RH 1999:72

Åklagaren åtalade M.G. född 1979, och E.B. född 1964, för försök till grov stöld och grov stöld enligt följande gärningsbeskrivningar:

Försök till grov stöld. M.G. och E.B. har den 13 oktober 1998 tillsammans och i samråd i avsikt att stjäla inträngt i S.M:s lägenhet i Älmhult. Härvid har M.G. med våld föst in S. (född 1909) i lägenhetens kök och beordrat henne att sitta ned samtidigt som E.B. smugit sig in i sovrummet i avsikt att stjäla. Sedan S. satt sig till motvärn mot M.G. och drivit ut henne ur köket, har M.G. och E.B. lämnat lägenheten utan att tillgrepp skett. Fara för brottets fullbordan har förelegat.

Grov stöld. M.G. och E.B. har samma dag tillsammans och i samråd från J.C:s lägenhet i Växjö olovligen tagit och tillägnat sig smycken såsom ringar, arm- och halsband samt broscher, diverse matsilver samt ett fickur. Endera av M.G. eller E.B. har under förevändning att hon hade ett ärende till en granne tillåtits att komma in i lägenheten där hon uppehållit J. (född 1907), varvid den andra smugit sig in i lägenheten och tillgripit angivna föremål.

Gärningarna är att bedöma som grova med hänsyn till tillvägagångssättet.

M.G. och E.B. förnekade gärningarna.

Växjö tingsrätt (1998-11-13, rådmannen Åke Belfrage samt nämndemännen Åke Riis och Monica Carlsson) fann åtalet mot M.G. för försök till grov stöld styrkt och dömde henne till fängelse tre månader. Åtalet mot E.B. ogillades helt.

Tingsrätten anförde i domskälen bl.a. följande: S.M. har berättat följande: Vid 13-tiden den här dagen ringde det på dörren till hennes lägenhet. När hon öppnade stod en kvinna – M.G. - utanför med fyra hundralappar i handen. M.G. sade att hon skulle lämna pengarna till någon som bodde i en lägenhet ovanför S:s men att där inte var någon hemma, varför hon ville lämna pengarna till S. S. släppte in M.G. i hallen. M.G. tog ett hårt grepp om hennes ena tumme och tvingade ut henne i köket. M.G. drog för draperiet mellan köket och hallen. M.G. tvingade S. att sitta ner och gav henne en tidning att läsa. S. blev misstänksam och slog mot M.G. med sin käpp. Hon tvingade ut M.G. i hallen. Där dök ytterligare en kvinna upp från sovrummet. Den kvinnan höll något plagg för ansiktet och var klädd i klänning. S. fick ut de två kvinnorna från sin lägenhet och ringde sedan till polisen. Ingenting hade stulits från henne. – S.M:s berättelse visar klart att M.G. och den okända kvinnan inte kan ha haft annat syfte med sitt inträngande i S:s lägenhet än att stjäla. Eftersom försöket skett efter intrång i bostad och med visst våld mot S. skall gärningen bedömas som försök till grov stöld. – M.G. förekommer inte i kriminalregistret. Hon är 19 år gammal. Hon har i samråd med annan försökt att utföra en grov stöld och därvid inte tvekat att använda visst våld. Stöldförsöket har utförts mot en, som M.G. måste ha insett när hon såg S. mycket gammal person. Straffvärdet för ett sådant här försök till åldringsstöld ligger högt. Trots M.G:s låga ålder finner tingsrätten därför att påföljden skall bestämmas till fängelse. Med beaktande även av att hon tidigare är ostraffad bestämmer tingsrätten påföljden till tre månaders fängelse.

Nämndemannen Birgitta Reis var skiljaktig och ogillade åtalet mot M.G.

Åklagaren överklagade domen och yrkade helt bifall till åtalen mot såväl M.G. som E.B.

M.G. och E.B. bestred ändring.

Göta hovrätt (betr. M.G. 1999-04-21, och betr. E.B. 1999-07-08, hovrättsråden Ingemar Sundén och Jan Ström, referent, hovrättsassessorn Jörgen Nilsson samt nämndemännen Rode Enell och Kerstin Hagström) ändrade tingsrättens dom på så sätt att M.G. dömdes - förutom för försök till grov stöld - för grov stöld och E.B. enbart för grov stöld samt bestämde påföljden till ett års fängelse för båda.

J.C. berättade i hovrätten följande: Strax efter det att hon kommit in i sin lägenhet efter att ha varit ute och handlat ringde det på dörren. Utanför stod en kvinna. Kvinnan uppgav att hon hade inhandlat en rulltårta åt en granne som bodde i samma trappa. Grannen var inte hemma och kvinnan ville låna ett kuvert av J.C. för att lägga pengar i åt grannen. J.C. hade kuvertet i hallen. Hon låste inte ytterdörren. Kvinnan sade att hon såg dåligt och ville ha hjälp av J.C. för att i köket skriva något på kuvertet. Kvinnans besök varade i cirka tio minuter. J.C. känner igen M.G. som den kvinna som ringde på dörren och gick med henne ut i köket. M.G. bar vid tillfället en vit keps och hade - som J.C. uppfattade det - kortklippt hår. När MG. lämnat lägenheten blev J.C. misstänksam och gick in i matsalen. Hon upptäckte då att någon varit där och stulit smycken, bl.a. i buffén. Hon blev chockad och ringde omedelbart efter polisen. Efteråt har hon blivit försiktig och ängslig. Hon sover dåligt numera.

Hovrätten ändrade inte tingsrättens dom beträffande åtalet för försök till grov stöld men fann såväl M.G. som E.B. övertygade om att tillsammans ha förövat stölden hos J.C. och att de båda skulle dömas för grov stöld (åtalspunkten 2). - I påföljdsdelen anförde hovrätten bl.a. följande.

M.G:s båda brott har förövats mot ensamboende äldre kvinnor i deras hem. Hon har utnyttjat S:s och J:s skyddslösa ställning och deras svårigheter på grund av hög ålder att värja sig. Hon måste ha insett den skada, kränkning och fara som hon utsatte de över 90 år gamla kvinnorna för. Dessa omständigheter gör att den samlade brottslighetens straffvärde och art bör medföra ett fängelsestraff trots att M.G. är under 21 år och tidigare ostraffad. Vid straffmätningen beaktar hovrätten M.G:s låga ålder.

E.B. förekommer i kriminalregistret under tolv avsnitt. Hennes brott har förövats mot en försvarslös ensamboende äldre kvinna och har sådan karaktär att E.B inte kan undgå ett längre fängelsestraff. Vid straffmätningen skall också beaktas att brottet utgör återfall i tidigare likartad brottslighet.

Målnummer B 1315/98