RH 2001:26

S.G. hade vid den i målet aktuella tidpunkten en hemförsäkring hos Folksam ömsesidig sakförsäkring vilken ger rätt till viss försäkringsersättning vid inbrottsstöld av egendom i hemmet.

S.G. yrkade att tingsrätten skulle fastställa att han hade rätt till försäkringsersättning enligt parternas avtal om hemförsäkring av den 17 oktober 1997. Kravet avsåg en TV Panasonic, en radio-stereo Technics, en video Sony, en video JVC Nicam (hyrvideo), en video Panasonic, en microvågsugn Philips, en microvågsugn AVM, tre skinnjackor av fabrikat Revenge, en guldkedja 18 karat, en guldklocka Seiko, 170 CD-skivor, 20 klänningar, en bandspelare med CD-spelare, 60 videokassetter och 2 000 US dollar i kontanter - på grund av att inbrott ägt rum i hans bostad någon gång under tiden den 4 januari 1998 kl. 15.00 - 23.30.

Folksam bestred käromålet.

Som grund för talan åberopade S.G. att han den 4 januari 1998 haft inbrott i sin lägenhet. Vid inbrottet stals den egendom som han begär ersättning för. Han har enligt försäkringsavtalet den 17 oktober 1997 rätt till ersättning för egendomen av Folksam.

Folksam gjorde gällande att det påstådda försäkringsfallet, stöld av angiven egendom, inte hade inträffat. S.G. har inte innehaft egendomen och han har heller inte utsatts för inbrott.

Till utveckling av talan anförde S.G. följande.

Han kom till Sverige 1990. Han har efter ankomsten bott i Flen, Örebro, Huddinge, Årsta, Farsta och Norsborg. Sedan 1995 bor han i Vårbergs centrum i en lägenhet om tre rum och kök belägen på nedre botten. Två sovrumsfönster och en balkong vetter mot en gångväg.

Han har två barn från ett tidigare äktenskap. Hans elvaåriga dotter bor i lägenheten och hans fyraårige son vistas där varannan helg.

Söndagen den 4 januari 1998 lämnade han lägenheten för att åka med sonen till dennes mamma. Han låste dörrar och fönster men lämnade ett ventilationsfönster i ett av sovrummen öppet. När han återkom till bostaden kl. 23.30 var ytterdörren låst. Inne i lägenheten upptäckte han att det var kallt och att balkongdörren stod öppen. Ventilationsfönstret var uppklippt och kanterna var utvikta. En garderobsdörr var öppen. Han såg att tre jackor ur garderoben samt videon och TV:n i vardagsrummet saknades. Han ringde polisen som kom och tog upp en stöldanmälan senare under natten. Polismannen var tvungen att lämna lägenheten efter bara tio minuter varför stöldanmälan inte hann bli komplett. Polisen kom senare tillbaka för att göra en teknisk undersökning. Den 12 januari 1998 gjorde han en tilläggsanmälan. Den egendom som han yrkar ersättning för stals vid inbrottet.

TV:n, videon Panasonic, guldkedjan, guldklockan, klänningarna och kontanterna befann sig innan de stals i hans sovrum. Radio-stereon, videon Sony, videon JVC Nicam, CD-skivorna, bandspelaren med CD-spelare och videokassetterna befann sig innan de stals i vardagsrummet. Microvågsugnen AVM och skinnjackorna befann sig innan de stals i garderoben i hallen. Den andra microvågsugnen hade stått i köket.

