NJA 1989 s. 489

(Jfr 1987 s 676)

S.P. godkände d 26 nov 1984 ett föreläggande av ordningsbot om 600 kr för en hastighetsöverträdelse samma dag på Rydvägen i Olofström.

S.P. ansökte om resning och yrkade undanröjande av föreläggandet. Hon hänvisade därvid till HD:s avgörande i NJA 1987 s 676, som avsåg ett åtal för hastighetsöverträdelse på samma plats.

Riksåklagaren bestred bifall till resningsansökningen.

HD avgjorde ärendet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Oja, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. S.P. har till stöd för sin resningsansökan åberopat rättsfallet NJA 1987 s 676 i vilket en person frikänts från ansvar för hastighetsförseelse på samma plats på grund av att den lokala trafikföreskrift som föreskrev hastighetsbegränsning på platsen inte skulle ha varit intagen i kommunens liggare enligt 152 § vägtrafikkungörelsen (1972:603).

Riksåklagaren har i sitt bestridande av resningsansökningen hänvisat till sitt beslut d 10 aug 1988 i vilket han lämnade utan bifall en framställning från S.P. om att riksåklagaren skulle ansöka om resning till hennes förmån. I beslutet hänvisar riksåklagaren till en utredning av åklagarmyndigheten i Karlshamns åklagardistrikt och uttalar att han i ärendet närmast är av den uppfattningen att den aktuella lokala trafikföreskriften trots allt skall anses ha intagits i kommunens liggare och att förutsättningar för straffansvar funnits. I allt fall kan den rättstillämpning som ligger till grund för ordningsföreläggandet inte anses uppenbart stridande mot lag.

Av åklagarmyndighetens i Karlshamn utredning framgår att den i ärendet aktuella lokala trafikföreskriften, som meddelats av LSt:n och som kungjorts i Blekinge läns författningssamling år 1977, inkomststämplats hos Olofströms kommun d 28 april 1979 och sedan dess förvarats på kommunens kansli i dess arkiv och att det vid en eventuell förfrågan varit möjligt att med hjälp av arkivförteckning ta fram den. Fr o m år 1980 har hos kommunens gatukontor funnits en protokollbok i vilken alla nytillkomna trafikföreskrifter införts. Att man från kommunens sida tidigare uppgivit att 1977 års lokala trafikföreskrift inte funnits i kommunens liggare har förklarats med att med beskedet endast avsetts att föreskriften inte funnits i gatukontorets pärmar med av trafiknämnden utfärdade lokala trafikföreskrifter. LSt:ns föreskrift har dock funnits på kommunens kansli.

En av förutsättningarna för att straff för överträdelse av lokal trafikföreskrift skall kunna ådömas är enligt 167 § 2 st vägtrafikkungörelsen att föreskriften införts i liggare enligt 152 § vägtrafikkungörelsen.

Enligt 152 § vägtrafikkungörelsen i dess lydelse fr o m d 1 jan 1979 skall lokal trafikföreskrift tagas in i en för ändamålet avsedd liggare. Denna liggare förs av kommunen gemensamt för samtliga myndigheter som har till uppgift att meddela lokala trafikföreskrifter. Av bestämmelsen måste anses följa att lokala trafikföreskrifter hos kommunen skall förvaras samlat och att det inte kan anses vara tillfyllest att en föreskrift, såsom i detta fall, förvaras i kommunkansliets arkiv, även om föreskriften kan tas fram genom arkivförteckning. Den ifrågavarande lokala trafikföreskriften, som förvarats på detta sätt, kan således inte anses vara intagen i en för ändamålet avsedd liggare hos kommunen.

När den aktuella lokala trafikföreskriften utfärdades av LSt:n år 1977 gällde enligt då gällande lydelse av 152 § vägtrafikkungörelsen att myndighet, som meddelat lokal trafikföreskrift, skulle införa föreskriften i en för ändamålet avsedd liggare. Någon föreskrift om en gemensam liggare för samtliga myndigheter, som hade till uppgift att meddela lokala trafikföreskrifter, fanns inte.

I övergångsbestämmelserna till den författningsändring, genom vilken den gemensamma liggaren hos kommunen infördes (SFS 1978:576), anges inte huruvida även äldre lokala trafikföreskrifter skulle föras in i den gemensamma liggaren. Här uttalas endast att lokal trafikföreskrift som har meddelats enligt äldre bestämmelser skall äga fortsatt giltighet i den mån ej annat förordnas enligt de nya bestämmelserna. Detsamma gäller i fråga om beslut om undantag från föreskrift. Någon skyldighet att i den liggare som skall föras fr o m d 1 jan 1979 införa även dessförinnan meddelade lokala trafikföreskrifter kan därför inte anses föreligga.

