RH 2001:47
Sedan en part anslutningsvis överklagat såväl tingsrättens dom i huvudsaken som tingsrättens beslut om rättegångskostnader, har hovrätten avvisat anslutningsöverklagandet i den del det avsåg tingsrättens beslut om rättegångskostnader.
Stockholms tingsrätt meddelade den 18 januari 2001 dom i mål mellan E.R. och D. Carnegie Aktiebolag, varvid E.R:s talan såväl i huvudsaken som i fråga om ersättning för rättegångskostnader bifölls endast till en viss del.
Sedan bolaget överklagat tingsrättens dom och bl.a. yrkat helt ogillande av E.R:s talan anslutningsöverklagade E.R. såväl tingsrättens dom som tingsrättens beslut om rättegångskostnad.
Svea hovrätt (2001-11-12, hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, hovrättslagmannen Bengt Sjögren samt hovrättsråden Christine Möller, referent, och Rose Thorsén) avvisade E.R:s anslutningsöverklagande i den del det avsåg tingsrättens beslut om rättegångskostnader. Som skäl anfördes följande.
Enligt 49 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken, i dess lydelse före den 1 oktober 1994, skulle talan mot ett beslut om ersättning för rättegångskostnader som meddelades i samband med dom föras i samma ordning som talan mot domen. Av 49 kap. 5 § 4 p. rättegångsbalken följer numera endast att ett kostnadsbeslut får överklagas särskilt. Eftersom ett sådant beslut inte längre skall överklagas i samma ordning som domen kan ett överklagande i själva saken inte längre mötas av ett anslutningsöverklagande av ett i domen intaget kostnadsbeslut. Detta gäller oavsett om anslutningsöverklagandet jämväl avser själva saken (se Welamson, Rättegång VI, 3:e uppl. s. 77 f). Det saknas således stöd i lag för att föra en sådan talan. På grund härav föreligger inte någon rätt för E.R. att anslutningsvis överklaga tingsrättens kostnadsbeslut.