S.G. gjorde en stöldanmälan till Folksam. Enligt de instruktioner han fick fyllde han i en förteckning och skickade med bl.a. fotografier. För TV:n, radio-stereon, videon Sony, videon JVC Nicam samt de två microvågsugnarna har han visat upp kvitton för Folksam. Den TV som stals var lätt att bära medan en annan TV av märket Grundig 33" som var kvar i lägenheten var mycket tung och kunde flyttas endast av tre personer. Skinnjackorna var av en tidlös modell som fortfarande finns på marknaden. Ett fotografi av skinnjackan gavs in för att visa vilken typ av jacka det var fråga om. Guldkedjan inköptes 1994 eller 1995 för 3 900 kr. Av misstag skrev han 1997 i skadeanmälan. Anledningen till att han vid något tillfälle angett 1 500 kr var att det vid köpet fanns möjlighet att pruta ned priset till denna summa. Av ett ingivet fotografi på guldklockan framgår inte, som Folksam anfört, att det skulle vara fråga om ett stålarmband. Det kvitto som gavs in avseende klänningarna skulle enbart utvisa klänningarnas värde. Klänningarna kan bara köpas i Holland. Det var fråga om samma typ av klänningar och samma pris som de klänningar han begärde ersättning för i ett tidigare försäkringsärende hos Holmia. S.G. ägde inte klänningarna i Holmiaärendet varför ersättning inte betalades ut. Av misstag gav han in ett fotografi föreställande en Sharp bandspelare med CD-spelare till Folksam istället för ett fotografi föreställande en Philips. Eftersom han skulle ta med sig US-dollarna till Afrika och spendera dem där så behövde han inte spara växlingsnotorna.

Utredningsinspektören J.L. från Folksam gjorde fem besök hos S.G. med anledning av stöldanmälan. J.L. gjorde dessutom ett oaviserat besök hemma hos S.G:s f.d. hustru. Vid J.L:s besök upplevde S.G. att han blev kränkt och kände sig i underläge. Han hade på grund av sina språksvårigheter svårt att kommunicera med J.L. Han har tidigare blivit ersatt för försäkringsfall gällande personrån i december 1996 och brand och inbrott i september 1997. Han hade då en hemförsäkring hos Holmia. Efter det nu aktuella försäkringsfallet har hans bil tillgripits någon gång i januari/februari 1999.

Folksam anförde följande.

Vid Folksams utredning i ärendet har det framkommit så anmärkningsvärda omständigheter och från S.G:s sida lämnats så motsägelsefulla, inkonsekventa och direkt felaktiga uppgifter att dennes trovärdighet starkt måste ifrågasättas. Folksam har därför inte betalat ut någon ersättning.

S.G. har inte kunnat uppvisa någon instruktionsbok hörande till TV:n. Det fanns dessutom efter inbrottet i lägenheten en TV av märket Grundig som var betydligt bättre och dyrare. S.G. har angående Panasonicvideon först sagt att han köpt den ny i Örebro och senare uppgett sig ha köpt den begagnad. Han saknar kvitto och instruktionsbok avseende videon. Det är i sig anmärkningsvärt att han hade tre videoapparater.

Angående de tre skinnjackorna har S.G. uppgett att de inköpts 1997 i Italien tillsammans med ytterligare två jackor. S.G. saknar åtkomsthandlingar avseende jackorna. För att styrka innehavet gav han till Folksam in ett fotografi på sig själv iförd en av jackorna inne i en radio- och TV-affär. Det kunde av fotografiets bakgrund, en speciell TV-modell som bara fanns på marknaden vissa år, fastslås att fotografiet måste ha tagits 1992 eller 1993. När S.G. konfronterades med dessa uppgifter ändrade han sig och påstod att det inte var den stulna jackan, utan en jacka av samma modell som den stulna. De fem skinnjackorna skulle ha hängt på samma ställe i lägenheten. Det är anmärkningsvärt att tjuvar skulle ha tagit tre av jackorna och lämnat kvar de två andra.

S.G. har angående guldkedjan i polisanmälan och skriftlig skadeanmälan till Folksam uppgett att den inköpts 1997 för 3 900 kr. Han har senare till Folksam uppgett att den kostade 1 500 kr och att den inköpts 1994 eller 1995 samt att kedjan var försedd med ett guldkors. Angående guldkorset har han sedan ändrat sig. Slutlien har S.G. för att styrka innehavet insänt ett foto till Folksam föreställande en kedja i gulmetall och angett att den kostade 3 900 kr.

S.G. saknar kvitto eller andra handlingar avseende guldklockan. Han har till Folksam lämnat in ett fotografi som skulle föreställa den stulna klockan. Fotografiet föreställer emellertid en klocka i gulmetall med stålarmband. Denna klocka stämmer in på beskrivningen av den klocka S.G. påstod sig ha blivit bestulen på i det tidigare nämnda försäkringsärendet hos Holmia.

