RH 2001:18

Åklagaren åtalade O.J. enligt följande gärningspåstående: O.J. har under tiden den 6 februari - den 3 april 1999 genom minst 16 annonser i Nya Wermlands-Tidningen och Värmlands Folkblad bjudit ut hund till försäljning och därvid använt beteckningen "Varghundsvalpar". Nämnda beteckning har i vissa annonser kompletterats med uppgiften "korsning varg-schäfer". O.J. har på detta sätt angett att hunden har särskilt nära släktskap med en varg.

O.J. medgav att han annonserat på det sätt som åklagaren uppgett men bestred ansvar för brott då han aldrig hade avsett varg utan varghund.

Han uppgav vidare följande. Det stämmer att han annonserat på det sätt som åklagaren påstått. Innebörden i ordet varghund, vilket han använt i annonseringen, är att det rör sig om hundar som är korsningar mellan hund och varg. Då han annonserade trodde han emellertid att detta var tillåtet. Om han då vetat om att det inte var tillåtet hade han inte annonserat. Han tycker det är egendomligt att det skulle vara tillåtet att inneha de aktuella hundarna men inte tillåtet att annonsera om dem. Avsikten med att sätta in annonserna var att sälja de aktuella hundarna. Han har sålt hundar vilka härstammar från hund och varg. Tidigare har han även i Norge sålt denna typ av hund. Hundtypen har nu fått stor spridning i Sverige. De hundar han sålt är inte hybrider. Hybrider kan inte fortplanta sig. Alla hundar har släktskap med vargar. Hans hundar härstammar från en hund som var en avkomma av en hund och en varg som parades i början av 1990-talet. Vargen var från Kanada. Ingen av hans hundar härstammar från svenska vargar. Orsaken till att han avlat fram hundar som är korsningar av varg och hund är att han genom detta skall få fram hundar som är friskare och fysiskt och psykiskt bättre. Hans hundar är inte viltfångade och artskyddsförordningen avser endast djur som är viltfångade. Han har tidigare fått uppfattningen att det är lovligt att till landet införa och inneha djur som är korsningar av varg och hund. Eftersom han har en hos Patent- och registreringsverket registrerad förening med ett namn i vilket ordet varg ingår trodde han att det också var tillåtet att även i övrigt använda ordet varg. Tidigare har han fått del av ett beslut där han förbjöds att sälja varghundsvalpar. Detta beslut upphävdes senare. Han har inte heller fått vetskap om att det införts ny lagstiftning vad gäller korsningar av hundar och vargar. För tillfället har han 37 hundar och under det senaste året har han sålt 13 hundar som är korsningar av varg och hund.

Åklagaren åberopade som bevisning kopior av annonser och orderbekräftelser.

Sunne tingsrätt (2000-03-02, tingsnotarien Martin Peterson samt nämndemännen Sven-Eric Ericsson, Mats Swensån och Gunborg Hallberg) dömde O.J. för brott mot artskyddsförordningen till dagsböter.

I domskälen anförde tingsrätten följande.

O.J. har medgett att han låtit föra in de av åklagaren åberopade annonserna. Han har även uppgett att de avsedda hundarna var korsningar av hund och varg samt att han genom annonserna avsåg att sälja dessa. Genom annonseringen har de aktuella hundarna bjudits ut till försäljning. I 11 § artskyddsförordningen anges bland annat att när hund bjuds ut till försäljning det ej är tillåtet att använda beteckningen varghybrid eller på annat sätt ange att hunden har särskilt nära släktskap med varg. O.J. har i annonserna ej använt beteckningen varghybrid. Vad som då återstår att bedöma är om han i annonserna angett att de avsedda hundarna haft särskilt nära släktskap med varg. O.J. har i annonserna använt uttrycket "Varghundsvalpar" och "Varghundsvalpar, korsning varg-schäfer". Tingsrätten gör bedömningen att O.J. genom att använda uttrycket "Varghundsvalpar" ej angett att hundarna har särskilt nära släktskap med varg. Med uttrycket varghundsvalpar skulle kunna avses till exempel valpar av irländsk varghund, vilket är en hundras som ej har särskilt nära släktskap med varg. O.J. har däremot genom att använda uttrycket "Varghundsvalpar, korsning varg-schäfer" angett att hundarna har särskilt nära släktskap med varg. Det faktum att O.J. inte känt till gällande regler på området och inte haft uppsåt att begå brott medför inte att han undgår ansvar för gärningen.

O.J. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet.

Åklagaren bestred ändring.

Hovrätten för Västra Sverige (2001-03-08, hovrättslagmannen Sigvard Helin samt hovrättsråden Kent Sundqvist och Pär Zelano) ogillade åtalet på följande skäl.

När hund utbjuds till försäljning är det enligt 11 § artskyddsförordningen (1998:179) inte tillåtet att använda beteckningen varghybrid eller på annat sätt ange att hunden har särskilt nära släktskap med en varg. Genom att O.J. i försäljningsannons använt uttrycket "Varghundsvalpar, korsning varg-schäfer", finner hovrätten i likhet med tingsrätten utrett att han har angett att hundarna har särskilt nära släktskap med varg. Han har alltså i och för sig överträtt förbudet i 11 § artskyddsförordningen. Frågan är emellertid om detta handlande är straffbart.

Beträffande straff hänvisas i 44 § artskyddsförordningen till 29 kap.miljöbalken. Åklagaren har i målet åberopat 8 kap. 4 § och 29 kap. 8 § 11 i den lagen.

För att skydda vilt levande djur- eller växtarter får enligt 8 kap. 4 § miljöbalken regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om bl.a. handel med dem, och den här aktuella föreskriften i artskyddsförordningen grundar sig på detta bemyndigande. Den korresponderande ansvarsbestämmelsen finns i 29 kap. 8 § 11 miljöbalken och anger att den som med uppsåt eller av oaktsamhet på visst sätt bryter mot föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap. 4 § kan dömas till böter eller fängelse i högst två år. Det som straffbeläggs är närmare bestämt att man tar sådan befattning med bl.a. djur som strider mot en sådan föreskrift som nu sagts eller mot ett villkor i beslut i enskilt fall.

I miljöbalken har samlats straffbestämmelser som tidigare fanns i olika miljöförfattningar. Bestämmelserna i 8 kap. 4 § och 29 kap. 8 § 11miljöbalken har i sak oförändrade överförts från 1 § och 8 § första stycket 1 lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter. Enligt förarbetena till denna lag ifrågasattes vid lagrådsgranskningen om inte det då föreslagna straffansvaret var alltför långtgående, eftersom straffbestämmelsen omfattade samtliga åtgärder som innebar åsidosättande av föreskrifter som meddelats med stöd av delegationsbestämmelsen i 1 §. Till bemötande av detta anfördes i propositionen (prop. 1994/95:117 s. 46) att man givetvis inte borde straffbelägga alla föreskrifter som meddelades med stöd av den nya lagen. Straffansvaret skulle begränsas till överträdelser av föreskrifter och tillståndsvillkor beträffande själva befattningen med skyddade djur eller växter. Lagtexten ändrades i enlighet med detta, och i författningskommentaren upprepas den nu berörda begränsningen (prop. s. 67).

O.J:s överträdelse av förbudet i 11 § artskyddsförordningen innebär inte att han tagit sådan befattning med skyddade djur som i enlighet med det nu anförda omfattas av straffbestämmelsen i 29 kap. 8 § 11 miljöbalken. Hans handlande kan med hänsyn härtill inte anses straffbart enligt den bestämmelsen. Åtalet mot honom skall därför ogillas.

Målnummer B 2119-00