet i begreppet vårdnad. Normalförhål- landet skall vara att föräldraansvaret gäller från barnets födelse och ej upphör förrän barnet uppnår 18 år.

3.1.19 Umeå sociala centralnämnd

Utredningens förslag att byta ut ordet "vårdnad" mot "föräldraansvar" förtydligar vad det är fråga om; föräldrarnas ansvar för barnet i den omfattning lagen anger. Innebörden i begreppet vårdnad har för många föräldrar varit svårtydd och förvirrande.

3.1.20 Ludvika sociala centra/nämnd

Att begreppet vårdnad bytes ut mot termen föräldraansvar anser vi vara en förändring till det bättre. Därigenom betonas ansvaret mer än rättigheten i förälderns roll.

Vi kan också bekräfta att det f. n. ofta sker_ en sammanblandning av termerna juridisk vårdnad. faktiskt vårdnad och samhällsvård. Ordet föräldraansvar kan bidra till att bilden i detta avseende klarnar.

3.1.2] Stockholms lärts landsting. förvaltningsutskottet

Se avsnitt 1.25 Hälso- och sjukvårdsnämnden.

3.1.2 Svenska kommunförbundet

Vidare stöds förslaget om att ersätta ordet vårdnad med ordet föräldra- ansvar dels för att undvika förväxlingar med ordet vård dels för att understryka att förälder har ansvar för sitt barn i den omfattning lagen anger.

Bilaga 3

Prop. l981/82:168 70

3.1 .23 Tjänstwnännens ('entra/organisation (TCO)

TCO stöder vidare ändringen av begreppet ”vårdnad" till "föräldraans-

'! var .

3.1 .24 C mira/organisationen SA CO/SR

Genom att i lagtexten föra in begreppet föräldraansvar täcker man förhållandet mellan föräldrar och barn på ett bättre sätt än hittills både ur juridisk och praktisk synpunkt.

3.1.25 Sveriges Socialdemokratiska K vinnoförbund (SSK F )

Se avsnitt 2.14.

3.1 .26 Sveriges advokatsamfund

Utredningen föreslår att det nuvarande begreppet vårdnad byts mot föräldraansvar. vilket enligt utredningens uppfattning bättre betonar föräld- rarnas ansvar för sina barn och råder bot på den begreppsförvirring som nu råder mellan rättslig vårdnad och faktisk vård.

Enligt samfundets mening är detta inte tillräckligt vägande skäl för att byta ut det invanda begreppet vårdnad.

Att förlora vårdnaden kan för en förälder kännas svårt nog. men att fråntagas sitt föräldraansvar vilket enligt utredningens förslag skall kunna förekomma kan upplevas som att hela egenskapen av förälder sätts i fråga. Begreppet vårdnad är betydligt mindre känsloladdat och provocerande. Det hör samman med vård. och det är trots allt lättare att acceptera att enbart (len ena föräldern skall ha hand om denna.

Samfundet vill sålunda avstyrka det föreslagna bytet av begreppet vårdnad mot föräldraansvar.

3.1.27 Sveriges domareförbund

Enligt utredningen bör uttrycket vårdnad ersättas med uttrycket föräldra- ansvar. enär detta på ett bättre sätt skulle framhålla båda föräldrarnas ansvar för sina barn även då föräldrarna bor åtskilda. Man skulle därigenom också undgå den svårighet många haft att skilja på begreppen rättslig vårdnad och faktisk vård.

Det är visserligen riktigt att uttrycken vårdnad och vård emellanåt skapat förvirring. Domareförbundet kan emellertid inte finna att större klarhet skulle vinnas genom användande av begreppet föräldraansvar. Ansvaret tillkommer i många fall någon som inte är förälder liksom man kan vara förälder utan att ha "föräldraansvar". Också den förälder som ej har del i vårdnaden har ett ansvar för sitt barn inte bara moraliskt utan också juridiskt i form av en principiell bidragsskyldighet. Utredningens förslag skulle — tvärtemot sitt syfte — kunna leda till att den förälder som ej har del i "föräldraansvaret" känner sig åsidosatt på ett sätt som skulle kunna inverka menligt på barnet. Det anförda ger enligt förbundets mening vid handen att förslaget ej medför några fördelar utan snarare inbjuder till nya svårigheter. Själva ordet föräldraansvar är dessutom längre. klumpigare och mindre

Bilaga 3

Prop. l981/82:168 71

nyanserat än ordet vårdnad. Med hänsyn härtill och då utredningen själv är av den uppfattningen att vårdnadsbegreppet betonar något positivt. nämli- gen omsorgen om och ansvaret för barnet. föreslår domareförbundct i första hand att det nuvarande begreppet bibehålls. 1 andra hand vill förbundet föreslå uttrycket vårdnadsansvar.

3.1.28 Föreningen Kommunal- och lan(lstingsanställda familjerådgivare (KLFR)

Vi tycker det är bra att begreppet vårdnad föreslås bli ersatt av föräldraansvar som bättre uttrycker föräldrarnas ansvar för sina barn.

3.1 .29 Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken. Östra sjukhuset, Göte- borg

Nomenklatutförändringarna som föreslås — barn- och föräldrabalk istället för föräldrabalk. föräldraansvar istället för vårdnad. överlämnande av barn istället för överflyttning m. m. — är i linje med försöken att öka respekten för barnet som individ.

3.1 .30 Svenska föreningen för barnpsykiatriska kuratorer

Det har varit svårt för allmänheten att skilja mellan begreppen "vårdnad" och "vård". "Föräldraansvar" anger på ett tydligare sätt än "vårdnad" att det handlar om juridiskt ansvar mer än praktisk vård. Det är värdefullt att lagtexten och utredningen tar upp vad föräldraansvaret innehåller av rättigheter och skyldigheter för barn och föräldrar. Utifrån denna uppräk- ning är det dock tveksamt hur förälder som bor på långt avstånd från sitt barn ska kunna utöva sitt föräldraansvar. fast den då har tryggheten att bli underrättad i viktiga frågor som gäller barnet.

3.1.3] Fosterhemmens Riksförbund (FR)

De nuvarande begreppen vårdnad och förmynderskap har diskuterats göras till gemensam funktion. men utredningen orkade inte lägga fram något sådant förslag. Däremot utbytes. utan någon innehållsmässig förändring. begreppet vårdnad mot föräldraansvar. eftersom uttrycken rättslig vårdnad och faktisk vård skapar begreppsförvirring.

3.1 .32 Rädda Barnens Riksförbund

Begreppet vårdnad. som är svårbegripligt. föreslås ersättas med föräldra- ansvar. Enligt vår mening är detta ett förtydligande som underlättar för många att förstå vad det innebär. Ord som verkställighet och överflyttning av barn föreslås försvinna och ersättas med överlämnande också en positiv förändring.

3.1.33 Föreningen Familj och Rätt ( FoR)

FoR ansluter sig till utredningens förslag att ersätta begreppet "vårdnad" med uttrycket "föräldraansvar".

Bilaga 3

Prop. l981/82zl68 72

3.1 .34 Riksförbundet Hertz och Skola. (RHS)

Beträffande. den övergripande terminologiska diskussionen vill RHS också tillstyrka utredningens förslag att begreppet vårdnad ersätts av begreppet föräldraansvar.

3.1 .35 Husmodersförbundet Hem och Samhälle

Beteckningen föräldraansvari stället för vårdnad är enligt förbundets åsikt bra. eftersom i ordet föräldraansvar kan läggas in hela ansvaret för barnet och inte bara det juridiska ansvaret.

3.2. F öräldraansvarets innehåll och varaktighet 3.2.1 Kammarrätten i Stockholm

Kammarrätten anser det värdefullt om föräldrabalken (FB) kompletteras med pösitiva bestämmelser som ger uttryck för barnets rätt till psykisk och fysisk omsorg. trygghet i förhållande till sina särskilda behov och förutsätt- ningar samt fostran. I likhet med ledamöterna Märta Fredrikson och Yvonne Hedvall anser kammarrätten dock att det aktuella kapitlet i balken även i fortsättningen bör inledas med bestämmelser om vem som har vårdnaden och vad detta innebär.

Med en sådan inledning faller de följande bestämmelserna naturligare ini det samlade mönstret (se t. ex. 6 kap. 4 5 i förslaget).

Om den föreslagna författningstexten:

6 kap. barn- och föräldrabalken

Som också har utvecklats i det föregående förordar kammarrätten att kapitlet utformas på sätt kommittéledamöterna Yvonne Hedvall och Märta Fredrikson har föreslagit.

3.2.2. Stockholms tingsrätt

6 kap. 1—8 5.5 BFB. I likhet med reservanterna Yvonne Hedvall och Märta ' Fredrikson anser tingsrätten att 6 kap. BFB bör inledas med bestämmelse. som betonar vikten av det ansvar förälder eller annan vårdnadsansvarig har gentemot barnet. Tingrätten kan biträda reservatcrnas förslag till utformning av 1 Ö. dock att ordet vårdnadsansvarig — i enlighet med vad som tidigare sagts — bör användas i stället för föräldraansvarig och att sista meningen avslutas med "... bästa. ge det omsorg. trygghet och förståelse".

Mot innehållet i övriga åå i detta avsnitt har tingsrätten ingen erinran. Tredje stycket i förslaget 6 & bör enligt tingsrättens uppfattning infogas som st 2 under 5 ä. I fråga om den i Så angivna bestämmelsen om föräldraan- svarets varaktighet -— vilken enligt tingsrättens förslag skulle ingå som ett led i bestämmelserna i l ä kan följande anmärkas. Enligt nuvarande bestäm- melser upphör vårdnaden därest barnet före 18 års ålder ingår äktenskap. Egen familjebildning före 18 års ålder torde numera åstadkommas i minst lika stor omfattning genom att barnet utan giftermål flyttar hemifrån för att leva tillsammans med en partner. Som utredningen funnit finns det skäl att

Bilaga 3

Prop. l9Sl/82:168 73

likställa dessa två grupper självständiga barn när det gäller föräIdraansvaret. Det förefaller tingsrätten av skilda skäl olämpligt att införa en bestämmelse om att föräldraansvaret upphör om barnet flyttar hemifrån för samboende. även om föräldraansvaret i dessa fall — liksom när det gäller gifta underåriga ofta är mycket uttunnat. [ lagtexten bör därför som utredningen förordat uttalas. att föräldraansvaret generellt gäller till dess barnet fyllt 18 år. Dock bör samtidigt i lagtexten eller i propositionen erinras om den rätt. som sedan gammalt tillkommer gift underårig att själv föra talan i sina personliga förhållanden i äktenskapsmål. Måhända bör också på lämpligt sätt erinran göras om att gift underårig har rätt inte bara att själv träffa avtal enligt föreslagna 6 kap. 75 BFB utan också ingå rättshandling enligt nuvarande 9 kap. 2 a & FB.

3.2.3. Malmö tingsrätt

Kapitlet om vårdnaden inledes i förslaget med en bestämmelse om barnets rätt till "omsorg. trygghet och förståelse". Enligt tingsrättens mening hör fraser av denna typ inte hemma i en lagtext. Man kan inte lagstifta om de känslor människor bör hysa för varandra. Stadgandet innefattar ingenting annat än en from förhoppning som beklämmande ofta torde komma att gendrivas av en motsträvig verklighet. Bestämmelsen har ingen praktisk betydelse och kan av naturliga skäl inte förses med sanktioner. Av dessa skäl och med hänsyn till stadgandets likheter i övrigt med en politisk slogan torde det snarast väcka misstro hos såväl jurister och andra professionella lagläsare som de fåtaliga personer utanför dessas krets som kan komma att läsa det. Någon annan psykologisk effekt torde det inte ha. Tingsrätten avstyrker därför förslaget i denna del.

De följande stadgandena (2 5-6 5) innebär enligt tingsrättens mening i stort sett inga förbättringar i förhållande till nu gällande rätt. som får anses ge ett koncist och begripligt besked om innebörden av vårdnadsbegreppet. Delvis är det fråga om självklarheter (t. ex. 6 &) som måste kunna intolkas även i de nuvarande bestämmelserna och som i varje fall inte behöver skrivas in i lagen. Tingsrätten finner det dock lämpligt att en erinran om betydelsen av barnets egna önskemål i fråga om dess utbildning intages i nuvarande 6 kap. 2 5. Detta torde kunna ske genom en enkel omredigering av stadgandet, t. ex. genom att efter orden "barnets anlag" inskjutes "och önskemål". Med detta undantag avstyrkes förslaget i dessa delar.

Tingsrätten delar utredningens uppfattning om det önskvärda i att ändra bestämmelsen om barns rätt att sluta arbetsavtal och tillstyrker förslaget i detta hänseende.

Hänvisningar till S3-2-3

3.2.4. Länsrätten i Göteborgs och Bohus län

Länsrätten delar i allt väsentligt de uppfattningar som utredningen för fram i detta aVsnitt. Det är viktigt att barnets rättigheter och de skyldigheter som föräldraansvaret medför kartläggs och kommer till uttryck i lagtext. Det kan dock enligt länsrättens uppfattning ifrågasättas om det är meningsfullt att i lagtext införa skyldigheter som det inte finns någon som helst möjlighet att övervaka. Länsrätten avser närmast utformningen av bestämmelsen i () & om skyldighet för föräldraansvarig att samråda med barnet. Det är självklart att ett sådant samråd bör förekomma. men det uppnår man inte genom att införa en lagregel om det.

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 74

3.2.5. Domstolsverket

lsyfte att särskilt betona det ansvar vårdnaden innebär kunde 6 kap. barn- och f("iräldrabalken (BFB) inledas på följande sätt.

l & Barn står under vårdnad av bägge eller den ene av sina föräldrar eller av annan person till dess barnet fyllt l8 år eller ingått äktenskap.

Zs' Den som har vårdnaden ansvarar för att barns rättigheter enligt 3—5 åå tillgodoses (motsvarar 1—3 åå i förslaget).

3. 2. 6 Socialstyrelsen

Bestämmelserna om föräldraansvarets innehåll föreslås få en delvis ändrad ufornming. Bl. a. uttrycks barns behov av psykisk omsorg som en rättighet för barnet i stället för en skyldighet för föräldrarna. Med hänsyn till bestämmelsens placering är det givet att den i första hand riktar sig till föräldrarna. Socialstyrelsen tillstyrker bestämmelsens innehåll och utform- ning.

Utredningen föreslår vidare att barnet med stigande ålder och mognad skall få ett ökat inflytande på sina personliga angelägenheter. [ vissa hänseenden föreslås också en vidgad självbestämmanderätt för barnet. t. ex. vad gäller möjligheterna att ingå arbetsavtal. [ ett visst avseende har emellertid utredningen helt avstått från att ta ställning. Det gäller frågan när barnet själv skall få bestämma om medicinska ingrepp och behandlingar.

F. n. får det anses som mycket oklart vad som gäller i detta avseende. Den unge kan redan före lx års ålder i viss utsträckning vägra att genomgå medicinska åtgärder utan att föräldrarna eller samhället kan lägga sig i detta. En sådan situation finns t. ex. beskriven av Bramstång i hans uppsats "Farlig för eget liv eller vårdslösande av den egna hälsan en lucka i barnavårds- lagen" i publikationen Uppsatseri socialförvaltningsrätt. Viss speciallagstift- ning kan också lägga hela ansvaret för ett medicinskt ingrepp på den unge. En sådan lagstiftning är abortlagen. Ingen annan än kvinnan oavsett hennes ålder kan bestämma om abort skall ske. Endast om kvinnan inte kan avge ett giltigt samtycke. skall hennes uttalade mening inte beaktas. Detta medför emellertid att aborten inte kan genomföras. eftersom ingen annan kan besluta på hennes vägnar. .

Även andra medicinska ingrepp eller åtgärder torde ibland förutsätta samtycke från den unge för att kunna genomföras. Som villkor gäller emellertid att det är den unges EGEN vilja. som kommer till uttryck i hans uttalande. samt att den unge uppnått viss ålder. Det hade varit värdefullt om utredningen haft möjligheter att närmare analysera denna fråga och lägga fram förslag hur man bör förfara om den unge inte vill få genomförd åtgärd eller behandling. som är av betydelse för hans liv eller hälsa. och från vilken ålder den unge i princip bör få ha bestämmanderätt över sin egen kropp.

3.2.7. Länsstyrelsen i Sft'K'kllOIHM' län

Tänkesätten bakom (» å. som föreskriver samråd med barnet i personliga angelägenheter och att barnet skall ha rätt till självbestämmande. har i utredningen beskrivits på ett utmärkt sätt. När man tar del härav släs man av en ("tiiskan att information i dessa angelägna frågor genom föräldrautbildning eller på annat sätt skall föras ut till personer med föräldrrmnsvar och andra. som har befattning med barn. Det blir eljest fråga om en kunskap endast för initierade.

Bilaga 3

Prop. l981/82zl68 75

3.2.8. Barnavårdskonsuletzten i Jämtlands län Några synpunkter på barns behov

Jag vill i anslutning till detta kapitel uttrycka min stora tillfredsställelse över att utredningen har som utgångspunkt att försöka ange barns behov. Det hade varit önskvärt att även socialutredningen i sina betänkanden och i den följande propositionen velat behandla barnavårdsfrågorna utifrån ett barnens—behov-tänkande. Detta kap. serjag som det centralai betänkandet. l olika avsnitt hänvisas till kap. 4 varför jag gärna skulle se en starkare betoning av kapitlets betydelse.

De grundläggande behov som utredningen anger anser jag väl överens- stämma med vad barn har rätt att få tillgodosett. men jag saknar en starkare skrivning om att barn har rätt att få bli fostrade till självständiga individer.,

Utredningen anger att den bl. a. har haft som mål att lagen klart bör ge uttryck för barnens behov och deras rätt att utveckla sin personlighet. Trots detta finner jag att det generellt är svårt att omvandla de grundläggande behoven till den i BFB 6: I—8 föreslagna lagtexten och vice versa. Jag efterlyser en bättre överensstämmelse vad gäller det direkta ordvalet.

