RH 2002:19
Fråga om den som har påkallat bodelning först nio år efter äktenskapsskillnaden skall anses ha eftergivit sin rätt.
U-B.H. ansökte om att tingsrätten skulle förordna en bodelningsförrättare att förrätta bodelning mellan henne och G.H. Som bodelningsförrättare föreslog hon advokaten E.L.
G.H. bestred att bodelningsförrättare utsågs och anförde som stöd för detta följande. I samband med parternas skilsmässa 1992 skedde en muntlig uppgörelse om delning av boet. Det har också skett en faktisk fördelning av egendomen på så sätt att parterna träffats i den fastighet som båda då bodde i och överenskommit att U-B.H. skulle erhålla en TV, diverse prydnadsföremål m.m. samt att G.H. skulle bo kvar i fastigheten och tillskiftas densamma. Vid tillfället översteg lånen fastighetens värde. Eftersom parterna har ett gemensamt barn har kontakter förevarit mellan parterna alltsedan äktenskapsskillnaden men inte vid något tillfälle under denna tid har U-B.H. framfört något krav på att få erhålla ytterligare lösöre eller dylikt.
Stenungsunds tingsrätt (2001-12-04, rådmannen Nils Bramstång) förordnade advokaten E.L. att vara bodelningsförrättare vid bodelning mellan U-B.H. och G.H.
I skälen för beslutet anförde tingsrätten: Enligt 9 kap. 4 § äktenskapsbalken skall bodelning med anledning av äktenskapsskillnad förrättas när äktenskapet har upplösts. Av 9 kap. 5 § äktenskapsbalken framgår att över bodelningen skall upprättas en handling som skrivs under av makarna. Det finns inte någon tidsfrist för rätten att påkalla bodelning. Utgångspunkten är att en formenlig bodelning skall göras också när makarna fördelat egendomen mellan sig utan att iaktta de krav lagen ställer på en bodelning. U-B.H. har, såvitt framkommit, påkallat bodelning först nio år efter äktenskapsskillnaden genom yrkandet om att bodelningsförrättare skall utses. Enligt G.H. har egendomsgemenkapen upplösts genom en muntlig överenskommelse och faktisk fördelning. Det kan emellertid inte därmed anses påvisat att U-B.H. nöjt sig med den fördelning som skett eller eftergivit sin rätt i det gemensamma boet. Hon har således alltjämt rätt att påkalla bodelning.
G.H. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle lämna U-B.H:s begäran om förordnande av bodelningsförrättare utan bifall. Han anförde att U-B.H. fick anses ha nöjt sig med den faktiska fördelning av boet som skett och att hennes rätt att påkalla bodelning gått förlorad.
Hovrätten för Västra Sverige (2002-01-11, hovrättslagmannen Staffan Levén, hovrättsrådet Britta Ekström och hovrättsassessorn Åse Sundström) avslog överklagandet.