lagen.nu

RH 2000:36

En bageriarbetare skadades vid rengöring av en igångsatt kavlingsmaskin. Tillräckligt orsakssamband mellan åsidosättande av föreläggande av Yrkesinspektionen och olyckan ansågs inte föreligga. Med hänsyn till åtalets utformning ansågs vållande till kroppsskada och arbetsmiljöbrott likväl föreligga. Eftersom det förstnämnda brottet inte ansågs vara grovt, var brotten preskriberade.

P.B. åtalades enligt 3 kap. 8 § första och andra styckena och 10 § brottsbalken för arbetsmiljöbrott med följande gärningsbeskrivning: Den 17 mars 1995 drabbades P.T. som då var anställd vid X Bageri AB i Y-by, av ett olycksfall i arbetet, med en icke ringa kroppsskada som följd. Vid tillfället fastnade P.T:s skyddsrock i en kavlingsmaskin, rocken drogs in i maskinen och detta fick till följd att P.T. ådrog sig en allvarlig slitskada i axeln och armen. – P.B. som är ansvarig för verksamheten i sin egenskap av verkställande direktör och därför är att betrakta som arbetsgivare, har uppsåtligen eller i vart fall av oaktsamhet åsidosatt vad som i enlighet med arbetsmiljölagen har ålegat honom till förebyggande av olycksfall och har därigenom av oaktsamhet åsamkat P.T. skadan. Oaktsamheten har bestått i att P.B. underlåtit att tillse att kavlingsmaskinen försetts med erforderliga avskärmningsskydd.

Tierps tingsrätt (1999-11-11, lagmannen Ulf Hellbacher samt nämndemännen Mona Hansson, Berit Knapp och Gunvor Lugnfors) ogillade åtalet.

I sina domskäl anförde tingsrätten följande.

Av utredningen framgår följande.

Den 17 mars 1995 ådrog sig P.T. en allvarlig slitskada i axeln och armen när han på sin arbetsplats, X Bageri AB i Y-by, fastnade med kläderna i en kavlingsmaskin. Olyckan inträffade i samband med rengöring av kavlingsmaskinen när produktionen skulle ställas om till glutenfritt bröd. P.B. var vid denna tid ägare till företaget och verkställande direktör.

