NJA 1988 s. 567

Domslut

HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns avgörande.

Domskäl

Skäl. De fastigheter som avsågs med klagandenas ansökan om lagfart var närmast före inskrivningsmyndighetens beslut d 4 juni 1986 lagfarna, Friborg 1:1 för S.A. och Skådene 6:1 för S.A. och hans hustru A.A. Då efter A.A:s död bodelning d 3 juni 1986 förrättades mellan S.A. och makarnas barn (klagandena) var fastigheterna - liksom för övrigt praktiskt taget alla andra tillgångar som omfattades av bodelningen - ianspråktagna genom betalningssäkring för S.A:s skatteskulder, vilka uppkommit efter A.A:s död. Vid bodelningen tilldelades barnen fastigheterna.

Enligt 11 § 1 st lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter får, sedan egendom tagits i anspråk genom betalningssäkring, gäldenären inte överlåta egendomen eller till skada för borgenären förfoga över den på annat sätt, om inte kronofogdemyndigheten medger det av särskilda skäl. Föreskriften är straffsanktionerad genom bestämmelsen i 17 kap 13 § BrB om överträdelse av myndighets bud. Den fråga som aktualiseras i målet är i vad mån betalningssäkringslagens förfogandeförbud skall anses förhindra att egendom som har tagits i anspråk enligt lagen tilldelas gäldenärens make eller makens arvingar genom bodelning, medan betalningssäkringen fortfarande gäller.

En utgångspunkt för bedömningen är att betalningssäkring medför förmånsrätt för borgenären i den egendom som tagits i anspråk och därför i princip gäller mot en ny förvärvare. I 11 § betalningssäkringslagen har förbudet mot överlåtelse likväl, till skillnad från vad som enligt 4 kap 29 § UB gäller i fråga om utmätt egendom, gjorts ovillkorligt och är alltså inte beroende av att överlåtelsen är ägnad att medföra skada för borgenären. Skälet till detta är enligt förarbetena att det ansetts att syftet med betalningssäkring - att bevara egendomen tillgänglig för exekution - i viss mån skulle förfelas, om överlåtelse tilläts med den enda reservationen att åtgärden inte skulle vara till skada för det allmänna. Det har sålunda framhållits att en exekutionstitel beträffande den skatt som föranlett betalningssäkringen inte utan vidare gäller mot den som förvärvat egendomen och att alltså, trots att betalningssäkringen i princip står sig mot förvärvaren, en särskild exekutionstitel mot denne måste anskaffas. En ordning som medger överlåtelse bara den inte är till skada för det allmänna skulle, sägs det, i onödan komplicera förfarandet vid utmätning efter betalningssäkring, eftersom en särskild process vid allmän domstol skulle bli nödvändig. (Prop 1978/79:28 s 124 och 159.)

Förbudet enligt 11 § betalningssäkringslagen mot annat förfogande än överlåtelse gäller däremot endast för fall då skada uppkommer för borgenären. I förarbetena har som skäl till denna begränsning anförts att, eftersom egendomen är kvar i gäldenärens ägo, utmätning alltid kan ske på grund av en exekutionstitel mot denne. Som exempel på situationer då skada skall anses uppkomma genom ett annat förfogande än överlåtelse har angetts det fallet att förfogandet medför en förmånsrätt i egendomen som äger företräde framför det allmännas fordran på grund av betalningssäkringen. (A prop s 159.)

I förevarande mål har från statens sida i första hand gjorts gällande att Sven A. överlåtit fastigheterna till barnen. Till förmån för ett betraktelsesätt enligt vilket äganderättsöverföring av ianspråktagen egendom genom bodelning skall anses utgöra överlåtelse i lagrummets mening kan anföras att olägenheten för staten av en sådan överföring blir densamma som om gäldenären avhänder sig egendomen genom exempelvis försäljning.

