RH 2000:88
Fråga om adekvat kausalitet i mål angående dråp.
B.I. åtalades för dråp enligt följande gärningsbeskrivning: B.I. har den 23 augusti 2000 vid hotellbryggan på Dalarö i Haninge kommun med kniv gjort flera utfall mot T.J. varvid ett kraftigt knivhugg träffat T.J. i bröstet. T.J. har därefter transporterats till Södersjukhuset i Stockholm där han på morgonen den 25 augusti 2000 avlidit som en följd av skadan efter knivhugget i bröstet. B.I. har därmed berövat T.J. livet. - Alternativt har B.I. försökt beröva T.J. livet varvid fara för brottets fullbordan har förelegat eller har av grov oaktsamhet orsakat T.J.:s död.
Handens tingsrätt (2000-10-09, rådmannen Jan Bjerlöw samt nämndemännen Inga-Britt Tryggenius, Maj-Lis Rosenkrantz och Ivar Sjöberg ) dömde B.I. för dråp till fängelse åtta år. I sina domskäl anförde tingsrätten bl.a. följande.
Genom sammanställning av uppgifter från B.I., T.J. vid polisförhör på sjukhuset den 24 augusti, samt vittnena M.K., som iakttagit B.I. på bussen på väg till Dalarö, K.C. och K.L., vilka båda iakttagit händelseförloppet vid hotellbryggan, har följande kommit fram. B.I. och en kamrat hade handlat och druckit sprit i Handen och åkte buss till Dalarö för att festa i en båt som låg vid gästbryggan. Båda var berusade. När B.I. och kamraten klev av bussen vid hotellbryggan uppstod någon ordväxling mellan B.I. och T.J.. B.I. och kamraten fortsatte till kiosken, där B.I. tänkte köpa cigaretter men avbröt sig. B.I. tilltalade kioskbisträdet, K.C. på ett sådant sätt, att hon fann sig föranlåten att byta lucka i kiosken för att slippa B.I.. B.I. gick mot gaveln på kiosken och mötte T.J., varvid någon kontrovers uppstod. B.I. återvände till kiosken och uttalade något om T.J.. B.I. och T.J. möttes igen strax därefter. B.I. agerade med en fällkniv som han tagit från sin byxficka, medan T.J. viftade med sitt fiskespö i fodral. B.I. träffade T.J. i bröstet. Bråket upphörde. B.I. begav sig till sin båt. T.J. blödde mycket och hjälptes till en bänk. Ambulansflyg kom relativt snabbt till platsen.
Av anteckningar i den utvidgade rättsmedicinska obduktionsundersökningen av T.J.:s kropp kan nämnas följande. T.J. kom till Södersjukhuset knappt två timmar efter knivsticket. Han var då gråblek, kall inom armar och ben, med regelbunden men hastig hjärtrytm och lågt blodtryck. Man anträffade en skarpkantad knivskada på höger sida av bröstet och misstänkte vätskeansamling inom höger lungsäck. Ett s.k. Bülowdränage sattes in i denna. T.J. förbättrades successivt. Han anträffades på morgonen den 25 augusti liggande på golvet bredvid sjuksängen. Dränaget hade brutits och syrgasgrimman till näsan var loss. Han lyftes upp i sängen, där man konstaterade att han var död. - Rättsläkaren har konstaterat, att skadan i bröstväggen väl kan ha uppkommit till följd av t.ex. hugg med kniv, att styrkan bakom föremålet som orsakade skadan måste bedömas som relativt stor, att skadan väl kan ha tillkommit omkring den aktuella tidpunkten, att såsom huvuddödsorsak är att betrakta den påvisade skadan, att gjorda observationer anger att han avlidit i sviterna till, d.v.s. som en direkt följd av, den aktuella skadan i bröstkorgen men att om insatta åtgärder inte avbrutits allt talar för att T.J. kommit att överleva. - Det kan nämnas, att det inte kunnat fastställas hur T.J. kom på golvet och hur dränaget bröts och syrgasgrimman lossades.