På grund av det anförda får det anses vara utan betydelse för giltigheten av den i ärendet aktuella lokala trafikföreskriften att den inte införts i kommunens liggare, oavsett att den enligt av riksåklagaren åberopad utredning inkommit till kommunen efter den tidpunkt då kommunen skulle ha börjat föra gemensam liggare för samtliga lokala trafikföreskrifter.

S.P. kan därför på grund av det anförda inte undgå ansvar för överträdelse av den aktuella lokala trafikföreskriften på den grunden att den inte varit införd i kommunens liggare.

Då det i ärendet inte heller påvisats att föreskriften i något annat hänseende skulle vara felaktig eller bristfällig skall S.P:s ansökan om resning inte bifallas.

HD (JustR:n Knutsson, Bengtsson, Jermsten, Svensson och Danelius, referent) fattade följande slutliga beslut: Den lokala trafikföreskrift som låg till grund för föreläggandet av ordningsbot hade utfärdats d 14 nov 1977 av LSt:n i Blekinge län (Blekinge läns författningssamling 10 FS 1977:52 A 35). Enligt vad som upplysts i målet fanns trafikföreskriften tillgänglig på Olofströms kommuns kansli. Den hade där ankomststämplats d 28 april 1979 och sedan dess förvarats i kommunens arkiv, där den med hjälp av en arkivförteckning kunnat hämtas fram vid eventuell förfrågan. Det har vidare upplysts att en protokollbok innehållande alla nytillkommande trafikföreskrifter har förts i kommunen fr o m år 1980.

Enligt 167 § 2 st vägtrafikkungörelsen (1972:603) i dess vid tiden för S.P:s körning gällande lydelse fick straff för överträdelse av en lokal trafikföreskrift inte ådömas, om inte föreskriften hade införts i liggare enligt 152 § 1 st. Enligt denna bestämmelse skall lokala trafikföreskrifter tas in i en för ändamålet avsedd liggare, vilken skall föras av kommunen gemensamt för samtliga myndigheter som har till uppgift att meddela sådana föreskrifter.

Syftet med att de lokala trafikföreskrifterna för varje kommun skall samlas i en enda liggare är uppenbarligen att allmänheten skall kunna få tillgång till samtliga dessa föreskrifter på ett och samma ställe. Det är därför inte tillräckligt att en trafikföreskrift finns tillgänglig i kommunens arkiv, utan den måste där förvaras på sådant sätt att den ingår i en lätt tillgänglig samling av samtliga de lokala trafikföreskrifter som gäller i kommunen vid den aktuella tidpunkten.

Åliggandet för kommunerna att föra liggare omfattande alla gällande lokala trafikföreskrifter infördes genom en ändring i 152 § vägtrafikkungörelsen som trädde i kraft d 1 jan 1979 (SFS 1978:576). Frågan kan därför ställas om det enligt denna författningsändring ålegat en kommun att i sin liggare införa även sådana lokala trafikföreskrifter som utfärdats före d 1 jan 1979. För att så skall anses ha varit fallet talar framför allt att liggaren annars inte skulle fylla sin uppgift att ge en allmän överblick över de lokala trafikföreskrifter som gäller inom en viss kommun. Som en jämförelse kan nämnas att de nya krav på hur liggaren skall föras som infördes genom en senare ändring av 152 § (SFS 1987:211) måste anses ha gjorts i princip tillämpliga även på före ikraftträdandet tillkomna trafikföreskrifter, eftersom en viss övergångstid medgivits under vilken liggaren, såvitt avsåg sådana tidigare utfärdade trafikföreskrifter, alltjämt fick föras enligt äldre bestämmelser.

Av det anförda följer att S.P. inte kunnat lagligen åläggas straff för överträdelse av LSt:ns föreskrift d 14 nov 1977 annat än om denna föreskrift tagits in i en av Olofströms kommun förd liggare över gällande lokala trafikföreskrifter. Så kan inte anses ha skett genom det sätt varpå LSt:ns föreskrift förvarats i kommunens arkiv. Den rättstillämpning som legat till grund för föreläggandet av ordningsbot får anses uppenbart strida mot lag, och resning skall därför beviljas enligt 58 kap 2 § 5 RB. Eftersom saken får anses uppenbar, finns förutsättningar för HD att med tillämpning av 58 kap 7 § 1 st RB omedelbart ändra föreläggandet.

HD beviljar den sökta resningen och undanröjer det av S.P. godkända föreläggandet av ordningsbot.