RH 1998:26
Fråga om en person som avtjänar fängelsestraff och saknar bostad under kortare tid, varunder hans bohag är magasinerat, borde ha haft försäkring med rättsskyddsmoment; även fråga om bedömningen av den sökandes ekonomiska och personliga förhållanden vid prövningen om rättshjälp skall beviljas.
I mål mellan allmän åklagare och F.J. å ena sidan och A.A. å andra sidan angående misshandel m.m. framställde F.J. skadeståndsanspråk för kränkning och sveda och värk med visst belopp. Hon förbehöll sig även rätt att återkomma med ersättningskrav för lyte och men hänförligt till en åtalspunkt. Vid tingsrättens huvudförhandling i brottmålet avskildes viss del av F.J:s talan för att handläggas i den för tvistemål stadgade ordningen. Tingsrätten dömde A.A. för bland annat misshandel till fängelse fyra månader samt förpliktade honom att utge visst skadestånd till F.J.
A.A. ansökte om rättshjälp med biträdesförordnande i tvistemålet och anförde följande till stöd för att han skulle beviljas rättshjälp. Han har nyligen avtjänat ett fyra månader långt fängelsestraff. Han frigavs den 13 december 1997. Förutom det i brottmålet ådömda skadeståndet har han betydande skulder för underhållsbidrag till sina tre barn, vilka skulder ackumulerats under den tid han avtjänat fängelsestraff. Han saknar rättsskyddsförsäkring eftersom han inte anser sig ha något i hemmet som är värt att försäkra. Han är somalier och han är ej förtrogen i svensk kultur och rättsväsende. Under den tid han avtjänat straff har han ej haft egen bostad. Han har således ej haft anledning att vidmakthålla rättsskyddsförsäkring. I samband med att han frigavs fick han egen lägenhet genom sin sociale kontaktman. Genom förenämnda personliga förhållanden kunde det ej vara rimligt att hävda att han borde ha haft rättsskyddsförsäkring.
Värnamo tingsrätt (1997-12-30, rådmannen Erik Lembke) avslog A.A:s ansökan om rättshjälp med följande motivering. Enligt 9 § första stycket rättshjälpslagen (1996:1619) får rättshjälp inte beviljas om den rättssökande har en rättsskyddsförsäkring eller annat liknande rättsskydd som omfattar den rättsliga angelägenheten. Om den rättssökande saknar rättsskydd enligt första stycket men med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina ekonomiska och personliga angelägenheter borde ha haft ett sådant skydd, får, enligt lagrummets andra stycke, rättshjälp beviljas endast om det finns särskilda skäl med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse för den rättssökande. I förarbetena till lagen (prop. 1996/97:9 s. 209) sägs bl.a. följande: Personer som inte har något hem att försäkra eller nyligen skaffat sig en bostad, t.ex. efter en äktenskapsskillnad, utlandsvistelse, vräkning eller långvarig vistelse på sjukhus eller på annan anstalt, kan normalt inte anses ha haft förutsättningar att försäkra sig. Inte heller ställs det lika stränga krav på försäkring för ungdomar som nyligen flyttat till egen bostad och ännu inte hunnit ordna sina förhållanden. Någon exakt tidsgräns är svår att ange. Det får bedömas i det enskilda fallet när en person får anses ha bort försäkra sig. Även andra personliga förhållanden skall beaktas. Som exempel kan nämnas språkproblem, ekonomiska problem eller andra sociala problem. - Av utredningen framgår att A.A. har ett hem att försäkra och att han stått utan bostad endast under den korta tid då han avtjänat det honom ådömda fängelsestraffet om fyra månader. Med hänsyn härtill och till vad som i övrigt framkommit om A.A:s ekonomiska och personliga förhållanden finner tingsrätten att han borde ha haft rättsskydd. Särskilda skäl att likväl bevilja honom rättshjälp föreligger inte. Ansökningen om rättshjälp skall därför ogillas.
A.A. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att han skulle beviljas rättshjälp.
Domstolsverket medgav ändringsyrkandet.