B.I. har förnekat dråp och hävdat att han inte hade uppsåt att beröva T.J. livet. Han har underkastat sig ansvar för grov misshandel. Han har på grund av alkoholförtäring vid tillfället haft svårt att minnas händelseförloppet klart och berättat, att han inte uppfattade sig som störande, att han blev överraskad och rädd när han bakifrån angreps av en man med sparkar och slag med något föremål, att han troligen föll omkull på marken, att han klagade över mannens beteende i kiosken, att han sedan blev angripen på nytt av mannen som slog efter honom med ett påkliknande föremål, att han retirerade och försökte få mannen att lugna ner sig, att han efter ett tag tog upp sin kniv och viftade med den för att skrämma bort mannen, att denne slutade bråket och sprang iväg samt att han inte förrän senare, när han hörde ambulans och polis och såg att kniven var blodig, förstod att han skadat mannen.
K.C. och K.L. har sammanstämmande uppgett, att B.I. efter det första uppträdet med T.J. vid kioskens gavel gick fram till K.L., att han sa att T.J. skulle få, att han var farlig när han var arg samt att han hade svampkniven med sig, att han tog fram en fällkniv som ha öppnade och visade för K.L., att han gav sig efter T.J. som var på väg tillbaka till busshållplatsen, en helt annan riktning än den B.I. har uppgett, att han gjorde fyra stickrörelser mot T.J., att denne försökte slå bort kniven med sitt fiskespö samtidigt som han backade, att det sista sticket gick in i T.J.:s bröst samt att B.I. då avbröt sitt agerande och gick iväg. T.J. har i ett förhör på sjukhuset, där han enligt vittnet X.X. lämnade en klar berättelse utan några minnesluckor, redogjort för B.I.:s angrepp på samma sätt som K.C. och K.L..
Med hänsyn till att B.I. har så dåliga minnesbilder (han hade ett par timmar senare över 2 promille alkohol i blodet) och att dessa inte får stöd av någon annan utredning, finner tingsrätten att de andras version skall läggas till grund för bedömningen. Mot den bakgrunden och i enlighet med fynden vid obduktionen är det då utrett, att B.I. efter att ha uttalat hotelser mot T.J. gav sig iväg efter denne med dragen kniv, att han utan att ha blivit attackerad gjorde flera utfall mot denne, att ett stick träffade och blev den direkta orsaken till T.J.:s död, att sticket utdelades med tämligen stor styrka samt att B.I. omedelbart efter träffen lämnade platsen. B.I. har alltså fullföljt sitt uttalade hot och med kraft stuckit sin kniv i bröstet på T.J.. Sticket var avsiktligt. Att ett så kraftigt stick i bröstet på en människa kan leda till döden är allmänt känt och måste ha ingått i B.I.:s föreställningsvärld. I vart fall har han trots denna vetskap och i sitt irriterade tillstånd (även omvittnat av M.K.) fullföljt sin attack utan tanke på följderna. Han skall dömas för uppsåtligt brott. När det gäller bedömningen av detta, konstaterar tingsrätten att B.I. gjort vad på honom ankommer för att beröva T.J. livet. Trots den höga standard som föreligger inom svensk sjukvård, har han inte kunnat räkna med att hjälp skulle nå T.J. i tid, att rätt behandling skulle sättas in, att T.J. skulle svara på sådan samt att inga komplikationer skulle tillstöta. Gärningen blir därför att bedöma som dråp, även om T.J. antagligen kunnat tillfriskna om behandlingen inte avbrutits.
Någon annan påföljd än fängelse är inte tänkbar.
B.I. överklagade tingsrättens dom och yrkade bl.a. att hovrätten skulle befria honom från ansvar för dråp och döma honom för i första hand grov misshandel eller - i andra hand - försök till dråp. Åklagaren bestred ändring.
Svea hovrätt (2000-12-18, hovrättslagmannen Erik Tersmeden, hovrättsrådet Ingrid Holmstrand, tf. hovrättsassessorn Karl-Åke Persson, referent, samt nämndemannen Harry Kjellin) ändrade tingsrättens dom på så sätt att B.I. dömdes för försök till dråp till fängelse sju år. I sina domskäl anförde hovrätten bl.a. följande.
