RH 1998:19

Åklagaren yrkade vid Helsingborgs tingsrätt ansvar å J.W. och ytterligare en person, D.C. för försök till grov varusmuggling enligt följande gärningsbeskrivning.

J.W. och D.C. har den 7 augusti 1997, tillsammans och i samråd, försökt att till riket via Helsingborg införa 11 760 liter sprit utan att ge det till känna hos tullmyndigheten. För spriten har saknats erforderligt tillstånd enligt alkohollagen, varför den varit underkastad införselförbud. Brottet har ej kommit till fullbordan enär det upptäckts vid tullkontroll. Fara för att det skulle ha fullbordats har förelegat. Brottet är att anse som grovt enär det avsett en större mängd sprit.

J.W. erkände gärningen. Åklagaren anförde till utveckling av talan bl.a. följande. J.W. driver ett åkeri i London tillsammans med en annan person A. En tredje person, I.S. hade gett J.W. i uppdrag att ombesörja transporten av den beslagtagna spriten, som var whisky med en här i Sverige analyserad alkoholhalt om ca 40 volymprocent. A. och D.C. körde lasten till Sverige. – J.W. kontaktade åklagaren under inledningen av utredningen och reste hit på eget initiativ sedan A. och D.C. hade häktats. J.W. hävdade inledningsvis att det skett en förväxling av laster och företedde ett antal dokument. J.W. påstod därvid att spriten var avsedd för Spanien och att det berodde på ett misstag att den hade körts till Sverige.

Hörd över åtalet uppgav J.W. bl.a. följande. För att få uppdrag delade han ut sitt företagskort i olika sammanhang. I maj månad blev han uppringd av en person som uppgav sig heta I.S. Denne förhörde sig om huruvida J.W. var intresserad att köra sprit. Då han förstod att det var olagliga transporter avböjde han. Han ville driva åkeriverksamheten helt legalt. Han berättade aldrig för A. om erbjudandet. A. har uttryckligen sagt till honom att han skulle lämna företaget om det blev frågan om att smuggla. I augusti hörde I.S. av sig igen. Åkeriverksamheten befann sig då i ekonomiska svårigheter. På grund därav accepterade J.W. Han underrättade inte A. om saken. J.W. bad emellertid A, som alltså var ovetande om att det var sprit i lasten, att köra trailern till Sverige. Även I.S. anlitade en chaufför som skulle följa med transporten till Sverige. Det kändes som om I.S. inte helt litade på J.W. Enligt vad I.S. berättade för honom skulle den extra chauffören, som var D.C, inte känna till någonting om spritlasten. Det var överenskommet att I.S skulle betala J.W. 5 000 pund om smugglingen hade lyckats. - För att försöka rentvå chaufförerna som råkat illa ut på grund av honom reste han frivilligt till Sverige. Det var i ett försök att rädda hela situationen som han till en början bluffade om spritlasten. Åklagaren åberopade viss skriftlig bevisning och fotografier. Förutom förhör med D.C. hölls vittnesförhör med tulltjänstemännen I.J. och L.A.

Helsingborgs tingsrätt (1997-10-21, rådmannen Hugo Melander samt nämndemännen Eva Aretoft, Ann-Chrestine Bengtsson och Kjell Nyström) dömde J.W. för försök till grov varusmuggling till fängelse ett år sex månader och utvisade honom ur riket med förbud att återvända hit inom fem år. Tingsrätten uttalade i fråga om påföljden att J.W. måste dömas till ett långvarigt fängelsestraff och att rätten vid bestämmandet av längden av fängelsestraffet beaktade att J.W. frivilligt överlämnat sig för lagföring samt att han skulle utvisas ur riket, vilket ansågs utgöra visst men för honom.

Tingsrätten ogillade åtalet mot D.C.

Åklagaren överklagade domen och yrkade straffskärpning. J.W. bestred ändring.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (1997-12-17, hovrättslagmannen Olle Ekstedt, hovrättsrådet Martin Borgeke, referent, och adjungerade ledamoten advokaten Knut Bachmann samt nämndemännen Elsie Isgren och Annette Larwik) ändrade på det sättet tingsrättens domslut att hovrätten bestämde fängelsestraffets längd till två år. I domskälen anförde hovrätten följande.

