RH 1999:36
En person åtalades för mened därför att han under ett vittnesmål ha förtigit sanningen. Att dennes offentliga försvarare är kompanjon med den advokat som i det tidigare målet påkallade vittnesförhöret har ansetts inte utgöra skäl för att tillåta byte av offentlig försvarare.
T.O. hördes på begäran av den tilltalade som vittne i ett mål avseende misshandel. Advokaten P.A. var offentlig försvarare för den tilltalade i det målet. T.O. dömdes senare till fängelse i tre månader för mened genom att under vittnesmålet ha förtigit sanningen. Offentlig försvarare för honom var därvid advokaten B.J.
I samband med att T.O. överklagade domen avseende mened yrkade han att få byta offentlig försvarare. Som grund för yrkandet anförde han bl.a. att det kunde vara mindre lämpligt att han biträddes i målet av en advokat som var kompanjon med den advokat som ursprungligen påkallade vittnesförhöret med honom.
Svea hovrätt (1998-12-04, hovrättsråden Göran Rosenberg och Mona Wildig, referent, samt tf. hovrättsassessorn Lars-Åke Johansson) lämnade T.O:s ansökan om byte av offentlig försvarare utan bifall och anförde, såvitt avser den ovan angivna grunden för yrkandet, följande.
En offentlig försvarare skall, enligt 21 kap. 7 § rättegångsbalken, med nit och omsorg tillvarata den misstänktes rätt och i detta syfte verka för sakens riktiga belysning. Denna regel är nära knuten till en advokats skyldighet att iaktta god advokatsed. De vägledande reglerna om god advokatsed, som har utfärdats av Sveriges advokatsamfund, är av betydelse i detta avseende. Av dessa regler följer bl.a. att en advokat är skyldig att avböja ett uppdrag, om någon omständighet föreligger som gör att han - eller en kompanjon till honom - har motstridiga intressen i förhållande till klienten eller om någon annan omständighet är för handen som medför att han uppenbarligen är förhindrad att obundet hävda klientens intressen. Det förhållandet att B.J. får anses vara kompanjon med den advokat som ursprungligen påkallade vittnesförhöret med T.O. medför inte att han inte obundet kan hävda sin klients intressen. Nämnda förhållande innebär inte heller att B.J. inte heller annars skulle, i syfte att tillvarata T.O:s rätt, verka för sakens riktiga belysning. Det föreligger därför inte skäl att tillåta byte av offentlig försvarare.