NJA 1997 s. 622

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Larsson) anförde i dom d 18 april 1997: Domskäl. Åklagaren har till utveckling av åtalet anfört: Tidigt på morgonen d 4 febr i år ankom P.S. till Helsingborg med färja från Helsingör. Han färdades då med en trailerdragare jämte trailer. Trailern var lastad med 121 tunnor å 210 liter sprit eller tillhopa 25 410 liter. P.S. medförde ett internationellt fraktbrev (CMR) och en faktura. Enligt dessa handlingar bestod lasten av trävaror med ett tyskt bolag - Lampex GmbH, Baumgartenstrasse i Oldenburg - som leverantör och med ett svenskt bolag - Stena Trade AB, Kungsgatan 26, 103 61 Stockholm - som beställare. Enligt tyska myndigheter existerar inte det på handlingarna angivna tyska bolaget. Det förekommer ett bolag med snarlikt namn i Oldenburg men varken på handlingarna angiven bankkontakt eller registreringsnummer stämmer. Därtill kommer att detta bolag inte marknadsför trävaror. Stena Trade AB förekommer varken i aktiebolagsregistret eller i handelsregistret. Ej heller finns det någon registrerad firma som driver verksamhet på den angivna stockholmsadressen. P.S. saknade införseltillstånd och hade därför att tillkännage lasten för tullmyndigheten, vilket han underlät. Vid företagen tullkontroll påträffades spriten. Vid analys av innehållet i tio slumpmässigt utvalda tunnor har bl a framkommit att detta hade en etanolhalt av 96 volymprocent. Den alkoholskatt som skulle ha erlagts för partiet uppgår till drygt 12 milj kr. - I samband med tullkontrollen uppgav P.S. att han efter att ha erhållit fraktuppdraget via en tidningsannons hämtade trailern på en lastbilsparkeringsplats i norra Tyskland. Vid häktningsförhandlingen d 6 febr i år uppgav P.S. att han på en lastbilsparkeringsplats i norra Tyskland erhållit uppdraget av en person vid namn W.G varvid han refererade till en handling avfattad på polska språket enligt vilken han påstod att avtal träffats om att han för transporten skulle erhålla 1,80 DM per km. Det har därefter kunnat misstänkas att W.G är identisk med en polsk författare som avled år 1969. P.S. har slutligen hävdat att han på en lastbilsparkeringsplats i norra Tyskland utav en person benämnd "J" erhållit uppdraget att frakta trailern till Sverige och att han vid två tidigare tillfällen erhållit uppdrag av denne att frakta gods till Sverige.