Först i den tilläggsanmälan till polisen som S.G. gjorde togs de 170 CD- skivorna upp. S.G. har uppgett att han inte omedelbart kunde uppskatta hur många CD-skivor som var stulna eftersom det låg ett mycket stort antal CD-skivor utspridda på golvet efter inbrottet. När Folksams utredare bad att få se kvarvarande CD-skivor kunde S.G. endast visa upp fem CD-skivor. När han tillfrågats om hur han förvarade CD-skivorna har han uppgett att han hade ett CD-ställ där man kunde ställa in CD-skivor från fyra håll. Han har som dokumentation gett in ett fotografi föreställande ett CD-ställ där man kan ställa in CD-skivor från två håll.

S.G. har till Folksam gett in två kvitton utfärdade i Holland vilka skulle avse de tjugo klänningarna. Köpet skulle ha gått till så att en kamrat köpt klänningarna åt honom i Holland för 12 000 kr som han sänt till denne. Han skulle bara ha handlat från detta inköpsställe en gång. Det visade sig att de två kvittona tidigare lämnats in till Holmia i det tidigare skadeärendet. När S.G. konfronterades med den uppgiften uppgav han att de klänningar som stals tidigare inte hade varit hans egendom utan att han bara innehaft dem för vidarebefordran till Afrika, men att han ändå haft kvitton avseende dem. De nu aktuella klänningarna skulle han ha köpt från samma ställe men sakna kvitton.

S.G. har inte kunnat uppge var han köpt bandspelaren med CD-spelare och han har heller inte kunnat förete något kvitto eller annan dokumentation. Han har till Folksam gett in ett fotografi som skulle föreställa den apparaten. Det har dock visat sig att han till Holmia lämnat in ett fotografi taget på samma ställe och föreställande en identiskt likadan apparat vilken skulle ha stulits hösten 1997. När S.G. konfronterades med dessa uppgifter påstod han att det var fråga om två identiskt lika apparater trots att det i Holmiaärendet var fråga om en Sharp och hos Folksam om en Philips. S.G. har sedermera för att styrka innehavet till Folksam lämnat in ytterligare ett fotografi föreställande en helt annan apparat. S.G. har inte kunnat förete en enda växlingsnota avseende kontanterna trots att han enligt egen uppgift växlat till sig dem hos Forex vid sex till sju tillfällen. Om man behåller växlingsnotan får man växla tillbaka utan avgift hos Forex.

I tingsrätten, där S.G. hördes under sanningsförsäkran och vittnesförhör på Folksams begäran hölls med J.L., åberopade S.G. som skriftlig bevisning en polisanmälan upprättad den 5 januari 1998 kl. 04.30, en tilläggsanmälan upprättad samma dag kl. 13.36 avseende teknisk undersökning av S.G:s lägenhet samt ytterligare en tilläggsanmälan upprättad den 12 januari 1998.

Stockholms tingsrätt (1999-11-12, rådmannen Erland Hesslow och tingsfiskalen Susanne Gerland) ogillade käromålet och anförde i domskälen följande.

Bevisbördan för påstående om att försäkringsfall inträffat åvilar försäkringstagaren, i förevarande fall S.G. Högsta domstolen har i NJA 1984 s. 501 I och II fastställt att en försäkringstagare skall anses ha fullgjort sin bevisskyldighet om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mera antagligt att försäkringsfall inträffat än att så inte är förhållandet.

S.G:s uppgifter om att inbrott ägt rum i hans lägenhet har vunnit visst stöd av polisens tekniska undersökning av lägenheten. Till stöd för S.G:s påstående om den egendom som funnits i lägenheten och som skulle ha stulits vid inbrottet har endast hans egna uppgifter åberopats. Genom såväl dessa som genom J.L:s vittnesmål har framkommit att S.G. angående skinnjackorna, klänningarna och bandspelaren med CD-spelare under skadeärendet hos Folksam gett in fotografier eller kvitton rörande annan egendom än den stöldanmälda och angående TV:n, skinnjackorna och guldkedjan på ett anmärkningsvärt sätt ändrat sina uppgifter under utredningen. J.L. har uppgett att S.G. inte hade några problem med språket eller med att göra sig förstådd förutom möjligen under de minuter denne var upprörd angående något som ifrågasattes av Folksam. S.G:s beteende i skadeärendet har varit ägnat att ifrågasätta hans trovärdighet i sådan grad att han med hänsyn härtill vid en samlad bedömning inte förmått göra mer antagligt att försäkringfall föreligger än att så inte är fallet. Käromålet skall därför ogillas.

