RH 1999:59
Sedan tingsrätten ogillat ett åtal har målet överklagats till hovrätten. I hovrätten har åklagaren justerat åtalet till att alternativt avse medhjälp eller anstiftan till de åtalade gärningarna. Efter yrkande av bl.a. åklagaren har hovrätten häktat den tilltalade som på sannolika skäl misstänkt för i vart fall någon straffbar medverkan till de åtalade gärningarna. De ledamöter, som i hovrätten beslutat om häktning, har inte ansetts jäviga att pröva målet vid huvudförhandling.
Åklagaren åtalade A.J. för grov misshandel och mordbrand den 16 augusti 1997 samt för försök till mord den 25 juli 1998.
A.J. förnekade gärningarna.
Tingsrätten ogillade åtalet och försatte A.J. på fri fot.
Tingsrätten anförde bl.a. följande. Det får av utredningen anses ställt utom rimligt tvivel att A.J. på något sätt är delaktig i brotten mot L.S. A.J. är åtalad för att såsom gärningsman ha utfört de åtalade gärningarna. Under sådana förhållanden, dvs. då åtalet avser gärningsmannaskap, krävs för bifall till åtalet att det är ställt utom rimligt tvivel att A.J. medverkat vid brotten på ett sådant sätt att hon är att anse som gärningsman. Möjligheten finns också att hon på något annat sätt, som medhjälpare eller anstiftare, haft del i gärningarna. Den tillgängliga utredningen ger enligt tingsrättens mening inte förutsättningar för att med säkerhet slå fast på vilket sätt A.J. skulle ha deltagit eller vilken roll hon haft i brotten. Det sagda innebär sammantaget att utredningen inte med tillräcklig grad av säkerhet visar att A.J. deltagit vid gärningarna på så sätt att det är ställt utom rimligt tvivel att hon är att anse som gärningsman. Åtalet skall därför ogillas.
Åklagaren överklagade domen och justerade i hovrätten gärningsbeskrivningen beträffande båda åtalspunkterna och yrkade alternativt att A.J. skulle fällas till ansvar enligt följande: "A.J. har eventuellt utfört gärningarna/gärningen i sällskap och samråd med annan. A.J. har i vart fall förmått annan att utföra gärningarna/gärningen och/eller såsom medhjälpare deltagit i gärningarnas/gärningens utförande."
På yrkande av åklagaren förklarade hovrätten, avd. 12 (hovrättslagmannen Peter Löfmarck, hovrättsrådet Richard Ljungqvist och t.f. hovrättsassessorn Magnus Eriksson) genom beslut den 25 mars 1999 A.J. häktad, på sannolika skäl misstänkt för i vart fall någon form av straffbar medverkan till de åtalade gärningarna. Som särskilda häktningsskäl angavs att det finns risk att A.J. avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff eller att hon genom att undanröja bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning eller att hon fortsätter sin brottsliga verksamhet. Häktningsbeslutet fastställdes efter häktningsförhandling den 29 mars 1999.
A.J. gjorde härefter gällande att de ledamöter som beslutat om häktning var jäviga att pröva målet vid huvudförhandling. Som grund åberopade hon att jäv förelåg - på grund av ledamöternas tidigare befattning med målet vid häktningsbeslut - enligt 4 kap. 13 § 8 eller 10 rättegångsbalken tolkad i ljuset av artikel 6 i Europakonventionen och det s.k. Hauschildtmålet (Eur. Court H.R., Hauschildt case judgement of 24 May 1989, Series A nr 154). Härvidlag anfördes bl.a. följande. Enligt doktrin och praxis är en bedömning att sannolika skäl för skuld föreligger inte tillräckligt för att kunna fatta beslut om häktning efter frikännande dom. Den generella förutsättningen är istället att hovrätten gör en förutsägelse av hur hovrätten skall döma och härvid anser att det finns mycket starka skäl att förvänta sig en fällande dom. Europadomstolen har i Hauschildtmålet slagit fast att en domare är att anse som jävig i konventionens mening om han före huvudförhandlingen deltagit i ett beslut som i praktiken innefattade att han behövde ta ställning till om det förelåg i det allra närmaste full bevisning om den tilltalades skuld.
Jävsfrågan överlämnades för prövning till avd. 11.
Svea hovrätt (1999-04-22, hovrättsråden Gertrud Holmquist och Jan-Olov Swahn, referent, samt t.f. hovrättsassessorn Anders Lillienau) ogillade jävsinvändningen med följande motivering. Av hovrättens, avd. 12, häktningsbeslut framgår att domstolens ledamöter, med hänsyn till åklagarens åtalsjustering, funnit A.J. på sannolika skäl misstänkt för i vart fall någon straffbar medverkan till de åtalade gärningarna. Då beslutet inte innebär att ledamöterna har tagit ställning till om någon högre grad av misstanke än den angivna förelåg eller i övrigt tagit slutlig ställning till den häktades skuld föreligger inte sådana omständigheter att ledamöterna skall anses jäviga att fortsätta handlägga målet.
Hovrätten ogillar jävsinvändningen och förordnar att målet skall återlämnas till avd. 12 för fortsatt handläggning.