Hörd över åtalet har P.S. berättat: Han är född i Polen men utvandrade 1971 till Tyskland. Han har endast genomgått nioårig grundskola. I slutet av år 1996 avsåg han att starta åkeriverksamhet. Dessförinnan hade han under ca 12 års tid varit anställd som lastbilschaufför. För 10 000 DM respektive 11 000 DM köpte han under år 1996 en trailerdragare jämte trailer. Hans ekonomi var mycket ansträngd och denna summa utgjorde hela hans sparkapital. Han har ingen etablerad verksamhet och har under tiden fram till den i målet aktuella resan endast haft ytterligare två fraktuppdrag. Samtliga uppdrag har avsett fraktuppdrag till Sverige och han har fått dem av en person som benämns "J". J är i 40-årsåldern, ser ut som en affärsman och uppträder väldigt förtroendeingivande. J har vid ett tillfälle varit hemma hos honom och ätit middag. Han känner dock varken till hans efternamn eller bostadsadress. Ej heller kan han påminna sig hans telefonnummer. Inför det första fraktuppdraget, som avsåg en kakellast till Stockholm, hade han i avsikt att erhålla ett fraktuppdrag parkerat på ett industriområde lastbilsparkeringsplats i Hamburg. Han blev då - december månad 1996 - kontaktad av J, en för honom vid detta tillfälle okänd person, som ville att han utförde en transport till Stockholm. P.S. hade tidigare enbart varit i Sverige på semesterresa. För uppdraget skulle han när lasten överlämnades i Stockholm erhålla 5 000 DM. Han skulle själv svara för drivmedel. Däremot var han inte medveten om att han behövde transporteras med färja till Sverige. Vem som skulle stå för biljettkostnaderna var oklart. Han betalade själv färjebiljetten. Såvitt han kan erinra sig har han inte erhållit ersättning härför av J. Transporten var brådskande och han fick redan efter några dagar besked om att han skulle åka till Sverige. Han hämtade då en trailer på en lastbilsparkeringsplats utanför Hamburg, benämnd Hamburg-Moorfleet. J och ytterligare en person lämnade över trailern. Han fick både fraktbrev och faktura. Den andre personen var för honom okänd. Såvitt han i dag kan minnas var Lampex GmbH i Oldenburg leverantör. Det är i och för sig riktigt att han tidigare uppgivit att leverantören kom från Berlin. Lasten skulle avlämnas i Stockholm. När han anlände till någon parkeringsplats utanför Stockholm skulle han telefonledes kontakta J. Han hade fått en lapp på vilken J telefonnummer antecknats. Denna lapp har nu förkommit. När han kom till lämplig parkeringsplats kontaktade han J. Denne ordnade med att två för honom okända personer kom till parkeringsplatsen och överlämnade 5 000 DM till honom. De okända männen fick nycklarna till hans lastbilsekipage och körde iväg med ekipaget. Efter ca 5 timmar återlämnade de lastbilsekipaget till honom. Han körde hem till Tyskland utan att erhålla någon last. Trailern parkerade han, i enlighet med vad han och J överenskommit, i närheten av Hamburg- Moorfleet. Vid den andra transporten till Sverige fick han via telefon en förfrågan av J om han ville utföra en transport till Sverige. Vid detta tillfälle hämtade han en trailer i närheten av Berlin. Liksom vid förra tillfället lämnades trailern över av J och den person som var med när den förra trailern överlämnades. Transporten tillgick på samma sätt som vid det föregående tillfället och vid en parkeringsplats utanför Stockholm överlämnade han sin trailerdragare jämte trailern till samma personer som vid det föregående tillfället. Denna gång fick han dock endast 2 000 DM eller möjligtvis 3 000 DM. Resterande belopp erhöll han i svensk valuta när lastbilsekipaget återlämnades. Inför den andra resan ville han ha någon form av garanti från J som han kunde använda för att tvinga fram ersättning från J ifall han inte såsom avtalat erhöll ersättning vid överlämnandet i Sverige. På grund härav skrevs ett avtal på polska. Han kan inte läsa polska men J förklarade avtalets innehåll. Han kan inte förklara varför han enligt avtalet skall vara berättigad till ersättning för en transport mellan Hamburg och Stockholm när han hämtade lasten i närheten av Berlin. Motparten enligt avtalet är W.G. Denna person har han inte träffat. J uppgav för honom att detta var J:s uppdragsgivare. - Inför den nu aktuella transporten kontaktades han 2-3 dagar före det att transporten påbörjades av J som frågade om han ville utföra ett nytt transportuppdrag till Sverige. Han ville vid detta tillfälle ha förskott för att utföra transporten eftersom han skulle lösa ut dragbilen från en verkstad. Han fick inget förskott men var ändå intresserad av uppdraget. Hans svåger som underjanuari månad förvärvat dragbilen löste ut densamma från verkstaden. På en parkeringsplats utanför Lobeck träffade han J samt två andra personer som överlämnade trailern jämte faktura och fraktbrev. Även vid detta tillfälle skulle han överlämna lasten till okända personer utanför Stockholm. Dessa skulle ta hand om lasten och därefter återlämna lastbilsekipaget till honom. För att kunna upprätthålla kontakt med J hade han en mobiltelefon. Eftersom han inte hade J:s telefonnummer kontaktade J honom. Under tiden fram till dess han anlände till Helsingborg hade J ringt ca 20 gånger. Vid dessa samtal skämtade bara J. Detta upplevde han som irriterande. J hade berättat för honom att trailern kom från Tjeckien. Då det i Tyskland erfordras att dragbit och trailer har samma registreringsnummer satte han registreringsplåten från sin trailer på den tjeckiska trailern. Hans trailer har dock inte samma registreringsnummer som hans dragbil. Han blev väldigt förvånad när tullpersonal öppnade trailern och det kunde konstateras att lasten inte bestod av trävaror. Han ramlade omkull. Det är riktigt såsom åklagaren påstått att han först till tulltjänstemannen förklarade att han erhållit transportuppdraget via en tidningsannons. Det är vidare riktigt att han vid den första häktningsförhandlingen uppgav att det var W.G som överlämnade trailer och frakthandlingar till honom. - Inte vid någon av transporterna upprättades några skriftliga handlingar mellan honom och J. Ej heller erhöll J något kvitto över de likvider som överlämnades till honom i Stockholm.

