RH 1999:73

Åklagaren åtalade A.K. för bl.a. olaga hot enligt följande: A.K. har den 26 december 1995 uppe på Kavaljeren vid Kaggensgatan i Kalmar hotat S.F. och därefter J.E. genom att först ta tag i S. och hota att slänga ner honom från vallen samt därefter ta tag i J. dra honom mot kanten och samtidigt hota att slänga ner även honom från vallen. Hoten var ägnade att hos S. och J. framkalla allvarlig fruktan för deras säkerhet till person.

A.K. bestred ansvar.

Vid tingsrätten hölls målsägandeförhör med S.F. och J.E. samt tre vittnesförhör.

S.F. uppgav: Den 26 december 1995 stod han och pratade med J.E. och ytterligare tre-fyra kamrater uppe på Kavaljeren i Kalmar. Då de stått där ett tag kom A.K. upp till dem på vallen, slet tag i honom och frågade om han kastat smällare. När han svarade att han inte hade gjort detta drog A.K. honom mot kanten på vallen och sade att han skulle slänga ner honom därifrån. När de kommit endast ett par meter från kanten kom J.E. fram till dem och gick emellan och han kunde då slita sig loss från A.K. Denne tog då tag i J.E. i stället och drog också honom mot kanten och sade att han skulle slänga ner honom. A.K. var hela tiden väldigt aggressiv. Han släppte sedermera även J.E. och gick därifrån. Han är osäker på hur länge händelsen uppe på vallen pågick men det var ganska länge, åtminstone 15 minuter. För egen del upplevde han A.K:s agerande mot honom på vallen som mycket skrämmande. Efter detta har han också känt sig rädd för att möta A.K. på stan och har därför känt sig tvungen att hålla sig undan.

J.E. uppgav: Han stod den aktuella dagen uppe på Kavaljeren tillsammans med S.F. och ytterligare några kamrater. Han minns att det kastades mycket smällare i stan denna dag och att han sett några ungdomar stå och kasta smällare uppifrån vallen strax innan han och hans kamrater kom dit. Själva kastade de emellertid inte några smällare. Då de stått på vallen en stund kom en okänd man, som sedermera visade sig vara A.K, upp till dem på vallen. A.K. gick fram till S.F, tog tag i denne och hotade att slänga ner denne från vallen. Han gick då fram till dem för att försöka gå emellan. A.K. tog då istället tag i honom och föste honom mot kanten och hotade att slänga ner honom därifrån. När de kommit så nära som en meter från kanten lyckades han slita sig loss från A.K. som då lämnade platsen. Han uppskattar att händelserna på vallen pågick i ca 5-10 minuter.

A.K. uppgav: Den aktuella dagen var han tillsammans med sin fru i Kalmar för att handla på rean. När de var på väg ner mot Baronen och skulle passera genom Jordbroporten såg han att ett antal ungdomar stod uppe på vallen och kastade ner smällare på folk som skulle passera därunder. Han kunde dock inte se vilka personer som stod däruppe. Hans fru, som är rädd för smällare, ville därför inte passera genom porten utan föreslog att de skulle ta en annan väg. Han, som inte tyckte att de skulle behöva gå en annan väg, bestämde sig för att gå upp på vallen och tala med ungdomarna. När han kom upp på vallen såg han ett gäng på 5-7 ungdomar. Han såg dock inte någon av dem slänga några smällare. När han frågade "vad fan de höll på med" svarade de att han inte hade med det att göra. Han frågade om de slängt några smällare. Gänget kom då emot honom och förnekade att de skulle ha slängt några smällare. Härefter uppstod en argumentation mellan ungdomarna och honom. Han tog i samband med detta tag i S.F:s och J.E:s armar och släpade dem i riktning mot kanten. Det är riktigt att han sagt att han, om de inte gick därifrån, skulle bli tvungen att slänga ner dem därifrån. Detta var dock inte menat som något allvarlig hot. Dessutom är kanten så hög att det skulle vara nästan omöjligt att slänga ner en vuxen person därifrån. Hela händelsen varade inte längre än någon minut. - Han är inte någon aggressiv människa. Han har varit vakt i 15 år och han har aldrig under dessa år dragit på sig någon anmälan. När han dagen efter läste om händelsen i tidningen och förstod att det var honom det gällde tog han - eftersom han inte hade något att dölja - på eget initiativ kontakt med polisen.

T.W, som inte fyllt 15 år, och därför inte avlade vittnesed, uppgav: Den aktuella dagen stod han tillsammans med J.E, S.F. och ytterligare några kamrater uppe på vallen. Han minns att det smälldes mycket smällare denna dag. En av kamraterna i deras gäng, C. smällde också smällare. När de stått på vallen en stund kom en man, A.K. upp dit och frågade om de hade kastat smällare. De svarade då att de inte hade gjort detta. A.K. gick då fram till S.F. och drog denne mot kanten och hotade att slänga ner denne från vallen. J.E. gick då emellan. Han minns inte om A.K. även hotade J.E. men A.K. var hela tiden aggressiv.

Kalmar tingsrätt (1997-03-13, rådmannen Lars Forssén samt nämndemännen Elvira Linåker, Gertrud Engkvist och Stern Gustafsson) dömde A.K. för olaga hot (och misshandel) till villkorlig dom och böter samt yttrade i domskälen bl.a.

