RH 2000:99
Vårdnadshavare har ansetts äga rätt att påkalla ändring i vad domstol beslutat i fråga om umgängesrätt med barn.
Sedan tingsrätten i dom som vunnit laga kraft förordnat att T.A. skulle ha rätt till umgänge på visst sätt med sin och K.E:s son R. yrkade K.E. i ansökan om stämning på T.A. att dennes rätt till umgänge skulle begränsas. Stockholms tingsrätt (tf. rådmannen Johan Alvner) avvisade stämningsansökningen på den grunden att hon inte ägde talerätt i saken.
K.E. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle undanröja tingsrättens beslut och återförvisa målet till tingsrätten för prövning i sak.
Svea hovrätt (2000-12-15, hovrättslagmannen Mats Melin, hovrättsrådet Marianne Adolfsson och tf. hovrättsassessorn Linn Pantzar, referent) undanröjde tingsrättens beslut och återförvisade målet till tingsrätten för erforderlig behandling. I sitt beslut anförde hovrätten följande.
Av bestämmelserna i 6 kap. 15 § andra stycket föräldrabalken i dess lydelse före de ändringar som vidtogs år 1998 följde att om barnets vårdnadshavare motsatte sig det umgänge som begärdes av en förälder som inte var vårdnadshavare, rätten skulle på talan av denna förälder besluta i frågan om umgänge efter vad som var bäst för barnet.
Högsta domstolen har i ett mål, NJA 1994 s. 128, - i vilket fall omständigheterna var desamma som i förevarande mål - uttalat att innehållet i 6 kap. 15 § andra stycket föräldrabalken inte skulle tolkas på det sättet att en förälder som vill väcka talan av i målet aktuellt slag inte skulle vara berättigad därtill.
Genom 1998 års ändringar har bestämmelserna i 6 kap. 15 § föräldrabalken flyttats till andra lagrum i samma kapitel. Enligt förarbetena (prop. 1997/98:7 sid. 116) motsvarar bestämmelserna i nuvarande 6 kap. 15 a § första stycket föräldrabalken dåvarande 6 kap. 15 § andra och tredje styckena föräldrabalken med vissa redaktionella ändringar samt de sakliga justeringar som föranletts av att förordnande om umgänge kan ges även vid gemensam vårdnad. Därutöver har kravet att barnets vårdnadshavare skall motsätta sig umgänget tagits bort såsom onödigt.
Av motiven till de genomförda ändringarna i föräldrabalken framgår inte att det funnits någon avsikt att inskränka talerätten för vårdnadshavare som vill väcka talan i fråga om en genom dom fastställd umgängesrätt. Med hänsyn till vad som nu anförts kan innehållet i 6 kap. 15 a § första stycket föräldrabalken inte tolkas på det sättet att vårdnadshavaren inte skulle vara berättigad att väcka talan av ifrågavarande slag. Inte heller i övrigt finns någon grund för att vårdnadshavaren inte skulle ha talerätt i ett sådant fall. Tingsrätten borde således inte ha avvisat K.E:s talan. Tingsrättens beslut bör därför undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten för erforderlig behandling.