Vid skyddsrond den 11 mars 1993 konstaterades bl.a. att skyddet för kedjor och hjul var dåligt eller saknades. I skrivelse den 31 mars 1993 hemställde skyddsombudet att Yrkesinspektionen skulle besluta om föreläggande för bolaget att omedelbart vidta åtgärder för att säkerställa arbetsmiljön bl.a. på grund av ovan angiven brist rörande produktionslinjen. P.B. uppgav i skrivelse till Yrkesinspektionen, som inkom den 1 april 1993, bl.a. att skydd för kedjor och hjul hade åtgärdats samt att man undersökte möjligheten att förbättra skyddet utan att bygga in maskinen helt. Vid besök av Yrkesinspektionen den 22 april 1993 befanns att det fortfarande förelåg brister i arbetsmiljön. Bolaget bereddes därför tillfälle att inom viss tid ange vilka åtgärder man avsåg att vidta. Den 17 juni 1993 förelade Yrkesinspektionen bolaget vid vite att senast den 31 december 1993 vidta ett antal åtgärder för att förbättra arbetsmiljön. Enligt punkten 1 c) skulle, med hänvisning till 20 § Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1986:21) med föreskrifter om maskiner, samtliga rörliga delar på kavlingsmaskinerna förses med avskärmningsskydd så utförda och placerade att de hindrade att arbetstagarna nådde riskområdena då maskinerna var i gång. I skrivelse från P.B. till Yrkesinspektionen den 13 augusti 1993 angavs att kravet enligt punkten c) hade genomförts efter Yrkesinspektionens besök. Vid uppföljning av vitesföreläggandet konstaterade Yrkesinspektionen i inspektionsprotokoll den 14 januari 1994 att brister kvarstod i föreläggandet del 1. Samma dag yttrade sig Yrkesinspektionen till Arbetarskyddsstyrelsen över överklagande från bolagets sida av vitesföreläggandet. I yttrandet konstaterades att punkt 1 i föreläggandet inte hade överklagats. P.B. meddelade i yttrande till Arbetarskyddsstyrelsen, som inkom den 28 augusti 1994, att bl.a. punkten 1 c) redan åtgärdats. Yrkesinspektionen meddelade därefter i en lägesrapport till Arbetarskyddsstyrelsen daterad den 31 mars 1995 att man vid besöket hos bolaget den 14 januari 1994 beträffande punkten 1 c) konstaterat att man endast monterat ett fast avskärmningsskydd över kugghjul samt en nödstopp på väggen intill maskinen medan övriga rörliga delar var oskyddade. Vidare att man vid besök den 20 mars 1995 med anledning av utredning om arbetsskada beträffande punkten 1 c) konstaterat att läget var oförändrat. Slutligen att vid besök den 21 mars 1995 samtliga rörliga maskindelar runt maskinen var förskyddade med fasta avskärmningsskydd. Detta sedan skyddsombudet den 20 mars 1995 stoppat fortsatt arbete vid maskinen till dess att parterna var överens om att vidtagna åtgärder var godtagbara för fortsatt arbete vid maskinen den 21 mars 1995. I yttrande till Arbetarskyddsstyrelsen, som inkom den 19 april 1995, uppgav P.B. beträffande punkten 1 c) att Yrkesinspektionen godkänt denna punkt. Arbetarskyddsstyrelsen fastslog i beslut den 18 maj 1995, med anledning av det tidigare överklagandet, beträffande punkten 1 c) att denna punkt inte var helt åtgärdad och förklarade att styrelsen delade Yrkesinspektionens uppfattning att samtliga rörliga delar på kavlingsmaskinen behövde förses med avskärmningsskydd som hindrade att arbetstagare nådde riskområden då maskinen var igång. I beslutet fastställdes bl.a. punkten 1 c).

P.T. har uppgett följande. Det har såvitt han vet inte funnits några särskilda skyddsföreskrifter beträffande den aktuella maskinen. Den enda föreskrift han meddelats var när han vid ett tillfälle blev tillsagd att inte stoppa fingrarna i maskinen. Han hade aldrig fått höra att maskinen inte fick vara på vid rengöring eller att man då skulle vara två man. De anställda hade haft synpunkter på kavlingsmaskinen och dessa framfördes men blev inte tillgodosedda. Anledningen till detta vet han inte. Vid det aktuella tillfället skulle det ske en rigorös rengöring av maskinen för omställning till glutenfritt bröd. Rengöringen av maskinerna tog en dag med alla 10-12 anställda. Vid rengöringen av kavlingsmaskinen var han ensam. För att göra ren duken på undersidan kröp han under maskinen medan denna var igång och skrapade ren duken med en spatel. Han hade rengjort maskinen på samma sätt vid några tillfällen tidigare. När han var klar och ålat sig ut samt nästan rest sig upp fastnade hans skyddsjacka i en bult som satt i en roterande axel. Jackan drogs upp och slets till slut av. Han blev sittande på golvet och skrek. Armen blev vit på grund av att det inte var någon blodcirkulation i den. Han opererades senare och var kvar på sjukhuset i tre veckor. Därefter var han sjukskriven i ca sex månader. På grund av skadan är hans arbetskapacitet "nedklassad" med 15 procent. - Ibland gjorde han smärre reparationsarbeten på maskinerna. Han vet inte om det var han som satte fast den bult som jackan fastnade i. – Å.S. var inte någon person som särskilt sysslade med föreskrifter.