S.F. och J.E. har samstämmigt lämnat detaljerade berättelser om nu aktuella händelser. Deras uppgifter vinner även fullt stöd av vad T.W. uppgivit. A.K. har även själv vidgått att han till S.F. och J.E. sagt att han, om de inte gick ner ifrån vallen skulle slänga ned dem därifrån. Han har även vidgått att han tagit tag i dem och dragit dem mot kanten. Även om det inte varit A.K. avsikt att rent faktiskt slänga ner dem därifrån är det genom vad som sålunda framkommit utrett att han hotat att göra så. De uttalade hotelserna har uppenbarligen varit ägnade att hos S.F och J.E. framkalla allvarlig fruktan för deras säkerhet till person. A.K. har sålunda gjort sig skyldig till olaga hot i enlighet med åtalet.

A.K. överklagade domen och yrkade att åtalet skulle ogillas.

Åklagaren bestred ändring.

Vid huvudförhandlingen i hovrätten hördes A.K. på nytt. Vidare hölls förnyade förhör med målsägandena och vittnena. På A.K:s begäran hördes som nytt vittne T.M. (född 1980).

A.K. uppgav i huvudsak detsamma som vid tingsrätten samt tillade bl.a.: Vid det aktuella tillfället - annandag jul mellan klockan 14 och 15 - var det mycket folk i rörelse på stan. Det hade fallit snö och det var mycket halt på trottoarerna. När ungdomarna kastade smällare uppifrån vallen mot de gående på gatan, innebar detta stora risker för de gåendes säkerhet. Han såg det som sin uppgift att förhindra olyckor genom att sätta stopp för ungdomarnas handlande uppe på vallen.

S.F. och J.E. förnekade - liksom vid tingsrätten - att de eller någon annan av kamraterna i deras sällskap kastat några smällare från vallen. J.E. uppgav att han däremot sett andra ungdomar kasta smällare därifrån strax innan han och hans kamrater kom dit upp.

T.M. uppgav bl.a.: Han tillhörde samma gäng som J.E. vid det aktuella tillfället. De hade varit på stan och köpt smällare. Alla i gänget - utom han - gick upp på vallen och man kastade ner smällare mot folk på gatan. Han tyckte detta var pinsamt. Han såg inte något av bråket uppe på vallen. När gänget följde efter A.K. mot Baronen sa J.E. att han skulle "nita gubben". Alla de andra skulle också med "bort och boxa på honom".

Vittnet T.W. (född 1982) - som i hovrätten fick avlägga ed - uppgav att han inte längre mindes "exakt" vad som hände. Han kom ihåg att A.K. tog tag i S.F och J.E. uppe på vallen.

Göta hovrätt (1998-06-24, hovrättsråden Carl Wilhelm Nisser och Jan Ström, referent, hovrättsassessorn Jan Andersson samt nämndemännen Gunnar Nilsson och Gunnar Karlström) ogillade åtalet.

I sin motivering anförde hovrätten bl.a.: Målsägandenas berättelser har inte längre något stöd av T.W:s vittnesmål. Vittnesmålet av T.M. ger vid handen att målsägandena inte kan ha lämnat fullt sanningsenliga uppgifter inför domstolarna. Av hans vittnesmål framgår att det var J.E. och hans kamrater, eller i vart fall några av dem, som kastade smällarna på de gående nedanför vallen. Mot bakgrund av vad T.M. omvittnat framstår målsägandenas berättelser som mindre trovärdiga och det är därför inte möjligt att grunda en brottmålsdom mot A.K. med enbart dessa berättelser som underlag. Målet får därför prövas i huvudsak utifrån de uppgifter som A.K. själv lämnat om vad som utspelat sig uppe på vallen.

Vad gäller åtalet för olaga hot finner hovrätten utrett i målet att J.E. och hans kamrater - eller i vart fall några av dem - har kastat smällare mot folk som passerat under vallen genom Jordbroporten. Ungdomarnas förfarande har utgjort en brottslig handling i form av i vart fall ofredande. De som har angripits på detta sätt har enligt 24 kap. 1 § brottsbalken rätt till nödvärn. Enligt 5 § samma kapitel har var och en som vill hjälpa någon som har denna rätt att begå en annars straffbelagd handling samma rätt som den angripne. Eftersom ungdomarnas handlande har inneburit allvarliga risker för de gåendes personliga säkerhet torde A.K. med stöd av sistnämnda bestämmelse ha haft rätt att ingripa mot J.E. och hans kamrater för att förhindra fortsatta trakasserier mot de gående nedanför vallen. A.K. skulle också själv passera genom porten och han har då också för egen del haft rätt att ingripa. A.K. har därvid skrämt J.E. och S.F. genom att ta tag i armarna på dem och fösa dem mot kanten samt hota att kasta ner dem om de inte självmant lämnade vallen. Genom sådant handlande kan kanske - beroende på hur ungdomarna betedde sig vid tillsägelsen att lämna vallen – A.K. ha överskridit gränsen för det tillåtna. Vid övervägande av samtliga omständigheter finner hovrätten att situationen har varit sådan att hans sätt att skrämma ungdomarna inte kan anses som uppenbart oförsvarligt. A.K. skall följaktligen inte fällas till ansvar för olaga hot.

Målnummer B 421/97