[ kapitlet anges att man med begreppet förälder avser biologisk förälder. adoptivfi'irälder. fosterft'irälder även sotn den eller de som eljest varaktigt har barnet i sin vård. ] lagtexten fastslås endast den eller de föräldraansvarigas skyldighet att tillgodose barnens behov.

Var finner vi några skyldigheter för fosterföräldrar eller för den eller de som eljest varaktigt har barnet i sin värd att tillgodose några av barns grundläggande behov? Fosterföräldrar eller motsvarande bör på samma sätt som föräldraansvariga vara skyldiga att tillgodose vissa av de i kap. 4 angivna behoven. Härär önskvärt med en koppling till socialtjänstlagen och'LVU. Se vidare avsnitt 4.ll Umgängesrättens omfattning m. m.

Förälder och föräldraansvarig

[Vissa fall anförtros enligt gällande rätt vårdnaden till en särskilt förordnad förmyndare. Barnet har i dessa situationer inte sällan vistats i fosterhem. blir kvar i fosterhemmet. medan vårdnadshavaren förblir en utomstående person som inte har barnet hos sig. Enligt min uppfattning är det riktigare som utredningen anser att till förält'lraansvarig utse en person som verkligen kan bli en bra ersättningsförälder för barnet.

Utredningens resonemang om att dela på funktionerna föräldraansvarig och förmyndare förstår jag däremot inte riktigt. Jag kan inte tänka' mig så många situationer där det måste anses befogat med en f("iräldraansvarig och en annan som fi'irmyndare. Tänkbara situationer kan vara när barnet har en stor förmögenhet. eller är involverat i omfattande ekonomiska transaktio- ner.

llur gör man klart att föräldraansvaret innebär förmyndarskap även när man överflyttar det på annan person? Skall man alltid räkna med att föräldraansvaret endast innefattar vad som anges i BFB (): l—S och att f("irmyndarskapet ligger kvar där det fanns före förändringen”? Begreppet förmyndare behandlas i FB 9—10 kap.. emedan BFB (» kap. enbart talar om förältlraansvaret. Utgångspunkten bör enligt min mening vara att föräldra— ansvaret även i dessa situationer skall (liksom när förälder är föräldraansva-

Bilaga 3

Prop. l981/82zl68 76

rig) innefatta en förmyndares funkton. Utredningens skrivning på denna punkt bör nog bli föremål för ett klargörande. även om specialmotiveringen till BFB 6:9 ger en viss ledning. "Denne (ft".iräldraansvarige) måste inte nödvändigtvis vara även barnets förmyndare....”.

[ specialmotiveringen till BFB 6z9 anges vidare att föräldraansvaret föreslås kunna anförtros flera personer. t.ex. fosterföräldrar. i stället för som i dag en person. Lagtexten säger "annan person". varför jag finner den missvisande på denna punkt. Förslaget i sig är positivt.

Fi'iräldraansvarets innehåll och varaktighet

Det innehåll som utredningen vill ge föräldraansvaret finner jag vara välbetänkt. På några punkter vill jag dock kommentera förslaget.

Utredningen föreslår att bestämmelserna i FB 6 kap. om fi'iräldrarnas ansvar för barnets uppehälle kan utmönstras. Då det ju fortfarande. trots de modifieringar som skett rörande gränsen mellan samhällets respektive förält'lrarnas ekonomiska ansvar. i första hand är föräldrarna som svarar för barnens uppehälle har jag svårt att förstå varför detta inte förtjänar att bli omnämnt i BFB 6 kap. Enligt min mening bör i BFB 6 kap. göras en hänvisning till BFB kap. 7.

Utredningen anser inte att någon särskild bestämmelse om integritets- skydd för barnet behövs. Man exemplifierar integritetskränkande handling med öppnande av barns brev. avlyssnande av deras telefonsamtal m.m. Utredningen menar att integritetsskyddet får anses ligga i att föräldraansva- rig skall se till att barnets behov av omsorg. trygghet och förståelse tillgodoses. Jag saknar här en koppling till begreppet "annan kränkande behandling" i BFB 6:2.

I avsnittet som behandlar medbestämmanderätt för barnet skriver utredningen "rent allmänt bör föräldrarna vid utövande av föräldraansvaret i möjligaste mån försöka tillgodose barnets bästa". Är det inte en självklarhet att föräldrarna alltid skall försöka tillgodose barnets bästa vid utövandet av föräldraansvaret?!

Hänvisningar till S3-2-8

3.2.9. Skalöverstyrelsen (SÖ)

SÖ ser med tillfredsställelse att förslaget till barn—och föräldrabalk inleds med bestämmelser om barnets rätt till fysisk och psykisk omsorg. trygghet. förståelse för sina särskilda behov och förutsättningar samt fostran och utbildning. 2 så har dock fått en formulering som enligt SÖ:s mening kan ge ordet fostran en negativ klang. Eftersom fostran är något positivt kan kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling inte vara en del eller ett led i fostran. SÖ föreslår därför att ordet "men" i 2 & utbyts mot "och" varigenom ?. 5 skulle få följande lydelse: "Barn har rätt till fostran och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behand- ling".

SÖ vill i anslutning till formuleringen i denna paragraf peka på de kulturkollisioner som kan uppstå för vissa invandrarfamiljer när det gäller uppfostringsmetoder. Tvåspråkig social eller psykologisk expertis kan hjälpa och stödja dessa familjer i sådana situationer.

l 7 så sägs att barn som tagit arbete med samtycke av den som har fi.")räldraansvaret får. när han fyllt lö är. säga upp avtalet. SÖ anser att det är lämpligt att barnet både skall ha fyllt 16 är och ha fullgjort sin skolplikt för att själv få säga upp ett avtal om arbete.

Bilaga 3

Prop. l981/82zl68 77

SÖ vill särskilt understödja utredningens förslag (s. 68) om att föräldra- ansvaret inte i något fall skall upphöra förrän barnet fyllt 18 år. Detta är viktigt för att tillförsäkra barnet den totala trygghet det har rätt till att känna även under tonåren. Det gäller bl. a. det stöd barnet behöver för att skaffa sig utbildning och inför inträdet i arbetslivet. Föräldrarnas ansvar för sina tonåringars levnadsmönster. t.ex. alkoholvanor. blir också tydligare om föräldraansvaret gäller till dess barnet fyllt 18 är.

3.2.]() Stockholms universitet, juridiska fakultemzämnden Barnets bästa

Hur förhållandet mellan föräldrar och barn bör fungera är behandlat i regler om innebörden av vårdnaden. Hur förhållandet har fungerat och kan väntas fungera i framtiden skall prövas i vårdnadsmål enligt den lagtekniska lokutionen barnets bästa.

Utredningen har föreslagit normer för förhållandet mellan barn och föräldrar i 1—7 åå. Bl. a. har man framhållit barnets behov av omsorg. trygghet och förståelse samt behandlat frågor om föräldrarnas bestämman- derätt och barnets rätt till själv-och medbestämmande. Vad gäller regler för prövning av hur det förhållit sig i ett konkret fall och prognosställande har man föreslagit en "redaktionell" förändring av lagtexten. Lokutionen barnets bästa skulle anges endast i en paragraf med hänvisning för tillämpning i samtliga mål om "föräldraansvar". Härigenom har man åstadkommit ett förslag som även innebär en bevisrättslig förenkling. De nu gällande olika styrkekraven på bevisning om barnets bästa i olika typer av värdnadsmål skulle automatiskt falla bort. Detta synes innebära att domstolarna bör söka det bästa tänkbara alternativet för barnet utan att ge föräldrarna företräde vid konkurrens med utomstående. Ändringen skulle om den gick igenom få stor betydelse och förslaget innehåller väsentligen något mer än en redaktionell ändring.

Av motiven framgår att utredningen tillmätt samma omständigheter betydelse vid diskussion om tolkning av begreppet barnets bästa som vid angivande av barnets behov som exempel på "föräldraansvarets innebörd". Fakultetsnämnden anser att denna tanke bör komma till uttryck i lagtexten. Detta kan ske mycket enkelt genom en hänvisning i 18 & att domstolen vid bedömning av frågan om vad som är "barnets bästa" skall söka ledning av innehållet i reglerna i 1—7 åå. Domstolarna skulle i enlighet härmed i varje konkret fall pröva exempelvis hur barnets behov av "omsorg trygghet och förståelse" tillgodosetts och kunde tänkas bli tillgodosett i framtiden av vardera föräldern.

Genom att i lagtext ge en dylik hänvisning skulle man förse reglerna om "ft'irz'ildraansvar" med en typ av sanktioner och därigenom förstärka den "attitydpåverkande" effekten. Det framstår som angeläget att framhålla denna effekt därför att utan en sådan kan en lagstiftning om barnets psykiska behov framstå som meningslös.

3.2.1] Uppsala unit-'ersitct. juridiska fakttltctsnämndcn

Utredningen föreslår att 6 kap. skall inledas med fyra paragrafer i vilka barnets rätt till omsorg m. m. och föräldrarnas skyldigheter härvidlag anges. Fakultetsnämnden instämmer i lämpligheten av att en målangivelse för

Bilaga 3

Prop. 1981/82:168 78

vårdnaden sker i lagtexten. Det blir emellertid en något katekesliknande uppräkning att låta innehållet i barnets rätt fördelas på tre olika lagrum. Vad som sägs i dessa hänseenden skulle enligt nämndens mening med fördel kunna sammanföras i en enda Iz'tgparagraf.

3.2.12. Uppsala universitet. statsvetenskapliga institutionen

Utredningen om barnens rätt hari uppdrag att undersöka i vilka fall och på vilka sätt barns rättsliga ställning bör stärkas. Uppgiften är att kartlägga problemområdet och ange vilka lagändringar som kan komma i fråga. [ det här aktuella betänkandet behandlas reglerna om vårdnad, umgängesrätt och överflyttning av barn. Ett förslag till ändrade lagbestämmelser lämnas. Vidare presenteras några tänkbara alternativa förslag. Från statsveten- skapliga utgångspunkter kan vi emellertid inte finna att vi har speciell sakkunskap att förmedla vad gäller utredningens problemområde. Det förefaller i stället vara jurister och beteendevetare som tillför området kunskap.

Vi vill emellertid göra en kommentar i anslutning till föräldraansvarets innebörd. 3—4 åå 6 kap. i författningsförslaget till ny barn- och föräldrabalk. I 3 & anges att barn har rätt till utbildning som motsvarar dess önskemål. behov av förutsättningar. "klä ålägger föräldrarna att bevaka barnets rätt enligt 3 5. . '

Vad utredningen inte tagit upp till behandling är samhällets roll i utbildningsväsendet. Det synes emellertid väsentligt att ta upp till granskning konsekvenserna vad avser barnets rätt och föräldraskyldigheten inom området. Samhället har åtagit sig att svara för utbildningsväsendet både vad gäller resurser och tillgång på utbildningsplatser. Att överföra en del av detta åtagande till f("iräldraskyldighet innebär en ändrad målsättning från stats- makternas sida. Vår slutsats blir därför att vid utformningen av de nämnda paragraferna bör beaktas samhällets åtagande i fråga om utbildning ställt i relation till den eventuella föräldraskyldigheten.

3.2.13. Högskolan i Örebro

Det kan naturligtvis råda delade meningar om vilka av de rättigheter som bör tillkomma barn som uttryckligen ska anges i lagtexten. Den inledande bestämmelsen i (1 kap. uttrycker allt nog väl de allmänna krav som barn bör kunna ställa oavsett vilka rättigheter det rör sig om. Styrelsen anser att man. som utredningen gör. särskilt bör peka ut barnets rätt till fostran och utbildning.

Rätten att bo hos föräldrarna

Frågan är dock om inte ytterligare en specialbestämmelse bör införas. som uttrycker barns rätt att bo hos de personer som bär föräldraansvaret. Någon av de föräldraansvariga bör alltså. typiskt sett. ha någon del i den faktiska vården av barnet. En sådan bestämmelse förefaller naturlig med hänsyn till innebörden av reglerna i 14och 15 ss om överflyttnad av föräldraansvaret till ' annan än en biologisk förälder och den vikt som fästs vid rätten för barn till umgänge med personer som är betydelsefulla för det.

Då föräldraansvaret bärs gemensamt och föräldrarna inte sammanbor får det inte bli så att fi:"träldrarmt tror. att det gemensamma ansvaret medför att

Bilaga 3

Prop. 1981/82:168 79

barnet ska bo ungefär lika lång tid hos vardera föräldern. Regeln bör emellertid kunna formuleras så att misstag av den typen undviks.

Regeln måste också innehålla en reservation för de fall barnet inte kan få bo hemma t. ex. i samband med att samhället funnit det nödvändigt att bereda barnet särskild vård. eller att barnet måste vistas på sjukhus eller annan vårdinrättning.

Den skulle kunna införas som en ny 4.5 och lyda: "Om inte särskilda omständigheter omöjliggör det. har barn rätt att bo hos någon av de personer som bär föräldraansvaret och rätt till umgänge med föräldraansvarig som barnet inte bor hos".

För att ytterligare stryka under denna barnets rätt bör 6 & förses med ett nytt stycke av följande lydelse: "lnnan föräldraansvarig beslutar att bara mer varaktigt ska bo hos annan bör samråd ske med socialnämnden".

En reglering av detta slag står i god överensstämmelse med socialutred- ningens önskemål (se SOU 1977z4ll s.?t)9 f").

3.2.14. Familjelagssakkunniga

Mot det sätt på vilket. utredningen vill lagfästa innebörden av föräldraan- svaret har vi ingen erinran. Såvitt avser föräldraansvarets varaktighet föreslår vi dock att orden"från barnets födelse"i6 kap. 8 åbalkförslaget får utgå. Denna begränsning finns inte i nuvarande lag och torde vara obehövlig. Vidare vill vi när det gäller förslaget att föräldraansvaret skall oinskränkt gälla till dess barnet fyllt 18 år och alltså inte längre upphöra om barnet innan dess ingår äktenskap anföra följande.

Det är rimligt att utgå från principen att föräldraansvaret består till dess barnet fyllt 18 år. 1 stigande grad måste dock bara i en ålder som närmar sig denna gräns ha rätt att själv bestämma i personliga angelägenheter. något som särskilt kan bli aktuellt då barnet flyttat hemifrån. Man kan jämföra med vad som gäller om barnets rätt att i en sådan situation själv ingå rättshandlingar enligt FB 9 kap. 2a &. Motsvarande befogenheter då det gäller rätt att bestämma i personliga angelägenheter synes icke ha kommit till ett riktigt uttryck i 6 s då där sägs att den föräldraansvarige skall "ge" barnet en sådan rätt. Bestämmelsen bör omformuleras så att därav klart framgår att denna rätt med stigande ålder och mognad verkligen tillkommer barnet.

Sedan gammalt gäller den oskrivna principen att en make som är underårig detta till trots äger själv föra sin talan i äktenskapsmål såvitt avser rent personliga förhållanden. Med denna princip har stämt väl överens att vårdnadsanst-aret upphört vid den underåriges gifte. l sak bör givetvis fortfarande gälla att den underårige själv förutsatt att han eller hon över huvud är [art.wcessbehörig har att bestämma exempelvis om ansökan om äktenskapsskillnad skall inges eller om andra makens ansökan därom skall medges eller bestridas. Att till förebyggande av missförstånd om innebörden av den föreslagna bestämmelsen om föräldraansvarets varaktighet ta in en särskild föreskrift om talerättcn i GB är en lösning som tidigare avvisats (se NJA ll 1916 s. 255 ff). En strävan synes för övrigt numera vara att samla bestämmelser om verkan av omyndighet i FB (jfr upphävandet av GB 15 kap, 3 &. prop. 19741142 s. 192).

Utredningen för emellertid själv ett utförligt resonemang om den med stigande ålder och mognad allt större självbestämmanderätt som bör tillkomma barnet i frågor som rör dess person (5. 2. 2. 5). Vidare kritnstaterar utredningen i samband med den fi.")reslagna betämmelsen om föräldraansva-

Bilaga 3

Prop. 1981/82:168 80

rets varaktighet. att det sedan barnet flyttat hemifrån på grund av äktenskap eller samboende kommer att röra sig om ett mycket uttunnat föräldraansvar och att vad som kommer att finnas kvar blir vissa beståndsdelar som har betydelse för barnets välfärd och framtid. t. ex. att tillgodose barnets rätt till utbildning (s. 68). Mot den bakgrunden tror vi det vara tillräckligt om det i propositionen görs uttalanden av den innebörden att talerätt i äktenskapsmål angående rent personliga förhållanden är något som klart faller under barnets självbestämmanderätt enligt det föreslagna andra stycket i 6 .5.

Reservation av ledamoten lngrid Sundberg:

Enligt min mening är det mycket viktigt att föräldrarnas ansvar för barnet betonas. Även om utredningen i motiven är inne på samma tanke. har lagtexten i förslaget inte fått en utformning som tillräckligt tydligt framhäver detta ansvar. Jag anser att 6 kap. i balkförslaget bör inledas med en bestämmelse som slår fast att ansvaret för barnet åvilar dess föräldrar.

3.2.15. Malmö sociala centra/nämnd

Enligt nuvarande lagstiftning gäller vårdnaden till dess barnet fyllt 18 år eller dessförinnan ingår äktenskap. Alltfler ungdomar väljer att sammanbo utan att gifta sig. I dessa fall har föräldrar kvar ansvaret för barnets välfärd och framtid. Utredningen anser att barns villkor skall vara likställda vare sig de ingår äktenskap eller ej. Man föreslår därför att föräldraansvaret skall gälla till dess barnet fyllt 18 år. Detta är alltså en utvidgning av förälders skyldigheter i positiv riktning för att likställa barns villkor.

