RH 1999:7
Vid förenklad delgivning skall det - även i MÅHS-systemet - dokumenteras i akten att meddelande beträffande den avsända handlingen har sänts.
A-K.N. dömdes av Göteborgs tingsrätt för förseelse mot vägtrafikkungörelsen till penningböter 1 200 kr. Målet avgjordes i A-K.N:s utevaro.
A-K.N. överklagade domen och anförde bl.a. följande. Efter det att han svarat på stämningsansökningen väntade han på kallelse till en förhandling. Han fick aldrig någon sådan kallelse. Däremot krävdes han på betalning om 1 200 kr. - Vid mättillfället skedde en förväxling. Hastigheten uppmättes inte på hans bil utan på en annan bil. Han vill gärna komma till tingsrätten för att försvara sig.
Tingsrätten anförde i ett av hovrätten begärt yttrande följande. Tingsrätten använder vid stämning och kallelse till huvudförhandling i brottmål rutiner härför i Domstolsverkets målhanteringssystem, MÅHS. När kallelse till huvudförhandling sker genom förenklad delgivning skriver MÅHS samtidigt ut själva kallelsen samt meddelandet om att kallelsen har sänts. Meddelandet skickas ut dagen efter kallelsen. Av sändlistan framgår att kallelse skett genom förenklad delgivning. Mot bakgrund av det ovan sagda innefattar detta att såväl kallelse som meddelande har skickats ut.
Hovrätten för Västra Sverige (1998-11-17, hovrättslagmannen Gunnel Wennberg, hovrättsrådet Lennart Morard samt hovrättsassessorn Lennart Christianson, referent) undanröjde tingsrättens dom och återförvisade målet till tingsrätten.
I sina skäl anförde hovrätten följande.
Om det inte är olämpligt med hänsyn till omständigheterna, får ordinär delgivning med den som är part eller som har liknande ställning i ett mål eller ärende ske genom att myndigheten sänder handlingen med post till den sökte under hans senast kända adress och minst en dag senare skickar ett meddelande om att handlingen har sänts (förenklad delgivning). Förenklad delgivning får användas bara om den sökte har delgivits upplysning om att förenklad delgivning kan komma att användas, 3 a § delgivningslagen (1970:428).
Av tingsrättens akt framgår att Ahmad K N har delgivits stämning och upplysning om att förenklad delgivning kan komma att användas. Vidare kan utläsas att kallelsen till tingsrättens huvudförhandling har skickats till honom. Sändlistan för kallelser utvisar att A-K.N. har delgivits kallelsen genom förenklad delgivning. I tingsrättens akt finns emellertid inte någon särskild anteckning om att meddelande beträffande den avsända kallelsen har skickats.
I förarbetena till bestämmelsen uttalade departementschefen beträffande förenklad delgivning att det var betydelsefullt ur rättssäkerhetssynpunkt att dubbla försändelser kom till användning. Departementschefen uttalade vidare följande angående den senare av de två försändelserna. Meddelandet blir naturligtvis standardiserat, antingen en blankett, eller i förekommande fall, en handling som tas fram av myndighetens datorsystem. Lämpligen kan meddelandet framställas samtidigt som själva delgivningsförsändelsen skickas och sedan läggas undan för att avlämnas till postbefordran påföljande arbetsdag. När meddelandet sedan har skickats görs anteckning därom i akten (prop. 1990/91:11 s. 23 f).
För att förenklad delgivning skall kunna vara ett rättssäkert alternativ till ordinär delgivning med delgivningskvitto eller mottagningsbevis måste således domstolen dokumentera att också meddelandet har skickats. På grund härav finner hovrätten att informationen i tingsrättens sändlista inte är till fyllest som bevis för att A-K.N. delgivits kallelse till tingsrättens huvudförhandling. Eftersom tingsrätten har avgjort målet i A-K.N:s utevaro utan att denne bevisligen delgivits kallelse till förhandlingen har vid tingsrättens handläggning förekommit sådant rättegångsfel att tingsrättens dom skall undanröjas.