RH 1999:2

Advokaten E.L. förrättade den 10 juni 1998 bodelning mellan S.P. tidigare S.L. och S.L. Bland S.L:s tillgångar upptogs en bostadsrättslägenhet. Lägenheten åsattes emellertid inget värde. I beslutet förpliktades S.P. att som skifteslikvid utge 1 291 kr till S.L.

Enligt mottagningsbevis fick S.P. del av bodelningsbeslutet den 23 juni 1998.

Den 1 juli 1998 inkom till tingsrätten en ansökan om stämning vari S.L. klandrade bodelningsbeslutet. Till stöd härför angav han att bodelningsförrättaren föreföll ha glömt bort att bland S.P:s tillgångar ta upp värdet på en bostadsrättslägenhet och att den skifteslikvid S.P. hade att utge till honom till följd därav skulle korrigeras.

I skrift som inkom till tingsrätten den 12 augusti 1998 klandrade S.P. bodelningsbeslutet.

Bodelningsförrättaren meddelade i skrift som inkom till tingsrätten den 21 augusti 1998 att hon - med stöd av 17 kap. 15 § rättegångsbalken - den 30 juni 1998 rättat bodelningsbeslutet. I det rättade bodelningsbeslutet förpliktades - som en följd av att bostadsrättslägenheten hade åsatts ett värde om 250 000 kr – S.P. att till S.L. utge en skifteslikvid om 126 291 kr. I samband med att bodelningsförrättaren tillställde parterna det rättade exemplaret angav hon att klanderfristen löpte från mottagandet av den ursprungliga bodelningshandlingen.

Av mottagningsbevis framgick att S.P. fick del av det rättade bodelningsbeslutet den 27 juli 1998, dvs. efter det att klanderfristen för hennes del löpt ut.

I skrift som inkom till tingsrätten den 21 augusti 1998 återkallade S.L. sin klandertalan "under den förutsättningen att tingsrätten inte beaktar skrift från S.L. såsom ett överklagande".

Enköpings tingsrätt (1998-09-02, rådmannen Ingemar Persson) avskrev - till följd av S.L:s återkallelse - målet från vidare handläggning samt avvisade S.P:s skrift - i den mån den kunde anses utgöra en klandertalan - eftersom denna inkommit efter klanderfristens utgång.

S.P. överklagade tingsrättens avvisningsbeslut och yrkade - som hon fick uppfattas - att beslutet skulle undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt handläggning, alternativt att hovrätten skulle återställa den av henne försuttna tiden att klandra bodelningsbeslutet. Till stöd härför anförde hon väsentligen att hon fick del av det rättade bodelningsbeslutet först efter det att klanderfristen löpt ut.

Svea hovrätt (1999-01-15, hovrättslagmannen Erik Tersmeden, hovrättsrådet Kerstin Frideen samt hovrättsassessorn Jonas Bokstedt, referent) undanröjde tingsrättens avvisningsbeslut och visade målet åter till tingsrätten för fortsatt handläggning där. Som skäl för beslutet uttalade hovrätten följande.

E.L. har, efter det att hon upprättat bodelningshandling och tillställt parterna densamma, ändrat handlingens innehåll genom att öka värdet av viss egendom med 250 000 kronor och, i konsekvens därmed, ändrat skifteslikviden. En sådan förändring av bodelningen kan uppenbart inte ske i form av rättelse enligt 17 kap. 15 § rättegångsbalken.

S.P. fick del av det rättade bodelningsbeslutet först efter det att klanderfristen för hennes del löpt ut. Med hänsyn till att den gjorda ändringen uppenbart inte låg inom ramen för rättelseinstitutet och till att S.P. betagits möjligheten att i rätt tid klandra bodelningsbeslutet i slutligt skick borde tingsrätten - i syfte att möjliggöra för båda makarna att klandra bodelningsbeslutet - med stöd av 17 kap. 8 § tredje stycket äktenskapsbalken ha undanröjt bodelningsbeslutet, såväl i dess ursprungliga som i rättat skick, och återförvisat målet till bodelningsförrättaren. Underlåtenheten härvidlag utgör ett rättegångsfel, vilket påverkat målets utgång. Felet kan inte utan väsentlig olägenhet avhjälpas i hovrätten. Det är uppenbart obehövligt att bereda parterna tillfälle att yttra sig i denna fråga.

Målnummer Ö 4347/98

M:30003 Unr:g Ä:99-03-25 Lnr:RH1999:3

D:Ö-887/98 A:98-12-22 Reg:1

Författare: Hovrättsrådet Roger Bergforsen

Författningshänvisning: Rättegångsbalken Kap 32

Uppslagsord: Laga förfall

Vid Klippans tingsrätt påropades den 21 april 1998 kl. 10.00 huvudförhandling i mål mellan åklagaren och B.K. angående snatteri m.m. Vittnet B.B. som vid vite 1 000 kr kallats till förhandlingen, uteblev. Tingsrätten inställde huvudförhandlingen. Tingsrätten, som i protokoll antecknat att B.B. inte anmält laga förfall för sin utevaro och att han inte kunnat nås per telefon, beslöt att meddela beslut i frågan om vitets utdömande senare under dagen. Enligt protokollsanteckning ringde B.B. kl. 12.00 till tingsrättens kansli och uppgav dels att han glömt bort dagens förhandling, dels att han blivit sjuk. Tingsrätten meddelade senare under dagen beslut av följande innehåll. "Det kan antas att B.B. haft laga förfall för sin utevaro. B.B. föreläggs att senast den 28 april 1998 inkomma med läkarintyg eller annat intyg som kan styrka laga förfall. Rätten kommer härefter att pröva frågan om utdömande av vitet."

B.B. inkom därefter med ett intyg för sjukpenning daterat den 28 april 1998, av vilket det framgick att han då hade uppburit sjukpenning sedan den 20 april 1998. B.B. uppgav vidare att han var kraftigt förkyld med huvudvärk och feber.

Klippans tingsrätt (1998-05-04, tingsnotarien Pontus Söderström) utdömde det förelagda vitet om 1 000 kr och anförde som skäl följande. Det förhållandet att B.B. var sjukskriven den 21 april 1998 utgör - särskilt mot bakgrund av de uppgifter han samma dag per telefon lämnade till tingsrätten - inte tillräckligt bevis för att styrka att han på grund av laga förfall var förhindrad att inställa sig vid huvudförhandlingen nyssnämnda dag.

B.B. överklagade tingsrättens beslut.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (1998-12-22, hovrättsråden Agneta Ohlsson och Roberth Nordh) upphävde tingsrättens beslut om utdömande av vite och angav i skälen följande.

B.B. har bl.a. anfört: Han insjuknade under helgen före den utsatta förhandlingen tisdagen den 21 april 1998 och kände redan då att han inte kunde arbeta instundande vecka. På måndagen ringde han arbetsgivaren och den skola han går i och sjukanmälde sig. På grund av sin sjukdom, kraftig förkylning med huvudvärk och feber, glömde han att anmäla förhinder till tingsrätten.

Av det av B.B. åberopade den 28 april 1998 dagtecknade intyget för sjukpenning från Malmöhus allmänna försäkringskassa framgår att B.B. var sjukskriven från och med den 20 april 1998.

Hovrätten finner att B.B. genom den förebringade utredningen gjort sannolikt att han haft laga förfall för sin utevaro.

Referenten, hovrättsrådet Roger Bergforsen, var skiljaktig och lämnade överklagandet utan bifall med följande motivering: Då som i förevarande fall någon som kunnat anmäla, men ej anmält, förhinder uteblivit bör kravet på utredning om laga förfall ställas högt för att denne skall undgå utevaropåföljd. Något läkarintyg har ej företetts. B.B:s påstående om sjukdom i förening med det ingivna intyget för sjukpenning, vilket inte innehåller någon uppgift om sjukdom, är enligt min mening inte tillräcklig utredning om förhinder att inställa sig (jfr RH 1983:110 och 1989:25). Jag vill därför lämna överklagandet utan bifall.

Målnummer Ö 887/98