RH 2000:71
Sedan fastighet tagits i anspråk genom betalningssäkring, har en del av fastigheten genom bodelning tillagts gäldenärens före detta hustru. Förfogandet har ansetts orsaka skada för staten och strida mot förfogandeförbudet i 12 § betalningssäkringslagen (1978:880).
Kronofogdemyndigheten i Göteborg utmätte den 8 februari 2000 hela fastigheten Kungsbacka Malevik 1:29 för R.R:s skulder. Utmätningen skedde med stöd av 4 kap. 24 § utsökningsbalken. Länsrätten i Hallands län har den 4 juni 1999 fattat beslut om betalningssäkring i R.R:s egendom svarande mot ca 2,5 miljoner kr i skulder avseende skatter och allmänna avgifter. Därefter har ytterligare två betalningssäkringsbeslut fattats. Det första beslutet om betalningssäkring verkställdes i bl.a. hela fastigheten och detta antecknades i fastighetsboken den 8 juni 1999. R.R:s före detta hustru G-B.R. beviljades lagfart på halva fastigheten den 4 januari 2000. Detta beslut har överklagats av Riksskatteverkets processenhet.
G-B.R. överklagade kronofogdemyndighetens beslut och yrkade att tingsrätten skulle upphäva beslutet på grund av att hon äger halva fastigheten. Till stöd för sitt överklagande åberopade hon sin lagfart på halva fastigheten och anförde att fastigheten ägdes till lika delar av henne och R.R. Hon accepterade att fastigheten såldes för att R.R. skulle kunna betala sina skulder men inte att hela försäljningsbeloppet skulle tas i anspråk för att reglera R.R:s skulder, eftersom hon inte hade något ansvar för dessa.
Kronofogdemyndigheten avgav yttrande.
Göteborgs tingsrätt (2000-03-13, hovrättsassessorn Gunilla Fransson) upphävde kronofogdemyndighetens beslut.
I skälen för beslutet anförde tingsrätten följande.
Fast egendom får utmätas, om det framgår att egendomen tillhör gäldenären. Har gäldenären lagfart på egendomen, får utmätning ske, om det ej framgår att egendomen tillhör annan (4 kap. 24 § utsökningsbalken). R.R. har lagfart på halva fastigheten och G-B.R. har lagfart på den andra halvan. För att utmätning skall kunna ske för R.R:s skulder i den del av fastigheten som G-B.R. har lagfart på måste det därför framgå att denna del av fastigheten tillhör honom.
Kronofogdemyndigheten har gjort gällande att G-B.R. beviljats lagfart i ond tro, trots anteckning om betalningssäkring i fastighetsboken, och anfört att detta inte grundar någon bättre rätt än staten till fastighetsandelen. Kronofogdemyndigheten har, på sätt tingsrätten uppfattat myndighetens inställning, gjort gällande att G-B.R. felaktigt beviljats lagfart för fastighetsandelen. Av NJA 1988 s. 567 framgår att en anteckning om betalningssäkring i och för sig inte innebär något hinder mot att lagfart beviljas för den som förvärvar fastighet eller del därav genom bodelning. Det kan därför inte anses framgå att R.R. vid tidpunkten för utmätningen ägde fastigheten i sin helhet.
Mot bakgrund av vad som ovan sagts finner tingsrätten att det inte framgår att den del av fastigheten som G-B.R. beviljats lagfart för tillhör R.R. Kronofogdemyndighetens utmätningsbeslut skall därför upphävas.
Riksskatteverket överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle upphäva beslutet.
G-B.R. bestred ändring.
Parterna anförde i hovrätten detsamma till stöd för sin talan som antecknats i det överklagade beslutet. Riksskatteverket åberopade till förtydligande av sin inställning att R.R. till skada för staten förfogat över den betalningssäkrade egendomen.
Hovrätten för Västra Sverige (2000-06-19, hovrättsråden Kent Sundqvist och Åke Thimfors samt tf. hovrättsassessorn Anders Heintze) upphävde tingsrättens beslut med följd att kronofogdemyndighetens beslut om utmätning av hela fastigheten skulle stå fast.
I skälen för beslutet anförde hovrätten följande.
Enligt 12 § första stycket betalningssäkringslagen (1978:880) får gäldenären inte överlåta egendom, som har tagits i anspråk genom betalningssäkring, eller till skada för borgenären förfoga över egendomen på annat sätt, om inte kronofogdemyndigheten medger det av särskilda skäl.
I förevarande fall har G-B.R, efter det att fastigheten Kungsbacka Malevik 1:29 tagits i anspråk genom betalningssäkring till säkerställande av statens skattefordran på R.R. och sedan en anteckning härom gjorts i inskrivningsregistret, tilldelats hälften av fastigheten genom ett bodelningsavtal. Åtgärden är inte att hänföra till överlåtelse utan till sådant förfogande som är tillåtet om det inte medför skada för borgenären (se NJA 1988 s. 567).
Vid prövningen av frågan om förfogandet medfört skada för staten beaktar hovrätten att betalningssäkring efter en ändring i 8 § förmånsrättslagen (1970:979) den 1 juli 1994 inte längre medför förmånsrätt i den betalningssäkrade egendomen och därför inte gäller mot en ny förvärvare. Hela fastigheten skulle alltså efter bodelningsavtalet, om detta blir bestående, inte längre vara tillgänglig för utmätning för statens fordran. Förfogandet får därmed anses ha orsakat skada för staten och skett i strid med förbudet i 12 § betalningssäkringslagen.
På anförda skäl är G-B.R:s fång inte gällande mot staten och det är följaktligen visat att hela fastigheten tillhör R.R. Utmätning får därför ske med stöd av 4 kap. 24 § utsökningsbalken på sätt som kronofogdemyndigheten beslutat. Tingsrättens beslut skall alltså upphävas.