RH 2000:18
Synnerliga skäl för utvisning har ansetts föreligga vid dom för - förutom andra brott - mordbrand som riktat sig bl.a. mot de två söner som utgjorde den tilltalades huvudsakliga anknytning till Sverige.
Göteborgs tingsrätt (1999-10-28, rådmannen Bo Dufwa samt nämndemännen Ingela Lilliebjörn, Gunnel Winberg och Sven Wiberg) dömde A.J. som var eritreansk medborgare, för misshandel, ofredande, stöld, snatteri, mordbrand, våld mot tjänsteman och brott mot lagen om besöksförbud till fängelse tre år samt utvisade A.J. ur riket och förbjöd honom att återvända hit före den 28 oktober 2009.
I fråga om utvisningen anförde tingsrätten i domskälen följande. Statens Invandrarverk har i yttrande den 22 oktober 1999 anfört: A.J. reste in i Sverige den 7 april 1987 och ansökte om asyl. A.J. beviljades den 11 november 1987 permanent uppehållstillstånd grundat på humanitära skäl. Hans ansökningar om resedokument och flyktingförklaring avslogs. Beslutet i denna del har inte överklagats. Av verkets handlingar beträffande A.J. framgår att han är född i Asmara, Eritrea, där han också före sin hitresa var bosatt. Av Invandrarverkets handlingar rörande A.J. och med kännedom om förhållandena i hans hemland bedömer Invandrarverket att hinder enligt 8 kap.1, 2 eller 4 §§utlänningslagen mot verkställighet av ett eventuellt utvisningsbeslut inte föreligger.
Om A.J. är upplyst: Han är 37 år gammal, född och uppvuxen i Eritrea. Han har bott i Sverige sedan 1987. Han var gift 1989-1995. Han har inga andra släktingar i Sverige än två söner, 7 och 8 år gamla. Han har haft en relativt stabil social situation med bostad, sysselsättning och inkomst ordnad. Han var deprimerad 1997 och fick då vård och stöd i anledning av det.
A.J. döms nu till fängelse. Mot bakgrund av utredningen i ansvarsfrågan i målet och den tidigare domen mot A.J. kan antas att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet. Han är också - genom att han gjort sig skyldig till mordbrand - övertygad om brott av mycket allvarlig art. Han kan således utvisas enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen. Eftersom A.J. vistats här med permanent uppehållstillstånd i mer än fyra år när åtal väcktes och varit här i mer än fem år får han enligt 4 kap. 10 § utlänningslagen utvisas endast om synnerliga skäl föreligger. Den brottslighet han gjort sig skyldig till har högt straffvärde och är av mycket allvarlig art. Även om han vistats i Sverige under förhållandevis lång tid saknar han närmare anknytning till det svenska samhället. Den enda väsentliga anknytningen utgörs - sedan han blivit skild från K.K. - av de båda sönerna. Den omständigheten att mordbranden riktat sig bl.a. mot dem är ägnad att minska betydelsen i utvisningsfrågan av den anknytningen. Med hänsyn till det anförda anser tingsrätten att det föreligger synnerliga skäl för att utvisa A.J. Som anförts i Invandrarverkets yttrande finns inget hinder enligt 8 kap.utlänningslagen mot att så sker. Åklagarens utvisningsyrkande skall därför bifallas. Utvisningen kan tidsbegränsas till 10 år.
A.J. överklagade domen och yrkade, såvitt nu är i fråga, att hovrätten skulle ogilla yrkandet om utvisning eller, i andra hand, sätta ner tiden för återreseförbudet.
Åklagaren bestred ändring.
Hovrätten för Västra Sverige (1999-12-23, hovrättsråden Kent Sundqvist och Kent Jönsson, referent, tf. hovrättsassessorn Charlotte Driving samt nämndemännen Björn Löfström och Ingemar Tviksta) fastställde tingsrättens dom.
I domskälen anförde hovrätten: Hovrätten delar tingsrättens bedömning att A.J. skall dömas till fängelse och att det föreligger synnerliga skäl att utvisa honom. Det av tingsrätten bestämda fängelsestraffet är väl avvägt. Skäl att sätta ner tiden för återreseförbudet föreligger ej.