RH 1999:102
En part i ett tvistemål har ansetts sakna rätt att överklaga ett beslut om ersättning till partens eget rättshjälpsbiträde och yrka att biträdet skall tillerkännas en högre ersättning.
I mål vid Stockholms tingsrätt mellan M.V. och Försäkringsaktiebolaget Skandia angående utfående av försäkringsersättning var hennes ombud, advokaten T.F. förordnad till rättshjälpsbiträde åt M.V. T.F. yrkade för sitt biträde ersättning enligt rättshjälpslagen (1972:429) med - såvitt nu är i fråga - 160 630 kr, vilket belopp avsåg kostnader för arbete som utförts av ett i målet anlitat tekniskt biträde.
Stockholms tingsrätt (1999-05-21, rådmännen Torgil Melin och Jan Öhman samt tingsfiskalen Mattias Jonsson) fastställde i domen T.F. 115 000 kr som skälig ersättning för det tekniska biträdets arbete.
M.V. överklagade genom T.F. tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle fastställa ersättningen för det tekniska biträdet till 160 630 kr.
Domstolsverket bestred bifall till överklagandet och yrkade att hovrätten skulle avvisa M.V:s överklagande på grund av att hon saknade talerätt. Till utveckling av sin ståndpunkt anförde Domstolsverket följande: M.V:s överklagande innefattar ett yrkande om att rättshjälpsbiträdet skall tillerkännas en högre ersättning. Endast den för vilken avgörandet från rättslig synpunkt innebär en nackdel är behörig att fullfölja talan mot beslut av allmän domstol. Mot beslut att nedsätta biträdets ersättning har normalt huvudmannen inte talerätt, eftersom regeln i 23 § rättshjälpslagen hindrar biträdet från att av huvudmannen ta ut ytterligare ersättning än den som han tillerkänts enligt 22 §. Har biträdets ersättning begränsats på den grunden att ansökan om rättshjälp gjorts för sent och någon retroaktiv ersättning inte kan utgå har emellertid huvudmannen talerätt. I det fallet förhindrar inte 23 § rättshjälpslagen biträdet från att av huvudmannen begära den ersättning som han inte får genom rättshjälpen. Om det beror på biträdets försummelse att ansökan gjorts för sent kan dock biträdet inte vända sig mot huvudmannen. - Domstolsverket anförde avslutningsvis att M.V. i det förevarande fallet saknade talerätt, då det inte fanns möjlighet för T.F. att vända sig mot henne med begäran om kostnadstäckning.
M.V. som bereddes tillfälle att yttra sig över vad Domstolsverket anfört, hördes inte av.
Svea hovrätt (1999-10-26, hovrättslagmannen Lars Eklycke, hovrättsråden Lars Hesser, referent, och Jan-Olov Swahn samt tf. hovrättsassessorn Hedvig Trost) avvisade M.V:s överklagande och anförde som skäl härför: M.V. har yrkat att hovrätten skall fastställa T.F:s ersättning för hans uppdrag som rättshjälpsbiträde vid tingsrätten till ett högre belopp än vad tingsrätten bestämt. I 23 § rättshjälpslagen (1972:429) föreskrivs att ett rättshjälpsbiträde inte får förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av bestämmelserna om biträdets rätt till rättshjälpsersättning av allmänna medel. Av denna regel följer att en huvudman i allmänhet inte kan anses ha något rättsligt intresse av att överklaga ett beslut, varigenom en domstol inte fullt ut bifallit ett rättshjälpsbiträdes yrkande om ersättning av allmänna medel, med yrkande att högre ersättning skall bestämmas. En rätt att överklaga föreligger - i enlighet med vad Domstolsverket redovisat i sitt yttrande - därför endast i vissa undantagssituationer som inte är aktuella i detta mål. M.V:s överklagande skall därför avvisas.