RH 1999:133

G.C. drev fram till sin död den 11 april 1997 Bollmora Herr- och Damfrisering i Bollmora Centrum. U.V. och H.E. drev såsom egna företagare frisörverksamhet i lokalen.

G.C: s dödsbo yrkade att tingsrätten skulle förplikta U.V. och H.E. att genast flytta från lokalen och att flyttningen skulle ske vid äventyr av vite om 250 000 kr för vardera U.V. och H.E. Dessa bestred käromålet. U.V. genstämde dödsboet och yrkade att tingsrätten skulle förplikta dödsboet att fullgöra ett avtal mellan U.V. och G.C. om att överlåtelse av Bollmora Herr- och Damfrisering med hyresrätten i dess lokal till U.V. mot en köpeskilling om 400 000 kr. Dödsboet bestred genkäromålet under åberopande bl.a. att U.V. förlorat sin rätt att kräva fullgörelse av avtalet eftersom hon väntat orimligt länge med att framställa sina krav.

Handens tingsrätt (1998-06-18 lagmannen Åke Rehnström samt rådmännen Jan Bjerlöw och Paul Arnell) biföll U.V:s yrkande om förpliktande för dödsboet att till henne överlåta rörelsen och lämnade hennes yrkande om att hyresrätten till lokalen skulle ingå i överlåtelsen utan bifall. Tingsrätten anförde i sina skäl bl.a. följande.

Dödsboet har grundat påståendet att U.V. väntat orimligt länge med att kräva avtalets fullgörelse på förhållandet att det fick kännedom om överlåtelseavtalet först i och med genstämningen. U.V. har bestritt att 23 § 3 st. köplagen, varur den angivna formuleringen hämtats, är tillämplig i målet men har, för det fall tingsrätten skulle finna att så ändå är fallet, bestritt att hon väntat orimligt länge med att påkalla avtalets tillämpning.

Rörelsen utgörs av lös egendom och överlåtelsen sker mot vederlag, varför köplagen är tillämplig. Om konsumentköp är ej fråga. Vid bedömningen av om orimligt lång tid gått enligt 23 § 3 st. köplagen skall hänsyn tas till omständigheterna i det konkreta fallet. G.C. led av cancer och avled i april 1997. Dessförinnan har det funnits flera skäl för U.V. att avvakta med att kräva avtalets fullgörelse. Efter G.C:s död följde en mycket turbulent tid för parterna. En överlåtelse av en verksamhet som den aktuella med flera aktörer är också oftast mer komplicerad än ett vanligt köp av lös egendom. En preklusionsregel som den nu aktuella bör enligt tingsrättens mening tillämpas restriktivt. Vid en sammanfattande bedömning finner tingsrätten att U.V. inte bör anses ha väntat orimligt länge med att kräva avtalets fullgörande. Hon har följaktligen inte heller förlorat sin rätt att kräva överlåtelseavtalets fullgörande.

Det anförda innebär att U.V:s yrkande om förpliktande för dödsboet att till henne överlåta Rörelsen skall bifallas.

Dödsboet kan inte lagligen förpliktas att överlåta hyresrätten till lokalen där Rörelsen är belägen utan hyresvärdens eller hyresnämndens tillstånd. Eftersom det i målet inte framkommit något om hyresvärdens respektive hyresnämndens inställning till U.V. som hyresgäst, skall U.V:s yrkande om att hyresrätten till lokalen skall ingå i överlåtelsen lämnas utan bifall.

Tingsrätten finner inte anledning att förena fullgörandet av överlåtelseavtalet med vite.

Såväl G.C:s dödsbo som U.V. överklagade tingsrättens dom. Dödsboet yrkade bifall till sin talan vid tingsrätten och ogillande av U.V:s talan där. U.V. yrkade helt bifall till sin talan vid tingsrätten med tillägget att dödsboet skall medverka till överlåtelsen av hyresrätten genom att teckna överlåtelse på hyresavtalet. H.E. bestred ändring.

Svea hovrätt, avd. 16 (1999-10-29, hovrättslagmannen Gerhard Wikrén, hovrättsrådet Omi Mohammar och hovrättsassessorn Anna Nygren Malmenfelt, referent) upphävde tingsrättens dom och ogillade U.V:s talan samt, med bifall till dödsboets talan, förpliktade U.V. och H.E. att genast flytta från frisörsalongen vid äventyr av vite om 250 000 kr för vardera U.V. och H.E. Hovrätten uttalade i domskälen bl.a. följande.

Hovrätten har att pröva frågan om U.V. har väntat orimligt länge med att kräva avtalets fullgörelse och därigenom förlorat sin rätt härtill, 23 § tredje stycket köplagen (1990:931).