P.B. har uppgett följande. Under de år han drev företaget hade han en fortlöpande dialog med Yrkesinspektionen angående arbetsmiljön och det gjordes stora investeringar för att förbättra denna. När det gäller skydd på maskinerna fick man vissa ålägganden som åtgärdades successivt. Det var dock omöjligt att helt bygga in t.ex. kavlingsmaskinen. Efter påpekanden angående denna maskin ordnades med dubbla nödstopp. Vidare föreskrevs från företagets sida att man alltid skulle vara två vid maskinen. Den tidigare ägaren till bolaget Å.S. var kvar i företaget och hade bl.a. hand om fortbildningen av personalen. På personalmötena behandlades även arbetsmiljöfrågor. P.B. hade delegerat genomgången av olika arbetsmoment med de anställda till förmannen och Å.S. Själv var han bara i Y-by var 14:e dag. Föreskriften om att man vid rengöring av maskinen skulle vara två man samt inte fick ha maskinen igång hade meddelats muntligen. Förmannen hade delegerats det övergripande ansvaret för arbetsmiljön och det var han som skulle förmedla de muntliga instruktionerna till de anställda vid personalmötena. P.T. kände till de muntliga instruktioner som fanns beträffande kavlingsmaskinen. Detta hade P.B. fått veta av förmannen. Att instruktioner av detta slag fördes vidare till personalen kontrollerade P.B. "stickprovsvis" vid personalmötena. Under 1995 byggdes alla kedjor på den aktuella maskinen in men inte axlarna. Enligt vad P.T. själv uppgett för honom var det P.T. som satte dit den bult som stack ut från axeln. Detta skedde under 1995. Bulten stack ut 3-5 cm. Några veckor före olyckan sade P.B. till förmannen att denne skulle se till att bulten togs bort. Han kontrollerade dock inte att detta sedan skedde. De förelägganden man fått från Yrkesinspektionen har delvis följts. Kraven var dock enligt hans uppfattning "glidande" och varje gång Yrkesinspektionen återkom ville man ha nya förbättringar. Beträffande maskinens axlar tolkade P.B. det så att man från Yrkesinspektionens sida "inte tyckte att axeln var någon fara" utan att man menade att det var drivhjul och kedjor som skulle skyddas. Man visste nog inte exakt vad Yrkesinspektionen menade. När olyckan skett byggdes axlarna in. Enligt hans uppfattning är ansvaret för den olycka som inträffade delat mellan honom, arbetsledningen, skyddsombud och fack samt P.T. själv.

Tingsrättens bedömning

P.B. har i egenskap av verkställande direktör i bolaget varit att betrakta som arbetsgivare vid olyckstillfället.

Enligt 3 kap 2 § arbetsmiljölagen skall arbetsgivaren vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. När det gäller skydd för maskiner framgår vidare av 20 § i Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse 1986:21 under rubriken "Avskärmningsskydd" att sådant skydd skall vara utfört och placerat så att det hindrar att man når riskområdet. Dessa arbetsmiljöregler gäller inte endast, såsom P.B. gjort gällande, i samband med själva produktionen utan även i övrigt såsom vid rengöring av de maskiner som används i produktionen.

När det gäller skydd för att förebygga olycksfall i samband med användningen av den aktuella kavlingsmaskinen framgår klart av den skriftliga bevisningen att bolaget redan 1993 förelagts att bygga in samtliga rörliga delar på kavlingsmaskinen. Trots detta har något skydd för axlarna på maskinen inte satts upp förrän efter det att olyckan inträffat. Något hinder för att låta göra detta betydligt tidigare har inte framkommit. Det kan konstateras att när man väl tvingats sätta upp sådana skydd så har det gått mycket snabbt och skydden har funnits på plats redan dagen efter olyckan.

