RH 2001:41
Regleringen i 6 kap. 15 § föräldrabalken om fördelning av kostnadsansvaret för umgängesresor har ansetts avse endast själva resekostnaderna.
J.J. och M.L. har gemensamt sonen T, som är född år 1995. J.J., som är T:s fader, yrkade vid Gotlands tingsrätt att vårdnaden om T skulle vara gemensam för föräldrarna. J.J. yrkade också umgänge med sonen i viss omfattning och yrkade vidare att kostnaderna för umgängesresor skulle fördelas med hälften på vardera föräldern.
M.L. bestred yrkandet om gemensam vårdnad. För det fall tingsrätten skulle komma att bifalla det yrkandet hemställde hon att tingsrätten skulle förordna att T skulle bo tillsammans med henne. M.L. medgav umgängesrätt i viss omfattning. Hon medgav J.J:s yrkande om att kostnaderna för umgängesresorna skulle delas lika mellan dem.
Gotlands tingsrätt (2000-10-27, rådmannen Eva Ernstson samt nämndemännen Marianne Hargesson, Ylva Simander och Ulf Blom) lämnade J.J:s yrkande om gemensam vårdnad utan bifall, förordnade att T skulle ha rätt till umgänge med J.J. i viss omfattning samt förordnade att J.J. och M.L. gemensamt, med hälften var, skulle svara för resekostnaderna vid samtliga umgängestillfällen.
I frågan om kostnaderna för umgängesresor uttalade tingsrätten att parterna var överens om att de solidariskt skulle dela på kostnaderna för umgängesresorna, varför ett förordnande i enlighet härmed skulle ges.
J.J. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle förordna att parterna skulle ha gemensam vårdnad om T och att denne skulle ha rätt till umgänge med J.J. i viss omfattning. J.J. yrkade vidare att hovrätten skulle bestämma att vardera parten skulle ha ansvar för varannan umgängesresa, inkl. övernattning, praktiskt och ekonomiskt.
Svea hovrätt (2001-10-10, hovrättsrådet Göran Rosenberg, ordförande och referent, och nämndemannen Ove Lindström) ändrade tingsrättens dom på visst sätt i frågan om umgängesrätt och förordnade att parterna skulle gemensamt, med hälften var, svara för resekostnaderna vid samtliga umgängestillfällen avseende allmänna kommunikationsmedel enligt billigaste alternativ.
I frågan om fördelningen av resekostnader anförde hovrätten följande.
Beträffande J.J:s yrkande angående umgängesresor kan enligt lagens klara ordalydelse (se 6 kap. 15 b § första stycket jämfört med 17 § andra stycket andra meningen föräldrabalken) en fördelning ske endast av själva resekostnaderna. Hovrätten anser liksom tingsrätten att parterna med hälften var bör svara för kostnaderna för de resor som föranleds av T:s umgänge med J.J. Endast kostnader för allmänna kommunikationsmedel enligt billigaste alternativ bör emellertid läggas till grund för denna fördelning av resekostnaderna. Tingsrättens dom bör ändras i enlighet härmed.
Nämndemannen Solveig Artsman var skiljaktig i frågan om umgänge och ansåg att umgängesrätten borde vara mer begränsad än vad hovrättens majoritet ansåg.
Hovrättsrådet Unto Komujärvi och tf. hovrättsassessorn Mattias Möller var skiljaktiga beträffande motiveringen i fråga om kostnaderna för umgängesresor och anförde:
Bestämmelsen i 6 kap. 15 b § föräldrabalken reglerar boförälderns ansvar för kostnader för umgängesresor. Avsikten med regleringen har inte varit att begränsa kostnaderna till enbart kostnaden för det transportmedel som används för resan. Av förarbetena framgår att regleringen avser kostnader i vidare bemärkelse t.ex. logikostnader (prop. 1997/98:7 s. 118). Möjligheter har också funnits för domstol att besluta om ansvaret för resekostnader och andra utgifter i samband med umgänget redan före den aktuella lagregleringen, se NJA 1990 s. 219. Den nya bestämmelsen har inte varit avsedd att göra någon inskränkning i detta avseende.
Med hänsyn till M.L:s ekonomiska förhållanden är det dock inte skäligt att ålägga henne ett ansvar för mer än hälften av umgängesresorna och avseende allmänna kommunikationsmedel enligt billigaste alternativ.