RH 1998:25
Kravet på rådgivning i nya rättshjälpslagen.
I mål mellan M.T. och M.G. angående skadestånd i anledning av brott avslog Göteborgs tingsrätt (1998-02-05, rådmannen Stefan Wikmark) M.G:s begäran om rättshjälp med motiveringen att rådgivning inte lämnats i enlighet med 2 § 2 st. rättshjälpslagen.
M.G. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle bifalla hans begäran om rättshjälp med U.S. som biträde.
Till stöd för sitt yrkande anförde M.G: Det i målet framställda skadeståndsyrkandet grundar sig på en dom från Göteborgs tingsrätt den 3 februari 1997, vari han dömdes för misshandel. Han sökte, sedan han delgivits M.T:s stämningsansökan, den advokat som varit hans offentlige försvarare i brottmålet. Denne lämnade på grund av arbetsbelastning över ärendet till U.S, som är biträdande jurist på samma advokatbyrå. M.G. hade med sin offentlige försvarare redan i samband med brottmålet haft frågan om skadeståndsansvar uppe till diskussion och hade kännedom om att den fällande domen i sig innebar att hans skadeståndsskyldighet var fastställd. Att under dessa förhållanden lämna rådgivning var uppenbart obehövligt.
Hovrätten för Västra Sverige (1998-03-17, hovrättslagmannen Staffan Levén, hovrättsrådet Ann-Christine Persson och tf. hovrättsassessorn Göran Hansson, referent) avslog överklagandet.
I skälen för beslutet anförde hovrätten:
För att rättshjälp skall beviljas krävs enligt 2 § 2 st. rättshjälpslagen (1996:1619) att i angelägenheten lämnats minst en timmes rådgivning. Om rådgivning är uppenbart obehövlig eller om det finns något annat särskilt skäl, kan dock rättshjälp beviljas även om rådgivning inte lämnats. I förarbetena till rättshjälpslagen (prop. 1996/97:9 s. 106-107) har uttalats att rådgivning inte bör vara ett undantagslöst obligatorium för att erhålla rättshjälp. Rådgivning skall till exempel enligt vad som uttalats där kunna underlåtas när en skadeståndsfråga särskilts från ett brottmål och den offentlige försvararen skall övergå till att bli rättshjälpsbiträde.
Som skäl för den nu aktuella regleringen har i nyssnämnda förarbeten (s. 106) angivits att rådgivning kan vara meningsfull som en inledning till ett rättshjälpsärende för att den rättssökande skall få en första översiktlig information om vad som kan komma att krävas av honom i t.ex. bevishänseende och en ungefärlig uppfattning om kostnaderna. I det aktuella målet har skadeståndsfrågan väckts efter att brottmålsprocessen avslutats. Visserligen har M.G. anfört att hans skadeståndsskyldighet fastställts redan genom brottmålsdomen, men några skadeståndsbelopp har då inte angivits och M.T:s talan är dessutom sådan, vilket M.G. också själv åberopat i rättshjälpsärendet, att ett flertal tvistefrågor direkt kunnat konstateras, bl.a. huruvida vissa av angivna kostnadsposter haft relevant samband med M.G:s brott. Mot bakgrund härav kan enligt hovrättens mening en inledande rådgivning från det nya ombudet inte anses ha varit uppenbart obehövlig och något annat skäl att avstå från sådan har inte heller förelegat. Som tingsrätten funnit kan M.G:s rättshjälpsansökan därför inte bifallas.