Enligt vedertagen terminologi är emellertid den fördelning av makars egendom som sker genom bodelning ej att hänföra till överlåtelse (jfr t ex 12 kap 33 § och 17 kap 11 § JB samt 10 kap 3 § ÄktB). Med hänsyn till att betalningssäkringslagen är en tvångsmedelslagstiftning och till att förfogandeförbudet är straffsanktionerat bör ej komma i fråga att i detta hänseende tillägga den aktuella bestämmelsen en vidare innebörd än som följer av dess ordalag, särskilt som bestämmelsen uttryckligen skiljer mellan överlåtelse och annat förfogande.

Frågan blir då om bodelningen, såsom staten i andra hand har gjort gällande, skall anses ha inneburit att S.A. förfogat över fastigheterna till skada för staten.

Genom att medverka till att Friborg 1:1 och S.A:s andel av Skådene 6:1 genom bodelningen tillfördes barnen får S.A. - oaktat han såvitt framkommit ej eftergett sin rätt vid bodelningen - anses ha förfogat över denna egendom. Den skada som uppkommit på grund av förfogandet skulle enligt vad staten får anses ha åberopat bestå i att, om äganderättsövergången blir bestående, staten inte kan fullfölja det exekutiva förfarandet utan att anskaffa särskild exekutionsurkund mot barnen genom att väcka talan vid domstol. Emellertid måste de förut återgivna uttalandena i förarbetena till betalningssäkringslagen anses vila på den uppfattningen att denna olägenhet - som ej innebär någon materiell rättsförlust för staten utan endast en komplikation i förfarandet - inte utgör skada i det åberopade lagrummets mening.

Under angivna förhållanden har hinder mot bifall till klagandenas ansökan om lagfart på grund av bodelnings- och arvskifteshandlingen d 3 juni 1986 ej förelegat.

Domslut

HD:s avgörande. Med upphävande av HovR:ns beslut fastställer HD inskrivningsmyndighetens beslut.

JustR Nyström var av skiljaktig mening och anförde: Jag ansluter mig till de fyra första styckena i majoritetens skäl to m parentesen A prop s 159.

I förevarande mål har från statens sida i första hand gjorts gällande att S.A. överlåtit fastigheterna till barnen. Enligt gängse terminologi brukar den egendomsfördelning som sker genom bodelning inte betecknas som överlåtelse (jfr t ex 12 kap 33 § och 17 kap 11 § JB samt 10 kap 3 § AktB). Olägenheten för borgenären av att enligt betalningssäkringslagen ianspråktagen egendom frångår gäldenären genom bodelning blir emellertid uppenbarligen densamma som om denne avhänder sig egendomen genom överlåtelse i egentlig mening. I förarbetena har klart angivits gränsen mellan å ena sidan överlåtelse och å den andra förfogande på annat sätt. Med gäldenärens förfogande över egendomen på annat sätt än genom överlåtelse har sålunda avsetts endast sådana förfaranden som inte rubbar gäldenärens äganderätt. Regleringen i 11 § betalningssäkringslagen måste därför förstås så att överlåtelseförbudet avsetts drabba varje förfogande som innebär att äganderätten till den ianspråktagna egendomen övergår till annan än gäldenären.

Bodelningen d 3 juni 1986 har inneburit bl a att äganderätten till de ifrågavarande fastigheterna övergått till klagandena och att således skett ett fastighetsförvärv (jfr NJA 1985 s 432). Av utredningen i målet framgår att HovR:n i lagakraftvunnet beslut lämnat av klagandena anförda besvär, med yrkande att betalningssäkringen skulle avse endast S.A:s andel i Skådene 6:1, utan bifall. Rättelse av beslutet i vad det avser A.A:s andel i fastigheten kan endast ske på extraordinär väg. HD har därför att i detta mål utgå från att Skådene 6:1 betalningssäkrats i sin helhet.

Med hänsyn till det anförda är klagandenas förvärv, såvitt nu är i fråga, ogiltiga. Klagandenas ansökningar om lagfart skulle därför, såsom HovR:n funnit, ha avslagits av inskrivningsmyndigheten.

På grund av det anförda fastställer jag HovR:ns beslut.