Ansvaret för att samtliga rörliga delar på kavlingsmaskinen byggdes in har åvilat P.B. i egenskap av arbetsgivare. Han har redan vid Yrkesinspektionens föreläggande den 17 juni 1993 fått klart för sig vilka krav som ställdes beträffande kavlingsmaskinen. Därefter är det också han som haft den fortlöpande kontakten med Yrkesinspektionen. Kravet på att samtliga rörliga delar skulle skyddas har varit klart utformat och något utrymme för missförstånd beträffande vad Yrkesinspektionen menat har inte förelegat. Genom att inte, trots de förelägganden bolaget fått, se till att föreläggandet följdes har P.B. uppsåtligen åsidosatt vad som enligt arbetsmiljölagen ålegat honom till förebyggande av olycksfall. Att den yttersta orsaken till att P.T. fastnat med kläderna i maskinen kan ha varit en utstickande bult, som enligt P.B. satts dit på det sättet först 1995, ändrar inte denna bedömning och det oavsett om det varit P.T. som monterat bulten. P.B. har också enligt vad han uppgett känt till den utstickande bulten flera veckor före olyckan och haft ansvaret för att den särskilda fara denna bult kunde innebära omedelbart åtgärdades. Om föreläggandet att sätta skydd även för maskinens axlar hade följts så hade olyckan, oavsett den utstickande bulten, inte inträffat.

P.T. har uppgett att det varken funnits skriftliga eller muntliga säkerhetsföreskrifter gällande rengöring av kavlingsmaskinen. I målet har inte framkommit något som ger stöd åt P.B:s påstående om muntliga föreskrifter. Det måste därför ifrågasättas om det överhuvudtaget funnits några föreskrifter av angivet slag. Det är i vart fall inte visat att P.T. fått del av dessa.

Genom att uppsåtligen åsidosätta vad som ålegat honom till förebyggande av olycksfall har P.B. av oaktsamhet åsamkat P.T. den slitskada i axeln och armen som uppkom vid olyckan. Skadan är inte ringa och P.B. har därför gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott.

Det brott P.B. gjort sig skyldig till är av allvarligt slag. Omständigheterna är dock inte så allvarliga att brottet skall bedömas som grovt.

För arbetsmiljöbrott som består i vållande till kroppsskada är straffskalan, då brottet inte är grovt, böter eller fängelse i högst 6 månader. Om den misstänkte när det gäller brott för vilket inte kan följa svårare straff än fängelse i ett år inte har fått del av åtal inom två år, är det preskriberat och påföljd skall inte ådömas. Gärningen ägde rum den 17 mars 1995. Åtal väcktes den 21 maj 1999 och P.B. delgavs stämning i målet den 15 oktober 1999. Vid detta förhållande är brottet preskriberat och någon påföljd skall inte ådömas.

Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att åtalet skulle bifallas. P.B. stred ändring.

Svea hovrätt (2000-06-16, hovrättsråden Göran Rosenberg, referent, och Ingemar Korfitsen, adjungerade ledamoten, hovrättsfiskalen Fredrik Schedin samt nämndemännen Ulf Wollentz och Lilian Grassman) fastställde tingsrättens domslut.

Under rubriken Utredningen i hovrätten anförde hovrätten följande.

P.T. och P.B. har hörts på nytt. De har berättat ungefär som vid tingsrätten, enligt dess dom, med följande tillägg eller ändringar.

P.T: Han hade vid reparationsarbeten på maskinen tidigare satt dit eller tagit bort delar. - Bulten stack ut 5-7 cm. Han hade före olyckan observerat bulten. - Av en tidigare förman och av en annan anställd hade han tidigare fått veta att det enklaste sättet att göra rent maskinen var på det sätt som skedde vid olyckstillfället. - Vid tiden för olyckan kände han sig "avtrubbad" på grund av allt arbete som förekom. Olyckan skedde när han skulle utföra det sista arbetsmomentet för dagen.