I hovrätten föreligger samma utredning som vid tingsrätten. Åklagaren har föredragit polisförhör med T.J., rättsintyg avseende T.J. respektive B.I. samt dödsorsaksintyg avseende T.J.. Åklagaren har vidare förevisat fotografier av brottsplatsen samt en videoinspelning av rekonstruktioner av händelseförloppet. B.I., K.C., K.L. samt rättsläkaren Jan L har hörts på nytt. De har i allt väsentligt berättat i överensstämmelse med vad som antecknats i tingsrättens dom. Banduppspelning har ägt rum av förhören med M.K. och X.X..
Av vittnesmålen från K.C. och K.L. finner hovrätten visat att B.I., efter det inledande bråket mellan honom och T.J. vid kioskens ena gavel, lämnat T.J., gått fram till kioskens mittparti, tagit fram sin kniv, förklarat för K.L. att nu skulle T.J. få samt därefter gått till attack mot T.J., som då var på väg från platsen. Det är därigenom klarlagt att B.I.:s användning av kniven inte skedde i något självförsvar. Av de nämnda två vittnesmålen får vidare anses klarlagt att B.I. stötte med kniven mot den backande T.J. flera gånger och att en knivstöt därvid träffade T.J. högt upp i bröstet, varefter T.J. började blöda kraftigt och B.I. gick från platsen.
Av utredningen i övrigt framgår att, då räddningspersonal efter en kort tid kom till platsen, T.J. i det närmaste saknade puls och blodtryck, varför blodersättningsmedel omedelbart sattes in.
Den medicinska utredningen visar att man på sjukhuset bedömde att T.J. skulle tillfriskna genom de åtgärder som satts in där. På morgonen den 25 augusti 2000 anträffades emellertid T.J. liggande på golvet bredvid sin säng, då med både dränaget till lungsäcken och syrgastillförseln i näsan brutna. Av utredningen framgår också att T.J., då han anträffades på golvet, var nerblodad på bröstet och att blod kommit på golvet. Ifråga om dödsorsaken har rättsläkaren förklarat att någon annan skada än den efter knivsticket inte fanns på T.J. och att T.J. inte företedde några tecken på sjukdom. Vad som förorsakat blödningen vid dödsfallet har inte klarlagts i målet, ej heller hur dränaget och syrgastillförseln tagits bort.
I frågan huruvida det föreligger ett sådant direkt orsakssammanhang mellan knivskadan och T.J.:s död att B.I. skall hållas fullt ansvarig för dödsfallet (s.k. adekvat kausalitet) gör hovrätten följande bedömning.
Om det hade klarlagts att döden inträffat till följd av någon skada efter knivsticket, som inte upptäckts vid den kirurgiska behandlingen av T.J., t.ex. att ett delvis genomskuret blodkärl sedermera brustit och lett till en slutligt dödande blödning, torde det ha fått anses att adekvat kausalitet förelegat mellan knivskadan och dödsfallet. Här är emellertid inte något sådant utrett, ej heller vilken betydelse det brutna dränaget och den brutna syrgastillförseln haft. Osäkerheten i dessa hänseenden innebär, enligt hovrättens mening, att det icke kan anses tillförlitligen styrkt att det föreligger adekvat kausalitet mellan B.I.:s gärning och T.J.:s död.
Efter den sålunda gjorda bedömningen i adekvansfrågan återstår frågan om den gärning B.I. gjort sig skyldig till bör rubriceras som försök till dråp eller som ett misshandelsbrott. Som ovan nämnts är B.I. övertygad om att ha gått till attack mot T.J. med kniven. Den medicinska utredningen ger vid handen att det varit fråga om ett stick med förhållandevis stor kraft som träffat T.J. i bröstet. Så har ett revben i det närmaste skurits av med kniven. Att på det sättet stöta en kniv i bröstet på en annan person måste för en normalt omdömesgill person framstå såsom medförande en direkt risk för dödlig skada. B.I.:s handlande får därmed anses visa på uppenbar likgiltighet för konsekvenserna. Hans gärning är med denna bedömning att anse som försök till dråp. Straffvärdet av detta försöksbrott ligger enligt hovrättens mening nära straffvärdet för det fullbordade brottet. Något annat än ett långt fängelsestraff kan icke komma ifråga som påföljd. Strafftiden bör dock med hänsyn till rubriceringen sättas något lägre än den tingsrätten bestämt.
Nämndemannen Lars Nordin var skiljaktig och fastställde tingsrättens dom.