RH 2000:41
När påföljden villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst har undanröjts har påföljden bestämts till fängelse. I betraktande av omständigheterna har straffets längd blivit kortare än det som angetts som alternativt fängelsestraff.
C.O. dömdes den 23 mars 1999 av Göteborgs tingsrätt för misshandel till villkorlig dom med samhällstjänst fyrtio timmar. I domen angavs att om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse en månad ha dömts ut.
Åklagaren yrkade att tingsrätten skulle undanröja den villkorliga domen.
C.O. bestred yrkandet.
Som grund för sitt yrkande åberopade åklagaren en skrivelse av frivårdsinspektören K.E. som innehöll följande uppgifter. I september 1999 erbjöds C.O. en samhällstjänstplats på Utby Scoutgård och fick brevledes information om ett möte på Scoutgården 991007. C.O. kom inte på det mötet och ringde inte heller innan eller efter. Han blev då kallad till expeditionen och kom på utsatt tid. Förklaringen till varför han inte kommit till mötet var att han varit på plats, men inte hittat Scoutgården. Undertecknad fann en annan samhällstjänstplats som kunde vara lämplig, Brottkärrs Tennisklubb och ordnade ett informationsmöte. C.O. skulle tillsammans med frivårdsinspektör M.G. besöka den nya arbetsplatsen och han ålades att kontakta henne innan, för att bestämma färdväg. Detta gjorde inte C.O. Då beslutade undertecknad att kalla C.O. till ett chefssamtal, 991214. Han kom inte på detta samtal och har inte hört av sig varken innan eller efter. På grund av detta tolkar undertecknad det som att han inte har något intresse av att utföra sin samhällstjänst och därav återremitteras ärendet till åklagaren för en eventuellt ny prövning i rätten. – C.O. bor tillsammans med sin mor, studerar på gymnasiet och ägnar sin fritid åt rollspel. Det har inte framkommit några uppgifter om missbruk av narkotika eller alkohol.
C.O. vitsordade att han åsidosatt sina skyldigheter enligt den villkorliga domen och uppgav följande. Han kom i oktober 1999 till Utby Scoutgård på utsatt tid, men det fanns då inga kvar på mötesplatsen. Han gick hem utan att höra av sig till frivården. Han fick sedan ett par nya tider för olika möten, men han inställde sig inte till dessa och han hörde inte heller av sig till frivården. Han kan inte närmare förklara varför det blev så, men han har under hela denna period haft personliga svårigheter. Dels avled hans morfar som stod honom mycket nära och dessförinnan hade hans far blivit sjuk och lämnat familjen. Allt detta gjorde att han mådde dåligt och inte orkade ta itu med sin situation. Nu fungerar det dock bättre igen och han är beredd att utföra samhällstjänsten.
Göteborgs tingsrätt (2000-04-07, rådmannen Stefan Lönqvist) undanröjde den villkorliga domen och dömde C.O. till fängelse en månad.
I skälen för beslutet anförde tingsrätten följande.
Sedan väl frivården i september 1999 tagit kontakt med C.O. och erbjudit honom en samhällstjänstplats, har C.O. under en tid av drygt två månader endast vid ett av fyra tillfällen infunnit sig till uppgjorda mötesplatser och han har då inte heller ens kontaktat vederbörande per telefon. C.O. har således upprepat och sammantaget allvarligt åsidosatt vad som har ålegat honom enligt den villkorliga domen. Även om C.O. enligt egen uppgift under denna tid har haft vissa personliga problem, kan detta inte ursäkta hans närmast totala underlåtenhet att ens kontakta frivården. Med hänsyn härtill och då det enligt tingsrättens mening framstår som mycket tveksamt om C.O. nu verkligen skulle klara av att sköta en samhällstjänst på ett klanderfritt sätt, skall den villkorliga domen med samhällstjänst undanröjas. Särskilda skäl föreligger att nu i stället döma C.O. till fängelse. Skäl saknas frångå det av tingsrätten i den förra domen alternativt angivna fängelsestraffet. Eftersom C.O. inte fullgjort någon samhällstjänst alls, skall han nu dömas till en månads fängelse.
C.O. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle meddela honom varning.
Åklagaren bestred ändring.
Hovrätten för Västra Sverige (2000-05-23, hovrättsråden Ann-Christine Persson och Bertil Josefson samt hovrättsassessorn Klas Lohmander) ändrade tingsrättens beslut på så sätt att påföljden bestämdes till fängelse fjorton dagar. I skälen för beslutet anförde hovrätten följande.
C.O. har inte iakttagit vad som ålegat honom enligt den villkorliga domen. Hans åsidosättande av sina skyldigheter är sådant att en varning inte kan anses tillräckligt. Härtill kommer att det, som tingsrätten uttalat, framstår som tveksamt om C.O. har förmåga att sköta en samhällstjänst. Den villkorliga domen skall därför undanröjas och påföljden, i enlighet med vad tingsrätten funnit, bestämmas till fängelse.
C.O. var, när han begick det brott som omfattas av domen den 23 mars 1999, endast 18 år gammal. Frivården påbörjade kontakten med C.O. i september 1999, alltså först ett halvt år efter domen och lång tid har därför förflutit sedan denna meddelades. Nu angivna omständigheter medför att straffets längd bör bestämmas till 14 dagar.