RH 1999:16
Tolkning av testamente.
Genom testamente den 24 december 1987 förordnade A.E. följande. "Fastigheten By 1:21 i Norra Råda skall tillfalla B.A. B.A. och B.T. Möbler och lösöre, makarna L. och E.A. A.O. hans hustru R. och hans dotter L. delar på 15 000 kr, 5 000 kr på var och en. Ev. resterande penningmedel tillfaller B.S. som tack för hans arbete på fastigheten."
A.E. avled den 16 november 1997. I bouppteckningen efter henne upptogs Allmänna arvsfonden som arvinge och ovannämnda personer som legatarier. Det antecknades bl.a. att fastigheten hade sålts år 1991 för 175 000 kr, att B.A. B.V-A. och B.T. ansåg att det fick antas vara i överensstämmelse med A.E:s vilja att köpeskillingen från fastighetsförsäljningen skulle fördelas på samma sätt som legatet avseende fastigheten, dvs. i lika delar mellan dem, samt att köpeskillingen före den fördelningen skulle räknas upp med 5 % årlig ränta, i följd varav envar av dem i angiven del skulle få legat på 81 279 kr.
Sunne tingsrätt inregistrerade bouppteckningen den 11 februari 1998. Därvid fördelade tingsrätten arvet enligt testamentet på så sätt att R.O. och L.O. erhöll 5 000 kr vardera medan B.A. erhöll 404 883 kr. Arvsskatten för B.A. fastställdes till 94 140 kr.
B.A. överklagade beslutet.
Kammarkollegiet bestred ändring.
Som grund för sitt yrkande anförde B.A. bland annat följande: A.E:s huvudsakliga tillgång vid upprättandet av testamentet var fastigheten. När den såldes kunde inte testamentet verkställas enligt sin ordalydelse. Han, B.V-A. och B.T. har kommit överens om att det torde ha varit A.E:s vilja, att köpeskillingen skulle fördelas på samma sätt som om fastigheten varit i behåll. Den tolkningsöverenskommelsen bör rimligen beaktas när skatten beräknas.
Kammarkollegiet anförde som grund för sitt bestridande att det inte kunde ha varit A.E:s avsikt att B.V-A och B.T. skulle ha rätt till en tredjedel vardera av köpeskillingen.
Hovrätten för Västra Sverige (1998-10-21, hovrättsråden Sigvard Helin, referent, och Henrik Wiman samt hovrättsassessorn Niklas Wågnert) ändrade tingsrättens beslut och fastställde arvsskatten för B.A. till 45 390 kr.
I skälen för sitt beslut anförde hovrätten följande.
Det är oklart hur testamentet skall tolkas i det läge som uppstått i och med att fastigheten har sålts. Det finns ingen annan utredning av betydelse för hovrättens tolkning än själva testamentet och det uttalande om A.E:s avsikt, som de närmast berörda har gjort vid bouppteckningstillfället. Hovrätten anser det inte rimligt att anta, att köpeskillingen vid en eventuell försäljning skulle ingå i den restpost, som enligt A.E. skulle tillfalla B.A. "som tack för hans arbete på fastigheten". Det skulle innebära, att B.A. i det syftet skulle få i stort sett hela kvarlåtenskapen. Övervägande skäl talar i stället för att hennes avsikt har varit att köpekillingen i sådant fall skulle fördelas på samma sätt som hon uttryckligen angett i fråga om fastigheten.
B.A:s överklagande skall alltså bifallas. Hans lott uppgår till sammanlagt (414 883 - 2 x 81 279 - 10 000 =) 242 325 kr och skatten till 45 390 kr.