RH 2001:68
Villkorlig dom med samhällstjänst undanröjd på grund av att den dömde inte medverkat till att arbetsplan för samhällstjänsten kommit till stånd.
E.L., född 1967, dömdes den 11 april 2000 för misshandel till villkorlig dom med samhällstjänst 40 timmar. Domen vann laga kraft. Sedan vederbörande kriminalvårdsmyndighet underrättat åklagaren om att E.L. fyra gånger (16 maj, 7 juni, 15 juni och 25 juni 2000) kallats till Frivården utan att infinna sig förde åklagaren, under påstående att E.L. misskött samhällstjänsten, talan vid Stockholms tingsrätt om undanröjande av den villkorliga domen med yrkande att påföljden skulle bestämmas till fängelse en månad. E.L. bestred åklagarens yrkande.
Stockholms tingsrätt (2000-10-03, rådmannen Claes Djurberg samt nämndemännen Henry Lundberg, Kerstin Tärnholm och Agneta Frisk) fann tillfyllest att meddela E.L. varning enligt 27 kap. 6 § 1 st. 1 brottsbalken. I beslutet redovisades följande uppgifter av E.L. Han har inte fått del av alla kallelser från Frivården. Kallelsen till den 15 juni fick han del av. Han ringde då till Frivården och sade att han inte kunde komma. Han har även därefter försökt nå Frivården, men eftersom det var mitt i sommaren hade myndigheten endast telefonsvarare. Han ville flytta sammanträffandet, då han hade fått ett arbete som han inte ansåg sig kunna utebli ifrån. Han var senare på semester en vecka och har möjligen då inte nåtts av kallelse. I den fastighet där han bor finns flera med namnet V och post kan ha kommit fel.
Tingsrättens bedömning: E.L. måste åtminstone i några fall ha försummat sammanträffanden hos Frivården. Det finns alltså skäl som talar för ett undanröjande av den villkorliga domen. E.L. synes emellertid i övrigt föra ett skötsamt liv och har nyligen fått ett nytt arbete som servitör. Tingsrätten anser det därför vara tillfyllest att han nu tilldelas en varning.
Åklagaren överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle bifalla hans talan. E.L. bestred ändring.
Svea hovrätt (2000-11-01, hovrättsråden Lars Hesser och Marianne Adolfsson samt tf. hovrättsassessorn Linn Pantzar, referent) undanröjde - med upphävande av tingsrättens beslut - den villkorliga domen med samhällstjänst och bestämde påföljden till fängelse en månad.
I skälen för beslutet anförde hovrätten följande.
Enligt hovrätten måste det på den som fått förmånen av en villkorlig dom med samhällstjänst för ett brott där påföljden normalt sett är fängelse kunna ställas krav på att han aktivt medverkar till att den arbetsplan för samhällstjänsten som det ankommer på vederbörande kriminalvårdsmyndighet att upprätta kommer till stånd. I det fall att den dömde känner till att kriminalvårdsmyndigheten vill få kontakt med honom för att diskutera samhällstjänstens uppläggning kan det inte vara rimligt att kriminalvårdsmyndigheten skall behöva lägga ned resurser på att eftersöka denne för att över huvud taget få till stånd ett sammanträffande. I stället bör den dömdes ointresse att medverka i allmänhet kunna tas till intäkt för att denne inte iakttar vad som åligger honom enligt den villkorliga domen och föranleda åtgärd enligt 27 kap. 6 § 1 st. 3 p brottsbalken.
Mot bakgrund av det anförda gör hovrätten följande bedömning. Kriminalvårdsmyndigheten har i förevarande fall vid tre tillfällen skriftligen kallat E.L. till möten hos Frivården och dessutom en gång bestämt möte med honom per telefon. E.L. har inte inställt sig till något av dessa möten. E.L:s förklaring att kallelserna - med undantag av en - till följd av posthanteringen inte nått honom är inte trovärdig. Hovrätten finner det särskilt anmärkningsvärt att E.L. inte inställt sig till det möte som han vid telefonsamtal med Frivården varit med om att bestämma tid för. De försök E.L. uppgivit sig ha gjort för att komma i kontakt med vederbörande handläggare per telefon framstår inte som allvarligt menade eftersom han inte ens har bemödat sig om att lämna meddelande på den telefonsvarare som funnits hos Frivården. E.L. har sålunda inte iakttagit vad som ålegat honom enligt den villkorliga domen. Det framstår vidare som tveksamt om E.L. verkligen skulle kunna sköta en samhällstjänst. Hans åsidosättande av sina skyldigheter är sådana att en varning inte kan anses tillräcklig.
På grund av det anförda finner hovrätten att den villkorliga domen med samhällstjänst skall undanröjas och att E.L. skall - då dels skäl saknas att frångå det av tingsrätten i den förra domen alternativt angivna straffet, dels E.L. inte fullgjort någon samhällstjänst alls - dömas till en månads fängelse.