I hovrätten har J.W. hörts på nytt. Han har därvid i allt väsentligt berättat på det sätt som antecknats i tingsrättens dom.

I enlighet med tingsrättens dom har J.W. gjort sig skyldig till försök till varusmuggling som är att bedöma som grov.

Rörande sina personliga och ekonomiska omständigheter har J.W. uppgivit följande. Han startade sitt företag i april i år och satte in hela sitt sparkapital om ca 15 000 pund i firman. Dessa pengar är nu förbrukade och företaget är på fallrepet. Skulderna uppgår till 10 000-12 000 pund. Han är själv betalningsansvarig för beloppet. När han så småningom blir frigiven från det fängelsestraff han nu avtjänar återstår inget annat än arbetslöshet för honom eftersom han inte kommer kunna få arbete som chaufför och han inte kan något annat. - Han har ingen anknytning alls till Sverige.

Som tingsrätten kommit fram till skall påföljden, på grund av brottets straffvärde, bestämmas till fängelse.

Hovrätten har i tidigare mål rörande varusmuggling eller försök till varusmuggling avseende spritdrycker bestämt fängelsestraffets längd till tre år när fråga varit om smuggling av ca 15 000 liter 40-procentig sprit (se t.ex. hovrättens domar 1997-05-21, DB 5095 och 1997-09-17, DB 5160). I båda dessa fall beaktades i någon mån det men de dömda personerna led av att de utvisades på grund av brotten. Av intresse i sammanhanget är även att hovrätten i ett fall som avsåg smuggling av 16 704 liter sprit med en alkoholhalt om 95 procent bestämde fängelsestraffets längd till fyra år (se hovrättens dom 1997-05-06, DB 5078). Bland dessa tidigare avgöranden finns både fall där den dömde tagit del i brottsligheten endast genom att ställa upp som chaufför och sådana där han även ägt den lastbil med vilken transporten utförts.

J.W:s åkeri har visserligen inte varit av någon större omfattning. Han får ändå i kraft av sin position i firman anses ha ådragit sig ett något större ansvar än om han endast agerat som förare av bilen. Med utgångspunkt i den straffmätningspraxis som redogjorts för i det föregående borde fängelsestraffets längd för J.W:s del ha bestämts till åtminstone två och ett halvt år.

När det gäller straffmätningen måste emellertid beaktas att Högsta domstolen i sin dom den 17 september 1997 i mål B 2771/97 i ett fall av försök till varusmuggling avseende drygt 25 000 liter sprit med en alkoholhalt av 96 volymprocent ändrat en dom från denna hovrätt och bestämt straffet till fängelse fyra år. Hovrätten hade dömt till fängelse fem år. Visserligen var i det målet inte visat annat än att den dömde hade handlat på andra personers uppdrag och att hans roll inskränkt sig till att vara transportör samt att den ersättning som han fick var förhållandevis blygsam. I jämförelse med förevarande fall var det emellertid fråga om en mycket större mängd alkohol. Omräknat i 40-procentig sprit rörde det sig om 60 000 liter. Även om denna sprit måste bli föremål för viss hantering innan den blev drickbar, och den således inte skulle kunna distribueras lika lätt som den sprit som J.W. försökte smuggla in, drar hovrätten den slutsatsen att Högsta domstolen genom sitt avgörande bestämt straffvärdet av nu ifrågavarande brott något lägre än vad som kommit till uttryck i hovrättens tidigare praxis.

Med ledning av det anförda finner hovrätten att straffvärdet motsvarar fängelse i två år.

Omständigheterna är inte sådana att det kan sägas att J.W. frivilligt angett sig. Eftersom J.W. saknar anknytning till Sverige innebär utvisningen inte något sådant men för honom att ett lägre straff än annars bör dömas ut. Inte heller i övrigt är J.W:s förhållanden sådana att straffet bör sättas lägre än straffvärdet motiverar.

Målnummer B 1031/97