3.2.16. Botkyrka sociala centralnämnd Barnet skall bestämma mera

Barnets medbestätnmanderätt i för barnet väsentliga frågor skall öka i takt med dess utveckling. mognad och stigande ålder. Utredningen föreslår en del smärre ändringar. Barnet skall fortsättningsvis ha rätt att själv ingå avtal om förvärvsarbete. efter att ha fått föräldraansvariges samtycke. Efter fyllda 16 år kan även barnet själv häva ett sådant avtal och ingå ett nytt vad gäller arbete av liknande slag. En annan ändring gäller. att barn som före 18 års ålder flyttar samman med annan skall jämställas med barn som före 18 års ålder ingår äktenskap vad avser dess förhållande till föräldraansvaret. Utredningen har i det här avsnittet uttryckt sig synnerligen oklart. Det kan inte vara utredningens mening att en tonåring kan genom ett sammanboen- deförhållande utom hemmet undandra sig föräldrainflytandet. Utredningen menar att barn som utan att gifta sig flyttar ihop sakligt sätt befinner sig i samma situation som barn som ingår äktenskap . F.nligt nuvarande lagstiftning kan barn under 18 år inte ingå äktenskap utan tillstånd från länsstyrelsen ( Giftermålsbalken 211). I samband härmed företas viss utredning om lämplighet innan tillstånd beviljas. Om föräldraansvaret skall upphöra vid sammanboendeförhållanden kan ifrågasättas om inte samma regler bör gälla. Det finns knappast enligt socialkontorets uppfattning några vägande skäl för att Iagstiftningsvägen underlätta sammanboende under äktenskapsliknande former för ungdomar under 18 år. Utredningen nöjer sig med att konstatera vad den har för uppfattning. men anvisar inte på vilket

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 81

sätt den skall få praktisk användning. Det är av synnerlig vikt att utredningen preciserar sig i denna fråga.

3.2.17 Ludvika sociala centralnämnd .

Utredningens överväganden kring föräldraansvarets innebörd barnets grundläggande behov etc. finner vi vara väsentliga. En lämplig avvägning mellan föräldrars och barns ställning synes ha skett i den föreslagna lagtexten.

När det gäller bestämmelserna om samrådsförfarande i 6 & BFB. torde i vissa fall komplikationer kunna uppstå och medföra osäkerhet hos föräld- rarna om vilken hänsyn som skall tas till barnens egna ståndpunkter.

Detta torde dock balanseras av huvudregeln i 5 & BFB om föräldrars principiella skyldighet att bestämma över barnens personliga förhållan- den.

I sådana sammanhang torde möjligheten till kontaktperson vara en hjälp för den enskilde föräldern.

3.2.18. Stockholms läns landsting. förvaltningsutskottet

Omsorgsnämnden

Betänkandet med avseende på de psykiskt utvecklingsstörda

Alla barn har vissa grundläggande behov och alla barn har rätt att få dessa tillgodosedda. l betänkandet anger utredarna nio behov som grundläggande i den meningen att deti första hand är sådana som föräldrar, eller de som eljest varaktigt har barn i sin vård. bör tillgodose.

— Barn behöver omvårdnad och skydd Barn behöver människor som de kan ta emot kärlek av och ge kärlek till — Barn behöver ett stabilt och varaktigt förhållande till föräldrar — Barn behöver utvecklas i en miljö som tillgodoser dess behov av stimulans Barn behöver föräldrarnas hjälp med att sätta gränser för sitt handlan- de Barn måste få känna att de behövs och att de får ta ansvar — Barn behöver få påverka sin situation Barn behöver efter hand frigöra sig från sitt beroende av föräldrarna Barn har behov av samhörighet med båda föräldrarna även om dessa är i konflikt med varandra

Det utsågs klart att också de företrädare för samhället som har att ta ställning till barns framtid måste ta hänsyn till dessa behov vid sina överväganden och beslut. Vi vill kraftigt understryka detta. Inte minst är det viktigt när det gäller psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar.

När det gäller utvecklingsstörda förekommer det att den som har vårdnaden om barnet i rättslig mening tvingas lämna över den faktiska vården till annan t. ex. fosterföräldrar, elevhems-personal. Vi vill i det här sammanhanget speciellt framhålla vad utredningen säger om barnets behov av en mot insyn skyddad sfär. "'Vi finner det angeläget — för att barnet skall kunna utveckla en sund självkänsla att det åtnjuter ett rimligt integritets-

6 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr. [68

Bilaga 3

Prop. 1981/82:168 82

skydd gentemot föräldrarna". (Med föräldrar avses här även "ersättnings- föräldrar"").

Begreppet vårdnad innebär enligt gällande rätt en sammanfattning av olika rättsliga skyldigheter och befogenheter som gäller i förhållande till barn. Man har alltså att skilja på rättslig vårdnad och faktisk vård, vilket lätt skapar begreppsförvirring. Bl. a. därför föreslår utredningen att uttrycket vårdnad i lagen ersätts med uttrycket föräldraansvar. Enligt gällande rätt knyts föräldraansvaret till särskilt förordnad förmyndare om föräldrarna inte kan eller skall ha detta ansvar. Vi delar utredarnas uppfattning. att det många gånger vore mer ändamålsenligt att till föräldraansvarig för barnet i dessa situationer utse en person. som kan förutsättas vara en bra ersättningsföräl- der för barnet, till särskild förordnad föräldraansvarig.

(Detta innebär sälunda att barnet kan ha såväl förmyndare förordnad enligt bestämmelserna i 11 kap. FB . som särskild förordnad föräldraansva- rig).

Visserligen skall förmyndaren enligt lagen även sörja för myndlingens person. men utredarna menar att detta inte har en tillräckligt framstående plats i förmyndarens faktiska sysslor.

Vi tror att detta är riktigt. även om den förordnade förmyndaren självfallet många gånger kan vara lämplig att handha även uppdraget som föräldraan- svang.

Sc även avsnitt 1.25 Sociala nämnden

3.2.19. Moderata Kvinnoförbimder (MKF) Barnets rätt till fysisk och psykisk omsorg

Samhället har i stor utsträckning gått in med ekonomiskt stöd för att underlätta för föräldrarna att skapa goda förutsättningar för att ge barnen en god uppväxt. MKF delar uppfattningen. att samhället har ansvar för att utjämna skillnaderna mellan barns ekonomiska förutsättningar. Förbundet vill emellertid i det sammanhanget betona. att det enskilda föräldraansvaret varken bör eller kan föras över på samhället. Samhället kan enbart i nödsituationer ersätta den enskilde förälderns ansvar för sitt barn. Lagstift- ning och ekonomiskt stöd måste hela tiden vara baserat på medvetenhet om detta faktum.

Det känns väsentligt att barns rätt slås fast i den kommande lagstiftningen. I likhet med vad som anförts i reservation av Yvonne Iledvall och Märta Fredrikson anser MKF att 6 kap. l ä BFB skall innehålla föreskrift om såväl föräldraansvar som barnets rätt.

MKF vill understryka vikten av att invandrare ges möjlighet att till sina barn föra vidare sina egna traditioner och sin egen kultur. Det är väsentligt för barns trygghet och självförtroende att de får känna att deras egna värderingar och traditioner har ett värde också — och kanske i synnerhet — i det nya. främmande landet.

Det är emellertid lika väsentligt att lagstiftningen utformas så att det klart framgår att i fall då den främmande kulturen hyser värderingar. som går emot våra grundläggande värderingar. exempelvis förespråkar aga i uppfostran eller i övrigt omfattar kulturella riter. som är oförenliga med vår uppfattning om barns. och människors. integritet. typ omskärelse etc.. det svenska synsättet bör prägla fostran.

Medbestämmanderätt för barnet

Bilaga 3

Prop. 1981,'82:168 83

Tveklöst är det så att ett ansvar som är avpassat efter barnets individuella mognad och förmåga leder till självständighet och ansvarskännande. Innebörden i medbestämmanderätten måste vara att barnet skall ha möjlighet att i förhållande till mognad och övriga individuella förutsättningar öva inflytande över beslut som rör dess person.

3.2.20. Centerns Kvinnoförhund ( CKF)

Barn har rätt till omsorg. trygghet och förståelse. vilket står inskrivet i 1 5 i förslaget till barn- och föräldrabalkens6 kap. om föräldraansvar. Däremot säger denna text ingenting om vem som har ansvaret för att ge barnen omsorg. trygghet och förståelse. Eftersom föräldraansvaret är en grundtanke i betänkandet bör det också framgå i första paragrafen. CKF ställer sig därför bakom Märta Fredriksons och Yvonne Hedvalls reservation. Föräldrarna kan aldrig frånsäga sig sitt ansvar.

Som vi tidigare framhållit har barnet också rätt att bestämma om sin egen situation och att ta ansvar. Detta är en del i den mänskliga integriteten som alla har rätt till. Barnens rätt att ta ansvar måste anpassas efter dess ålder och är en del av de behov barn har utöver de grundläggande att få mat. kläder och sömn. Barn har också många andra behov. som betänkandet beskriver.

Många invandrare i vårt land har p. g. a. sin kulturbakgrund en annan syn på barnuppfostran. De konflikter som kan uppstå i detta sammanhang måste särskilt beaktas. så att invandrarbarnens bästa tillgodoses. utan att deras relationer till föräldrarna och deras kulturella bakgrund försämras.

3.2.2] Moderata Ungdomsförhundet

Ändringen av föräldrabalkens namn betonar hela familjens betydelse. Detta återkommer också helt riktigt när utredningen beskriver föräldraan- svaret. Att föräldrarna är de som bär huvudansvaret för sina barn och deras behov måste vara självklart. Likaså att de samrådet med barnen allt efter barnens ålder och förutsättningar. stämmer väl överens med vår syn på familjen. Först när det finns risk för att familjen inte längre kommer att fungera bra åvilar det personer utanför den att träda in. Vid sådana tillfällen ställs stora krav på att den "utomstående" verkligen griper in. Vi avvisar därmed utredningens förslag till inledning av balken. vilket inte inrymmer något klarläggande av föräldrarnas ansvar. till förmån för reservation av Yvonne Hedvall och Märta Fredrikson.

3.2.22. Sveriges advokatsamfund

Samfundet ifrågasätter lämpligheten av att i lagtext ta in en sådan allmän rättighetskatalog. som utredningen föreslår i 6 kap. 1—6 55. Även formellt har dessa bestämmelser fått en olämplig utformning. Den föreslagna (vä utgör ett klart exempel härpå. Enligt samfundets mening bör denna del av lagtexten under alla förhållanden omarbetas. så att lagreglerna får en klarare och mer verklighetsanpassad utformning.

3.2.23. Sveriges domareförbund

Det föreslagna kapitlet om föräldraansvar inleds med bestämmelser om ansvarets innebörd. innefattande bland annat viss med- och självbestäm-

Bilaga 3

Prop. 1981/82:168 84

manderätt för barnet i personliga angelägenheter samt rätt att med föräldraansvarigs samtycke — själv sluta arbetsavtal. Bestämmelserna torde överensstämma med hur det numera i de flesta fall fungerar i praktiken och föranleder inte någon erinran.

3.2.24. Svenska Läkaresällskapet Föräldraansvar

Under denna rubrik påpekar utredningen, att föräldrars rätt att bestämma över sina barn ej bör gälla oinskränkt. såsom nuvarande lagstiftning anger. "Barnet bör mycket tidigt ges möjlighet att få påverka sin situation i egna angelägenheter för att på så sätt vänja sig vid att fatta beslut och stå för dess följder." Denna formulering anser Sällskapet vara mycket olycklig. Det torde vara orimligt att ställa sådana krav på barnet och särskilt då "stå för dess följder”.

3.2.25. Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare (KLFR)

Vi är tveksamma till ordet samråda i paragraf 6 första stycket. Det handlar inte om ett beslutsfattande där barnet är på jämställd nivå utan beslutsan- svaret är föräldrarnas. Dock bör dessa väl beakta barnets synpunkter. Barn bör t. ex. aldrig pressas till att välja mellan föräldrarna i en skilsmässositua- tion. något som tydligare bör framkomma i själva lagtexten.

3.2.26. Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken. Östra sjukhuset. Göte- borg

Innebörden av föräldraansvaret är i stort sett detsamma som nuvarande för vårdnad med den viktiga nyheten att en skyldighet skall finnas för föräldrarna att samråda med barnet i angelägenheter som rör dess personliga förhållanden. Uttrycket "personliga förhållanden" kommer säkert att ges mycket skiftande innebörd. men torde också vara svårt att precisera närmare. Det viktigaste är dock att hänsyn till barnets åsikter skall tagas. Tveksamheten att fastslå åldersgräns på grund av att barn mognar så olika förefaller ologisk. då man på annat håll i förslaget fastslår en bestämd åldersgräns ("15 år eller motsvarande mognad"). Med en åldersgräns för medbestämmande från 7 års ålder eller motsvarande mognadsgrad (som finns i norsk lagstiftning) skulle diskussioner på denna punkt kunna undvikas.

3.2.27. Sveriges skolkuratorers förening

.

Föräldraansvaret skall bestå tills dess barnet fyller 18 år. Vi tycker det är bra att nuvarande bestämmelse. att vårdnaden upphör om barnet gifter sig. tas bort. Dels är det riktigt att barn som flyttar hemifrån utan att gifta sig likställs med dem som gifter sig. dels behöver de ungdomar som flyttar hemifrån ha kvar sina föräldrars stöd och föräldraansvaret bör bestå.

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 85

3.2.28. Fosterhemmens Riksförbund (FR)

Barn- och föräldrabalken (BFB) är utredningens förslag som namn på den nya lag som.crsätter den nuvarande ft.")räldrabalken. Därmed antyds att lagen i första hand skall se till barnets rätt och inte förälderns. Lagen ger barnet rätt till fysisk och psykisk omsorg. trygghet. förståelse för sina behov och förutsättningar samt fostran och utbildning. Den som har föräldraansvaret skall se till att dessa behov tillgodoses.

[ de fall invandrare har värderingar som är oförenliga med våra mest grundläggande värderingar bör det svenska synsättet prägla barnets fostran.

Ovanstående ser Fosterhemmens Riksförbund (FR) som positiva föränd-

ringar.

3....29 Föreningen BRIS Barnens Rätt I Samhället

Författningsförslag och motivering ' BFB 6 kapitlet l % Motivering:

Denna paragraf anser vi har fått en alltför allmän skrivning. För att kunna ge den rätta vägledningen till föräldrar och myndigheter som skall värna om barns rättigheter bör den göras mer konkret. Ordet "egenart" i l & är tänkt att täcka både personlighet och utvecklingsgrad hos barnet.

1 .5 Författningsförslag:

Barn har rätt till kroppslig och själslig omvårdnad med hänsyn till och aktning för sin egenart.

3.2.30. Rädda Barnens Riksförbund

Kapitlet om föräldraansvar föreslås inledas med ett klarläggande av barnets rätt till fysisk och psykisk omsorg. trygghet. förståelse för sitta särskilda behov och förutsz'ittningar samt fostran och utbildning. Man utgår alltså från barns behov till skillnad från den gamla lagstiftningen. Barns behov har för övrigt fått ett eget kapitel i betänkandet med en översikt över den kunskap om barn som finns i dag.

Föräldraansvaret går ut på att se till att barns behov i största möjliga utsträckning tillgodoses en positiv förändring för barnet.. Men föräldrarna har dessutom ansvar för att barnet har erforderlig tillsyn och också rätt och skyldighet att bestämma över barnet i personliga angelägenheter. Föräldrars rätt att bestämma föreslås dock uppluckrad så att i föräldraansvaret ligger skyldighet för förälder att i möjligaste mån se till barnets bästa. För att kunna

1 Som inledning till föreningens kommentarer till de enskilda författningsförslagen har anförts följande: BRIS föreslår nedan ändringar av vissa paragrafer. men har inte haft tidsmöjlighet att arbeta in samma ändringar i alla därav avhängiga paragrafer. Vi hoppas att våra intentioner i författningsförslagen och motiveringarna skall vara väglcdande.

Bilaga 3

Prop. l981/82:168 * 86

göra det förutsätts att föräldrar ger sig tid att lyssna på sitt barn och i samråd med detta komma fram till beslut. Barn bör enligt utredningen. under sin uppväxt. tränas till att uttrycka en genomtänkt åsikt. Man har dock inte velat sätta en viss åldersgräns för deltagande i beslut eftersom barn utvecklas och mognar olika snabbt. Men barn skall inte tvingas att ge. uttryck för sin mening i'personliga angelägenheter. Detta med tanke på bl. a. den skuldbeläggning som kan tänkas uppkomma om barn tvingas till ställningstagande för eller emot en förälder t. ex. vid skilsmässa.

Utredningens förslag att barns mening bör inhämtas i angelägenheter som rör barnet självt. är ett vällovligt försök att få föräldrarna att lyssna. men tyvärr har man små möjligheter att tillse att så verkligen sker. Föräldrarna kommer troligen även fortsättningsvis att anse sig som experter på sina egna barns behov. Barns legala rätt blir inte utökad. Därför måste utredningens förslag kombineras med resurser, som ger möjlighet till attitydpåverkan av föräldrar.

3.2.3] Föreningen Familj och Rätt (FOR) Barnets behov

Det är med tillfredsställelse FoR tagit del av utredningens tankegångar kring några grundläggande behov hos barn.

FoR uppfattar det som synnerligen angeläget att en kommande lagstift- ning. som på ett så avgörande och allvarligt vis kommer att reglera barns ställning i förhållande till sina föräldrar. så långt möjligt förankras i de kunskaper och erfarenheter om barn och deras behov. som i dag finns dokumenterat.

Så mycket viktigare är detta som vissa personer emellanåt använder barns behov — bästa - intresse — rätt vilja som nära nog synonyma begrepp. Vid försök ge begreppen ett innehåll visar det sig mycket snart att exempelvis barnets uttalade vilja kan stå i direkt motsatsförhållande till vad som egentligen är såväl dess rätt som bästa.