På åklagarens begäran har vittnesförhör ägt rum med tulltjänstemannen S.K. som berättat: Hon utförde aktuell dag tullkontroll på bland annat det ekipage P.S. färdades med. Lasten var plomberad men då det saknades dokument som visade att så var fallet blev hon misstänksam. Hon beslöt att kontrollera lasten vilken visade sig innehålla en mängd tunnor. P.S. var inte anmärkningsvärt nervös vid tullkontrollen. Han såg snopen ut när det visade sig att lasten inte bestod av trävaror. Han föll dock inte omkull. Till henne uppgav han att han via en tidningsannons erhållit fraktuppdraget och att lasten hämtats utanför Lobeck.

Åklagaren har som skriftlig bevisning bl a åberopat internationellt fraktbrev jämte faktura till styrkande av att lastens innehåll angivits oriktigt samt analysprotokoll utvisande att lasten utgjorts av sprit med en etanolhalt om 96 volymprocent.

TR:n gör följande bedömning.

Objektivt sett har P.S., i strid med bestämmelserna i 4 kap 2 § alkohollagen, till riket försökt införa 25 410 liter spritdrycker med en alkoholhalt om 96 volymprocent utan att fullgöra den anmälningsskyldighet som följer av 3 och 4 §§ lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot annat land inom Europeiska unionen.

P.S. har invänt att han inte kände till att lasten bestod av spritdrycker. Bevisbördan för att P.S. insett att lasten bestod av sprit åvilar åklagaren. Det har i målet inte förebringats någon teknisk eller annan bevisning som klart utvisar att P.S. varit med om att förpacka lasten eller på annat sätt tagit fysisk befattning med den. Mot bakgrund av vad P.S. rent objektivt sett gjort måste emellertid det kravet ställas på honom att han kan lämna en inte orimlig förklaring till varför han utfört transporten och till vad som i övrigt förevarit i anslutning till transportuppdraget.

Flera av de uppgifter som P.S. lämnat angående förevarande resa är anmärkningsvärda. Att en sådan dyrbar last som den i målet förevarande överlämnats till honom utan några garantier för att lasten kom mottagaren till handa framstår som osannolikt. Vidare är det sätt på vilket transportuppdraget enligt P.S. lämnats till honom minst sagt okonventionellt och talar med avsevärd styrka för att P.S. förstått att transporten utgjorde ett led i en brottslig verksamhet. Ej heller framstår det som troligt att P.S. när han väl kom till Sverige skulle överlämna i vart fall sin dragbil, som i praktiken utgör hans enda tillgång, till av honom helt okända personer. Vidare framstår P.S:s förklaring till varför trailern skulle omskyltas som svårförståelig då dragbil och trailer trots omskyltningen ej hade samma registreringsnummer. Till vad nu anförts kommer att P.S. ostridigt lämnat tre olika versioner av hur han erhållit aktuellt uppdrag samt uppenbarligen ljuger beträffande påståendet att han av förvåning skulle ha ramlat omkull vid tullkontrollen. De nu anförda omständigheterna sammantagna med det förhållandet att P.S. under huvudförhandlingen lämnat osäkra och i väsentliga delar svävande och svårförståeliga svar medför att TR:n gör den bedömningen att hans uppgifter saknar all trovärdighet och inte ger anledning till något tvivel om att han var medveten om att lastens innehåll var sprit. Han skall därför fällas till ansvar för försök till varusmuggling i enlighet med åtalet. Med hänsyn till att det varit fråga om en betydande mängd spritdrycker är brottet att bedöma som grovt.

Brottet har ett så högt straffvärde att annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga.

Det brott P.S. fällts till ansvar för är så allvarligt att han skall utvisas ur riket och förbjudas att återvända hit. Utvisningen bör tidsbegränsas till tio år. Vid bestämmandet av fängelsestraffets längd har TR:n beaktat det men utvisningen kan innebära för P.S.

Domslut

Domslut. TR:n dömde P.S. enligt 3 § och 8 § 1 stvarusmugglingslagen samt 23 kap 1 § BrB för försök till varusmuggling till fängelse 5 år och utvisning med förbud att återvända till Sverige före d 18 april 2007.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Nämndemannen Lagerwall var skiljaktig och ansåg att åtalet skulle ogillas.

Sedan P.S. överklagat HovR:ns dom meddelade HD prövningstillstånd i påföljdsfrågan men fann inte skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt, i följd varav HovR:ns dom i dessa delar skulle stå fast.

P.S. (offentlig försvarare advokaten B.N.) yrkade straffnedsättning.

Riksåklagaren bestred ändring.

HD avgjorde målet efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen B.J.).

Domslut

Domslut. HD ändrar HovR:ns domslut på så sätt att påföljden bestäms till fängelse 4 år.

HD:s dom meddelades d 17 sept 1997 (mål nr B 2771/97).