RH 1998:68

Straffmätning vid sexuellt utnyttjande av underårig då gärningsmannen vid tidigare tillfällen har dömts för sådana brott mot samma målsägande.

Åklagaren yrkade ansvar för A.J. för sexuellt utnyttjande av underårig med följande gärningsbeskrivning:

A.J. har den 27 juli 1996 i Älvkarleby sexuellt utnyttjat sin dotter J.E, som är född år 1979. Det sexuella utnyttjandet har bestått däri att A.J. i sin personbils combiutrymme, berett för övernattningsändamål, i två sekvenser sexuellt berört flickan; vid första tillfället genom beröringar och smekningar på brösten, magen och mellan benen då J.E. varit påklädd och vid det andra tillfället genom beröringar och smekningar på flickans bara hud över båda brösten och i underlivet.

A.J. förnekade gärningarna, dvs. att han vid något av de i gärningsbeskrivningen angivna tillfällena skulle ha sexuellt berört J.E. men vitsordade att han befunnit sig tillsammans med henne i kombiutrymmet och att han lagt armen om henne samt smekt henne på ryggen.

Köpings tingsrätt (1997-10-13, rådmannen Ove Svensson samt nämndemännen Inga Folkesson, Elsie Holm och Tommy Pousette) fann styrkt att A.J. hade gjort sig skyldig till den åtalade gärningen. Den skulle enligt tingsrätten bedömas som sexuellt utnyttjande av underårig. Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i ett år.

I påföljdsfrågan uttalade tingsrätten följande.

A.J. förekommer i kriminalregistret under två avsnitt enligt vilka han dömts för sexuellt utnyttjande av underårig dels den 6 oktober 1988 till skyddstillsyn och fängelse två månader, dels med undanröjande av den tidigare skyddstillsynen den 7 november 1989 till fängelse ett år åtta månader, vilken dom fastställdes av Svea hovrätt, avd. 1, genom dom den 1 december 1990. Enligt utlåtande den 17 oktober 1997 har A.J. inte begått den åtalade gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning. A.J. har visat en bagatelliserande inställning till gärningarna och hans motiv för pågående kontakt med psykolog är enligt honom själv att bearbeta de orättvisa beskyllningar han utsatts för. Det finns därför inte anledning att anta att en skyddstillsyn skulle bidra till att A.J. avhåller sig från fortsatt brottslighet. Förutsättningar för en icke frihetsberövande påföljd föreligger därför ej och A.J. bör dömas till ett fängelsestraff, som med hänsyn till att det är fråga om förnyade övergrepp mot samma barn vilka, som det visat sig, haft svåra psykiska skadeverkningar som följd, bör bestämmas till ett år.

A.J. överklagade tingsrättens dom och yrkade i ansvarsfrågan att hovrätten skulle ogilla åtalet eller, i andra hand, döma honom enligt 6 kap. 7 § tredje stycket brottsbalken för sexuellt ofredande. Han yrkade vidare, för det fall åtalet skulle bifallas, att påföljden bestämdes till skyddstillsyn med föreskrift om psykiatrisk behandling.

Åklagaren överklagade - anslutningsvis - tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle skärpa fängelsestraffet.

Svea hovrätt (1998-06-11, hovrättsrådet Göran Rosenberg, referent, adjungerade ledamoten Catarina Walldén, tf. hovrättsassessorn Lars-Åke Johansson samt nämndemännen Birgitta Göpel och Kåge Pihl) dömde A.J. för sexuellt utnyttjande av underårig och bestämde fängelsestraffets längd till två år.

J.E. och A.J. hördes i hovrätten. De berättade bl.a. följande.

J.E: När A.J. i det första skedet smekte henne yttrade han något om att "du vet hur jag blir med fruntimmer". Hon svarade då "men jag är inget fruntimmer utan din dotter". A.J. sade då "Ända mot ända kan ingenting hända". Hon blev ledsen och började gråta. Senare, när de hade lagt sig i bilen, låste A.J. dörrarna med centrallåset. Han sade då "nu kan jag ta dig när jag vill". Hon blev jätterädd och sade till honom att hon hade kniv. Hon vaknade senare av att A.J. smekte henne innanför nattlinnet och trosorna. Hon försökte ta sig ut ur bilen och ryckte i ena dörren. A.J. hävde sig då över sätena och låste upp dörrarna. Hon var jätterädd och sprang iväg. När hon såg bilar komma gömde hon sig utmed vägen. Hon uppfattade att A.J. åkte förbi och letade efter henne. Hon tror att hon sprang 1-2 mil innan hon träffade på I.H.

