RH 1998:101
Sex på varandra följande tillgrepp respektive försök till tillgrepp i butiker har bedömts som stöld respektive försök till stöld trots att gärningarna i flertalet fall avsett varor för belopp understigande 800 kr.
Åklagaren yrkade vid Malmö tingsrätt ansvar å H.P. för stöld och försök till stöld enligt följande gärningsbeskrivning: H.P. har den 16 november 1996 i ett flertal butiker i Triangelns köpcentrum i Malmö och i dess omedelbara närhet - enligt nedanstående förteckning - olovligen tagit och tillägnat sig diverse varor till ett sammanlagt värde av mer än 7 300 kronor: 1. Hos Åhléns en flaska parfym och en tröja till ett värde av mer än 300 kronor; 2. Hos Intersport ytterligare en tröja, värd 279 kronor; 3. Hos Alexandra två par skinnbyxor och två halsdukar till ett värde av 5 520 kronor; 4. Hos Kapp-Ahl en kavaj och en skjorta till ett värde av 694 kronor; 5. Hos Hennes & Mauritz en kavaj, värd 798 kronor; I ytterligare en butik - Whoops - har han i avsikt att stjäla avlägsnat larmbrickan på en damtröja, värd 599 kronor, samt gömt tröjan innanför sin jacka. Brottet har inte kommit till fullbordan men fara härför har förelegat; H.P. har nämligen ertappats innan han fått tillfälle att lämna butiken.
Malmö tingsrätt (1997-06-18, rådmannen Ole Riis jämte nämnd) dömde H.P. för stöld och försök till stöld och bestämde påföljden till fängelse i två månader. H.P. hade erkänt gärningarna men hävdat att gärningarna under punkterna 1-5 skulle bedömas som snatterier. Tingsrätten antecknade i sina skäl att H.P. vid huvudförhandlingen vitsordat att han systematiskt letade efter varor som saknade larmbricka och att han berättat om hur han efter avslutat tillgrepp lagrade tillgripna varor i en förvaringsbox. Mot den bakgrunden såg tingsrätten hans förfarande som en "stöldrajd", varför de enskilda tillgreppen var att bedöma - inte som snatteri - utan som stöld, respektive försök till stöld. Vidare fann tingsrätten att H.P. uppenbarligen inte var så berusad att han förlorat förmågan att handla systematiskt. Tingsrätten fann också genom vittnesbevisning visat att stöldförsöket hos Whoops var förknippat med att H.P. avlägsnade larmbrickan på damtröjan. Med hänsyn till att H.P. förekom under tre avsnitt i kriminalregistret och tidigare dömts för stöld ansåg tingsrätten ett kortare fängelsestraff som den rätta påföljden för H.P. mot bakgrund av omständigheterna vid tillgreppen.
H.P. överklagade till hovrätten och yrkade att hovrätten skulle bedöma gärningarna under punkterna 1, 2, 4 och 5 som snatteri, ogilla åtalet för försök till stöld, samt i vart fall bestämma påföljden till villkorlig dom och böter. Åklagaren bestred ändring.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1998-02-16, hovrättslagmannen Trygve Hellners, hovrättsrådet Bengt Rosqvist, referent, och tf. hovrättsassessorn Håkan Öberg samt nämndemännen Ulla Herbert och Kerstin Friis) ändrade på så sätt tingsrättens domslut att hovrätten bestämde påföljden till villkorlig dom jämte åttio dagsböter.
I hovrätten framhöll H.P. att han inte hade med sig något verktyg för att avlägsna larmbrickor och därför i samtliga butiker letade efter varor som saknade larm. Enligt hans mening skulle därför försöket till tillgrepp från Whoops vara att anse som försök till snatteri och därmed straffritt.
Efter att ha redogjort för de uppgifter ett i hovrätten hört vittne (S.S.) lämnat om försöket till tillgrepp från Whoops uttalade hovrätten följande.
De nu aktuella gärningarna har visserligen var för sig avsett varor till ett lägre värde än det som normalt medför att ett butikstillgrepp bedöms som stöld. Gärningarna har emellertid begåtts i en följd och i samband med stölden hos Alexandra samt, tillsammans med nämnda brott, avsett varor för sammanlagt mer än 8 000 kronor. Vidare har H.P. mellan de olika tillgreppen lagrat varorna i en förvaringsbox. Slutligen är genom S.S:s uppgifter styrkt att han avlägsnat larmbrickan på den tröja, som han försökt stjäla hos Whoops. Det har således uppenbarligen inte varit fråga om impulshandlingar. På grund av de angivna omständigheterna är gärningarna inte anse som ringa brott. H.P. skall därför även i dessa fall dömas för stöld, respektive försök till stöld.
Varken brottens straffvärde eller art utgör skäl att bestämma påföljden till fängelse. Inte heller den omständigheten att H.P. tidigare gjort sig skyldig till brott bör, med hänsyn till att den närmast föregående lagföringen ligger så långt tillbaka som 1989, påverka påföljdsbestämningen.
Det saknas särskild anledning att befara att H.P. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Påföljden skall därför bestämmas till villkorlig dom jämte dagsböter.