RH 1999:87
Försök att växla till sig svenska kronor mot falska utländska sedlar har bedömts som försök till utprångling av falska sedlar i förening med försök till bedrägeri.
Åklagaren åtalade J.W. för försök till bedrägeri under följande påstående. J.W. har den 28 september 1998 på ett postkontor i Sundbyberg medelst vilseledande försökt förmå en postkassörska att till honom utbetala svenska kronor motsvarande 200 US-dollar. Han har företett tio falska dollarsedlar trots att han känt till att dessa inte varit äkta med begäran om att de skulle växlas till svenska kronor, till vinning för honom och motsvarande skada för posten. Brottet har inte fullbordats men fara härför har förelegat.
J.W. medgav att han hade försökt växla till sig svenska kronor mot falska utländska sedlar men gjorde gällande att han trodde att sedlarna var äkta.
Solna tingsrätt (1999-04-30, tingsfiskalen Christina Blomgren samt nämndemännen Christina Johansson, Olle Eriksson och Inger Blyvall) dömde J.W. för försök till bedrägeri enligt åtalet till fängelse.
J.W. överklagade domen och yrkade i första hand att åtalet skulle ogillas och i andra hand en ej frihetsberövande påföljd.
Åklagaren bestred ändring och gjorde gällande att gärningen alternativt skulle rubriceras som försök till utprångling av falska sedlar.
Svea hovrätt (1999-09-15, hovrättslagmannen Ann-Christine Zachrisson, hovrättsrådet Mona Wildig, referent, och tf. hovrättsassessorn Katarina Back samt nämndemännen Gisa Kerschinsky och Ulf Wollentz) ändrade tingsrättens dom endast såvitt avsåg brottsrubriceringen och påföljden på så sätt att J.W. dömdes för försök till utprångling av falska sedlar i förening med försök till bedrägeri och påföljden bestämdes till skyddstillsyn. I rubriceringsfrågan anförde hovrätten följande.
Om J.W. hade lyckats växla de falska sedlarna till svenska kronor hade han gjort sig skyldig till såväl bedrägeri som utprångling av falska sedlar. Eftersom postkassörskan inte blev vilseledd har gärningen emellertid stannat vid försök till bedrägeri. Även vad gäller utprångling av falska sedlar är det enligt hovrättens uppfattning fråga om ett försök då begreppet "utprånglar" i 14 kap. 9 § brottsbalken enligt allmänt språkbruk får anses innebära att gärningsmannen inte bara har lämnat över sedlarna eller mynten utan även att de godtagits som äkta av mottagaren (jfr NJA II 1942 s. 301 och 1948 s. 428 ff). Den gärning J.W. gjort sig skyldig till innefattar alltså försök till bedrägeri och, då fullbordat brott inte hade varit att anse som ringa, försök till utprångling av falska sedlar.
Utprångling av falska sedlar torde ofta ske genom bedrägeri. Emellertid kan sådan utprångling även ske genom t.ex. gåva varvid mottagaren inte orsakas någon skada och gärningsmannen inte erhåller någon vinning. Även i ett fall som det förevarande får dock det utmärkande för gärningen anses vara utprånglingen snarare än bedrägeriet. Vidare är för bedrägeri föreskrivet fängelse i högst två år medan det för normalgraden av brottet utprångling av falska sedlar är föreskrivet fängelse i högst fyra år. Hovrätten anser därför att den gärning J.W. gjort sig skyldig till skall rubriceras som försök till utprångling av falska sedlar i förening med försök till bedrägeri.