A.J: Av de 10-12 starköl som han hade tagit med drack han under kvällen två medan Jenny drack en. Jenny talade inte om någon kniv. När de låg och vilade höll han armen om henne och kan då ha kommit åt hennes bröst. Uttrycket "ända mot ända - - -" hörde han första gången vid tingsrätten. När de hade lagt sig för att sova smekte han henne över ryggen i kanske fyra minuter. Han kan ha kommit åt hennes könsorgan med fingertopparna under troskanten. Han ville visa att han inte var arg på henne för det som tidigare hade förekommit. Han tänkte inte att det han gjorde kunde vara olämpligt. - När J. satte sig upp med ett ryck trodde han att hon behövde kissa. Han letade inte efter henne med bilen. - Det kan vara en fix idé hos honom att smeka. Han blir emellertid inte sexuellt upphetsad sedan han fick blodpropp i hjärnan och han kan inte längre få erektion. Han får sprutor av läkare för att kunna ha samlag. - Han har aldrig erkänt att han tidigare förgripit sig mot J. Det första åtalet avsåg händelser som skulle ha inträffat när han missbrukade alkohol. Han vet därför inte vad som förekom mellan honom och J. Däremot vet han att han inte har gjort sig skyldig till det som omfattas av det andra åtalet.

Beträffande brottsrubriceringen anförde hovrätten följande. Gärningen har riktats mot A.J:s dotter som vid tillfället var under 18 år. Det står därmed klart att han har gjort sig skyldig till brott enligt 6 kap. 4 § brottsbalken. Vidare är det tydligt att gärningen skett mot J.E:s vilja och att A.J. har varit medveten om det. Detta inverkar som en försvårande omständighet vid brottsrubriceringen. Det står också klart att gärningen har gett upphov till allvarliga skadeverkningar i psykiskt hänseende för J.E. Övriga omständigheter är emellertid inte sådana att gärningen vid en samlad bedömning skall rubriceras som grovt brott enligt nyssnämnda paragraf.

I fråga om påföljden uttalade hovrätten följande.

I påföljdsfrågan inverkar som en mycket stark faktor att A.J. tidigare har dömts vid två tillfällen för sexuellt utnyttjande av underårig och att gärningarna har riktat sig mot just J.E. Gärningarna har i de tidigare fallen varit mer långtgående än i detta fall och innefattat sexuellt umgänge genom att A.J. med sin penis berört eller trängt in i J.E:s könsorgan. Genom den första domen - - - dömdes han för gärningar vid sju tillfällen våren 1986 - september 1987, medan han genom den andra domen - - - dömdes för en gärning våren 1989.

Eftersom de tidigare brotten har riktat sig mot samma målsägande som vid det nya brottet påverkar enligt hovrättens mening de tidigare brotten det nya brottets straffvärde i skärpande riktning. De psykiska skadeverkningarna för J.E. till följd av det nya brottet sammanhänger uppenbarligen med vad hon tidigare har blivit utsatt för av A.J. Till detta kommer att det nya brottet utgör återfall i helt likartad brottslighet. De tidigare brotten har sålunda enligt hovrättens mening sådan inverkan på det nya brottets straffvärde och på att detta utgör återfall att det föreligger starka skäl att bestämma påföljden för förevarande brott till fängelse. Brottets art i sig talar också för fängelse. Skälen för fängelse är därför sammantaget mycket starka. Vad som har framkommit om A.J:s hälsotillstånd och övriga personliga förhållanden har vid denna bedömning inte sådan tyngd att det finns utrymme för att välja någon annan påföljd än fängelse. Påföljden skall således bestämmas till fängelse.

Brottet har ett straffvärde som svarar mot ett betydligt högre fängelsestraff än vad tingsrätten utmätt. A.J:s hälsotillstånd är inte sådant att det skall påverka straffmätningen. Hovrätten anser att fängelsestraffets längd bör bestämmas till två år. - - -

Målnummer B 2452/97