RH 2001:28
Trots att väg som avsetts med lokal trafikföreskrift erhållit nytt vägnummer utan att motsvarande ändring av trafikföreskriften ägt rum, har kommunens trafikliggare ansetts vara så utformad att hinder inte förelegat att döma till ansvar för hastighetsöverträdelse grundad på överträdelse av den lokala trafikföreskriften.
Åklagaren åtalade K.H. enligt 164 § 1 st. 16 p. vägtrafikkungörelsen (1972:603) och lokal trafikföreskrift enligt följande: K.H. har den 28 maj 1999 uppsåtligen eller av oaktsamhet brutit mot gällande lokal trafikföreskrift som meddelats genom vägmärke när han fört personbil med en hastighet av 86 km/tim på Verumsvägen, väg 942/1942, i Vittsjö inom Hässleholms kommun, trots att högsta tillåtna hastighet där varit 50 km/tim.
K.H. erkände de faktiska omständigheterna men bestred ansvar för händelsen och anförde därvid bl.a. följande. Den lokala trafikföreskriften saknar rättsverkan. I första hand därför att det bl.a. krävs att föreskriftens ikraftträdandedatum anges i kommunens trafikliggare. I Hässleholms kommuns trafikliggare har angivits att de år 1968 och år 1971 beslutade föreskrifterna trädde i kraft 20 respektive 17 år senare, närmare bestämt den 10 november 1988. Det är inte rimligt att detta datum är det verkliga datumet för ikraftträdandet. I andra hand saknar föreskriften rättsverkan, eftersom den inte kungjorts i enlighet med bestämmelserna i vägtrafikkungörelsen och de föreskrifter som meddelats med stöd av denna kungörelse. I kommunens trafikliggare är vägen angiven med vägnummer 942, som är den gamla vägbeteckningen. Vägen har numera beteckningen 1942.
Hässleholms tingsrätt (2000-02-15, tingsnotarien Kristina Wedelsbäck samt nämndemännen Brita Ohlsson, Anna Håkansson och Ingbritt Svensson) ogillade åtalet.
Vid tingsrätten hördes polismannen K.K. som vittne. Tingsrätten yttrade i domskälen bl.a. följande. Genom utredningen i målet finner tingsrätten det utrett att K.H. fört fordonet med 86 km/tim.
I samband med sammanslagningen av Kristianstads och Malmöhus län ändrade väg 942 den 1 januari 1997 beteckningen till 1942. Beslutet att ändra vägbeteckningen har inte införts i kommunens trafikliggare.
Av 152 § vägtrafikkungörelsen följer bl.a. att trafikföreskrifter skall tas in i kommunens trafikliggare samt att föreskrifterna skall anges med utgångspunkt i vägbeteckning, gatunamn eller annan benämning. För straffansvar krävs enligt 167 § vägtrafikkungörelsen att föreskriften utmärkts i enlighet med vägmärkesförordningen och i övrigt tillkännagivits i enlighet med 152 § vägtrafikkungörelsen.
Tingsrätten konstaterar att beslutet att ge väg 942 annan vägbeteckning inte har föranlett motsvarande ändring i den kommunala trafikliggaren. Enligt tingsrättens mening har hastighetsbegränsningen på platsen därmed inte varit tillkännagiven i enlighet med de krav som får anses gälla. Enligt 64 § första stycket vägtrafikkungörelsen får fordon inom tättbebyggt område inte föras med en högre hastighet än 50 km/tim när annat ej föreskrivits. Åklagaren har inte avfattat gärningsbeskrivningen från denna utgångspunkt och saken har inte berörts under rättegången. Tingsrätten kan därför inte pröva om K.H. brutit mot denna föreskrift. Åtalet skall således ogillas.
Åklagaren överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle döma K.H. för hastighetsöverträdelse till böter.
K.H. bestred ändring.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (2001-04-12, hovrättslagmannen Lars Göran Abelson, hovrättsrådet Jan E Ohlsson, referent, och adjungerade ledamoten rådmannen Björn Wendel) dömde K.H. för hastighetsöverträdelse till penningböter 1 400 kr.