I många lägen känns det helt självklart utifrån barns mognadsnivå i vilken mån deras vilja kan få göra sig gällande eller ej. Givet är t. ex. att barn skall hindras från handlingar som kan vara till skada för dem själva eller andra. Klart svårare är att veta hur ofta vi vuxna styr barns vilja genom att mer eller mindre öppet inta en viss hållning. Barn har en djupgående känsla av sitt beroende av föräldern/föräldrarna och är vanligen mycket lyhörda för de förväntningar som ställs på dem. Det yngre barnet är direkt beroende av föräldern/föräldrarna för sin överlevnad vartill kommer för dem. liksom för barn i alla åldrar. en långtgående lojalitet med sina närstående. l sig är detta något positivt och utgör ju dessutom delvis grundvalen för den fostran vi vill ge våra barn. Det viktiga är emellertid att vi har en medvetenhet om detta förhållande vid samvaron med barn.

Samtidigt som föräldrar på allt sätt bör uppmuntra barn att "med stigande ålder och mognad få ta allt större ansvar för sina personliga förhållanden och sitt eget handlande" finns det dock tillfällen då barns behov/bästa och barns rätt kräver att de vuxna fattar beslut för deras räkning.

Att vid separation låta barn välja förälder är att ställa oerhörda krav på barnet och något som det definitivt inte skall utsättas för förrätt i puberteten. Även då kan det vara tveksamt hur långt barnets vilja skall få bli avgörande. Den barnpsykologiska erfarenheten utvisar att också äldre barn många gånger känner stor kluvenhet i valet mellan föräldrarna. Det är inte heller alltför sällan som en direkt negativ attityd till en förälder på ett djupare plan

Bilaga 3

Prop. l981/82zl68 87

ändå motsvaras av en längtan efter densamme. Det är viktigt att komma ihåg att ett val för barnet inte bara innebär ett val till någon utan också ett val bort från någon.

FoR kommer längre fram i remissvaret att ta upp ett resonemang kring lämpligheten av att använda 5. k. kontaktperson. Redan här vill dock FoR kraftigt vända sig mot 'att sådan person skall vara "den som bäst kan ge barnombudet upplysningar om vad barnet vill och vad som är bäst för barnet". Det sägs vidare att det för barnet kan "vara väderfullt att få avge denna viljeförklaring. till en neutral person" (5. 149). Detta syns FOR så mycket mer anmärkningsvärt som utredningen själv tidigare (s. l l 1) talar om svårigheten med "att veta vad som är barnets verkliga vilja".

Barnpsykiatern Gudrun Brun. som har en exeptionellt stor erfarenhet på området. säger i en efterskrift till sin utmärkta bok "Barn och skilsmäs- sa":

"Under alla omständigheter ställer uppgiften det kravet på undersökaren att vederbörande utom en solid teoretisk och klinisk bakgrund måste vara i besittning av en ordentlig portion självkännedom för att inte riskera att provokationer eller personligt engagemang gör att konklusionen kommer att vila på osaklig grundval."

FOR vet att så inte är fallet men anser att det borde få höra till barns grundläggande behov att inte få användas av föräldrar som slagtrån i deras separationstvister. Men eftersom detta sker— inte minst genom indoktrine- ring — är det viktigt att olika företrädare för samhället som möter föräldrar i kris har så gedigna kunskaper på området som möjligt. FoR vill här ge ett exempel. som inte är unikt. genom ett citat ur ett utlåtande från BUP-kliniken i Malmö hösten 1978. där utredarna med hänvisning till Gudrun Brun bl. a. just framhåller att det

"inte sällan kan förekomma att barn på ytan yttrar en bestämd åsikt och i sitt fantasimaterial visar helt andra önskningar. Oftast brukar då barnet på ytan hålla med den av föräldrarna som har vårdnaden och som det bor hos medan en eventuell önskan att flytta till den andra parten endast kommer fram i fantasimaterial vid projektiv testning."

Det citerade är på inget vis nya kunskaper men däremot alltför litet beaktade i varje fall utanför den barnpsykiatriska kretsen. I dag finns i samhället åtskilliga förespråkare för att låta även yngre barn få en vidgad medbestämmanderätt när det gäller att "välja förälder". FOR vänder sig med skärpa mot att så får ske. Ytterst handlar vårdnads- och umgängelsetvister om föräldrarnas olösta separation. i likhet med utredningen anser FoR att det är denna som i första hand bör fokuseras för att därmed på sikt reducera antalet tvister om barn.

Vid genomläsning av avsnittet 4.2 om några av barns grundläggande behov finner man att behoven punktats ner utifrån barnets stigande ålder. som bör leda fram till ett ökat ansvarstagande och så småningom en frigörelse från föräldrarna. Den föreslagna BFB är avsedd att gälla för barn mellan 0—18 år och redan detta gör det komplicerat att täcka in de skilda behov barnen har i olika åldrar.

FoR anser inte att lagtexten skall splittras upp att gälla barn i olika åldrar då FoR helt i linje med utredningen har uppfattningen att "barn i samma ålder kan Vara olika utvecklade och ha varierande mognadsgrad". Däremot menar FoR att det är av synnerlig vikt. att man i det här avseendet framöver

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 88

vinnlägger sig om att ytterligare förtydliga. konkretisera de ståndpunkter utredningen företräder. Förarbetena kommer med rätta att spela en avgörande roll vid den framtida rättstillämpningen och då måste det vara till stöd för kommande uttolkare av lagen om denna vilar på en skrivning som bättre än utredningens skiljer på hur barns behov förändras under uppväxten från spädbarn till myndig ålder.

Betänkandet innehåller i sin nuvarande utformning/skrivning alltför många glidningar både när det gäller barnets ålder och dess mognadsnivå. Risken ärinte bara att detta kan kännas förvirrande för läsaren utan också ge utrymme för mer eller mindre godtyckliga tolkningar vid rättstillämpning- en.

Föräldraansvar

FOR delar utredningens uppfattning att som något värdefullt "betona båda föräldrarnas ansvar gentemot sina barn även i de fall föräldrarna bor åtskilda". I åtskilliga fall kan det säkert bli en nyttig påminnelse för den förälder som har värden om barnet att inte negligera dess rätt till omvårdnad också från den andre föräldern. Dessutom har vi en ganska stor grupp föräldrar som behöver uppmärksammas på att barnen har rätt att ställa krav på dem.

Vad innebär föräldraansvar? I likhet med utredningen anser FOR som angeläget framhålla barnets "behov av psykisk omsorg för en välbalanserad Och social anpassning". FoR har också redan i avsnitt ] "Barnets behov" uttryckt sin tillfredsställelse över kapitel 4. där utredningen närmare redovisar några av barnets grundläggande behov.

I en strävan ä n rn e r göra allmänt känt dessa grundläggande behov. som inbegriper såväl psykisk som fysisk omsorg förespråkar FoR att dessa lagfästs redan i 1 & BFB.

Den utformning utredningen vill ge 1 så känns för FOR som uttunnad och inte särskilt förpliktande. Formuleringen torde knappast i någon högre grad bli vägledande för föräldrar. Det är välkänt hur olika innebörd vi ger abstrakta begrepp bl. a. beroende på vilka normer. värderingar vi omfat- tar.

FoR föreslår i nära anslutning till Yvonne Hedvalls och Märta Fredriksons reservation — att l & får följande lydelse:

"Föräldraansvar för barn vilar på bägge eller en av föräldrarna eller på annan person till dess barnet fyllt 18 år. Den föräldraansvarige skall iaktta barnets bästa genom att tillgodose barnets grundläggande behov."

När det gäller barns grundläggande behov vill FoR avrunda med att uttrycka sin samstämmighet med utredningen. då denna framhåller att dessa också innefattar barnets "rätt och skyldighet att ta ansvar för sina handlingar" utifrån dess mognadsnivå. FOR ser det som mycket positivt att utredningen även behandlat den aspekten. då det ingalunda är befrämjande för barns utveckling med föräldrar som "offrar allt" för dem och som för jämnan åsidosätter egna rimliga behov. FoR vill här göra en markering då det inom detta område fortfarande behövs en myckenhet av information och upplysning.

Bilaga 3

Prop. l981/82zl68 89

l linje med det ovan sagda tycker FOR att barnens rätt till utbildning bör bestämmas av "behov och förutsättningar". FOR anser inte att "önskemål" skall tas med i lagtexten. Enligt Fost uppfattning bör den föräldraansvarige stimulera till en efter barnetsförutsättningaranpassadutbildning men måste också ha rätt sätta stopp för önskemål som inte känns riktiga med tanke på familjens totala situation.

Att ungdomar skulle pressa föräldrar till mer långtgående åtaganden än de egentligen är beredda till. bedömer FOR vara en större risk än att föräldrar i dag medvetet mot barns uttryckliga vilja skulle tvinga dem till en oönskad utbildning.

Med den av FOR föreslagna ordalydelsen av l så följer vissa smärre justeringar i ett par av de följande paragraferna:

4 &: "Barnet har rätt till den tillsyn. som behövs med hänsyn till barnets

ålder. utvecklingsgrad och övriga omständigheter."

6 5 2:a st.: "Den som har föräldraansvaret skall. med iakttagande av

bestämmelserna 1 1—4 ååå. ge barnet ...... "

8 %: Utgår.

3.2.32. Riksförbundet Hem och Skola (RHS)

Förbundets utgångspunkt vid ställningstagande till utredningens betänk- ande är att föräldrarna har ett givet. och närmast i föräldrabalken uttryckt. ansvar för barnens fostran. Detta föräldraansvar har också rättslig innebörd i den meningen att föräldrarna kan fråntas rätten att fostra barnet om man finner att de brister i sin fostrargärning (barnavårdslagcn). Självklart är också barnets rätt visavi föräldrarna uttryckt i olika lagrum i brottsbal- ken.

RHS är av den meningen att föräldraansvaret i dess olika former är ett rättsligt begrepp som på ett utomordentligt dåligt sätt är förankrat i "angränsande" lagstiftning. l utredningens förslag till text i Barn- och föräldrabalken. 6 kap. "Om föräldraansvar" är ordalydelsen "Barn har rätt till utbildning som motsvarar dess önskemål. behov och förutsättningar".

I det praktiska arbetet har RllS otaliga exempel på hur uddlös föräldraansvaret är som grund för föräldrarnas krav på en skola som skall ge barnen trygghet och utvecklingsmöjligheter. Kravet utgående från det faktiska föräldraansvaret har stor genomslagskraft när det gäller att påverka allmänna formuleringar i läroplaner. utredningsförslag etc. Villrå- digheten är däremot satt i system när man hävdar vissa konkreta förändringar med förz'ilt'lraansvaret som legitim grund för anspråken i fråga. Då övertrumfas denna oerhört viktiga men vaga grundsats av de principiellt mindre viktiga men preciserade reglerna om arbetstidsavtal. medbestäm- manderegler osv.

Det är en klar brist enligt RHS mening att utredningen inte alls går in på den sida av barnets rättigheter som borde ha följt på analysen av föräldraansvaret: barnet har rätt att ha föräldrar som kan hävda föräldraan- svarets princip i barnets intresse i olika sammanhang.

RHS noterar att utredningens förslag inte ger föräldraansvaret ett principiellt nytt innehåll utöver det nu existerande. Den enda verkliga förändringen i fi'öräldrarnas rättsliga ställning i förhållande till barnet är utredningens förslag om barnets m/eräil.

RHS finner att utredningens diskussion i detta hänseende är omsorgsfull och tillstyrker förslaget.

Bilaga 3

Prop. 198 1/82: 168 90

3.3 Vem skall ha föräldraansvaret? 3.3.1 Göta hovrätt

Beträffande frågan vem som enligt lag automatiskt skall vara vårdnads- havare ger utredningens alternativfi'örslag beträffande gemensamt föräldra- ansvar (5.2.3.4) uttryck för ett idealförhållande. som i och för sig är ett "mål att sträva efter. Det ligger naturligtvis något positivt i att lagfästa att båda fi'iräldrarna har ett gemensamt föräldraansvar. [ praktiken måste dock detta f("iräldraansvar för f("iräldrar som ej sammanbor få liten reell innebörd för den förälder som ej sammanlever med barnet. Dessvärre kan dessutom direkta nackdelar uppstå. Som exempel kan anföras fall. där varken modern eller barnet sett fadern efter barnets födelse. Vill modern i sådant fall att fadern skall skiljas från det gemensamma föråldraanswn'et. kan det uppstå stora praktiska svårigheter för myndigheterna att spåra fadern.

De lagregler om gemensam vårdnad som redan nu finns har varit i kraft endast sedan [977 och har utnyttjats i ringa utsträckning. Orsakerna härtill kan vara många. men enligt hovrättens mening har man för liten erfarenhet av denna form av vårdnad för att man skall ta steget fullt ut och införa generell gemensam vårdnad. Hovrätten vill således förorda utredningens huvudförslag om vem som automatiskt skall vara vårdnadshavare enligt lag. Hovrätten tillstyrker därjämte utredningens förslag (s. 70 f) om ett förenklat förfarande vid ansökan om gemensam vårdnad.

3.3.2. Kunmmrriz'rtcn i Stockholm

Genom lagändring år 1977 öppnades möjlighet för föräldrar att ha gemensam vårdnad om barn efter äktenskapsskillnad samt i fall då vårdnaden dittills hade tillkommit endast en av föräldrarna. ] syfte framför allt att-. när det gäller -'årdnaden. i möjligaste mån jämställa barn till föräldrar som är gifta med varandra och barn till föräldrar. som int * är det. föreslår kommittén att möjligheterna till gemensam vårdnad skall byggas ut enligt mer eller mindre långt gående alternativ.

I betänkandet redovisas en enkät som socialstyrelsen har företagit i fråga om hur den nya möjligheten till gemensam vårdnad efter äktenskapsskillnad utnyttjades under 1977. Enkäten ger vid handen att möjligheten under det första året togs i anspråk i ringa utsträckning. Orsaken är enligt enkäten bl. a. oenighet om hur mycket barnet skall vistas hos vardera föräldern. tvistigheter kring den faktiska vården samt oenighet i ekonomiska frågor. Genom lagändring fr. o. m. den 1 juli 1979 har möjlighet öppnats till underhållsbidrag. bidragsförskott och avdrag i beskattningshänseende för underhåll som har utgetts när endast en av föräldrar med del i gemensam vårdnad varaktigt sammanbor med barnet. Av naturliga skäl har det ännu inte hunnit utredas om möjligheten till gemensam vårdnad därefter utnyttjas i större utsträckning än vid tiden för enkäten.

Även om det kan anses önskvärt att alla barn så långt som möjligt likställs med avseende på föräldraomsorg. anser kammarrätten att. innan man går vidare på den inslagna vägen. en utvärdering bör ske av utvecklingen efter 1077 och särskilt då från andra halvåret 1979. Det är sålunda angeläget att en reform inte genomförs som senare visar sig väsentligen stanna på pappe— I'Ct.

Om det emellertid anses att en reform bör komma till stånd redan nu.

Bilaga 3

Prop. 1981/82:168 91

föredrar kammarrätten huvudförslz'tget. dvs. att föräldrar oavsett om de sammanbor eller ej som önskar getnensam vårdnad kan få sådan genom anmälan till pastorsämbete. Kammarrätten sätter dock i fråga om möjlighet verkligen behöver öppnas till att anmäla gemensam vårdnad redan innan ett barn föds. Det synes också tveksamt om något praktiskt behov föreligger av att göra anmälan beträffande barn som inte är. kyrkobokfört i riket eller ens vistas här. Det skulle från administrativ synpunkt vara en fördel om anmälan endast fick ske hos pastor i den församling där barnet de facto är kyrkobokfört. Om det anses att anmälan även skall kunna göras beträffande barn som vistas i riket utan att vara kyrkobokfört här. förordar kammarrät- ten att anmälan beträffande sådant barn får göras till central myndighet och inte till pastor i församling där barnet tillfälligt vistas.

Kammarrätten avstyrker bestämt det alternativa förslag som har tagits upp under 52.14 att föräldrar som inte är gifta med varandra automatiskt. även om de inte sammanbor. skulle få gemensam vårdnad i samband med att barnet föds eller när faderskapet fastställs. Det är inte ändamålsenligt att i en sådan situation gemensam vårdnad påtvingas någon mot vederbörz'tndes vilja. En förutsättning för sådan vårdnad bör vara att föräldrarna aktivt har tagit ställning för densamma. Om föräldrar ej lever tillsammans och inte önskar ha något vidare samröre med varandra måste en gemensam vårdnad vara en belastning för dem utan att den torde innebära någon nytta för barnet. Vad som har sagts nu gäller även om möjlighet finns att få den gemensamma vårdnaden hävd efter hänvändelse till domstol.

Om den föreslagna författningstexten:

() kap. barn- och föräldrabalken

Tredje stycket i 24 s*" bör utgå med hänsyn till att frågan om besvär i kyrkobokföringsärende regleras i 45 å kyrkobokföringsförordningen (1967:198) . Den text som har föreslagits är f. ö. inte uttömmande med hänsyn till att klagan kan tänkas även i andra situationer. t. ex. över att pastor förment felaktigt har gjort anteckning om anmälan. Här kan tilläggas att, om pastor anser att anmälan inte skall föranleda anteckning i kyrkobok. han bör meddela ett formellt besked därom med besvärshänvisning. Om något beslut inte har meddelats. kan nämligen besvär inte anföras. Jfr 12 35 första stycket ft'jrvaltningslagen ('l97l:29(l).

