RH 1999:69
En person hade under samma tid varit frihetsberövad såväl i mål i hovrätt som i mål i tingsrätt. Tingsrätten, som meddelade dom först av de båda domstolarna, har i sin dom avräknat tiden för frihetsberövandet som tid under vilket fängelsestraffet ansetts verkställt i anstalt. Avräkning av den motsvarande tid som frihetsberövandet varat i hovrättens mål har ansetts böra ske endast för den händelse tingsrättens beslut om avräkning inte skulle vinna laga kraft.
Åklagaren åtalade S.O. född 1972, för grovt rån. Denne förnekade brott.
Sala tingsrätt (1998-11-03, rådmannen Lars Schuer samt nämndemännen Gun- Britt Andersson, Carin Andrén och Tryggve Reinmar) dömde S.O. för grovt rån till fängelse fem år.
Såväl åklagaren som S.O. överklagade domen. Åklagaren yrkade att straffet skulle skärpas. S.O. yrkade bl.a. att åtalet skulle ogillas.
Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.
Sedan huvudförhandlingen avslutats förordnade hovrätten den 8 januari 1999 att S.O. inte längre skulle vara häktad i målet, eftersom han var häktad genom Norrköpings tingsrätts dom samma dag.
Svea hovrätt (1999-01-21, hovrättslagmannen Birgitta Widebäck, hovrättsrådet Birgitta Hahn, tf. hovrättsassessorn Stefan Nyman, referent, samt nämndemännen Anne Marie Högel och Seve Boudrie) fastställde (med mindre, formell ändring) tingsrättens dom i ansvarsdelen och förordnade för den händelse Norrköpings tingsrätts dom den 8 januari 1999 inte skulle vinna laga kraft såvitt avsåg tillgodoräknandet av frihetsberövande, att - utöver de 92 dagar som Sala tingsrätt avräknat - det fängelsestraff som hovrätten dömde S.O. till skulle till en tid av ytterligare 66 dagar anses verkställt i anstalt.
I domen antecknade hovrätten att S.O. den 8 januari 1999 av Norrköpings tingsrätt hade dömts för försök till dråp till fängelse fyra år.
I avräkningsfrågan anförde hovrätten följande.
I samband med att Sala tingsrätt den 3 november 1998 hävde åklagarens rätt att meddela restriktioner lät åklagaren i Norrköping "gripa" S.O. i häktet och meddela restriktioner, varefter S.O. häktades av Norrköpings tingsrätt. S.O. har således under tiden 3 november 1998 - 8 januari 1999, dvs 66 dagar, varit frihetsberövad såväl i hovrättens mål som i målet vid Norrköpings tingsrätt. I domen den 8 januari 1999 förordnade Norrköpings tingsrätt att det fängelsestraff som tingsrätten ådömde S.O. till en tid av sextiosex dagar skulle anses verkställt i anstalt.
Enligt 33 kap. 5 § första stycket brottsbalken skall, om någon dömts till fängelse på viss tid och den dömde med anledning av misstanke om brott, som har prövats genom dom i målet, har varit berövad friheten som anhållen eller häktad under en sammanhängande tid av minst 24 timmar, tiden för frihetsberövandet, till den del därunder inte samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilket fängelsestraffet verkställts i anstalt. Bestämmelserna om att avräkning inte skall göras för tid när verkställighet av dom i annat mål sker har tillkommit i syfte att undvika att sådan tid tillgodoräknas dubbelt.
Har med tillämpning av 34 kap. 1 § första stycket 1 brottsbalken genom dom som vunnit laga kraft förordnats att fängelse, villkorlig dom eller skyddstillsyn som ådömts i tidigare mål skall avse ytterligare brott, och ändras den tidigare ådömda påföljden av högre rätt genom dom som vinner laga kraft, skall enligt 34 kap. 10 § första stycket brottsbalken frågan om påföljd för sagda brott efter anmälan av åklagare på nytt prövas av domstol. Detsamma skall gälla när straff bestämts med tillämpning av 3 § andra stycket samma kapitel och det tidigare ådömda straffet ändras.
Norrköpings tingsrätts dom har inte vunnit laga kraft. Fängelsestraffets längd i den nu överklagade domen har bestämts med tillämpning av 34 kap. 3 § andra stycket brottsbalken. Ändras påföljden i Norrköpings tingsrätts dom skall - om hovrättens dom vinner laga kraft - frågan om påföljd för det rånbrott S.O. gjort sig skyldig till på nytt prövas av domstol. I denna prövning torde, om påföljden bestäms till fängelse, även ingå att besluta om till vilken tid fängelsestraffet skall anses verkställt i anstalt. Någon uttrycklig bestämmelse om detta finns emellertid inte i 34 kap. 10 § brottsbalken. Frågan om tillgodoräknande av frihetsberövande i hovrättens mål bör därför ske från den utgångspunkten att någon sådan prövning inte sker, varför frågan om avräkning bör ske utifrån bestämmelsen i 33 kap. 5 § första stycket brottsbalken.
Norrköpings tingsrätts dom har som nyss nämnts inte vunnit laga kraft. Den tid för frihetsberövandet som tingsrätten avräknat i sin dom kan därför inte anses som tid under vilken verkställighet av dom i annat mål har skett. Trots att det inte kan utläsas av lydelsen av avräkningsregeln i 33 kap. 5 § första stycket brottsbalken att avräkning inte skall ske i ett fall som det förevarande, skulle det enligt hovrättens bedömning emellertid strida mot grunderna för det aktuella lagrummet att också i denna dom räkna av den tid som S.O. varit häktad sedan den överklagade domen meddelades, eftersom det i sådant fall skulle kunna inträffa att S.O. tillgodoräknades samma tid dubbelt. Från det fängelsestraff som hovrätten nu ådömer S.O. bör således inte avräknas ytterligare tid än de 92 dagar som Sala tingsrätt förordnat om. Skulle emellertid Norrköpings tingsrätts beslut om avräkning inte vinna laga kraft skall ytterligare 66 dagar, eller tillhopa 158 dagar, av det S.O. nu ådömda fängelsestraffet anses verkställt i anstalt.