RH 1998:12
Fråga om tillåtande av nya omständigheter i hovrätten i tvistemål angående betalningsskyldighet för skatt (bl.a enligt 77 a § uppbördslagen) m.m. har ansetts vara av sådan natur att reglerna för dispositiva tvistemål är tillämpliga.
Staten yrkade vid tingsrätten att E.H. och N.S. skulle förpliktas att till staten betala 1 181 272 kr respektive 533 931 kr avseende källskatter och arbetsgivaravgifter. Till grund för sin talan åberopade staten att svarandena hade utgjort styrelse i var sitt bolag vid en tidpunkt då bolaget haft att betala skatter och avgifter till det allmänna samt att de av uppsåt eller grov oaktsamhet underlåtit att se till att skatterna och avgifterna betalades.
E.H. och N.S. bestred betalningsskyldighet under åberopande av att de inte handlat grovt vårdslöst eller att betalningsskyldigheten i vart fall skulle jämkas till 0 kr. Södra Roslags tingsrätt (1997-01-03, rådmannen Jim Josefsson), som fann att både E.H. och N.S. handlat grovt vårdslöst samt att det inte förelåg jämkningsskäl, förpliktade dem att utge yrkade belopp.
E.H. och N.S. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla käromålet. – E.H. åberopade, utöver de omständigheter hon anfört i tingsrätten, att staten inte visat att källskatterna faktiskt innehållits, i vart fall inte av henne. – N.S. åberopade, utöver de omständigheter hon anfört i tingsrätten, dels att hon inte varit ställföreträdare för bolaget i fråga under de uppbördsterminer för vilka betalningsskyldighet ålagts henne, dels att staten inte visat att källskatterna faktiskt innehållits, i vart fall inte av henne.
Staten anförde att målet var att anse som dispositivt och yrkade att de nya omständigheter som E.H. och N.S. åberopat skulle avvisas.
Svea hovrätt (1997-10-21, hovrättsråden Per Olding och Rolf Lundmark samt tf. hovrättsassessorn Helena Sjögren, referent) tillät inte att E.H. och N.S. åberopade de nya omständigheterna i hovrätten. Hovrätten anförde: Målet är sådant att förlikning är tillåten i de frågor som skall prövas. Det föreligger inte omständigheter som kan medföra att 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken ändå inte skall tillämpas.
Hovrätten fann att E.H. och N.S. inte hade anfört någon giltig ursäkt för att de först i hovrätten skulle få åberopa de nya omständigheterna.
Hovrätten meddelade därefter den 12 november 1997 dom i målet.