3.3.3. Stockholms tingsrätt

. 6 kap. 9—1 .l och 24 åå BFB. Tingsrätten delar utredningens uppfattning att samboende föräldrar — gifta såväl som ogifta i princip bör ha ett gemensamt föräldraansvar och biträder hux-'udft'iirslaget att det gemensammma föråldra- ansvaret när det gäller ogifta föräldrar skall konstitueras på sätt anges i 24 s. Därmed tar tingsrätten avstånd från det alternativa förslaget att gemensamt föräldraansvar automatiskt skall uppstå i och med barnets födelse resp. fastställandet av faderskapet och således gälla automatiskt och utan registrering även i fråga om ogifta föräldrar. Det torde när det gäller ogifta ej samboende ft'n'äldrar finnas alltför många fall. där ft'arutst'ittningar för ett gemensamt föräldraansvar helt saknas. Det förefaller orealistiskt att tro att ett formellt gemensamt föri'tldraansvar i dessa fall skulle vara ägnat att stärka den ej med barnet samboende förälderns "intresse och känsla av ansvar för

Bilaga 3

Prop. 1981/82:168 92

barnet". [ stället kan befaras en motsatt effekt där betydelsen av föräldraansvaret kan komma att uttunnas. De föräldrar som verkligen önskar erhålla ett gemensamt föräldraansvar kan ju enligt huvudft'irslaget på ett mycket enkelt sätt uppnå detta.

3.3.4. Malmö tingsrätt

Frågorna om vem som skall ha vårdnaden om barnet kompliceras av problemet med att likställa barn till gifta och ogifta föräldrar. Utredningens ' utgångspunkt har varit att sådan likställdhet bör komma till stånd i möjligaste mån. Tingsrätten delar i princip denna uppfattning. En full likställdhet är emellertid praktiskt svår att åstadkomma. Man kan väl också fråga sig om en ordning med olika regelsystem för gifta och ogifta föräldrar egentligen borde inge några större betänkligheter. De föräldrar som väljer att inte gifta sig känner nog i allmänhet till att andra regler gäller för dem än för gifta. och de har träffat sitt val bl. a. med utgångspunkt från detta faktum. Så länge regelsystemen för de båda kategorierna av barn fungerar och är acceptabla från andra synpunkter bör det enligt tingsrättens mening kunna godtas att det finns skillnader mellan dem. En annan av utredningens utgångspunkter säges vara den. att de faktiska förhållanden under vilka föräldrar lever bör

'ara avgörande för vårdnaden. Denna princip synes emellertid inte ha inverkat på utredningens förslag till reglering enligt vilket. såvitt tingsrätten kunnat finna. vårdnadsreglerna för såväl ogifta som gifta föräldrar är desamma oavsett om föräldrarna bor tillsammans eller ej. För ingen av grupperna tycks samboendet enligt förslaget ha någon rättslig betydelse. Detta sammanhänger synbarligen med svårigheterna att "vid exempelvis kyrkobokföringen utröna när ett samboendeförhållande är av sådant slag att gemensamt föräldrzutnsvar bör uppkomma" (betänkandet s. 70). Dessa s 'årigheter är förståeliga och utgör enligt tingsrättens uppfattning ett av problemen med att likställa föräldrar av de båda kategorierna. såsom närmare skall beröras nedan.

Tingsrätten övergår härefter till att behandla utredningens förslag om vem som skall ha vårdnaden. Ett centralt problem är här frågan om hur vårdnaden efter skilsmässa och separation skall ordnas. Då bedömningen härav enligt tingsrättens mening inverkar även på ståndpunktstagandet till viktiga delar av förslaget i övrigt. behandlas detta spörsmål först. Utredningen har föreslagit att den gemensamma vårdnaden enligt huvudregeln skall fortsätta även efter äktenskapsskillnad eller separation och att frågan om vårdnaden alltså inte automatiskt skall tas upp i mål om äktenskapsskillnad.

Tingsrätten vill här hänvisa till den reservation som avgivits av Yvonne Hedvall. till vars synpunkter i denna fråga tingsrätten ansluter sig. Gemensam vårdnad om barn efter skilsmässa torde i själva verket vara något som ställer stora krav på dem som skall utö 'a vårdnaden. Det förutsätter hos båda föräldrarna mognad och respekt för varandra och tillika förmåga att smidigt lösa praktiska problem och att samarbeta. Dessutom erfordras insikt i barnets behov av trygghet och en fast punkt i tillvaron. Det vore väl om de allra flesta människor som skilt sig från varandra hade dessa egenskaper men detär enligt erfarenheterna i tingsrätten tyvärr sangviniskt att anta att det är så. Om utredningens förslag genomförs måste riskerna bedömas som stora för att åtskilliga frånskilda föräldrar kan komma att hamna i en situation som de saknar förutsättningar att klara. Detta drabbar i första hand barnen. Tingsrätten kan inte frigöra sig från uppfattningen att utredningens förslag på

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 93

denna punkt utgår ifrån hur verkligheten borde vara snarare än hur den är. På grund av det nu sagda avstyrker tingsrätten förslaget i denna del. Detta innebär givetvis inte att de nuvarande reglerna om möjligheterna att få gemensam vårdnad efter äktenskapsskillnad bör avskaffas. Det nu sagda leder in på frågan om reglerna om vårdnad före äktenskapsskillnad och separation. I fråga om barn till föräldrar som är gifta med varandra ansluter sig tingsrätten till utredningens förslag att den nuvarande ordningen bör behållas. När det gäller de ogifta föräldrarna har tingsrätten i princip ingenting att invända mot att de ges möjlighet att genom registrering få gemensam vårdnad om barnen så länge samboettdefärhållamlet består. Om de ogifta föräldrarnas förhållande upplöses — vilket får jämställas med att gifta personer skiljer sig — blir situationen emellertid en annan. Om utredningens förslag godtogs skulle föräldrarna även efter separationen automatiskt fä gemensam vårdnad. något som tingsrätten i enlighet med vad nyss sagts om vårdnad efter äktenskapsskillnad inte finner acceptabelt med hänsyn till barnens bästa. De praktiska svårigheterna att registrera när ett samboendefi'irhållande upphör torde vara lika stora som att konstatera när ett sådant förhållande etableras (jfr ovan). Med hänsyn till vad nu sagts kan tingsrätten inte tillstyrka att ogifta föräldrar skall kunna få gemensam vårdnad efter registrering. De nuvarande reglerna bör därför gälla även fortsättningsvis. Detta avser även möjligheten för ogifta föräldrar att hos domstol ansöka om gemensamt föräldraansvar. Tingsrätten menar att föräldrar som tagit steget att göra en sådan ansökan normalt får antas ha tänkt igenom sin situation -i sådan grad att de torde ha förutsättningar att klara en gemensam vårdnad även efter separation eller om så behövs begära en upplösning av den gemensamma vårdnaden.

Det nu sagda innebär att det även fortsättningsvis kommer att finnas skillnader mellan vårdnadsreglerna för barn till gifta och ogifta föräldrar. Som tidigare anförts finner tingsrätten detta godtagbart.

3.3.5. Länsrätten i Stockholms län

Länsrätten har inte något att erinra mot utredningens huvudförslag beträffande fi.")räldraansvarets utformning utom vad gäller reglerna om överflyttning av ansvaret från försutnlig förälder varom mera nedan. I enlighet med ett alternativt förslag skall föräldrar som inte är gifta med varandra automatiskt få gemensamt föräldraansvar så snart barnet fötts. Det är sannolikt att det ofta i vart fall om föräldrarna inte är sammanboende händer att en av dem inte är beredd att dela ansvaret för barnet trots den principiella skyldigheten därtill. [ dessa fall kan sådan förälder inte fråntas föräldraansvaret på annat sätt än efter allmän domstols prövning. Enligt huvudförslaget får föräldrar som ej är gifta med varandra gemensamt föräldraansvar genom en enkel anmälan enligt 6 kap. 24 & föräldrabalken i förslaget. Med hänsyn härtill anser länsrätten att huvudförslaget är det mest ändamålsenliga trots att det strider mot principen att alla föräldrar skall behandlas lika oberoende av om de är gifta med varandra eller inte. Ett gemensamt föräldrz'tansvar förutsätter vidare att föräldrarna hela tiden har kontakt med varandra och äger förmåga att samarbeta. Är föräldrarna inte överens om en så grundläggande fråga sotn ett delat ansvar. föreligger knappast förutsättningar för ett samarbete. Också på den grunden förordar länsrätten utredningens huvudförslag.

Bilaga 3

Prop. l981/82zl68 94

3.3.6. Länsrätten i Göteborgs och Bohus län

I fråga om föräldrar som bor tillsammans anser länsrätten i likhet med utredningen att det är naturligt att de har ett gemensamt föräldraansvar. även om de inte är gifta med varandra. Det är därför angeläget att underlätta för ogifta föräldrar att få ett gemensamt föräldraansvar. Utredningens förslag är ändamålsenligt. Länsrätten tillstyrker också att ogifta föräldrar som inte bor tillsammans kan få ett gemensamt föräldraansvar om de så önskar endast efter anmälan. Länsrätten anser däremot inte att det alternativa förslaget att ogifta föräldrar automatiskt får gemensamt föräldra- ansvar är ändamålsenligt. Om föräldrarna inte är ense om att påta sig gemensamt föräldraans 'ar kan det knappast medföra någon positiv effekt för barnet.

3.3.7. Domstolsverket

Möjlighet bör finnas för ogifta och skilda föräldrar att ha gemensam vårdnad. Frågan är emellertid om gemensam vårdnad bör prioriteras i lagstiftningen på det sätt som föreslås på flera ställen i betänkandet. Den attitydpåverkade betydelse en prioritering kan ha väger lätt om reglerna fungerar dåligt i praktiken. Gemensam vårdnad ställer stora krav på föräldrarnas samarbetsförmåga och förutsätter täta och kontinuerliga kontakter i frågor kring barnet. Många skilda eller separerade föräldrar klarar inte detta. lntill dess det närmare utretts varför institutet utnyttjas i så liten omfattning bör försiktighet iakttas innan dess användningsområde utökas. Med hänsyn till det anförda avstyrker domstolsverket såväl att generell gemensam vårdnad införs för alla föräldrar med gemensamma barn som att den gemensamma vårdnaden automatiskt skall fortgå efter äktenskapsskillnad om make inte begär upplösning. I det sistnämnda fallet finns risk för att parterna låter den gemensamma vårdnaden bestå utan att ha diskuterat igenom saken med senare uppkommande problem som följd.

Även om det nuvarande sättet för erhållande av gemensam vårdnad för ogifta föräldrar ej med fog kan betecknas som "dyrt och krångligt" tillstyrks den modell med registrering för att erhålla gemensam vårdnad som utredningen föreslagit.

3 . 3 . 8 Socialstyrelsen

Utredningens målsättning har varit att så långt möjligt likställa gifta och ogifta föräldrar när det gäller fi.")råldraansvaret. Det har också ansetts viktigt att barns behov av nära och goda relationer till bägge föräldrarna tillgodoses. även när de bor åtskilda genom att föräldrarna ges bättre möjligheter att ta på sig större ansvar för sina barn.

För gifta föreslås ingen förändring. För ogifta föreslås att den nu 'arande prövningen vid domstol skall ersättas med ett enklare registreringsförfarande vid pastorsämbetet. Som alternativ föreslår utredningen ett generellt gemensamt föräldraansvar. sotn automatiskt skulle uppstå i och med barnets födelse resp. fastställandet av faderskapet.

litt automatiskt föräldraansvar kan innebära vissa risker för barnet. Om t. ex. faderskapet harfastställts efteren lång och komplicerad utredning. där parterna haft betydande meningsmotsättningar kan det knappast förväntas att de utan vidare skall kunna samarbeta i omsorgen om barnet. lnte heller

Bilaga 3

Prop. 1981/82:168 95

kan det vara till gagn för barnet med gemensamt föräldraansvar i sådana situationer där föräldrarna helt saknar kontakt med varandra och inte heller är intresserade av att ha en sådan kontakt.

Den möjlighet till gemensam vårdnad som i dag finns har utnyttjats i mycket blygsam omfattning. Orsakerna till detta ärinte fullt klarlagda. Om en möjlighet införs. att enklare få gemensamt föräldraansvar än vad som i dag gäller. är det viktigt att följa upp reformen och se hur vanligt förekommande det blir att föräldrarna begagnar sig av denna möjlighet. Först därefter kan man få en uppfattning om det är någon idé att diskutera införandet av ett automatiskt föräldraansvar. Någon anledning att gå längre än vad som sägs i huvudförslaget finns därför f. n. inte.

3.3.9. Riksskatteverket (RSV) Anmälan om gemensamt föräldraansvar

F. n. antecknas domstols slutliga beslut om vårdnad i barnets personakt. Något behov av anteckning i föräldrarnas personakter har inte ansetts föreligga. Inte heller antecknas vårdnad i födelse- och dopboken. Denna bok är inte avsedd för löpande anteckningar.

En förutsättning för att anmälan skall kunna föranleda anteckning i kyrkobok eller hos annan myndighet är naturligtvis att faderskapet blivit fastställt i laga ordning, inte att "faderskap för barnet erkänts eller fastställts" som sägs i specialmotiveringen s. 168. Detta uttryckssätt för tankarna till den tid då erkännande kunde ske inför pastor. För barn som är kyrkobokfört i Sverige skall fastställt faderskap vara antecknat i barnets personakt om fastställelsen skett genom svensk barnavårdsnämnds medver- kan. Det är då lätt för pastorsämbetet i barnets kyrkobokföringsort att kontrollera att faderskapet blivit i laga ordning fastställt innan anmälan om gemensamt fi'iräldraansvar antecknas.

Anmälan bör göras till pastorsämbetet (inte "pastor"") i den församling där barnet är kyrkobokfört. Orden "eller skall vara" i den föreslagna 6 kap. 24 % bör sålunda utgå. Förebilden till uttrycket torde vara 3 kap. l & giftermåls- balken om hindersprövning (tidigare lysning). Frågan om kyrkt')bokföring skall ske eller inte skall naturligtvis prövas av pastorsämbetet när anledning finns (36 s" folkbokföringsförordningen). Det finns emellertid inte något skäl att knyta en anmälan till en presumtiv kyrkobokföring. RSV har framhållit detsamma beträffande anmälan i namnärenden i remissyttrande över namnlagsutrcdningcns betänkande "Nya namnregler" (SOU 197925).

Enligt RSV:s mening är det direkt olämpligt att anmälan skall kunna göras till pastorsämbetet i den församling där barnet vistas. Pastorsämbetet där saknar måhända varje anteckning om barnet eller dess föräldrar i sina kyrkoböcker. Anmälningar avseende barn som inte är kyrkobokförda i Sverige bör göras till myndighet som regeringen bestämmer. Denna myndighet bör lämpligen vara barnavårdsnämnden i Stockholm. Det får då ankomma på den myndigheten att utreda huruvida faderskap blivit fastställt enligt svensk lag eller om ett i utlandet fastställt faderskap kan ligga till grund för anteckning av gemensamt föräldraansvar (jfr 2 kap. 2 & och 3 kap. 3 och 7 .SE föräldrabalken). l administrativ ordning kan föreskrivas att barnavårds- nämnden skall underrätta RSV som eentralmyndighet för att säkerställa att anteckning om vårdnad blir infört i kyrkobok för den händelse barnet senare skulle kyrkobokföras.

Bilaga 3

Prop. l981/82zl68 96

Enligt förslaget skall anmälan om gemensamt föräldraansvar kunna göras före barnets födelse. Enligt 1 kap. 4 & föräldrabalken kan faderskapserkän- nande göras före barnets födelse. Stadgandet innehåller enligt sin ordaly— delse intet hinder för barnavårdsnämnd att också godkänna erkännandet före barnets födelse. Från Stockholms socialförvaltning har i annat sammanhang inhämtats att ett erkännande sällan godkänns före barnets födelse. Om detta är riktigt synes en anmälan om föräldraansvar före barnets födelse inte tjäna något egentligt syfte. Det finns heller inte någon församling som är behörig att ta emot sådan anmälan eller någon kyrkobok att anteckna mottagen anmälan i.

[ reservation av Yvonne Hedvall (s. 181) framförs som ett led i annat förfarande än utredningen föreslagit att "En tänkbar lösning skulle här kunna vara att pastorsämbetena meddelar separation till socialnämnden". RSV vill i anledning av detta framhålla att uppgift om samboende f. n. inte finns antecknad i kyrkobokföringen. Mellan makar finns samhörighetsbe- teckning men ej mellan ogifta samboende. Den tänkta uppgiften om att samboende har separerat kan sålunda inte lämnas av pastorsämbetet med någon säkerhet. Detta kan dock eventuellt bli möjligt i framtiden. Statistiska centralbyrån undersöker i samråd med bl. a. RSV på regeringens uppdrag frågan om att kommande folk- och bostadsrz'ikningar skall göras helt registerbaserade. En viktig förutsättning för detta mål är att lägenhetsnum- mer kan införas i folkbokföringen. dvs. att en person skall registreras som boende inte endast på viss fastighet utan också påviss lägenhet. F. n. saknas emellertid praktiska förutsättningar för att realisera reservantens förslag att pastorsämbetet skall underrätta socialnämnden om att tidigare samboende personer har flyttat isär. '

3.3.10. Kyrkobokföringsinspektörcn i Uppsala stifts södra inspektionsområ- de

Jag avser att yttra mig endast över avsnittet 3.2.3 och vad där anföres om anmälan om gemensamt föräldraansvar.

Påpekandet att ogifta samboende i sig inte kan konstituera ett gemensamt föräldraansvar synes mig viktigt. Därför måste man kräva någon form av registrering liksom f. n. Men nuvarande förfarande med prövning av domstol synes vara en alltför besvärlig ordning. Många drager sig för ett sådant förfarande.

Vikten av att ett gemensamt föräldraansvar föranleder anteckning i kyrkobok beror ju på att vid utfärdande av bevis av olika slag måste kunna anges vem eller vilka har föräldraansvaret.

Förslaget att lösa frågan om registrering av det gemensamma föräldraan- svaret genom en skriftlig bevittnad anmälan från båda föräldrarna till pastorsämbetet måste ifrågasättas. eftersom någon prövning ej kan ske hos pastorsämbetet. Risken är att det hela kan uppfattas som något mindre betydelsefullt.

