RH 2001:59

I en deklaration som inkom till skattemyndigheten den 27 april 1999 uppgav H.J. att hon den 1 april 1999 från sina barn H.S.J. och H.P.S.J. erhållit hälften av fastigheten Hulan 7:4 i Billdal som gåva. Som värde på den överlåtna gåvan angavs i deklarationen 0 kr.

Skattemyndigheten i Göteborg fastställde gåvoskatten, efter sammanläggning med tidigare erhållen gåva, till 18 060 kr för varje gåva. Av handlingarna i ärendet framgår att skatten beräknats på det taxeringsvärde som år 1999 åsatts fastigheten, 325 000 kr.

H.J. överklagade besluten och yrkade att hovrätten skulle återförvisa ärendet till skattemyndigheten för omprövning eller, i andra hand, nedsätta gåvoskatten till 0 kr.

Till grund för sitt överklagande anförde H.J. bland annat: H.S.J. och H.P.S.J. gav henne den 1 april 1999 hälften av fastigheten Billdal Hulan 7:4 i Göteborgs kommun. Lagfart söktes den 23 april 1999. Vid gåvotillfället liksom året före gåvoåret var fastigheten en obebyggd tomt, taxerad som industrienhet med värde under 1 000 kr. Därefter har skattemyndigheten beslutat att värdera fastigheten till 325 000 kr vilket utgjorde taxeringsvärdet för år 1999. Någon substansändring av fastigheten har ej skett. Skatteförvaltningen har inte vare sig på eget initiativ eller på anmaning av den skattskyldige verkställt någon särskild värdering av fastigheten. - Som värde av fast egendom skall enligt huvudregeln gälla det taxeringsvärde som gällde året innan skattskyldigheten inträdde. Undantagsreglerna i 22 § 1 och 2 mom. lagen om arvsskatt och gåvoskatt (AGL) är inte tillämpliga eftersom de avser situationer där värdet och användningsområdet för fastigheten väsentligen har ändrats, exempelvis att en bebyggd fastighet brinner ned eller att en obebyggd bebyggs. - Beslutet att ge fastigheten annan taxeringsnatur fattades den 1 juni 1999 och innebar att fastigheten från den 1 januari samma år skulle åsättas detta taxeringsvärde. Anledningen till att fastigheten fick annan taxeringsnatur var att fastigheten hade detaljplanelagts och beslut om detaljplan hade vunnit laga kraft.

Kammarkollegiet bestred ändring.

Till grund för sitt bestridande anförde kammarkollegiet bland annat: Enligt 22 § 1 mom. AGL skall fastighetens värde uppskattas till 1998 års taxeringsvärde om inte bestämmelserna i paragrafens andra moment föreskriver annat. Förändringar avseende fastigheten efter den tidpunkt som taxeringsvärdet avser men före gåvotidpunkten kan föranleda att annat värde än taxeringsvärdet skall användas när gåvans värde uppskattas. - Utifrån fastighetens beskaffenhet angavs denna vid 1996 års taxering vara en industrienhet med värde understigande 1 000 kr. Fastigheten bestod av ett grönområde med byggförbud. Under 1998 fastställdes detaljplan för fastigheten, varigenom användningen av fastigheten ändrades, och genom fastighetsreglering den 15 december 1998 ökades arealen från 934 kvm till 1 365 kvm. Därefter ändrades fastighetens taxering vid 1999 års taxering. Fastigheten angavs vara en småhusenhet med tomtmark till helårsbostad och åsattes ett taxeringsvärde om 325 000 kr. H.J. erhöll lagfart för sina gåvoförvärv den 23 april 1999. Därefter har de tre delägarna sålt fastigheten den 22 februari 2000 till Tema Design HB för 1 586 000 kr, varefter fastigheten sålts vidare samma dag till I-L.F.S. för 2 100 000 kr. Lagfart har beviljats för de två senare förvärven. - Genom de förändringar som inträffat efter det att 1998 års taxeringsvärde fastställdes kan inte detta värde anses vara ett riktigt värde utifrån fastighetens beskaffenhet vid tidpunkten för gåvorna och således inte heller enligt bestämmelserna i 22 § 2 mom. AGL läggas till grund för vilket värde de fastighetsdelar som gåvan avsåg skall uppskattas till. Vid sådant förhållande skall skattemyndigheten åsätta fastigheten särskilt värde. Därvid skall bland annat hänsyn tas till fastighetens beskaffenhet vid gåvotidpunkten. I detta fall har skattemyndigheten fastställt nytt taxeringsvärde för 1999. Detta avser fastighetens beskaffenhet den 1 januari 1999. Taxeringsvärdet har bestämts till 325 000 kr. Taxeringsvärdet avser visserligen en tidpunkt som ligger något före gåvotidpunkten. Efterföljande försäljningar ger dock inte anledning att anta att taxeringsvärdet skulle vara för högt för att kunna läggas till grund för uppskattningen av gåvans värde. Något hinder synes inte möta mot att som sådant föreskrivet särskilt värde tillämpa 1999 års taxeringsvärde.