Rådmannen Thornefors var skiljaktig och anförde följande.

S.G. har hävdat att det den 4 januari 1998 har förövats inbrott i hans lägenhet och att därvid viss närmare angiven egendom har stulits. Folksam har bestritt såväl att inbrott har ägt rum som att egendom har tillgripits.

S.G. har bevisbördan för att försäkringsfall föreligger, dvs. att ett inbrott har skett samt att han har innehaft den egendom som han har påstått. När det gäller den första frågan, dvs. huruvida försäkringsfall har inträffat, har beviskravet i praxis formulerats så, att försäkringstagaren har fullgjort sin bevisskyldighet, om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mera antagligt att försäkringsfall har förelegat än att så inte varit förhållandet (se rättsfallen NJA 1984 s. 501, 1986 s. 3 och 358 samt 1990 s. 93). Beträffande frågan om försäkringstagaren har ägt de föremål som han påstår har tillgripits föreligger däremot ingen lindring i beviskravet. I den delen krävs således bevisning på samma nivå som för civilmål i allmänhet.

Hörd under sanningsförsäkran har S.G. berättat om hur han efter att ha lämnat sina barn hos sin f.d. hustru återkommit till sin lägenhet och därvid funnit balkongdörren i vardagsrummet öppen och ett vädringsfönster uppbrutet samt lägenheten delvis i oordning. S.G. har när han hörts framstått som trovärdig. Vid en av polisen den 5 januari 1998 företagen teknisk undersökning i lägenheten har antecknats att det fanns brytmärken på balkongdörrens karm och dörrblad samt att vädringsfönstrets plåtskydd hade klippts sönder liksom fyra flänsar som vikts inåt. Folksam har inte ifrågasatt riktigheten av dessa uppgifter eller hävdat att det varit S.G. som åstadkommit skadorna.

Genom S.G:s egna uppgifter sammanställda med anteckningarna om skadorna framstår det som mera antagligt att inbrott har skett än att detta inte varit fallet.

Tingsrätten har därefter att pröva om vid inbrottet har stulits den egendom som S.G. har påstått och därmed om han har innehaft den.

Beträffande viss egendom, nämligen en Panasonic TV, en Panasonic video, tre skinnjackor, en guldkedja, en guldklocka, 170 cd-skivor, 20 klänningar, en Philips bandspelare samt 2 000 USD medför de omständigheter som Folksam har åberopat att tveksamheter har uppstått huruvida S.G. har innehaft egendomen. De förklaringar som S.G. har lämnat i sammanhanget har inte i tillräcklig grad kunnat undanröja tvivlen. Han kan därför inte anses ha styrkt att han har innehaft de nämnda föremålen.

Vad gäller övriga föremål har Folksam inte anfört någon särskild omständighet, knuten till respektive objekt, som talar mot att S.G. har innehaft föremålen i fråga. I stället har Folksam hävdat att det, p.g.a. vad som framkommit beträffande den andra egendomen, allmänt finns sådana brister i hans trovärdighet att ersättning inte heller skall utgå för dessa föremål. Som ovan angivits har jag funnit styrkt att ett inbrott förekommit i S.G:s lägenhet vid det tillfälle som han påstått. Det framstår som osannolikt att förövaren av inbrottet skulle ha lämnat lägenheten utan att ta någonting med sig. Genom S.G:s påstående under sanningsförsäkran om att han har innehaft dessa föremål och att han har haft kvitton för dem finner jag därför styrkt att han har ägt följande föremål och att de har stulits vid tillfället: en stereo Technics, en video Sony och en JVC Nicam, en microvågsugn Philips, en microvågsugn AVM och 60 videokassetter. Såvitt gäller dessa föremål skall hans talan således bifallas.

S.G. överklagade tingsrättens dom och yrkade bifall till sin talan. Folksam bestred ändring.

Svea hovrätt (2001-03-13, hovrättsråden Anders Holmstrand, Roland Halvorsen, referent, och Mats Dahl samt hovrättsassessorn Patrik Håkansson) fastställde tingsrättens domslut och anförde följande.

Parterna har i hovrätten åberopat samma grunder, omständigheter och bevisning som vid tingsrätten. S.G. har hörts på nytt. Bandupptagningen av förhöret vid tingsrätten med J.L. har spelats upp.