Låt mig få komma med följande förslag: Faderskapserkännande det sker ju skriftligen hos barnavårdsnämnden och ett sådant erkännande måste skriftligen godkännas av modern. Vore det inte riktigt att här skulle en koppling äga rum mellan faderskapserkännandet och gemensamt föräldraansvar. Barnavårdsnämnden torde vara mest lämpad att ge erforderlig information och äger därtill den personkännedom. som behövs för ev. prövning av anmälan. Barnavårdsnz'imnden har redan nu skyldighet

Bilaga 3

Prop. 1981/82:l68 97

att till pastorsämbetet anmäla faderskap och en sådan anmälan kan ju kombineras med anmälan om gemensamt föräldraansvar. Detta förfarande skulle också tillgodose de formella krav som måste ställas på en sådan här anmälan.

3.3.1] Länsstyrelsen i Stockholms län

Beträffande ogifta föräldrar föreslår utredningen att de skall kunna erhålla gemensamt föräldraansvar genom anmälan till pastorsämbetet. Detta förslag, som innebär ett förenklat förfaringssätt jämfört med nuvarande domstolsförfarande. tillstyrkes av länsstyrelsen.

Ett alternativförslag går ut på att gemensamt föräldraansvar automatiskt skall inträda så snart faderskapet fastställts och anmälts till pastorsämbetet. Om inte föräldrarna önskar gemensamt föräldraansvar skall domstolen ta ställning till upplösning av detsamma. Detta förslag kan länsstyrelsen inte finna välgrundat. Det skulle ge anledning till alltför många domstolsförhand- lingar.

Alternativförslaget innebär också att den ena föräldern i princip inte skall kunna motsätta sig en önskan från den andra föräldern att också bli föräldraansvarig. Länsstyrelsen anser att detta ur psykologisk synpunkt bör vara möjligt. Det finns situationer. då en sådan lösning även för barnet kan vara bra. Utredning bör kunna ge vid handen i varje särskilt fall om detta är till barnets bästa. En förälder bör t. ex. inte bli delaktig i föräldraansvaret om han själv motsätter sig det.

R e s e r v a t i o 11 av ledamoten Jacobson:

Länsstyrelsen delar uppfattningen i alternativförslaget som innebär att ett generellt gemensamt föräldraansvar införs för alla kategorier föräldrar. Ett föräldraansvar som automatiskt uppstår i och med barnets födelse resp. fastställande av faderskapet. Det generella gemensamma föräldraansvaret understryker det ansvar varje förälder har för sitt barn oavsett om föräldrarna sammanbor. separerat eller aldrig varit sammanboende.

En förälder skall kunna skiljas från sitt föräldraansvar endast om barnets bästa talar för att så skall ske.

3.3.12. Barnavårdskonsulenterna i landet

Utredningen föreslår att begreppet vårdnad ersätts av benämningen föräldraansvar. Utredningen motiverar förslaget med en fin beskrivning av barns primära behov som måste tillgodoses genom föräldraansvaret. Grundprincipen. att föräldraansvaret åvilar barnets båda föräldrar oavsett civilstånd är riktig och odiskutabel.

Utredningen lämnar två alternativa förslag angående föräldraansvar för föräldrar. som inte är gifta med varandra. Det ena förslaget innebär ett registreringsförfarandc hos pastorsämbetet i samband med anmälan från socialnämnden om faderskapet genom en av föräldrarna skriftlig, bevittnad handling om föräldrarnas önskemål att ha gemensamt föräldraansvar. Alternativt härtill föreslås. att föräldrar oavsett civilstånd automatiskt och utan registrering får gemensamt föräldraansvar för sina barn. Detta alternativ överensstämmer med grundprincipen.

Bilaga 3

Prop. l981/82:168 98

Innehållsmässigt innebär emellertid alternativförslaget en förstärkning av föräldrarättcn på bekostnad av barnets rätt. Konsekvensen av ett automa- tiskt gemensamt föräldraansvar även i tillfälliga förbindelser kan bli att fler ouppklarade faderskapsärenden uppkommer. Alternativet kommer också i konflikt med vad vi längre fram anför om föräldraansvar mot någons vilja. En likgiltig förälder med bestämmanderätt över barnet, strider mot föräldraan- svarets innehåll till skada för barnet.

Den rådgivning som kan erfordras i frågor om föräldraansvaret föreslås skriftligen kunna tillhandahållas allmänheten förutom hos socialnämnd även hos domstolar, advokater och pastorsämbeten. enligt utredningens förslag. För de flesta blivande föräldrar är mödravårdseentralerna ett mer närliggan- de rådgivningsställe än de i förslaget uppräknade.

3.3.13. Barnavårdskonsulenlen [ Jämtlands län

. Utredningen föreslår att det skall bli lättare att få gemensamt föräldra- ansvar (vårdnad). än f. n. Nuvarande domstolsprövning föreslås bli ersatt av ett enkelt registreringsförfarande hos PÄ på föräldrarnas eget initiativ. Jag tycker att det först och främst finns behov av att skilja mellan föräldrar som sammanbor resp. inte bor tillsammans. För de föräldrar som stadigva- rande sammanbor är situationen i allt väsentligt att jämföra med den i ett äktenskap. Vad gäller denna grupp förefaller utredningens förslag rimligt. Emellertid är situationen. av skäl som nedan redovisas en annan för de föräldrar som ej stadigvarande bor tillsammans. Situationen är dessutom inte minst för barnen mycket olika beroende på om föräldrarna sammanbor eller ej. Detta tycker jag visar på ett behov av att kunna skilja grupperna åt. Eftersom PÄ:s uppgifter är för osäkra för detta ändamål. bör ansökan om gemensamt föräldraansvar även framdeles göras hos domstol oavsett man sammanbor eller inte. Huvudregeln bör dock vara att föräldrar som sammanbor och söker gemensamt föräldraansvar bör få sådant. Den skrivning som finns i nuvarande FB 6:8 bör kunna gälla. men endast avse föräldrar som stadigvarande sammanbor. För de föräldrar som inte stadigvarande sammanbor bör enligt min mening gälla annat. Gemensamt föräldraansvar bör naturligtvis inte uteslutas för denna grupp. men en sådan ansökan är ett steg som kan och bör få stora konsekvenser för både barn och föräldrar. Ett sådant steg bör noga övervägas, om ett gemensamt föräldraansvar skall få ett reellt innehåll. Jag kan inte ansluta mig till utredningens förslag om ett så enkelt registrerings- förfarande utan diskussion och prövning. Om detta gemensamma föräldra- ansvar å andra sidan är tänkt att vara en formalitet t. ex. med syfte att underlätta lösningen av en prestigekonflikt mellan föräldrarna finns det knappast någon anledning för lagstiftaren att tillåta en situation som i sig innehåller potentiella problem för barnet. Om ett gemensamt föräldraansvar inte har en rimlig spegling i den verkliga ansvarsfördelningen gentemot barnet kan det t. ex. uppstå situationer där en löst engagerad förälder med lagens hjälp helt plötsligt ställer orimliga krav på medbestämmanderätt beträffande barnet. Alternativförslaget om att gemensamt föräldraansvar kommer till stånd automatiskt är mot bakgrund av förda resonemang ännu sämre. I flera fall avlas ju dessutom barn i kortvariga förbindelser. Respektive fäder är många gånger inte alls intresserade av barnet och ger sig inte ens till känna förrän i domstolen. Man kan knappast påstå att ett sådant föräldraansvar står i

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 99

överensstämmelse med de i BFB 6 kap. angivna riktlinjerna. Alternativför- slaget strider dessutom enligt min mening mot den grundsyn som anges i betänkandet. '

Utredningens ställningstagande har enligt min mening brister. Jag ansluter mig till utredningens förslag att ogifta. sammanboende föräldrar i princip bör kunna få gemensamt föräldraansvar (dock ej genom reg.). men kan alltså inte ansluta mig till att ogifta. icke sammanboende föräldrar utan diskussion och närmare prövning skall erhålla gemensamt föräldraansvar. Beträffande båda dessa grupper skall rätten i dag jml FB 6:8 besluta som föräldrarna vill "om det ej är uppenbart stridande mot barnets bästa". Vad gäller gruppen sammanboende bör nuvarande FB 6:8 kunna kvarstå. medan det däremot för den senare gruppen bör vara en starkare prövning exempelvis "om det är förenligt med barnets bästa".

Jag vill i detta sammanhang påtala behovet av information om vad ett gemensamt föräldraansvar innebär och om eventuella problem som kan uppstå. Sådan bör företrädesvis kunnas ges hos socialnämnden. lnforma- tionen bör även kunna vara rådgivande.

Den föräldrautbildning som bedrivs inom landstingens mödra- och barnhälsovård kan också ge lämplig möjlighet att diskutera gemensamt föräldraansvar och hjälpa föräldrar att förbereda sig inför ett sådant ställningstagande. Samverkan mellan exempelvis familjerättsassistent och företrädare för barnhälsovården kan här vara lämplig.

3.3.14. Skolöverstyrelsen (SÖ)

Utredningen har ett huvudförslag och ett alternativt förslag beträffande föräldraansvaret.

SÖ förordar av två skäl det alternativa förslaget beträffande gemensamt föräldraansvar som innebär ett generellt gemensamt föräldraansvar för alla föräldrar som har gemensamma barn. För det första understryker en bestämmelse. som utgår från att det alltid föreligger gemensamt föräldra- ansvari och med att barnet är fött eller att faderskapet är fastställt. föräldrars gemensamma ansvar för sina barn och barnets rätt till sina föräldrar. För det andra anser SÖ att det från jämställdhetssynpunkt måste vara självklart att både fadern och modern har samma rätt och skyldighet gentemot sitt barn. Från den aspekten måste det anses stötande att fadern i vissa sammanhang skall vara tvungen att anmäla att han tänker ta sitt föräldraansvar.

Av samma skäl som angivits ovan vill SÖ förorda det alternativa förslaget (s. 76) i fråga om gemensamt föräldraansvar. En obearbetad konflikt mellan föräldrarna bör inte få leda till att barnet berövas kontakt med den ena föräldern.

3.3.15. Stockholms universitet. juridiska fakultetsnämnden Gemensam vårdnad

Sedan 1977 kan alla föräldrapar — om det ej är uppenbart stridande mot barnets bästa erhålla gemensam vårdnad oberoende av om' de varit gifta med varandra eller inte och oberoende av om de lever tillsammans eller inte. — Enligt utredningens förslag skall gemensam vårdnad bibehållas efter skilsmässa om föräldrarna inte begär upplösning av den. Vidare skall

Bilaga 3

Prop. 1981/82:168 100

gemensam vårdnad kunna erhållas av icke gifta föräldrar genom ett registreringsförfarande. Enligt ett mer vittgående alternativförslag skall gemensam vårdnad inträda automatiskt vid barnets födelse eller sedan faderskapet fastställts.

I detta sammanhang har följande nu gällande regler betydelse. Vid förändring av vårdnaden gäller särskilda regler för handläggning och beslutsfattande om föräldrarna är eniga. Domstolen har att besluta i enlighet med föräldrarnas gemensamma överenskommelse om denna inte uppenbart strider mot barnets bästa. Sedan 1979 gäller att föräldrarna kan lämna in gemensam ansökan till domstol varefter vårdnadsfrågan kan avgöras utan huvudförhandling.

Redan enligt nuvarande regler kan föräldrar inbördes komma överens om vem av dem som faktiskt skall ha hand om barnet om de inte lever tillsammans. För detta behövs inte att föräldrarna har gemensam vårdnad. Genom den gemensamma vårdnaden även mellan särboende föräldrar har man emellertid legaliserat föräldrarnas rätt att själva bestämma om vem som skall ha hand om barnet. Om man lagfäster utredningens förslag om gemensam vårdnad som huvudregel försvinner den ktmtrollmöjlighet beträffande barnets bästa som domstolarna haft i samband med beslutande om skilsmässa.

Effekten av de föreslagna reglerna kan bli mycket påtaglig. Antalet fall av gemensam vårdnad för särboende föräldrar kommer att öka — hur mycket är ovisst. Om särboende föräldrar önskar flytta barnet från den ena till den andra och är eniga därom behöver de inte en gång föra frågan till domstol för summarisk handläggning. De kan bibehålla den gemensamma vårdnaden och göra privata överenskommelser. De fall i vilka föräldrarna i dag är eniga i ärenden inför domstol utgör omkring 95 procent av samtliga vårdnads- mål.

Om merparten av fall. i vilka föräldrar är eniga om en förändring av vårdnaden inte kommer till domstol. kan frågan om utredning av barnets situation över huvud taget inte aktualiseras i dessa fall. Det är därför anmärkningsvärt att utredningen framfört som en väsentlig nyhet att sociala centralnämnden skulle beredas tillfälle till yttrande i de fall föräldrarna är eniga. '

Fakultetsnämnden ställer sig över huvud taget tveksam till en ytterligare påbyggnad av reglerna om gemensam vårdnad innan någon grundlig utredning gjorts av barnets situation i fall av gemensam vårdnad för särboende föräldrar. Man vet inte i dag om barnet far illa eller inte av just det skälet att även den särboende föräldern har bestämmanderätt. Dessutom skulle de föreslagna reglerna kunna föra mycket långt i fråga om att undandra från domstolens prövning typer av vårdnadsmål. vilka hittills varit föremål för domstols prövning. om än i summarisk form. Därmed skulle en väsentlig kontrollmöjlighet beträffande barn i den s. k. riskzonen bortfalla.

Vad beträffar alternativförslaget med automatiskt gemensamt föräldra- ansvar för ickc gifta föräldrar har fakultetsnämnden en särskild erinran att göra. Om kvinnan endast haft en flyktig förbindelse med barnets far eller om hon före barnets födelse brutit kontakten med barnets far och icke önskar upptaga den igen. kan det innebära en stor påfrestning för henne att få barnets far som medbestämmande. För att undgå detta kan det tänkas att många kvinnor därför vägrar att uppge barnafaderns namn. Fakultetsnämn- den anser att en sådan effekt inte ligger i barnets intresse.

Fakultetsnämnden kan i dagens läge inte tillstyrka införandet av de regler om gemensam vårdnad som utredningen föreslagit.

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 101

3.3.16. Uppsala universitet. juridiska fakultetmämnden Gemensam vårdnad över barn till ogifta föräldrar

I fråga om vem som enligt lagens huvudregler skall ha föräldraansvaret utgår utredningen från värderingen att reglerna i möjligaste mån bör likställa barn till föräldrar som är gifta med varandra med barn till föräldrar som inte är det. För ogifta föräldrar leder detta till två alternativa förslag. Enligt det ena skall föräldrarna genom anmälan till pastorsämbetet kunna få gemensam vårdnad. Enligt det andra skall även ogifta föräldrar automatiskt få gemensam vårdnad när ett barn fötts. Enligt fakultetsnämndens mening, som så långt torde överensstämma med utredningens. bör en riktpunkt vara att reglerna inte är till nackdel för barnet. Eftersom ett gemensamt föräldra- ansvar i form av gemensam rättslig vårdnad kan vara till fördel för barnet. finns det i viss utsträckning anledning för lagstiftningen att uppmuntra denna lösning. I viss mån är detta emellertid en annan utgångspunkt än utredningens principiella inställning att gifta och ogifta föräldrar bör jämställas. nämligen på det sättet att utredningen inte alls aktualiserar frågan om det på längre sikt kan finnas nackdelar av utvecklingen att föräldrar i ökad grad underlåter att gifta sig. Fakultetsnämnden har inte möjlighet atti detta sammanhang gå djupare in på denna omfattande och viktiga fråga. På längre sikt är det emellertid möjligt att den nuvarande svenska utvecklingen leder till uppbyggnaden av ett regelsystem för samlevande ogifta. som delvis överensstämmer. delvis avviker från reglerna för gifta; nämnden tänker inte här på reglerna om barnens situation utan på hela mellanhavandet mellan föräldrarna och därmed sammanhängande regler. Efter en tillfällig uppgång år 1974 har giftermålsfrekvensen fortsatt att sjunka och andelen barn födda av ogifta föräldrar var år [979 högre än någonsin tidigare. nämligen 37.5 %.

Den gängse uppfattningen är visserligen att samboende par förr eller senare gifter sig med varandra. F. n. finns emellertid tecken på att samboende föräldrar. som fått barn ogifta, i ökad grad låter bli att gifta sig även vid långvarig samlevnad. En riksrepresentativ specialundersökning vid fakulteten har visat att av ogifta föräldrar. som fick barn tillsammans 197] och sammanboddc med varandra ännu 1975 och 1979. så hade 47 resp. 62 % gift sig med varandra t. o. ni. de angivna åren. Tydligen har emellertid inom denna speciella föräldragrupp runt om i landet 38 % av de hela tiden samboende föräldrarna låtit bli att gifta sig trots att barnet under 1979 fyllt 8 ar.

Även om de förändrade familjebildningsvanorna sedan ungefär femtonår tillbaka utlösts av allmänna sociala faktorer. är det mycket möjligt att lagstiftningen som sådan bidrar till en fortsatt nedgång i giftermålsfrekven- '

sen.

Fakultetsnämnden måste anse det vara en brist att det i allt fler lagstiftningsärenden tas som en given utgångspunkt att gifta och ogifta samboende bör behandlas på i huvudsak likartat sätt utan att påverknings- effekterna på giftermålsfrekvcnsen eller sammanhangen inom regelsystemet i stort egentligen alls intresserar. I den mån lagstiftningen som sådan bidrar till ett ökat antal fall av långvarig samlevnad utan äktenskap. samtidigt som regleringen i dessa samlevnadsfall kommer att vara ofullständig jämfört med vad som gäller för gifta. är det möjligt att det på lång sikt tillskapas ett rättsläge. som visar sig medföra även socialt oacceptabla konsekvenser. särskilt om samlevnadsfall i ökad grad upplöses genom dödsfall. Vad just

Bilaga 3

Prop. l981/82: [68 102

angår barnens situation är det i varje fall en motsägelse i lagstiftningen. om det å ena sidan av hänsyn till barnen uppställs en betänketid i Giftermåls- balken för att gifta föräldrar med barn skall kunna vinna äktenskapsskillnad. samtidigt som lagstiftaren i andra sammanhang ställer sig likgiltig till frågan om föräldrar över huvud taget gifter sig.