P.B: Bageriet var från 1920-talet medan bl.a. den aktuella maskinen var från 1940-talet. - Det fanns skrivna instruktioner om delegation av ansvaret för arbetsmiljön och det fanns pärmar om internkontrollen. - Det hade varit enkelt att bygga in axlarna, om Yrkesinspektionen hade krävt det. - När han besökte bageriet gick han alltid runt i lokalerna för att se att allt var som det skulle. Han hade kontakt med arbetsledningen varje dag. - Han hade ofta sagt till P.T. att denne kunde fastna i maskinerna. - Han upptäckte den roterande bulten, som stack ut 4-5 cm, vid ett tillfälle när han passerade maskinen. Han påpekade att det var farligt och sade till P.T, förmannen och ytterligare en anställd att bulten skulle tas bort. P.T. sade att det inte fanns någon annan bult. Han sade då att de fick åka och köpa en annan. Han kontrollerade inte efteråt vad som hade skett med bulten.

- - -

I sina domskäl anförde hovrätten följande.

Skuld

Utredningen här är i allt väsentligt densamma som vid tingsrätten. Hovrätten anser att det är klarlagt att P.T. vid det aktuella tillfället ådrog sig den av åklagaren angivna skadan till följd av att han med kläderna fastnade i en roterande bult på kavlingsmaskinen.

När det så gäller frågan om P.B. som åklagaren har påstått, av oaktsamhet har åsamkat P.T. skadan anser hovrätten till en början att P.B. - såsom avses i bestämmelsen i 3 kap. 10 § brottsbalken om arbetsmiljöbrott - har haft ansvaret enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) för att förebygga bl.a. olycksfall på det aktuella arbetsstället. Som tingsrätten har angett följer det av sistnämnda lag, eller föreskrifter utfärdade med stöd av den, att P.B. haft ansvar för att kavlingsmaskinen var försedd med skyddsanordningar så att människor inte kom till skada av den. Genom vad som har kommit fram om tillsynsärendet enligt arbetsmiljölagen, angående arbetsmiljöförbättrande åtgärder på det aktuella bageriet, är det enligt hovrättens mening tydligt att P.B. också haft klart för sig att han haft nyssnämnda ansvar.

I tillsynsärendet ställdes det från Yrkesinspektionens sida, innan den aktuella olyckan inträffade, krav på att samtliga rörliga delar på kavlingsmaskinen var försedda med avskärmningsskydd så att olycksfall inte kunde inträffa då maskinen var igång. P.B. har enligt hovrättens mening därför före olyckan tydligt uppmärksammats på riskerna för olycksfall på grund av maskinens rörliga delar.

Som tidigare har angetts inträffade olyckan på grund av att P.T. fastnade i den aktuella bulten. P.B. har här uppgett att han uppmärksammade den roterande bulten någon vecka före olyckan, att han för P.T. och andra på bageriet påpekade faran med bulten och begärde att den skulle bytas ut men att han senare inte kontrollerade att så hade skett. P.B:s uppgifter i detta hänseende har inte fått något stöd i utredningen men har inte vederlagts och skall därför, eftersom de inte framstår som orimliga, läggas till grund för bedömningen av åtalet.

Av de nyssnämnda uppgifterna framgår enligt hovrättens mening att P.B. när han uppmärksammade den roterande, utstickande bulten måste ha insett den påtagliga risk för olycksfall som förelåg då kavlingsmaskinen var igång. Åtalet innefattar påstående att P.B. av oaktsamhet har orsakat P.T:s skada genom att ha underlåtit att se till att maskinen hade försetts med erforderliga avskärmningsskydd. Enligt hovrättens mening står det emellertid inte klart att sådana avskärmningsskydd som skulle ha godkänts av arbetsmiljömyndigheterna i tillsynsärendet också skulle ha förhindrat olyckan. Av P.T:s berättelse framgår nämligen att det skulle ha kunnat vara förenat med svårigheter att rengöra maskinen för det aktuella ändamålet, om sådana skydd inte hade avlägsnats, och det kan enligt hovrättens mening inte uteslutas att P.T. vid det aktuella tillfället - vid rengöring av den igångsatta maskinen - skulle ha avlägsnat ett sådant avskärmningsskydd framför den roterande bulten. Avsaknaden av sådana avskärmningsskydd som arbetsmiljömyndigheterna hade påbjudit har sålunda enligt hovrättens mening inte inneburit ett tillräckligt orsakssamband mellan P.T:s skada och P.B:s förfarande.