I målet är tvistigt mellan parterna huruvida S.G:s egendom stulits vid ett inbrott i hans lägenhet den 4 januari 1998. Det är tvistigt om det förekommit något inbrott över huvud taget. Det är dessutom tvistigt huruvida S.G. vid tiden för det påstådda inbrottet ägt och innehaft de föremål som han gör gällande stals vid inbrottet.

S.G. har bevisbördan beträffande samtliga angivna tvistefrågor. Vad gäller frågan huruvida försäkringsfall föreligger - i detta fall att S.G:s egendom har stulits - har beviskravet i praxis formulerats så att försäkringstagaren skall anses ha fullgjort sin bevisskyldighet om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mera antagligt att försäkringsfall föreligger än att så inte är förhållandet. När det däremot gäller frågan huruvida S.G. ägt och innehaft den egendom som han hävdar har stulits föreligger det inte någon lindring av det beviskrav som normalt gäller i civilmål.

För att S.G:s talan skall kunna bifallas till någon del krävs sålunda att han styrker att han vid tiden för det omtvistade inbrottet ägt och innehaft åtminstone något av de föremål som påstås ha stulits. Hovrätten finner skäl att först gå in på en prövning av denna förutsättning.

Vad gäller viss egendom, nämligen en Panasonic video, tre skinnjackor, en guldkedja, en guldklocka Seiko, 170 CD-skivor, 20 klänningar, en Philips bandspelare och 2 000 USD i kontanter har S.G., förutom sina egna uppgifter, inte lagt fram någon utredning som visar att han ägt föremålen eller förvarat dem i lägenheten vid den aktuella tidpunkten. Folksam har genom vittnesmålet med J.L. i stället visat att S.G. under utredningen i flera avseenden lämnat motsägelsefulla och i vissa fall klart oriktiga uppgifter beträffande dessa föremål. S.G. har därför långtifrån styrkt att han ägt eller innehaft dessa föremål.

Vad gäller merparten av övrig egendom, en Panasonic TV, en radio-stereo Technics, en video Sony och en JVC Nicam, en mikrovågsugn Philips och en mikrovågsugn AVM har S.G. ostridigt visat upp kvitton för Folksam. I fråga om Panasonic TV:n har emellertid framkommit en rad märkliga omständigheter som medför att S.G. trots kvitto inte kan anses ha styrkt att han fortfarande innehaft den vid den i målet aktuella tidpunkten. Folksam har beträffande övriga nämnda föremål samt de 60 videokassetterna inte kunnat peka på någon specifik omständighet som talar mot att S.G. ägt respektive hyrt föremålen. Hovrätten finner att S.G. har styrkt att han vid någon tidpunkt innehaft dessa föremål. En annan fråga är dock om föremålen fanns i lägenheten den 4 januari 1998 och då stals vid ett inbrott.

I fråga om de närmare omständigheterna kring det omtvistade inbrottet i S.G:s lägenhet har denne berättat om hur han efter att ha lämnat sina barn hos sin f.d. hustru återkommit till sin lägenhet sent på kvällen och då funnit balkongdörren i vardagsrummet öppen och ett vädringsfönster uppbrutet samt lägenheten delvis i oordning. Vid polisens tekniska undersökning i lägenheten har i protokollet antecknats att det fanns brytmärken på balkongdörrens karm och dörrblad samt att vädringsfönstrets plåtskydd hade klippts sönder liksom fyra flänsar som vikts inåt. Vidare har antecknas att gärningsmannen kunnat sticka in handen genom hålet i vädringsfönstret och öppna fönstret.

Det har inte framkommit något i S.G:s berättelse rörande själva inbrottet eller vid polisens tekniska undersökning som på något sätt motsäger att det varit ett inbrott i lägenheten. Däremot är de uppgifter som S.G. lämnat under den fortsatta utredningen i skadeärendet så anmärkningsvärda att hans trovärdighet starkt kan ifrågasättas. I likhet med tingsrätten finner hovrätten att S.G:s trovärdighet härigenom förringats i sådan grad att det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter inte framstår som mera antagligt att försäkringsfall föreligger än att så inte är förhållandet. Tingsrättens domslut skall därför fastställas.

Målnummer T 9218-99