RH 1998:27

I mål om äktenskapsskillnad m.m. beviljade advokat som ombud för en av makarna sin klient allmän rättshjälp och förordnade sig själv som biträde enligt rättshjälpslagen, trots att han var medveten om att han vid en eventuell tvist mellan makarna inte längre skulle kunna biträda klienten. Sedan tvist uppkommit beträffande vårdnaden om makarnas gemensamma barn begärde han sitt entledigande. Hans förordnande av sig själv till rättshjälpsbiträde har ansetts olämpligt och fått till följd att biträdesersättningen nedsatts.

Advokaten M.G. beviljade S-A.M. rättshjälp med biträdesförordnande för sig själv. Gemensam ansökan om äktenskapsskillnad m.m. ingavs till Borås tingsrätt. Sedan tvist uppkommit beträffande vårdnaden om makarnas gemensamma barn begärde M.G. sitt entledigande från uppdraget som rättshjälpsbiträde åt S-A.M. Han anförde att han tidigare företrätt båda makarna vid ansökan om uppehållstillstånd i Sverige och att han förklarat för makarna att han inte skulle kunna företräda S-A.M. om tvist av någon anledning skulle uppstå dem emellan. När tvist uppkommit ansåg han sig jävig. Tingsrätten entledigade M.G. från uppdraget.

M.G. yrkade ersättning enligt rättshjälpslagen med 3 740 kr för arbete under fyra timmar.

Borås tingsrätt (1995-12-20, rådmannen Lars Arfvidson) fastställde ersättningen till 1 500 kr. I skälen för beslutet anförde tingsrätten:

Att det mellan makar, som vid ingivandet av en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad är ense i alla frågor, under betänketiden uppkommer tvist i fråga om vårdnad om barn, umgängesrätt, underhållsbidrag m.m. är inte ovanligt. Att i ett äktenskapsmål förordna sig själv till rättshjälpsbiträde i en situation där man är medveten om att man kommer att tvingas avträda målet om tvist uppkommer mellan parterna måste anses mycket olämpligt. M.G:s handlande har inneburit att ett biträdesbyte blivit ofrånkomligt. Detta har uppenbarligen medfört ökande kostnader för rättshjälpen. Med hänsyn härtill bör M.G:s ersättning för arbete fastställas till 1 500 kr.

M.G. överklagade beslutet med yrkande att hovrätten skulle tillerkänna honom begärd ersättning.

Domstolsverket bestred ändring.

Hovrätten inhämtade yttrande från Sveriges Advokatsamfund. I yttrandet anförde samfundet: Det är i och för sig vedertaget bruk att en advokat åtager sig uppdraget att vara ombud åt en make och att advokaten sammanträffar med båda makarna för genomgång av äktenskapsskillnadsärendet och därmed sammanhängande frågor. Ofta leder detta förfarande till att gemensamma handlingar kan upprättas till domstol och att bodelningsavtal upprättas. På sätt M.G. anfört skall motparten från början upplysas om att advokaten endast företräder sin klient vid eventuellt uppkommande tvist mellan makarna. Detta förfarande överensstämmer med god advokatsed. - Enligt 14 § 1 st 2 p vägledande regler om god advokatsed är advokat skyldig att avböja erbjudet uppdrag om han själv tidigare konsulterats av eller eljest biträtt motparten i samma sak eller i annan angelägenhet av sådan art, att de uppgifter vederbörande till följd därav erhållit kan tänkas få betydelse vid det erbjudna uppdragets utförande. Enligt 2 st i samma paragraf är advokat skyldig att avböja erbjudet uppdrag, om eljest någon omständighet föreligger, som uppenbarligen utgör hinder för advokaten att obundet hävda uppdragsgivarens intressen. - Av den skrivelse daterad den 31 maj 1995 som ingivits till Borås tingsrätt framgår att M.G. företrätt båda parterna vid deras ansökningar om uppehållstillstånd i Sverige samt att han förklarat för parterna att han inte kunde företräda sin klient i fortsättningen av ärendet om äktenskapsskillnad om det av någon anledning skulle uppstå tvist mellan parterna. M.G. har således från början insett att de uppgifter han erhållit om motparten i ärendet om uppehållstillstånd kunde komma att få betydelse vid uppdragets utförande om det blev tvist mellan makarna i någon fråga. Mot denna bakgrund borde M.G. ej ha åtagit sig det nämnda uppdraget.

Hovrätten för Västra Sverige (1998-03-27, hovrättslagmannen Dan Fernqvist, hovrättsrådet Sigvard Helin och hovrättsassessorn Christina Lindahl, referent) avslog överklagandet.

Målnummer Ö 2110/96