I sina skäl anförde hovrätten följande: Parterna har i hovrätten vidhållit de grunder för sin talan som framförts vid tingsrätten. Åklagaren har anfört att Vägverkets beslut om ändring av vägnumret på den aktuella vägsträckan inte medför att det föreligger en sådan brist i kommunens trafikliggare att K.H. på grund därav kan undgå ansvar för den påstådda gärningen.
Åklagaren har som bevisning i hovrätten åberopat K.H:s vitsordande av hastigheten samt förhöret vid tingsrätten med polismannen K.K. så som det nedtecknats i tingsrättens dom. Åklagaren har dessutom åberopat en redovisning från tekniska kontoret i Hässleholms kommun beträffande kommunens trafikliggare.
Hovrätten gör följande bedömning.
Hovrätten finner i likhet med tingsrätten utrett att K.H. fört fordonet med en hastighet av 86 km/tim på den av åklagaren angivna vägsträckan.
Av utredningen framgår att Länsstyrelsen i Kristianstads län år 1968 och år 1971 beslutat lokala trafikföreskrifter avseende den vägsträcka där K.H. förde sin bil vid det åtalade tillfället. Föreskrifternas innebörd är att högsta tillåtna hastighet på platsen är 50 km/tim.
Vid tidpunkten för gärningen gällde bestämmelserna i vägtrafikkungörelsen (1972:603). Av 167 § andra stycket kungörelsen framgår att ansvar för överträdelse av en lokal trafikföreskrift får ådömas endast om föreskriften utmärkts i enlighet med vägmärkesförordningen (1978:1001) och i övrigt tillkännagetts i enlighet med 152 § i vägtrafikkungörelsen. Enligt sistnämnda bestämmelse skall lokala trafikföreskrifter tas in i en därför avsedd liggare som skall föras av kommunen. I bestämmelsen stadgas att föreskrifterna skall anges med utgångspunkt i vägbeteckning, gatunamn eller annan benämning.
Det är i målet klarlagt att de aktuella föreskrifterna om hastighetsbegränsning har utmärkts genom vägmärken. Föreskrifterna har även införts i kommunens liggare. I samband med Kristianstads läns och Malmöhus läns sammanslagning den 1 januari 1997 har emellertid numret för den aktuella vägen ändrats från 942 till 1942. Någon motsvarande ändring av de trafikföreskrifter som berörs har inte skett.
Enligt vad som upplysts i hovrätten är trafikliggaren i Hässleholms kommun organiserad på följande sätt. Trafikföreskrifterna är ordnade i vägnummer- eller gatunamnsordning. Trafikföreskrifter beslutade före Vägverkets beslut om vägnummerändring är fortfarande insorterade i liggaren med utgångspunkt i de äldre vägnumren, medan sådana föreskrifter som beslutats efter ändringen är insorterade enligt de nya vägnumren. I liggarens register finns vid de nya vägnumren hänvisningar till motsvarande äldre vägnummer. Vidare har Vägverkets beslut om vägnummerändringar intagits i trafikliggaren.
Bytet av vägnummer har medfört att trafikliggarens överskådlighet i någon mån får anses ha försämrats, även med beaktande av de åtgärder kommunen vidtagit för att underlätta sökningen däri. Hovrätten finner dock att liggaren får anses uppfylla rimliga krav på att vara tydlig och lättöverskådlig för den som söker besked rörande vilka föreskrifter som gäller en viss väg. Liggarens utformning utgör därför inte hinder mot att döma till ansvar för överträdelse av den aktuella hastighetsbegränsningen. Inte heller kan anteckningarna om att föreskrifterna trädde i kraft först den 10 november 1988 medföra att föreskrifterna inte var gällande vid den åtalade tidpunkten.
Med hänvisning till vad som sålunda anförts skall K.H. dömas till ansvar för hastighetsöverträdelse enligt åtalet. Påföljden bör bestämmas till penningböter.