RH 1999:37
Polisman, som på åklagarens begäran har hörts som vittne under tid då han inte varit i tjänst, har tillerkänts ersättning enligt vittnesersättningförordningen för sin inställelse.
Polismannen F.N. hördes på åklagarens begäran som vittne vid Solna tingsrätt i ett mål avseende narkotikabrott. F.N. som den aktuella dagen hade s.k. fridag, yrkade ersättning för sin inställelse med 150 kr avseende kostnader för barntillsyn, bilresa och parkering.
Solna tingsrätt (1998-12-03, rådmannen Lena Hjelmtorp samt nämndemännen Lennart Hultqvist, Mikael Seidlitz och Gunnel Tapper) avslog F.N:s begäran om ersättning, eftersom hans inställelse vid domstolen var ett uppdrag i tjänsten och det ankom på arbetsgivaren att, efter anmälan, ersätta kostnaderna för inställelsen.
F.N. överklagade beslutet och yrkade att han skulle tillerkännas ersättning för sin inställelse vid tingsrätten med yrkat belopp. Till stöd för sin talan anförde han. Inställelsen för att vittna skedde på en s.k. fridag och han har inte trätt i tjänst till följd av kallelsen att inställa sig. Eftersom han således inte får ersättning av arbetsgivaren för inställelsen har han rätt till ersättning enligt bestämmelserna i vittnesersättningsförordningen.
Domstolsverket medgav bifall till överklagandet.
Svea hovrätt (1999-04-13, hovrättsråden Lars Hesser och Marianne Adolfsson samt tf. hovrättsassessorn Elin Blank, referent) biföll överklagandet med följande motivering.
Ersättning till den som vittnar vid domstol regleras i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. Enligt 1 § kan ersättning utgå för nödvändiga kostnader för resa och uppehälle samt för mistad inkomst eller annan ekonomisk förlust (ersättning för tidsspillan). De kostnader för resa och barnomsorg F.N. har yrkat ersättning för är sådana att de i och för sig kan ersättas av allmänna medel enligt förordningen.
För polisman som kallas att vittna vid domstol angående förhållanden om vilka han äger kännedom på grund av sin tjänst gäller kollektivavtal, Lokalt arbetstidsavtal för polisväsendet (ATA/Polis). Av bestämmelserna i avtalet framgår att tid då polismannen står till domstols förfogande på grund av händelse i tjänsten är arbetstid. En förutsättning för att tiden skall räknas som arbetstid är dock att polismannen i god tid anmält förhållandet till arbetsgivaren. Om så skett har polismannen av arbetsgivaren, utöver lön som för vanlig arbetstid alternativt övertidsersättning, rätt till ersättning för resa och traktamente enligt bestämmelser i allmänt löne- och förmånsavtal (ALFA).
Rikspolisstyrelsen har i yttrande anfört att det förhållandet att en polisman kan träda i tjänst när ett vittnesmål skall ske under i övrigt tjänstgöringsfri tid inte utesluter att han eller hon väljer att inte göra detta utan istället riktar sina ersättningsanspråk till domstolen, men att någon ersättning för förlorad arbetsförtjänst i polismanstjänsten under sådant förhållande självklart inte kan begäras.
Domstolsverket har medgett att F.N. tillerkänns ersättning med yrkade 150 kr och anfört att de särskilda regler som gäller för ersättning från arbetsgivaren till polismän som vittnar i anledning av sin tjänst inte utesluter att en polisman i stället begär ersättning enligt reglerna i rättegångsbalken och därtill knutna kungörelser.
Mot bakgrund av Domstolsverkets medgivande och ovan anförda omständigheter har F.N. enligt hovrättens mening rätt till den begärda ersättningen av allmänna medel för sin inställelse.