Mot den nu nämnda bakgrunden framstår vissa av de förslag som framlagts av utredningen om barnens rätt liksom åtskilliga andra lagförslag på senare år som aningslösa i den meningen att man utan vidare tar jämställandc av gifta och ogifta samlevande på vissa rättsområden (men inte på alla) som en lämplig riktpunkt utan att alls uppmärksamma svårigheterna med denna utveckling på längre sikt. När fakultetsnämnden velat markera att ett annat grundläggande synsätt skulle kunna ha fog för sig vid familjelagstiftningen i vid mening. blir dock skillnaderna i praktiska lösningar ändå inte särskilt stora såvitt angår lagstiftningen om barn. Som tidigare berörts finns det nämligen av hänsyn till barnens intresse i viss utsträckning anledning att underlätta t. ex. gemensam vårdnad även för ogifta föräldrar. Nämnden tänker här inte så mycket på ogifta. samboende föräldrar. Den kategorin skulle nämligen lätt kunna åstadkomma gemensam vårdnad genom att parternagifter sig med varandra. En sådan ståndpunkt intogs f. ö. så sent som i 1973 års proposition (197332 s. 129) om nya skilsmässoregler m. m.. när frågan om gemensam vårdnad för frånskilda och ogifta föräldrar diskuterades för första gången.

En kategori som emellertid inte kan rekommenderas giftermål är sådana föräldrar. som inte lever tillsammans; det kan vara frånskilda ogifta och i det senare fallet tidigare ha eller inte ha bott tillsammans. Även i sådana fall kan otvivelaktigt den gemensamma vårdnad. som ju föreligger som en möjlighet sedan några år tillbaka, ha ett värde för barnets skull. Eftersom det även med tanke på barnens intressen finns anledning för samhället att hävda att föräldrar bör gifta sig med varandra och naturligtvis helst leva samman ställer sig nämnden dock i varje fall avvisande till alternativförslaget att gemensam vårdnad även för ogifta föräldrar skulle automatiskt uppstå när barnet fötts. Härför kan också åberopas den praktiska synpunkten. att sannolikt fem — sex procent av alla barn som föds. har en ensamstående mori den meningen att hon inte bor tillsammans med barnafadern. vare sig som gift eller ogift. Enligt den nämnda undersökningen av förhållandena år 1971. vilken genomförts vid fakulteten. var i varje fall andelen verkligt ensamstå- ende av alla mödrar det året sex procent runt om i landet. För de fall då föräldrarna inte ens vid barnets födelse bor tillsammans passar en lösning med automatisk. gemensam vårdnad mindre väl.

Däremot är det i och för sig möjligt att godtaga alternativlösningen med gemensam vårdnad på grund av skriftlig anmälan till pastorsämbetet. trots att det vore än önskvärdare att ogifta. samboende föräldrar gifte sig med varandra. Vill man betona att det är önskvärt av många orsaker att äktenskap ingås. kan det emellertid vara ett skäl för att låta den gemensamma vårdnaden inträda först efter ansökan till domstol jämte den prövning av om gemensam vårdnad uppenbarligen strider mot barnets bästa. som f. n. förekommer. Utredningen har till stöd för införandet av en anmälan till pastorsämbetet åberopat (s. 70) att domstolsprövningen bör ersättas av ett enklare förfarande. Eftersom. vilket utredningen också påpekar. prövningen vid domstol är i huvudsak av formell natur. verkar dock inte heller den nuvarande ordningen särskilt omständlig. Den kan också försvaras med den nämnda synpunkten. att alla vårdnadsfrågor med hänsyn till barnets bästa

Bilaga 3

Prop. l981/82zl68 103

bör kunna göras till föremål för domstolens bedömning. Av intresse i sammanhanget är att även enligt utredningens förslag (s. 75) domstol måste förordna om gemensam vårdnad för den händelse att vårdnaden tidigare efter skilsmässa legat på endera av föräldrarna. vilka emellertid nu önskar få gemensam vårdnad återinförd. Systemet blir då enhetligast om även ogifta föräldrars ansökan om gemensam vårdnad går till domstol.

3.3.17. Uppsala universitet. familjeforskningsgmppen vid sociologiska insti- tutionen

Utredningen anser (s. 69) att tiden är "mogen att när det gäller föräldraansvareti möjligaste mån likställa barn till föräldrar som är gifta med varandra med barn till föräldrar som inte är det". Det verkliga vardagslivet har redan gjort säl och vad som sägs i betänkandet skulle således vara en kodifiering.

Det är uppenbart att i verkligheten känner båda föräldrarna lika stort ansvar för barnet oavsett om de är gifta med varandra eller inte. Det väsentliga är om de sambor under äktenskapsliknande förhållanden eller inte. Då föräldrarna inte sambor är det vanligt och förståligt att den som icke har någon faktisk vårdnad om barnet inte heller känner samma ansvar som den som har den faktiska vårdnaden.

! utredningen sägs också "Gemensamt föräldraansvar torde vara ägnat att stärka föräldrarnas intresse och ansvar för barnet till gagn för barnets samhörighet med båda föräldrarna" (s. 69). Undersökningar har visat att föräldrarna de facto har gemensam vårdnad och inte på något sätt. annat än i undantagsfall. varseblir sin egen situation annorlunda än gifta föräldrars i dessa avseenden. Gemensam vårdnad i legal mening eller vad som i utredningen kallas gemensamt föräldraansvar torde på inga sätt stärka föräldrarnas intresse för barnet och inte heller deras ansvarskänsla. Såväl intresset som ansvarskänslan finns redan där oavsett om de är gifta eller ogifta samboende. En indikator på detta är ytterligare det faktum att mycket få samboende par begärt gemensam vårdnad för sina barn. En ytterligare indikator är det faktum att en heldel par vid separationen begär gemensam vårdnad det tyder klart på att de redan under samboendet har betraktat sin situation som att de har haft gemensam vårdnad. _

Det sägs i utredningen att "många finner det dyrt och krångligt att hos domstol få bekräftat ett ansvar som de redan påtagit sig i praktiken". (s. 69). Det torde inte vara att de föreställer sig det vara dyrt och krångligt att få vårdnaden bekräftad — det är bara det att det inte finns någon som helst anledning att göra det. Det finns ingen anledning därför att föräldrarna i. normalfallen inte varseblir några som helst problem med att inte ha den legala gemensamma vårdnaden utan endast den faktiska.

Det föreslås i ett alternativt förslag att alla barn automatiskt skulle ha båda sina biologiska föräldrar som vårdnadshavare. Det sägs att ett sådant förhållande skulle vara "ägnat att stärka båda föräldrarnas intresse och känsla av ansvår för barnet" (s. 71 ). Det är väl riktigt att en lagändring skulle markera barnets rätt till och behov av fortlöpande relationer till båda föräldrarna och att kanske också till en början ansvaret och intresset skulle

lJfr Jan Trost: Unmarried cohabitation. International Library. Västerås. 1979 (fotnot i institutionens yttrande).

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 104

komma att öka hos en hel del föräldrar. Efter en övergångstid är det dock sannolikt att situaitonen stabiliserar sig och inte på en bättre nivå än f. n. utan på sannolikt ungefär samma nivå. Fördelen med en sådan förändring skulle alltså vara en förändrad inställning endast övergångsvis men sannolikt ha mycket minimala följdeffekter. Till de negativa effekterna. som också utredningen påpekar. kommer den oklarhet och förvirring som kan tänkas råda och också det smärtsamma beslut som inte sällan kommer att vara giltiga då den gemensamma vårdnaden upphör på begäran av den ene av föräldrarna.

] utredningen föreslås att huvudregeln skall vara att den gemensamma vårdnaden automatiskt skall fortsätta även efter en äktenskapsskillnad på samma sätt som den gör det då samboende ogifta föräldrar separerar. Familjeforskningsgruppen har inga som helst invändningar mot det försla- get. l Kalifornien gäller en sådan lag sedan 1 januari. 1980. I samband med skilsmässan kan där dock domstolen på eget initiativ upphäva den automatiska gemensamma vårdnaden.

Utredningen har sökt underbygga sina tankegångar och förslag med en del av det forskningsarbete som utförts. Det hade dock varit synnerligen värdefullt om förslagen hade varit än mer underbyggda av befintliga material och av för ändamålet specialinsamlade data och gjorda analyser. Familje- forskningsgruppen tänker här på den diskussion och de studier som gjorts i t. ex. Kalifornien under 70-talet och som sedermera också lett fram till den ovan nämnda lagändringen där. Idén om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är gifta med varandra kom där i anslutning till krav från frånskilda föräldrar om möjligheten att inte bara ha faktisk gemensam vårdnad utan också få legal sådan. Bakgrunden här i Sverige är ju annorlunda nämligen med kravet under 1960-talets slut från ett antal debattörer om gemensam vårdnad för samboende ogifta föräldrar. Likheterna i lagstiftningen och skillnaderna i bakgrunden hade varit intressanta att få belysta och diskuterade. Det skulle sannolikt ha varit avsevärt lättare för dem som behöver ta ställning till förslaget om en sådan diskussion och analys hade funnits.

Även erfarenheterna här i Sverige. sedan den nya lagen om gemensam "vårdnad tillkom. borde ha studerats något mera noggrant. Vad händer de facto med den gemensamma vårdnaden? Blir det faktiskt ett större ansvar från båda föräldrarnas sida'? Vilka blir komplikationerna för barnen och för föräldrarna när föräldrarna inte bor samman men har legal gemensam vårdnad etc.? Dessa frågor skulle man förhållandevis lätt ha kunnat få svar på genom en serie smärre studier.

Sammanfattningsvis vill således Familjeforskningsgruppen avstyrka den föreslagna termändringen från vårdnad till föräldraansvar. Familjeforsk- ningsgruppen anser att inga invändningar bör kunna göras från dess utgångspunkter mot förslaget om automatisk fortsatt gemensam vårdnad i samband med äktenskapsupplösning. Familjeforskningsgruppen vill för det tredje framhålla betydelsen av väl underbyggda ställningstaganden och förordar därför att uppföljning och utvärdering av de vidtagna lagändring- arna görs i syfte att skapa tungt vägande empiriska och teoretiska underlag för lagstiftningsförslagen.

Bilaga 3

Prop. l981/82:168 105

3.3.18 Högskolan i Örebro Huvudregeln

Styrelsen anser att lagtexten bör utformas så att det av den klart framgår att samhället utgår från att föräldrarna gemensamt är skyldiga att ta på sig ansvaret för sina barn. Detta bör gälla reservationslöst och alltså till skillnad från i dag gällande rätt även i de fall föräldrarna inte är gifta med varandra då barnet föds. Endast om särskilda skäl föreligger skall föräldraansvaret kunna överföras på endast en av föräldrarna eller på annan person. enligt de regler som återfinns i 12—17 åå.

9 & i förslaget bör därför ges följande lydelse: "Föräldraansvaret vilar på bägge föräldrarna. Rätten kan dock i de fall som anges i 12—17 åå eller 19 å förordna att föräldraansvaret ska åvila endast en av föräldrarna eller överföras på annan lämplig person."

Ett nödvändigt undantag

Vid en sådan förändring i förslaget blir de regler som föreslås i 10% onödiga och de kan därför ersättas med följande bestämmelse: "Är föräldrarna inte gifta med varandra vid barnets födelse vilar föräldraansvaret på modern ensam tills frågan om faderskapet till barnet blivit fastställt genom erkännande eller dom som anges i första kapitlet i denna lag."

Könsekvenser av ändringen

Som en följd av dessa ändringar kan "24 å i förslaget utgå. Även i de fall föräldrarna inte är gifta med varandra vid barnets födelse kommer reglerna om betänketid i 32 & att bli tillämpliga om upplösningen av det gemensamma föräldraansvaret aktualiseras av någon av dem. En konsekvens som framstår som tilltalande. '

Skulle sådana missförhållanden råda att någon av de eller båda automa- tiskt föräldraansvariga bör fråntas ansvaret. enligt 14 eller 15 55. kan socialnämnden antingen föra talan om detta själv eller tillse att barnet får ett barnombud som kan sköta saken. Då kommer inte någon betänketid att löpa.

3.3.19 Statens invandrarverk (SIV)

SIV förordar huvudaltemativet i förslaget vad gäller gemensamt föräldra- ansvar för föräldrar som inte är gifta med varandra. dvs. ett anmälningsf(">r- farande på pastorsämbetet.

3.3.20 Familjelagssakunniga

———Se avsnitt 3.1.15———

Vill man nå de fördelar som ändå är förenade med utredningens förslag förefaller det oss därför ligga närmast till hands att gå fram enligt det alternativa förslaget (5.234) och "införa ett generellt gemensamt föräldra- ansvar för alla föräldrar som har gemensamma barn" (s. 71 ). Bara förälder som visat sig olämplig för uppgiften skulle kunna fråntas föräldraansvaret. exempelvis vid klart fall av missbruk av ansvaret. Denna tanke synes stämma

Bilaga 3

Prop. l98l/82zl68 106

väl överens med den som framförts i reservationen av Kerstin Sandelius. Lars Strand och Lars Dencik och som går ut på att en förälder skulle kunna skiljas från sitt föräldraansvar endast om barnets bästa talar därför (s. 182). Den terminologiska frågan blir därigenom beroende av den ställning man vill intaga till förslaget om ett väsentligt utvidgat gemensamt föräldraansvar. Vi skall därför först ta upp den frågan trots att vi därigenom kommer att avvika något från systematiken i betänkandet.

Möjligheten för andra än med varandra gifta föräldrar att ha vårdnaden om barnet gemensamt har funnits en förhållandevis kort tid. I betänkandet redovisas resultatet av en enkät som socialstyrelsen utfört vid fem av landets tingsrätter (s. 69 ff). Av den framgår att möjligheten till gemensam vårdnad begagnats i liten omfattning. När det gäller gemensam vårdnad efter äktenskapsskillnad sägs det låga utnyttjandet bero på bl. a. oenighet om hur mycket barnet skall vistas hos vardera föräldern. oenighet kring den faktiska vården av barnet i övrigt samt tvist om ekonomiska frågor (s. 73).

Vi tror att den införda möjligheten till gemensam vårdnad är av mycket stort värde när det gäller att skapa eller bibehålla ett gott förhållande mellan barnet och båda föräldrarna. Särskilt torde detta gälla när föräldrarna inte bor tillsammans. Bor föräldrarna tillsammans med varandra och med barnet är det som enkäten låter antyda— den faktiska situationen som överskuggar den rättsliga. Föräldrarna håller ihop så länge förhållandet mellan dem är gott och detta påverkar givetvis också gynnsamt förhållandet till barnet. Rättens beslut om vårdnaden framstår i sådana fall för föräldrarna mer eller mindre som en formell bekräftelse av ett redan fungerande faktiskt förhållande.

Bor föräldrarna däremot inte tillsammans får den gemensamma vårdna- den utöver sina praktiska fördelar en väsentlig psykologisk betydelse. Fungerar den som den skall får föräldrarna känna att för barnet viktiga avgöranden inte träffas utan bådas medverkan. Även om den dagliga omsorgen kanske till övervägande delen kommer att skötas av den ene kan de till väsentliga delar känna sig jämställda med varandra när det gäller förhållandet till barnet.

Gemensam vårdnad för föräldrar som inte bor tillsammans förutsätter i dag att de kan komma överens. Det längst gående alternativet i utredningens förslag skulle däremot innebära att vårdnaden eller föräldraansvaret i utgångsläget alltid vore gemensamt och endast kunna upplösas i vissa särskilt angivna fall. exempelvis visad olämplighet hos ena föräldern. Frågan är om detta kan vara en ordning som länder till barnets bästa.

Det är omöjligt att erhålla säker kunskap om hur den gemensamma vårdnaden hittills verkat i praktiken. Vi har fått uppgifter om fall där den fungerat utmärkt och verkligen länt till barnets bästa. Vi har också hört om fall där gemensam vårdnad erhållits och utövats som ett led i föräldrarnas inbördes kamp i samband med upplösningen av deras samlevnad. Inte ens kravet på enighet mellan föräldrarna kan således garantera att gemensam vårdnad uteslutande blir till barnets fördel.

Enligt vår mening kan man ej. i vart fall inte innan ytterligare erfarenheter vunnits. införa ett gemensamt rättsligt ansvar på sätt som angivits i det längst gående alternativet (5.234). Visserligen skulle vi gärna se en ordning som helt utgår från det gemensamma ansvaret men om detta ansvar skulle ges någon reell betydelse och inte bli blott en innehållslös symbol borde man kunna utgå från såsom det normala att föräldrar under den kris som ett uppbrott innebär och även därefter kunde hålla sina personliga konflikter

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 107

helt utanför den samverkan dem emellan som gemensam vårdnad förutsät— ter. Denna tanke förefaller verklighetsfrz'immande.

Utan tvekan måste det av hänsyn till barnets bästa vara möjligt att upplösa det gemensamma ansvaret även i andra fall än sådana. där en av föräldrarna visat sig klart olämplig att över huvud bära föräldraansvar. Man kan säga att det i fråga om det gemensamma ansvaret borde uppställas ett särskilt och mer omfattande lämplighetsrekvisit. där bl. a. förälderns förmåga att samarbeta med den andre skulle vara betydelsefull. Men därmed skulle man ha infört en lämplighetsprt'ivning som förefaller svårare att göra än den som nu förekommeri 'årdnadstvister. Att finna några sakliga kriterier efter vilka det kan bedömas om gemensamt ansvar skall utövas eller inte är därför svårt. Det enda mer objektiva rekvisitet är föräldrarnas utåt visade enighet. vilket som vi antytt väl inte helt garanterar barnets bästa men däremot inte bäddar för onödiga och uppslitande vårdnadstvister.

