RH 1997:80
När frågan om beviljande av rättshjälp angår samma omständigheter som den bakomliggande tvist, vilken rättshjälpsansökan avser, bör begäran om rättshjälp avslås, endast om det föreligger särskilda skäl.
K.J. väckte vid Sölvesborgs tingsrätt talan mot staten om betalning enligt lönegarantilagen. I samband därmed ansökte K.J. om allmän rättshjälp med biträdesförordnande.
Sölvesborgs tingsrätt (1996-07-24, tf. lagmannen Lena Petersson) lämnade ansökningen utan bifall och anförde: Som styrelseledamot i W:s Bil AB har K.J. haft möjlighet att utöva inflytande över bolagets verksamhet och har genom innehav av 25 procent av bolagets aktier haft ett väsentligt intresse i verksamheten. Han skall därför i rättshjälpslagens mening betraktas som näringsidkare. Då angelägenheten för vilken rättshjälp söks får anses ha uppkommit i K.J:s näringsverksamhet och då inga skäl för rättshjälp anförts lämnar tingsrätten K.J:s ansökan om rättshjälp utan bifall.
K.J. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle bifalla hans ansökan.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1997-09-11, hovrättslagmannen Per Eriksson, hovrättsrådet Roberth Nordh, referent, och tf. hovrättsassessorn Susanna Helander) beviljade K.J. sökt rättshjälp med följande motivering:
K.J. har anfört bl.a. följande. Han har i huvudsak varit anställd i bolaget. Ägandet från hans sida har varit formellt och det bestrids att han bedrivit sådan näringsverksamhet som avses i 8 § första st 3 rättshjälpslagen. Lönefordran har inte uppkommit i näringsverksamheten utan i sin helhet genom anställning. Fråga är inte om aktieutdelning. Skäl till rättshjälp finns med hänsyn till hans begränsade inflytande över bolaget samt hans ekonomiska och personliga förhållanden. Beaktas skall även att den tvist som den sökta rättshjälpen gäller avser rätt till lönegarantiersättning, för vilken likartade förutsättningar gäller vad avser näringsverksamhet. Ett avslagsbeslut gällande rättshjälp skulle få avsevärd betydelse för bedömningen och föregripa tingsrättens avgörande i sak. Rättsfrågan i målet är osäker och utgör i vart fall sådana särskilda skäl att han skall beviljas allmän rättshjälp.
Domstolsverket har anfört: Med näringsidkare menas vanligtvis den som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk natur. Genom vad som nu framkommit om K.J:s anställning i bolaget och övriga omständigheter är Domstolsverket av uppfattningen att K.J. är att betrakta som näringsidkare och att det inte föreligger särskilda skäl att bevilja allmän rättshjälp.
Hovrätten gör följande bedömning.
Enligt 8 § 1 st 3 rättshjälpslagen får allmän rättshjälp inte beviljas den som är eller har varit näringsidkare i angelägenhet som har uppkommit i hans näringsverksamhet, om det inte finns skäl för rättshjälp med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt. När det gäller näringsverksamhet som bedrivs i bolagsform brukar näringsidkarstatus tillerkännas den som har ett väsentligt intresse i och inflytande över verksamheten (jfr bl.a. prop. 1996/97:9 s 129 med där anförd litteratur och praxis). I den nya rättshjälpslag (SFS 1996:1619) som träder i kraft den 1 december 1997 är den som har bestämmande inflytande över en juridisk person att betrakta som näringsidkare i rättshjälpslagens mening.
K.J:s talan vid tingsrätten avser rätt till ersättning enligt lönegarantilagen. Hans yrkande om ersättning grundas på ett påstående om att han, trots ett aktieinnehav om 25 procent i konkursbolaget, saknat betydande inflytande över verksamheten; han skall därför anses ha varit anställd i bolaget och ha rätt till ersättning från lönegarantin.
Rättshjälpslagen och lönegarantilagen har envar till syfte att bereda enskilda ett ekonomiskt skydd i privata angelägenheter. Det är frågan om social förmånslagstiftning. Beträffande båda lagarna gäller en avgränsning i rättsskyddet för den som är att anse som näringsidkare. Även om näringsidkarbegreppet inte utan vidare kan antas ha samma innebörd enligt de olika lagarna, skall som en viktig omständighet för rätt till rättshjälp respektive lönegarantiersättning beaktas om vederbörande haft ett mer kvalificerat inflytande över verksamhet som bedrivits i bolagsform.
När frågan om beviljande av rättshjälp på detta sätt angår samma omständigheter som den bakomliggande tvist, vilken rättshjälpsansökan avser, bör det komma i fråga att avslå en begäran om rättshjälp, endast om det föreligger särskilda skäl (jfr. RÅ 1986 ref 114). Ett sådant skäl kan vara att de omständigheter som sökanden åberopar utan vidare framstår som oriktiga eller av annan liknande anledning kan lämnas utan avseende. Hovrätten finner inte att så är fallet beträffande K.J:s ansökan. Med beaktande härav och av K.J:s ekonomiska och personliga förhållanden i övrigt skall hans ansökan om allmän rättshjälp bifallas.