Enligt förarbetena (prop. 1988/89:76 s. 102) kan den tid som avses i bestämmelsen variera betydligt beroende på omständigheterna i det konkreta fallet, bl.a. på vad slags vara köpet gäller samt på säljarens beteende efter det att dröjsmålet har inträffat. Om säljaren har låtit köparen förstå att han fortfarande avser att fullgöra köpet, kan detta ge köparen befogad anledning att först vänta på säljarens åtgärder utan att framställa någon uppmaning till fullgörelse. Däremot måste man förutsätta en snabbare reaktion från köparens sida, ifall omständigheterna tyder på att säljaren inte kommer att fullgöra köpet utan påminnelse eller uppmaning.

Tingsrätten har funnit att det fram till G.C:s död funnits skäl för U.V. att avvakta med att kräva avtalets fullgörelse. Hovrätten delar denna bedömning. Dessa skäl föreligger, enligt hovrättens mening, även för tiden omedelbart efter G.C:s död i april 1997. Härefter har följande omständigheter inträffat. Den 28 maj 1997 hölls ett informationsmöte i salongen då H.E. och S.T. informerade U.V. och de övriga frisörerna om att dödsboet avsåg att sälja rörelsen genom ett slutet anbudsförfarande. U.V. har därefter avgett två anbud, dels ett om 300 000 kr tillsammans med H.E., dels ett om 350 000 kr. Den 19 augusti 1997 såldes rörelsen till A.W. som hade lämnat det högsta anbudet. Hyresvärden ville dock inte överlåta hyresrätten till A.W. eftersom han fått vetskap om att det förelåg en tvist mellan dödsboet samt U.V. och H.E. A.W. frånträdde då avtalet. Den 12 september 1997 meddelade dödsboet U.V. och H.E. att de mellan dödsboet och dem löpande avtalen skulle hävas om inte full redovisning av intäkter för tiden från och med den 15 juni 1997 lämnades och betalning enligt avtalen fullgjordes. Den 22 september 1997 sade dödsboet upp avtalen med U.V. och H.E. med tre månaders uppsägningstid. I skrivelse den 3 oktober 1997 hävde dödsboet avtalen. Den 23 oktober 1997 ansökte dödsboet om stämning mot U.V. och H.E. med yrkande att tingsrätten skulle förplikta dem att genast flytta från Bollmora Herr- och Damfrisering. I ansökan om genstämning den 30 januari 1998 yrkade U.V. att tingsrätten skulle förplikta dödsboet att fullgöra avtalet mellan henne och G.C. om att överlåta Bollmora Herr- och Damfrisering med hyresrätten till U.V.

Dödsboet har anfört att U.V. inte före genstämningen har åberopat att det skulle föreligga ett avtal om överlåtelse av rörelsen mellan henne och G.C. Det har härvid anfört att U.V. vid informationsmötet i salongen inte gav till känna att hon ingått ett avtal med G.C. utan tvärtom uppgav att hon avsåg att deltaga i anbudsförfarandet. Dödsboet har vidare påpekat att U.V. inte åberopade avtalet vid den skriftväxling som föregick stämningsansökningen och inte heller i svaromålet till tingsrätten, som lämnades i november 1997. U.V. har i detta hänseende gjort gällande att V.C. företrädare för dödsboet, kände till avtalet och framhållit att hon själv litade på avtalet. Det har inte förebringats någon bevisning till styrkande av att U.V. åberopat avtalet innan genstämning gavs in. Hovrätten finner att U.V. inte styrkt att hon åberopat avtalet med G.C. före den 30 januari 1998.

Fråga är då om tiden mellan den 28 maj 1997 och 30 januari 1998 är så lång att det skall anses att Ute V väntat orimligt länge med att kräva avtalets fullgörelse och att hon därigenom förlorat sin rätt att kräva fullgörelse av avtalet.

Av utredningen framgår att dödsboet inte givit U.V. anledning tro att dödsboet avsåg att fullfölja överlåtelseavtalet mellan U.V. och G.C. Dödsboet har istället aktivt försökt sälja rörelsen samt både sagt upp och hävt de mellan dödsboet samt U.V. och H.E. löpande avtalen. U.V. har likväl inte någon gång åberopat överlåtelseavtalet med G.C. vid kontakterna med dödsboets företrädare och/eller ombud.

Regeln i 23 § köplagen är ett skydd för säljaren för att han skall kunna veta vad han har att rätta sig efter. En preklusionsregel skall, som tingsrätten anfört, tillämpas restriktivt. Hovrätten finner dock på grund av det anförda att U.V. har väntat orimligt länge med att kräva fullgörelse av avtalet särskilt som hon genom dödsboets agerande haft anledning och möjlighet att tidigare aktualisera frågan. Hon har därigenom förlorat sin rätt att kräva fullgörelse av avtalet. Hennes talan skall därför ogillas.

Målnummer T 951/98