I enlighet med utredningens huvudförslag anser vi därför att man fortfarande bör bygga på föräldrarnas ("överenskommelse om gemensamt ans 'är. Att man vid äktenskapsskillnad presumerar att en sådan överens- kommelse föreligger såvida inte endera yrkar upplösning av det gemensam- ma ansvaret. anser vi också vara en godtagbar lösning. förutsatt att det åläggs rätten att i skillnadsdomen upplysa makarna om att ansvaret fortfarande är gemensamt. Likaså vill vi tillstyrka att man genom ett kostnadsfritt anmälningsförfarande gör det lättare för ogifta föri'ildrar att erhålla gemensamt ansvar. Värdefull är också den föreslagna möjligheten att ge andra än föräldrarna — exempelvis fosterföräldrar gemensamt ansvar för barnet.

3.3.2] Stockholms sociala centralnämnd

I flertalet fall kommer föräldraansvaret att ligga på en eller båda barnets biologiska föräldrar. I vissa fall (t. ex. när båda föräldrarna är döda) överförs föräldraansvaret till annan person. Som en nyhet i förhållande till gällande rätt föreslår utredningen att två personer. som inte är barnets föräldrar. skall kunna få gemensamt f("iräldraansvar för barn. Förslaget synes praktiskt t. ex. när det gäller fosterföräldrar och tillstyrkes av fi'irvaltningen.

Förvaltningen ansluter sig till tanken att barn till föräldrar som sammanbor utan att vara gifta i möjligaste mån skall likställas med barn 'ars föräldrar är gifta med varandra. Ogifta sammanboende skall genom en enkel och kostnadsfri anmälan till pastorsämbetet få gemensamt föräldraansvar. ] dagens läge kan det vara så att många drar sig för att ansöka om gemensam vårdnad eftersom beslutet skall fattas av domstol. Det blir en onödigt krånglig procedur.

För icke samboende ogifta föräldrar föreslår utredningens majoritet också att gemensamt föräldraans far skall kunna erhållas genom anmälan till pastorsexpeditionen.

Tre av utredningens sex ledamt'.')ter har reserverat sig till förmån för ett alternativförslag som innebär generellt gemensamt föräldraansvar för alla föräldrar som har gemensamma barn. Förslaget. menar man. markerar samhällets uppfattning att barnet har rätt till och behov av båda sina föräldrar och att föräldrar har en skyldighet att ta ansvar för sina barn. Vidare. framhålls det i betänkandet. likställs alla barn med avseende på rätten till föräldraomsorg från båda föräldrarna.

Förvaltningen ställer sig kritisk till alternativförslaget. Det är visserligen

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 108

en vacker tanke att alla barn skall likställas vad beträffar rätten till föräldraomsorg men denna rätt skulle många gånger i praktiken bara bli en tom paragraf eftersom man inte lagstiftningsvägen kan tvinga en ointresserad förälder att börja bry sig om sitt barn. I de fall faderskapet motvilligt erkänts eller dom avkunnats mot vederbörandes övertygelse om faderskapet är förutsättningarna synnerligen ogynnsamma för att fadern skall fylla föräl- draansvaret med ett aktivt innehåll. En trolig utveckling som en följd av generellt gemensamt föräldraansvar är dessutom att antalet kvinnor som vägrar uppge vem som är barnets fader kommer att öka av det enkla skälet att de inte vill ha gemensamt föräldraansvar med fadern. För att få det gemensamma föräldraansvaret hävt måste ju modern vända sig till dom- stol.

Särskilt uttalande av tji'tnstgörande suppleanten Margareta Hedelius (m):

"Föräldraansvaret bör i princip tillkomma alla föräldrar. som har ett gemensamt barn oavsett om förält'lrarna'leveri äktenskap. sammanbor utan äktenskap eller inte har eller avser att ingå i någon form av gemenskap. Ett lagfäst gemensamt föräldraansvar kan självfallet aldrig tillskapa ett intresse från en förälder för ett barn men måste enligt min uppfattning åtminstone i livets begynnelse vara ett självklart uttryck för barnets rätt till båda föräldrarna.

De möjligheter som lagförslaget erbjuder i fråga om upphävande av gemensamt föräldraansvar på yrkande av den ena föräldern och tillkomsten av ett särskilt ombud som tar tillvara barnets rätt samt möjligheten att vid missbruk eller försummelse frånta en förälder föräldraansvaret talar enligt min uppfattning för ett generellt gemensamt föräldraansvar."

3.3.22 Göteborgs sociala centra/närma!

Lagändringen 1977. som ökade möjligheterna till gemensam vårdnad. har endast i begränsad omfattning utnyttjats. Detta kan bl. a. bero på att lagen ännu inte blivit tillräckligt känd och att de ekonomiska frågorna länge var olösta och delvis ännu är det. Det är viktigt att det som återstår. t. ex. en översyn av skattereglerna. göres. Mi'ijligen kan tveksamheten inför lagen också bero på att gemensam vårdnad. framför allt efter skilsmässa. kräver generositet och förmåga hos båda föräldrarna att komma tillrätta med den bitterhet och besvikelse som ofta finns efter skilsmässa.

Gemensamt f(i'trz'ildraansvar har en positiv betydelse för barnet endast om båda föräldrarna vill och kan ta detta ansvar. Majoriteten i utredningen tycks dela den uppfattningen. Förmodandet att de allra flesta föräldrar vill och kan ta sitt gemensamma ansvar är positivt. men inte helt realistiskt. Det gemensamma föräldraans 'aret efter skilsmässa kommer säkert inte alltid att fungera. Detta kommer att förorsaka en del praktiska svårigheter. bl. a. när gemensamma beslut skall fattas. dock knappast i den utsträckningen att det skulle behöva hindra att lagändringen sker. Allvarligare är det att en del föräldrar komtner att skjuta upp nödvändig konfliktbearbetning. när de inte längre tvingas att ta ställningi samband med skilsmässan. Detta kan medföra att barnet får fortsätta att leva i en konfliktfylld miljö.

Det finns i dag en tendens— som inte heller utredningen är helt främmande för— att skuldbelägga de föräldrar som inte vill ha gemensamt föräldraansvar efter skilsmässa. Man kan inte bortse ifrån att det finns situationer när det är bäst för samtliga parter. även barnet. att det gemensamma förält'lraansvaret

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 ' - 109

upphör. Det behöver för den skull inte vara frågan om någon misskötsamhet från någon sida. inte heller om människor som är extremt ovilliga att samarbeta Om barnet. Ett exempel är när föräldrar skiljs därför att deras värderingar har kommit att utvecklas i helt olika riktningar. Ett annat är när en av föräldrarna till varje pris vill hävda sin mening. Att ha gemensamt föräldraansvar kräver en viss storsinthet och mognad. Det finns inte någon anledning att moralisera över dem som inte anser sig orka med gemensam vårdnad. det karf ligga verklig omsorg om barnet bakom. Det vore mycket olyckligt om de föräldrar som inte anser sig vilja ha gemensamt föräldraans- var fiek stämpel på sig att vara dåliga föräldrar. [ värsta fall skulle det kunna medföra att de inte vågar begära domstolens prövning av rädsla för att det skall ligga honom/henne till last vid prövning av föräldraansvarsfrågan. Det alternativa förslaget att gemensamt f(".'träldraskap skall kunna beslutas av domstolen mot en förälders vilja bör avvisas.

De möjligheter att ha gemensamt föräldraansvar som redan finns har förorsakat en del problem. Det händer inte så sällan att föräldrar löser det gemensamma föräldraansvaret genom att låta barnet bo en vecka eller månad hos Vardera föräldern. Detta kan bero på att man tror att barnets rätt kräver en sådan uppdelning. Det kan också bottna i ett rättvisetänkande och/eller skuldkänslor som man inte kommit tillrätta med. och som man kompenserar på detta sätt. Socialbyråerna har börjat få en del samtal från daghem. släktingar och föräldrar till dessa barn. som oroar sig för dem. därför att de börjat visa tecken på otrygghet och koncentrati(.>nssvårigheter. Utredningen uppmärksammar detta problem. men frågan är om inte de risker det kan medföra att utsätta barn för täta miljöbyten behöver accentueras ytterligare.

De barn som föds efter tillfälliga sexuella f(i'trbindelser och vars föräldrar inte har någon egentlig relation till varandra kan sällan ha någon glädje av gemensamt föräldraansvar. Snarare kan man befara motsatsen. Det skulle också kunna föra med sig att en del kvinnor vägrade att medverka vid faderskapsfastställelscn. Av dessa anledningar kan alternativförslaget om automatiskt inträdande gemensamt föräldraansvar för föräldrar som ej är gifta med Varandra ej tillstyrkas.

En Väscntlig avsikt med de förslag i utredningen. som syftar till att göra det gemensamma föräldraansvaret till den vanligaste formen av f("träldraansvar. är att åstadkomma en attitydpåverkan i riktning mot ett ökat ansvarstagande från båda föräldrarnas sida. En annan avsikt är att avdramatisera själva SkilsmäSSOSituationen framför allt för barnen. Såväl domstolsförhandlingar som vårnadsutredningar har visat sig kunna väcka och skärpa konflikter mellan föräldrarna och därigenom försvåra det fortsatta samarbetet mellan dem om barnen. Även om utredningen visar en något överdriven tro på lagens förmåga att påverka människor. kan man instämma i. att en lagstiftning sotn förutsätter gemensamt ft'.'träldraansvar kan hjälpa människor att undvika låsningar och konflikter. Inte minst med tanke på att skilsmässo- oeh "separations" barnen kraftigt ökar i antal är det angeläget att göra det som går att göra för att underlätta för barnen. Socialft'trvaltningen tillstyrker därför. trots de tveksamheter som redovisats. utredningens huvudförslag.

3.3.23 Malmö sociala centrainämnd

Gifta föräldrar har gemensam vårdnad om barn. Är föräldrarna inte gifta vid barnets födsel har modern vårdnaden. Genom lagändring 1977 öppnades

Bilaga 3

Prop. l981/82zl68 - 110

möjligheter för ogifta föräldrar att vid domstol ansöka om gemensam vårdnad mot en stämpelavgift på ca 1(l(l:-. Bakgrunden till lagändringen var bl. a. att allt fler väljer att sammanbo utan att gifta sig. Möjligheten utnyttjades emellertid i ganska liten utsträckning. Många finner det dyrt och krångligt att hos domstol få bekräftat ett ansvar som de redan påtagit sig i praktiken.

Utredningens huvudförslag är att föräldrarna genom en skriftlig. bevittnad handling. gemensamt anmäler till pastorsz'imbete att de avser att ha gemensamt föräldraansvar för sitt barn. Anmälan. som förutsätts vara kostnadsfri. bör vanligtvis kunna ske i samband med anmälan om faderskap från socialnämnden. Gemensamma föräldraansvaret bör gälla från den dag föräldrarnas önskemål registreras i kyrkoboken. eller från den dag barnet föds. Förslaget är ett led i en medveten strävan att likställa barn till gifta och ogifta föräldrar. Andelen barn till ogifta föräldrar har ökat kraftigt under 1970-talet på grund av att allt fler valt att sammanbo. Det får enligt centralnämndens mening anses angeläget att mannen i betydligt större utsträckning än nu tar sin del i föräldraansvaret. Hittills har kvinnan nästan alltid varit ensam vårdnadshavare. Genom att information och blanketter kan ges i samband med fastställande av faderskapet blir förutsättningarna större för att betydligt fler föräldrar får gemensamt föräldraansvar. Att ansökan är kostnadsfri och skall inges till pastorsämbetet har stor psykolo- gisk och praktisk betydelse. Samtidigt är det viktigt att pastorsämbetet på personbevis anger att gemensamt föräldraansvar föreligger bland annat i samband med delgivning i barnavårdsärenden. Informationsmaterial bör utarbetas av central myndighet för att reformen härigenom skall få större genomslagskraft.

Alternz'ttivförslaget är att gemensamt föräldraansvar automatiskt skall uppstå i och med fastställande av faderskapet utan särskild ansökan. I en del fall torde emellertid föräldrarna sakna egentliga förutsättningar för gemen- samt föräldraansvar. tillfälliga förbindelser där blodundersökning måste företas på flera tnän och faderskapet slutligen fastställas i domstol. de mycket unga. minderåriga föräldrarna som ej är mogna för att ta ett gemensamt föräldraansvar. Nackdelarna med ett obligatorium är uppenbara och kan förutses leda till onödiga konflikter varför nämnden inte förordar detta alternativ.

3.3.24 Botkyrka sociala centra/nämnd

Ogifta föräldrar. oavsett om de bor tillsammans eller ej. skall enligt utredningsförslaget ha möjlighet att få gemensamt föräldraansvar registrerat genom ett kostnadsfritt anmälningsförfarande på pastorsexpeditionen i samband med anmälan om faderskap från socialnämnden. Motiveringen till anmälningsplikten är att föräldrarna skall få möjlighet att tänka över om de vill ha gemensamt ft'iräldraansvar. Utredningen presenterar även ett alternativft'jrslag som i korthet innebär att registreringen på pastorsexpedi— tionen skall ske automatiskt när faderskapet är fastställt. l båda förslagen skall modern ensam ha föräldraansvaret tills dess faderskap fastställts. Socialkontoret stödjer inte huvudft'irslagets linje om anmälningsplikt. Innebörden i föräldraansvaret är bl. a. förknippat med ett ansvarstagande som inte skall prövas från föräldrarnas utgångspunkt när det gäller barnets rätt. Utredningens motiveringar väger avsevärt tyngre i alternativförslaget. Det är viktigt att alla barn likställs med avseende på rätten till föräldraomsorg

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 111

från båda föräldrarna. Alternativförslaget innebär att mannen har möjlighet att avböja ett delat föräldraansvar.

3.3.25 Umeå sociala cwztralnämnd

Nämnden anser det vara en riktig målsättning. att så långt är möjligt likställa gifta och ogifta föräldrar när det gäller föräldraansvaret och att ogifta. som önskar gemensamt föräldraansvar kan anmäla detta till pastorsämbetet. Att automatiskt ge alla föräldrar gemensamt föräldraansvar i och med barnets födelse förefaller mer tveksamt. eftersom inte alla ”valt att bli förälder". Därför bör gemensamt föräldraansvar vara något man ansöker om. Det är viktigt att möjligheten till gemensamt föräldraansvar finns även efter skilsmässa eller sedan parter. som låtit registrera gemensamt föräldra- ansvar flyttat isär. Det förutsätter dock. att föräldrarna enas om att barnet skall bo stadigvarande hos den ene. eftersom det eljest innebär ständiga skiften av boendemiljö. daghem eller skola för barnet.

3.3.26 Ludvika sociala centalnämntl

Vi delar utredningens uppfattning att utgångspunkten bör vara att båda föräldrarna skall kunna känna lika stort ansvar för barnet. oavsett de är gifta eller inte och att det är viktigt att barn har nära och goda relationer till båda föräldrarna. Detta är också i linje med lydelsen i giftermålsbalken . där det säges att man och hustru gemensamt skall vårda hem och barn och i samråd verka för familjens bästa. Det synes dock inte realistiskt att i enlighet med alternativförslaget införa en regel som medför att alla biologiska föräldrar automatiskt får gemensamt föräldraansvar genom barnets födelse.

En sådan ordning skulle i vissa fall komma att framstå som ganska meningslös och urholka innebörden och allvaret i föräldraansvaret.

Beträffande ogifta föräldrar föreslår utredningen en förenkling. som innebär att föräldrarna —i stället för att ansöka hos allmän domstol — kan göra anmälan till pastorsexpeditionen om gemensamt föräldraansvar.

Vi ser positivt på ett sådant förfarande. Utredningen har tänkt sig att information om denna möjlighet skall kunna lämnas av socialvården i samband med godkännande av faderskapserkän- nande.

Redan nu ges föräldrarna information'om innebörden i vårdnadsbestäm- melserna i samband med faderskapserkännande.

Enligt utredningens förslag får informationen en obligatorisk prägel. blir mer ingående samt i högre grad än tidigare syftar till ett ställningstagande från föräldrarnas sida.

Förslaget synes inte enbart avse nytillkomna faderskapsärenden. Man kan även räkna med en tillströmning av ärenden från föräldrar vars faderskaps— ärenden tidigare avslutats.

Om utredningens förslag genomföres bör man därför uppmärksamma att detta kommer att kräva ökade arbetsinsatser för berörd personal.

Bilaga 3

Prop. 1981/82zl68 112

3.3.27 Stockholms läns landsting. fört-almingsmskorlet I-Iälso- och sjukvårdsnämnden

I kapitlet om föräldraansvar (6 kap. BFB) ges en tolkning av begreppet föräldraansvar och därefter anges olika alternativ för vem som ska ha föräldraansvaret för barnet.

Förvaltningen ansluter sig till förslaget att sammanboende föräldrar — gifta såväl som ogifta — i princip bör kunna ha gemensamt föräldraansvar och att formerna för att erhålla detta förenklas.

R 0 s e r v a t i o n till förmån för förslag från Margö Ingvardsson

Vpk-gruppen föreslår att förvaltningsutskottet som svar på rubricerade remiss beslutar

att överlämna och i tillämpliga delar åberopa förvaltningarnas tjänsteut- låtanden och därutöver anföra:

"I frågan om vem som skall ha föräldraansvaret delar förvaltningsutskottet uppfattningen i alternativförslaget som innebär att ett generellt gemensamt föräldraansvar införs för alla kategorier föräldrar. Ett föräldraansvar som automatiskt uppstår i samband med barnets födelse resp. fastställande av faderskapet. Det generella gemensamma föräldrz'tansvaret understryker det ansvar varje förälder har för sitt barn oavsett om föräldrarna sammanbor. separerat eller aldrig varit sammanboende.

En förälder skall kunna skiljas från sitt föräldraansvar endast om barnets bästa talar för att så skall ske."

3.3.28 Svenska kommunförbunder