RH 2001:54
Ersättning till offentlig försvarare har bestämts med tillämpning av gällande brottmålstaxa, oavsett att byte av offentlig försvarare skett.
Stockholms tingsrätt (1999-09-17, tingsfiskalen Johan Ahlberk samt nämndemännen Lars-Erik Karlsson, Lena Emmelin och Bo Bornehäger) dömde J.L. för snatteri, olovligt brukande, brott mot knivlagen, narkotikabrott, olovlig körning, rattfylleri och förseelse mot bilregisterkungörelsen till fängelse tre månader. I fråga om den ersättning som J.L:s offentlige försvarare yrkat för sitt uppdrag yttrade tingsrätten följande.
A.S. har yrkat ersättning för sitt biträde med 8 731 kr, varav 5 791 kr för arbete 5,5 timmar, 1 940 kr för tidsspillan och 100 kr för utlägg. Vid häktningsförhandling i målet var G.L. förordnad som offentlig försvarare. Han har yrkat ersättning för sitt biträde. Brottmålet avser emellertid en tilltalad och en offentlig försvarare. Även om det tidigare varit förordnad en annan offentlig försvarare för A.S:s klient innebär det således inte att taxan inte är tillämplig. A.S. skall tillerkännas ersättning enligt taxan.
A.S. överklagade tingsrättens beslut i ersättningsfrågan och yrkade att han skulle tillerkännas vid tingsrätten yrkad ersättning. Som skäl härför anförde han i huvudsak följande. J.L. försvarades under målets handläggning vid tingsrätten av tre olika offentliga försvarare. Under sådana förhållanden är Domstolsverkets brottmålstaxa inte tillämplig, eftersom den enbart gäller för brottmål med en tilltalad och en offentlig försvarare. Skälig ersättning skall då utgå i stället och den yrkade ersättningen får anses skälig.
Svea hovrätt (1999-10-27, hovrättslagmannen Erik Tersmeden, hovrättsrådet Kerstin Frideen, referent, samt tf. hovrättsassessorn Anna-Maj Hultgård) lämnade överklagandet utan bifall samt anförde följande.
Av handlingarna i målet framgår att advokaten G.L. vid häktningsförhandling den 25 augusti 1999 förordnades som offentlig försvarare för J.L. vid den dagens förhandling. Redan påföljande dag, den 26 augusti 1999, förordnades i stället advokaten H.H. till offentlig försvarare för J.L. Målet utsattes därefter till huvudförhandling den 10 september 1999. Dagen före huvudförhandlingen meddelade H.H. att han på grund av huvudförhandling i annat mål var förhindrad att inställa sig. Vid huvudförhandlingen förordnade tingsrätten, med entledigande av H.H., A.S. som offentlig försvarare för J.L. Huvudförhandlingen pågick under en timma och 15 minuter. G.L. har av tingsrätten tillerkänts särskild ersättning för sitt arbete i målet. H.H. har uppgivit att han inte yrkar någon ersättning.
Domstolsverket har, i ett den 25 augusti 1999 i ett annat mål avgivet yttrande i frågan om ersättning till försvarare i mål där försvararbyte skett (Ö 3886-99), intagit den principiella inställningen att även om försvararbyte sker under målet, så att en försvarare efterträder en annan, är målet dock att anse som ett mål med en tilltalad och en försvarare.
Enligt 1 § i den av Domstolsverket fastställda brottmålstaxan gäller taxan, med visst nu ej aktuellt undantag, för brottmål med en tilltalad och en offentlig försvarare. Bestämmelsen kan inte rimligtvis tolkas på annat sätt än att taxan är tillämplig även om flera offentliga försvarare efterträtt varandra under handläggningen. En sådan tolkning får också stöd av föreskrifterna i 1 § tredje stycket vari särskilt framhålls att brottmålstaxan gäller även om en särskild offentlig försvarare förordnats i anledning av en helgförhandling. Om flera försvarare förekommit efter varandra får ersättningen för varje försvarare bestämmas utifrån den förhandlingstid då han närvarat. I vissa fall kan detta medföra att den sammanlagda ersättningen till försvarare som efterträtt varandra kan bli högre än om enbart en försvarare varit förordnad under hela handläggningen av målet. Detta är emellertid inte en omständighet som motsäger att taxan skall tillämpas. Liksom tingsrätten finner hovrätten således att brottmålstaxan i och för sig är tillämplig i målet vid tingsrätten. På grund härav och då målets beskaffenhet inte kan anses vara sådan att skäl föreligger att överskrida taxan lämnar hovrätten överklagandet utan bifall.