A.A. anförde i hovrätten bland annat följande. I samband med att han och F.J. separerade övertog han deras tidigare gemensamma bostad. Lägenheten var dock för stor för hans behov varför han sökte en mindre sådan. Han sade upp lägenhetskontraktet och hyresförhållandet upphörde i samband med att han började avtjäna det honom ådömda fängelsestraffet. Han delgavs F.J:s talan i det avskilda tvistemålet under anstaltstiden. För att en rättsskyddsförsäkring skall kunna tas i anspråk krävs att försäkringen gällde vid tiden för tvistens uppkomst. Senare tecknad försäkring kan ej åberopas. Under fängelsevistelsen var hans bohag magasinerat. Han hade därför inget hem att försäkra och saknade anledning att ha hemförsäkring som inkluderade rättsskydd.
Domstolsverket anförde följande. Av de uppgifter A.A. lämnat i ansökan om rättshjälp framgår att han saknar rättsskyddsförsäkring eller annat liknade rättsskydd som omfattar den rättsliga angelägenheten. Frågan i målet är om A.A. enligt 9 § andra stycket rättshjälpslagen (1996:1619) med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina ekonomiska och personliga förhållanden borde ha haft ett sådant skydd.
Vid borde-regeln är det således tre typer av omständigheter som skall beaktas vid bedömningen av om en rättssökande borde ha haft ett rättsskydd. När det gäller försäkringsskydd i övrigt är syftet att personer som har en försäkring, men som har valt bort rättsskyddsmomentet, skall omfattas av bestämmelserna (prop. 1996/97:9 s. 98 f och s. 208 f). Enligt uppgift saknar A.A. såväl hemförsäkring som övrigt försäkringsskydd och har således inte medvetet valt bort rättsskyddsdelen i sin hemförsäkring. A.A. borde därför inte på denna grund ha haft ett försäkringsskydd.
Den andra omständigheten som skall beaktas är den rättssökandes ekonomiska förhållanden. Av förarbetena framgår att personer som är relativt välbeställda och lever under ordnade förhållanden med hänsyn till sina ekonomiska och personliga förhållanden skall anses ha förutsättningar att försäkra sig. Den som har sådana ekonomiska förhållanden att inkomsterna ligger nära eller inom övre hälften av den ekonomiska avgränsning som berättigar till rättshjälp skall normalt anses ha förmåga att försäkra sig. A.A. har uppgivit att han har en bruttointäkt av tjänst om 146 000 kr och är underhållsskyldig för tre barn. Efter avdrag med 15 000 kr för varje barn har han ett ekonomiskt underlag enligt 38 § rättshjälpslagen om drygt 100 000 kr. Med ett sådant underlag kan han inte heller hänföras till den grupp av personer som normalt anses ha förmåga att försäkra sig och därigenom borde ha haft ett försäkringsskydd.
Den tredje omständigheten som skall bedömas vid borde-regeln är den rättssökandes personliga förhållanden. Bestämmelsen tar sikte på personer som inte har något hem eller som nyligen har skaffat sig en bostad, t.ex. efter en anstaltsvistelse. Det uppställs ingen tidsgräns när en person skall anses ha haft tid att ordna sina förhållanden efter att ha skaffat sig en bostad utan en bedömning får ske i varje enskilt fall när en person skall anses ha bort försäkra sig. A.A. frigavs från avtjänat fängelsestraff den 13 december 1997 och fick i samband därmed en egen bostad. Ansökan om rättshjälp inkom till tingsrätten den 18 december samma år. A.A. har i och för sig haft ett bohag magasinerat under fängelsevistelsen men med hänsyn till att han så nyligen efter avtjänat straff erhöll en bostad borde han inte under denna tidsperiod ha haft ett försäkringsskydd.
På grund av det ovan anförda anser Domstolsverket att A.A. inte omfattas av borde-regeln. Då övriga förutsättningar för att A.A. skall beviljas rättshjälp är uppfyllda medger Domstolsverket överklagandet.
Göta hovrätt (1998-03-09, hovrättslagmannen Lennart Thorelli, hovrättsrådet Hans Träff och tf. hovrättsassessorn Mats Torgils, referent) delade Domstolsverkets bedömning och beviljade A.A. sökt rättshjälp.