RH 2002:47
Vid utmätning av lön har en ensamstående gäldenär, som arbetade och huvudsakligen bodde på ett behandlingshem för ungdomar, fått göra tillägg till Riksskatteverkets normalbelopp för kostnader för dubbel bosättning.
Kronofogdemyndigheten i Stockholm, kontoret i Visby, fattade den 26 april 2002 beslut om utmätning av M.E.B:s lön. Utmätningsbeloppet fastställdes därvid till 8 900 kr per månad och förbehållsbeloppet till 4 606 kr per månad. Av förbehållsbeloppet avsåg 4 006 kr det av Riksskatteverket för varje år fastställda normalbeloppet och 600 kr bostadskostnad.
M.E.B. överklagade beslutet och yrkade bl.a. att utmätningsbeloppet skulle minskas med 6 200 kr per månad. Staten genom Riksskatteverket bestred ändring.
M.E.B. åberopade till stöd för sitt överklagande såvitt nu är i fråga i huvudsak följande. Han arbetar på ett behandlingshem för ungdomar på Gotland. Hans arbete pågår i sexveckorsperioder och han är därefter ledig två veckor i följd. Under tiden som han arbetar bor och lever han med ungdomarna dygnet runt. Han betalar 2 650 kr per månad för mat och husrum på behandlingshemmet, varav 600 kr avser boendekostnaden. Han har en lägenhet om tre rum och kök i Stockholm, där han är folkbokförd. Han betalar 6 200 kr per månad för lägenheten. Han behöver lägenheten för att ha någonstans att bo när han är ledig från arbetet och för att kunna umgås med sina tre barn när han är i Stockholm. Hans barn bor annars med sina mödrar i Stockholm, respektive Östersund. Han kan inte bo på behandlingshemmet under sin lediga tid och han har inte möjlighet att umgås med sina barn där.
Staten åberopade till stöd för sitt bestridande bl.a. följande. Vid beräkningen av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön har gäldenären rätt att tillgodogöra sig ett normalbelopp omfattande alla vanliga levnadsomkostnader utom bostadskostnad. Kostnaden för bostad beräknas särskilt och läggs till normalbeloppet. Det avgörande för beräkningen av bostadskostnaden torde vara kostnaden för bostaden på den faktiska bostadsorten och inte folkbokföringsadressen. Tillägg till normalbeloppet kan även göras för kostnader för fullgörande av tjänst, varvid samma bestämmelser som gäller för avdrag för motsvarande kostnader vid taxering enligt 12 kap.inkomstskattelagen (1999:1229) bör tillämpas. Det framgår inte att M.E.B. har rätt att erhålla tillägg för dubbel bosättning. De kostnader M.E.B. har för att umgås med sina barn kan vidare inte beaktas i löneutmätningshänseende.
Gotlands tingsrätt (2002-07-04, lagmannen Sture Stenström) ändrade kronofogdemyndighetens beslut på så sätt att utmätningsbeloppet bestämdes till 2 786 kr per månad och förbehållsbeloppet till 10 806 kr per månad. Tingsrätten anförde i sitt beslut följande vad gällde frågan om M.E.B:s boendekostnader.
Vad gäller den i målet aktuella frågan rörande boendekostnaden har följande framkommit. M.E.B. är sedan den 1 oktober 2001 anställd på Hassela Gotland Aktiebolags behandlingskollektiv för ungdomar med problem. Han arbetar sex veckor och är ledig två. Under arbetet är han i tjänst hela tiden och bor tillsammans med en elev. På grund av behovet att kunna koppla av från arbetet kan han inte bo på arbetsplatsen under ledigheten. Han bor då i sin lägenhet i Skarpnäck, där han kan umgås med sina tre barn som annars bor hos sina mödrar. Två av barnen bor i Stockholm och ett i Östersund.
Tingsrätten gör i denna del följande bedömning. Normalt skall i ett fall som nu är aktuellt den faktiska boendekostnaden godtas och gäldenärens totala hyresbelopp därmed ingå i förmånsbeloppet, om inte boendekostnaden är oskäligt hög. I ärendet har påståtts att M.E.B., som har arbete på Gotland och är ensamstående, inte kan förbehållas kostnad för dubbelt boende. Med hänsyn till M.E.B:s sätt att arbeta och bo på Gotland, får det anses rimligt att han har en privat bostad. Att han behållit bostaden i Stockholm, där han alltjämt är folkbokförd, får anses godtagbart bl.a. med beaktande av hans barns bostadsorter. Det finns inte skäl att ifrågasätta hyresbeloppet för denna bostad, eftersom hyran ter sig skälig med hänsyn till kostnadsläget i Stockholm. Inte heller bör bostadskostnaden reduceras, då bostadsstandarden inte synes vara väsentligen högre än vad som kan anses svara mot gäldenärens och familjens behov. Med stöd av vad som sålunda anförts finner tingsrätten att det finns så starka skäl för att M.E.B. får tillgodogöra sig ett avdrag även för bostaden i Stockholm, att hans ändringsyrkande i detta avseende skall bifallas.
Staten överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle fastställa kronofogdemyndighetens beslut och att M.E.B:s merkostnader för dubbel bosättning således inte skulle beaktas till någon del. M.E.B. bestred ändring.
Svea hovrätt (2002-10-24, hovrättslagmannen Erik Tersmeden, hovrättsrådet Ingrid Holmstrand och tf. hovrättsassessorn Jenny Wennhall, referent) instämde i tingsrättens bedömning och lämnade överklagandet utan bifall.