Åtalet innefattar emellertid också ett övergripande påstående att P.B. av oaktsamhet åsamkat P.T. skadan genom att - uppsåtligen eller av oaktsamhet - åsidosätta vad som har ålegat honom enligt arbetsmiljölagen för att förebygga olycksfall. Det kan enligt hovrättens mening därvid diskuteras huruvida P.B. för att uppfylla sitt ansvar enligt arbetsmiljölagen, när han uppmärksammade den roterande, utstickande bulten borde ha sett till att all användning av maskinen genast upphörde - till dess att risken för olycksfall hade undanröjts - eller om han kunde nöja sig med att se till att denna risk undanröjdes så snart det var praktiskt möjligt och utan att maskinens användning genast upphörde. Vid denna bedömning bör nämligen, enligt hovrättens mening, beaktas att arbetsmiljömyndigheterna i tillsynsärendet inte - trots att det hade funnits möjlighet till det (se 7 kap. 7-10 §§ arbetsmiljölagen) - meddelat användningsförbud beträffande maskinen till dess att samtliga rörliga delar hade försetts med avskärmningsskydd. Det kan därvid visserligen sägas att dessa myndigheter saknade kännedom om den roterande bulten och att frågan om ett användningsförbud skulle ha bedömts annorlunda om de hade haft kännedom om den. För bedömningen av P.B:s ansvar har det emellertid, enligt hovrättens mening, betydelse i mildrande riktning att avsaknad av avskärmningsskydd för rörliga delar på maskinen - och bulten utgjorde ju en sådan del - inte föranlett nämnda myndigheter att kräva att maskinen inte användes till dess att sådana skydd fanns.

Hovrätten anser mot den nu angivna bakgrunden att den enda åtgärd som P.B. vidtog när han uppmärksammade faran med den roterande bulten - att av personal på bageriet kräva att bulten byttes ut - inte i sig kan sägas ha inneburit att han åsidosatte sitt ansvar enligt arbetsmiljölagen. Med hänsyn till den påtagliga risken för olycksfall hade det enligt hovrättens mening emellertid ålegat honom att förvissa sig om att hans krav uppfylldes så snart det var praktiskt möjligt. Han, som enligt egen uppgift hade daglig kontakt med arbetsledningen på bageriet, vidtog inte någon åtgärd för att kontrollera saken. Enligt hovrättens mening har han härigenom av oaktsamhet åsidosatt vad som, med avseende på kavlingsmaskinen i det aktuella avseendet, har ålegat honom enligt arbetsmiljölagen för att förebygga olycksfall. Hovrätten anser vidare att P.B. genom att på detta sätt av oaktsamhet ha åsidosatt sitt ansvar enligt arbetsmiljölagen, av oaktsamhet har vållat den angivna skadan och att denna inte är ringa.

Straffansvar

Också hovrätten anser således att P.B. har gjort sig skyldig till vållande till kroppsskada och även till arbetsmiljöbrott. Hovrätten anser, i linje med tingsrättens ställningstagande, att det förstnämnda brottet är av allvarligt slag men att omständigheterna inte är sådana att det skall bedömas som grovt. Av de skäl som tingsrätten har angett är därför brotten nu preskriberade.

Tingsrättens domslut skall alltså stå fast.

Målnummer B 9156-99

Metadata

Domstol
Svea hovrätt
Avgörandedatum
2000-06-16
Målnummer
B9156-99
Lagrum
3 kap. 8 och 10 §§ brottsbalken
Litteratur
Sökord
Vållande till kroppsskada
Arbetsmiljöbrott
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation