RH 1999:33
Klagan över domskäl har inte tillåtits.
Åklagaren yrkade ansvar å I.A. för grovt rattfylleri med följande gärningspåstående: I.A. har den 28 mars 1996 klockan omkring 17.40 fört sin personbil på Söderåleden i Kungsbacka efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen efter färden uppgått till minst 2,09 promille i hans blod. - Under förandet av fordonet har I.A. i väsentlig mån brustit i omsorg och varsamhet genom att inte ägna tillräcklig uppmärksamhet åt vägens sträckning och beskaffenhet och fordonets manövrering med följd att fordonet förts på fel sida av vägen och där sammanstött med en mötande personbil varvid skador uppkommit. - Brottet är att bedöma som grovt med hänsyn till den höga alkoholkoncentrationen samt då framförandet av fordonet har inneburit påtaglig fara för trafiksäkerheten.
I målet fördes skadeståndstalan av L.T. som förde den mötande bilen.
I.A. erkände grovt rattfylleri men bestred skadeståndsanspråket.
Varbergs tingsrätt (1996-10-25, rådmannen Sten Ekeroth samt nämndemännen Inger von Feilitzen, Dagmar Carlsson och Eva Berntson-Melin) dömde I.A. för grovt rattfylleri enligt 4 a §1 p och 3 p lagen (1951:469) om straff för vissa trafikbrott och förpliktade I.A. att utge skadestånd till L.T.
I domskälen anförde tingsrätten.
I.A. har erkänt grovt rattfylleri. Erkännandet vinner stöd av utredningen i målet, bl.a. en av åklagaren åberopad blodprovsanalys, enligt vilken alkoholkoncentrationen i A:s blod uppgick till minst 2,09 promille efter färden. Brottet är att bedöma som grovt med hänsyn till den höga alkoholkoncentrationen samt då framförandet av fordonet inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten.
I.A:s handlande har innefattat ett medvetet risktagande. I.A. har inte ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt vägens sträckning och beskaffenhet med följd att hans fordon förts över på fel sida av vägen och där sammanstött med L.T:s bil, varvid personskador och fordonsskador uppkommit. Dessa omständigheter är ägnade att höja gärningens straffvärde.
I.A. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet avseende gärningspåståendet att han varit vårdslös i sitt förande av bilen och ogilla skadeståndstalan.
Åklagaren bestred ändring och anförde därvid att I.A:s överklagande i ansvarsdelen endast avsåg tingsrättens domskäl.
I.A. invände att överklagandet även avsåg ansvarsdelen och att en prövning av överklagandet i denna del kunde få konsekvenser för frågan om skadestånd.
Hovrätten för Västra Sverige (1998-12-09, hovrättslagmannen Anders Thunved, hovrättsrådet Göran Dahlgren, referent, och hovrättsassessorn Per-Anders Svensson) avvisade I.A:s överklagande i ansvarsdelen. I skälen för beslutet anförde hovrätten.
I.A. har fällts till ansvar för grovt rattfylleri. Tingsrätten har gjort den bedömningen att brottet är att anse som grovt med hänsyn till den höga alkoholkoncentrationen samt då framförandet av bilen inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. I.A. har varken överklagat brottsrubriceringen eller påföljden utan endast gärningspåståendet att han varit vårdslös vid förandet av bilen. Denna omständighet utgör emellertid endast ett moment för att kvalificera rattfylleriet som grovt. Överklagandet i denna del är därför att anse som ett överklagande av tingsrättens domskäl. Den omständigheten att tingsrätten i sitt domslut har angett de punkter i 4 a § lagen om straff för vissa trafikbrott som domstolen funnit tillämpliga, föranleder inte någon annan bedömning.
Klagan över domskäl är i princip inte tillåten (se Welamson, Rättegång VI, 1994, s. 32 f). Inte heller de faktiska verkningarna av domskälen, såsom domens bevisverkan eller prejudikatverkan, medför någon rätt att överklaga (se NJA 1995 s. 152). Endast om domskälen kan inverka på partens rättsliga ställning, dvs. att den yrkade ändringen påverkar domens rättsföljder, kan fullföljdsrätt tillerkännas parten.
Principen att klagan över enbart domskäl inte är tillåten innebär att dessa inte heller blir bindande i en ny rättegång och att domen får rättskraft endast såvitt därigenom avgjorts själva saken.
I.A. har inte yrkat att tingsrättens domslut skall ändras på någon punkt vad avser ansvarsdelen. Med hänsyn härtill och till att tingsrättens domskäl, såvitt nu är i fråga, inte kan anses inverka på I.A:s rättsliga ställning, bör överklagandet i den del I.A. yrkat ogillande av åtalet avvisas.