RH 1998:54
Sedan tingsrätt ogillat makars talan om skadestånd och mannen överlåtit sin del av det omtvistade anspråket till hustrun, har hon ensam överklagat tingsrättens dom. Hennes ansökan om rättshjälp i hovrätten har lämnats utan bifall, eftersom överlåtelsen till henne kan antas ha skett för att åstadkomma fördel vid prövningen av ansökan och hennes talan i hovrätten avser ett från rättshjälpssynpunkt odelbart anspråk.
G.L. och hennes make L.L. förvärvade år 1992 en fastighet. Före köpet uppdrog L.L. åt J.G. att besiktiga fastigheten. Sedan makarna L. efter köpet upptäckt skador i fastigheten, väckte de talan vid Lunds tingsrätt mot J.G. om skadestånd på grund av försummelse vid utförandet av besiktningsuppdraget. Tingsrätten ogillade genom dom den 15 maj 1997 makarna L:s talan. G.L. överklagade ensam tingsrättens dom och i samband därmed ansökte hon om allmän rättshjälp med biträdesförordnande för M.H.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1998-03-20, hovrättsråden Rolf Trulsson, referent, och Lars Elmqvist samt adjungerade ledamoten tf. hovrättsfiskalen Rikard Bondesson) lämnade G.L:s ansökan om allmän rättshjälp utan bifall. I beslutet anförde hovrätten följande.
I frågan om allmän rättshjälp har G.L. anfört bl.a. följande. Hon har genom singularsuccession övertagit L.L:s rätt till skadestånd och rättegångskostnader. Med hänsyn till egna rättegångskostnader, vilka överstiger tre gånger basbeloppet, har det funnits förutsättningar för såväl L.L. som G.L. att beviljas rättshjälp i angelägenheten, trots att fråga är om en tvist i deras egenskap av fastighetsägare. Någon annan diskvalificerande omständighet enligt 8 § rättshjälpslagen föreligger inte. L.L:s överlåtelse av sin talan till G.L. har således inte påverkat möjligheten för att rättshjälp beviljas. Således har någon fördel vid ansökan om rättshjälp inte vunnits. G.L. skall därför beviljas rättshjälp inte enbart i den egna delen av målet utan även i den del som överlåtits till henne från den också rättshjälpsberättigade L.L.
Beträffande storleken av hittills uppkomna rättegångskostnader har G.L. hänvisat till den vid tingsrätten ingivna kostnadsräkningen. Enligt denna fordrade makarna L. ersättning för rättegångskostnader med 142 343 kr 50 öre, därav 93 750 kr ombudsarvode och återstoden kostnader för utredning, bevisning och diverse utlägg.
Hovrättens bedömning.
G.L:s rättshjälpsansökan inkom till hovrätten den 16 juni 1997. Eftersom hennes ansökan gjorts före den 1 december 1997, skall den prövas enligt den då upphävda 1972 års rättshjälpslag (1972:429).
Enligt G.L:s ansökan om allmän rättshjälp saknar hon själv inkomster. L.L:s årsinkomst uppgår emellertid enligt ansökningen till 340 000 kr och är därför så stor att han med hänsyn till bestämmelserna i 6 § rättshjälpslagen inte skulle vara berättigad till rättshjälp.
L.L:s överlåtelse av sin del av det omtvistade anspråket till G.L. innebär en fördel vid prövningen av ansökan om rättshjälp, eftersom L.L. inte skulle kunna - såsom medpart till G.L. i målet - åläggas skyldighet enligt 31a § rättshjälpslagen att betala den del av rättshjälpskostnaderna som belöper på honom. Ett bifall till rättshjälpsansökningen skulle alltså få som konsekvens att staten skulle få bära hela risken för rättshjälpskostnaderna. Det har inte anförts någon omständighet som tyder på att överlåtelsen av skadeståndsanspråket haft annat syfte än att åstadkomma fördel vid prövningen av rättshjälpsärendet. Med hänsyn till det anförda och då G.L:s talan i hovrätten efter övertagandet av L.L:s del av skadeståndsanspråket avser ett från rättshjälpssynpunkt odelbart anspråk skall G.L:s ansökan om allmän rättshjälp lämnas utan bifall.