RH 1999:93
Sedan gäldenären överklagat en löneutmätning har han frivilligt betalat hela den skuld som utmätningen avsett. Ändamålet med överklagandet har därvid ansetts förfallet och därför inte kunnat prövas i sak.
Kronofogdemyndigheten i Stockholm beslöt den 4 maj 1995 om utmätning i P.S:s pension för verkställighet av allmänna mal. I beslut den 10 mars 1999 bestämde kronofogdemyndigheten utmätningsbeloppet till 4 268 kr och förbehållsbeloppet till 3 131 kr. Den 30 mars 1999 beslöt kronofogdemyndigheten att utmätningen även skulle omfatta ytterligare skuld.
P.S. överklagade kronofogdemyndighetens beslut och åberopade bl.a. att han inte klarade sin försörjning på det fastställda förbehållsbeloppet samt att han hade kostnader på grund av sjukdom och telefon.
Efter det att överklagandet hade lämnats över till tingsrätten upplyste kronofogdemyndigheten i skrivelse den 21 april 1999 att P.S. samma dag betalat hela den skuld löneutmätningsbeslutet avsett och att kronofogdemyndigheten med anledning härav hade upphävt löneutmätningsbeslutet och avslutat målet hos myndigheten.
Tingsrätten upplyste P.S. om att tingsrätten hade för avsikt att avskriva ärendet och beredde honom tillfälle att yttra sig häröver. P.S. yttrade sig inte vidare i ärendet.
Stockholms tingsrätt (1999-05-10, rådmannen Annalise Detthoff) avskrev ärendet.
P.S. överklagade tingsrättens beslut och yrkade - som hans överklagande fick uppfattas - att förbehållsbeloppet skulle bestämmas till 3 400 kr. P.S. anförde till stöd för överklagandet bl.a. följande. Kronofogdemyndigheten hade försatt honom i en situation som han inte kunde överklaga. Han kunde inte betala för sin försörjning. Han hade inte fått någon information om vart de pengar han hade betalat in tagit vägen. Kronofogdemyndigheten hade kränkt hans rättigheter och integritet samt gjort sig skyldig till maktmissbruk.
Hovrätten beredde Riksskatteverket tillfälle att yttra sig i frågan om prövningstillstånd borde meddelas. I sitt yttrande motsatte sig RSV att hovrätten meddelade prövningstillstånd och anförde därvid bl.a. följande: "P.S. betalade den 21 april 1999 frivilligt hela den skuld som löneutmätningen avsåg. --- Ett beslut om löneutmätning skall enligt 7 kap. 10 § utsökningsbalken ändras, om det finns anledning till det. Att gäldenären frivilligt betalar sin skuld utgör en sådan anledning. Ett beslut av kronofogdemyndigheten att häva en löneutmätning kan emellertid endast avse framtiden ---. Tingsrätten har avskrivit ärendet eftersom det överklagade beslutet upphört att gälla samt målet avslutats hos kronofogdemyndigheten. Genom kronofogdemyndighetens beslut att häva utmätningen har P.S. fått sitt yrkande i tingsrätten till fullo tillgodosett. Därmed fanns inget ytterligare för tingsrätten att pröva i målet. Målet kunde då avskrivas av tingsrätten ---"
Svea hovrätt (1999-08-20, hovrättsråden Per-Anders Broqvist och Robert Schött, referent, samt hovrättsassessorn Johan Sangborn) avslog överklagandet och anförde följande.
Av 18 kap. 7 § första stycket utsökningsbalken följer att ett beslut om löneutmätning får överklagas utan inskränkning till viss tid. I 14 § samma kapitel föreskrivs att vid bifall till ett överklagande av ett visst beslut även senare beslut i målet får hävas när det kan ske, om detta har samband med det förra beslutet och inte hade vunnit laga kraft mot klaganden när han överklagade det första beslutet. Högsta domstolen har emellertid i rättsfallet NJA 1990 s. 166 funnit att det föreligger hinder att pröva ett beslut om utmätning när överklagandet har skett efter det att beslut om utbetalning av det utmätta beloppet har vunnit laga kraft.
Innan P.S. frivilligt betalat hela den skuld som den här aktuella löneutmätningen avsåg har tingsrätten således också kunnat pröva överklagandet i sak. Tingsrättens prövning skulle därvid ha kunnat avse såväl de beslut om utbetalningar av utmätta belopp som vid den tidpunkten inte hade vunnit laga kraft som de beslut som hade samband med den överklagade utmätningen. Efter det att P.S. på sätt nu skett, fullt ut reglerat skulden har emellertid ändamålet med hans överklagande förfallit. En prövning av överklagandet i sak skulle således inte få någon praktisk betydelse. Vid sådant förhållande har tingsrätten ägt avskriva ärendet från vidare handläggning. P.S:s överklagande skall därför lämnas utan bifall.