Hovrätten för Västra Sverige (2001-06-01, tf. hovrättslagmannen Ella Nyström, f.d. hovrättslagmannen Bengt Malmström och hovrättsrådet Christer Ranch, referent) fann inte skäl att återförvisa målet till skattemyndigheten och fastställde, med ändring av skattemyndighetens beslut, att gåvoskatt inte skulle utgå på förvärven.

I skälen för beslutet anförde hovrätten följande.

Egendom, för vilken gåvoskatt utgår, skall uppskattas med hänsyn till förhållandena vid tiden för skattskyldighetens inträde. Skattskyldighet för gåva inträder, såvitt nu är av intresse, då gåvan blivit fullbordad.

Enligt 43 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL) är vid beskattning av gåva bland annat lagens 22 § 1 och 2 mom. tillämpliga. I 1 mom. föreskrivs att som värde på fast egendom skall gälla det föregående årets taxeringsvärde. Om egendomen efter den tidpunkt, som näst föregående årets taxeringsvärde avsett, nedgått i värde genom vissa angivna åtgärder, skall skattemyndigheten enligt 2 mom. åsätta egendomen särskilt värde till ledning för beräkning av gåvoskatten. Om efter nyssnämnda tidpunkt fortsatt bebyggelse skett på den fasta egendomen eller dess värde eljest förhöjts till följd av ny-, till- eller ombyggnad eller väsentlig förändring av verksamhet, vari egendomen varit använd, eller annan liknande anledning, äger beskattningsmyndigheten hos skattemyndigheten påkalla att egendomen åsätts särskilt värde. Vid denna värdering skall hänsyn tas till egendomens beskaffenhet vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde.

Utformningen av 22 § AGL ger vid handen att värdet på fast egendom som huvudregel skall bestämmas till det föregående årets taxeringsvärde. Endast om värdet stigit av någon av de orsaker som anges i paragrafens andra moment får egendomen i gåvoskatteärendet åsättas ett högre värde.

Bebyggelse hade inte skett på fastigheten Hulan 7:4 innan de aktuella gåvorna fullbordades. Ej heller hade fastighetens värde förhöjts till följd av ny-, till- eller ombyggnad eller väsentlig förändring av verksamhet vari egendomen varit använd. Frågan i målet är istället om värdet på fastigheten skall bestämmas utifrån 1998 års taxeringsvärde eller om fastigheten ökat i värde till följd av sådan "annan liknande anledning" som avses i 22 § 2 mom. AGL och därför skall åsättas särskilt värde för beräkning av på fastighetsdelen belöpande gåvoskatt.

Av utredningen i målet framgår bland annat följande. Fastigheten angavs vid 1996 års taxering vara en industrienhet med ett värde som understeg 1 000 kr. Den bestod av ett grönområde med byggförbud. I april 1998 fastställdes detaljplan för fastigheten, varigenom användningen av fastigheten ändrades, och genom fastighetsreglering i december 1998 ökades arealen från 934 kvm till 1 365 kvm. Under år 1999 ändrades fastighetens taxering för det året till att vara en småhusenhet med tomtmark till helårsbostad och åsattes ett taxeringsvärde om 325 000 kr.

Det förhållandet att fastigheten detaljplanerats och hänförts till annan taxeringsenhet finner hovrätten inte utgöra sådan ändring i dess fysiska beskaffenhet eller dess användning att fastigheten med stöd av undantagsbestämmelserna i 22 § 2 mom. AGL kan åsättas annat värde än taxeringsvärdet för år 1998. En arealökning av fastigheten har visserligen skett genom fastighetsregleringen. Enligt hovrättens bedömning har emellertid det avgörande för den betydande värdeökning på fastigheten som uppenbarligen har förekommit, varit att användningen genom detaljplanen ändrats. Vid sådant förhållande föreligger inte förutsättningar att gå ifrån 1998 års taxeringsvärde på fastigheten vid beräkning av gåvoskatten.

Målnummer ÖÄ 3872-00