RH 1999:64
Villkorlig dom med samhällstjänst har inte ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för skattebedrägeri m.m.
Trollhättans tingsrätt (1996-05-12, rådmannen Rolf Nilsson samt nämndemännen Dennis Björk, Inga-Maj Gustafsson och Järker Tenggren) dömde V.H. för skattebedrägeri, försök till skattebedrägeri och bokföringsbrott till fängelse fyra månader.
I påföljdsfrågan anförde tingsrätten följande.
Skattebedrägeribrottet och försök till sådant brott avser stora belopp och får i förening med övriga omständigheter anses ha ett straffvärde som ligger nära gränsen till grovt skattebedrägeri. Den brottslighet som V.H. övertygats om är därför till sin art och omfattning av sådan karaktär att starka skäl talar för att påföljden bör bestämmas till fängelse.
Frivårdsmyndigheten har yttrat att det inte föreligger behov av en frivårdspåföljd.
På grund av det anförda anser tingsrätten att det inte framkommit tillräckliga skäl för att välja en icke frihetsberövande påföljd. V.H. skall därför dömas till fängelse fyra månader. Vid straffmätningen har beaktats att V.H. påförts skattetillägg.
V.H. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst, i andra hand nedsätta straffet.
Åklagaren bestred ändring.
Hovrätten för Västra Sverige (1999-02-25, hovrättslagmannen Dan Fernqvist, hovrättsrådet Ulla Kragh Munck, referent, tf. hovrättsassessorn Catrin Ångman Mlinaric samt nämndemännen Inger Yregård och Harriet Ibold) fastställde tingsrättens domslut med följande skäl.
Utgångspunkten vid påföljdsvalet är att skattebedrägeri av den omfattning som här är i fråga och även bokföringsbrottet är sådan brottslighet som medför fängelsestraff. Fr.o.m. årsskiftet har emellertid införts vissa förändringar i påföljdssystemet i syfte att så långt det är möjligt ersätta fängelsestraff som verkställs i anstalt med andra påföljder eller verkställighetsformer, prop. 1997/98:96 s. 85. Bl.a. föreligger möjlighet att i stället för fängelse välja villkorlig dom i förening med samhällstjänst som påföljd för inte alltför allvarlig brottslighet av sådan art som normalt kräver fängelse.
Vid bedömningen av om påföljden för V.H. kan bestämmas till villkorlig dom i förening med samhällstjänst i stället för fängelse beaktar hovrätten följande.
Under lagstiftningsarbetet som föregick ändringarna konstaterades att en förutsättning för att uppnå syftet är att det finns alternativ till fängelse som är trovärdiga i den meningen att de kan anses i sådan grad ingripande för den dömde att de utgör en tillräcklig reaktion på den brottsliga gärningen. Genom införandet av möjligheten att förena villkorlig dom med samhällstjänst ansågs påföljden erhålla erforderlig skärpa för att på ett trovärdigt sätt kunna ersätta fängelsestraff också i vissa fall där villkorlig dom i förening med böter inte medför tillräcklig grad av ingripande.
När domstolen har att ta ställning till om villkorlig dom i förening med samhällstjänst kan anses tillräckligt ingripande för att kunna ersätta ett fängelsestraff har domstolen normalt inte kännedom om samhällstjänstens innehåll. I förevarande fall är dock innehållet känt och av utredningen om V.H:s personliga förhållanden, särskilt hans egna uppgifter, har framkommit att den planerade samhällstjänsten i huvudsak inte skulle innebära annat än att V.H. tillbringar sin fritid på samma sätt som nu. Vid sådant förhållande kan villkorlig dom i förening med samhällstjänst inte anses tillräckligt ingripande för att vara ett trovärdigt alternativ till ett fängelsestraff. Annan påföljd än fängelse kan därför inte komma i fråga. Det av tingsrätten utmätta straffet får anses väl avvägt.