RH 2002:67

B.E. med enskilda firman E. Entreprenad driver verksamhet i Bollebygd med bl.a. mark- och schaktarbete. Enligt avbetalningskontrakt den 31 mars 1991 förvärvade han av J.I. Case Sweden AB (Case) en grävmaskin. Vid köpet lämnade B.E. en inbytesmaskin. Återstoden av köpeskillingen utgjorde kreditbelopp. Kredittiden var 64 månader och avbetalningar skulle erläggas månadsvis. På det vid var tid utestående kapitalbeloppet skulle B.E. erlägga ränta baserad på ränteläget den 31 mars 1991, som vid tiden för avtalet angavs vara 16,25 procent. - Kontraktet innehöll bland annat följande räntejusteringsklausul: "Ränta på återstående skuld betalas i förskott. Om affärsbankerna ändrar räntan för kredit i räkning justeras räntesatsen för resterande skuld i motsvarande mån." Vidare innehöll kontraktet i punkt 12 i de allmänna bestämmelserna följande s.k. cut-off klausul: "Säljaren äger överlåta eller pantsätta sina rättigheter på grund av detta kontrakt. Efter sådan överlåtelse svarar alltjämt säljaren och icke den nye kontraktsinnehavaren för uppfyllelsen av säljarens förpliktelser på grund av köpet. Köparen har dock rätt att gentemot ny kontraktsinnehavares krav på betalning framställa samma invändningar, som han haft rätt att framställa gentemot säljaren, dock - endast om dessa grundas på detta köp och icke avser krav på redan erlagd likvid."

Accresco Finans Aktiebolag (Accresco) förvärvade avbetalningskontraktet den 1 september 1994.

B.E. erlade betalning i enlighet med aviseringar från Case och Accresco fram till den 30 juni 1998.

Under 1998 blev B.E. uppmärksammad på fenomenet "ränteskruvning", dvs. obefogade höjningar av räntan och underlåtenhet att sänka räntan. Han lät med anledning härav företaget Finansanalys analysera erlagda betalningar samt jämföra räntor mot två olika referensräntor. Han har efter detta stoppat fortsatta betalningar och framställt kvittningsförklaring mot Accrescos återstående kapitalfordran, som den 30 juni 1998 uppgick till 112 900 kr.

B.E. yrkade, såvitt nu är av intresse, att tingsrätten skulle fastställa att han hade en fordran på Accresco om 93 821 kr jämte ränta.

Accresco bestred yrkandet.

B.E. angav som grund för käromålet: Accresco och tidigare innehavare av avbetalningskontraktet har aviserat ränta med högre belopp än som följt av kontraktets villkor. B.E. har varken insett eller bort inse att aviseringarna skett i strid med träffat avtal. Betalningarna som erlagts av B.E. har vid varje tillfälle grundats på betalningsavier till belopp specificerade av Accresco. Accresco har på ett systematiskt vis avvikit från avtalsvillkoren på ett sätt som närmast är att betrakta som kontraktsbrott. Då Accresco, som varit medvetet därom eller i vart fall bort vara det, felaktigt uppburit de yrkade beloppen föreligger återbetalningsskyldighet. B.E. äger framställa samma invändningar om sin betalningsskyldighet mot Accresco som gentemot övriga rättsinnehavare av kontraktet. Härvid hänvisas till skuldebrevslagens bestämmelser om överlåtelse av enkla fordringar.

Accresco invände att B.E. på grund av den s.k. cut-off klausulen saknade rätt att framställa krav mot Accresco för eventuell överdebitering som skett innan Accresco förvärvade kontraktet i september 1994. B.E. bestred att cut-off klausulen var tillämplig.

Accresco anförde beträffande cut-off klausulen följande. I denna klausul görs ett avsteg från skuldebrevslagens regler om enkla fordringar på så sätt att köparen avseende återkrav på redan erlagd likvid är hänvisad till den ursprunglige säljaren. Accresco ansvarar därför bara för överdebitering gjord efter 1994. En cut-off klausul är en vanligt förekommande klausul vid avbetalningsköp. Eftersom avtalet är träffat mellan två näringsidkare får det anses att B.E. varit medveten om klausulen och dess innebörd.

Parterna var överens om att B.E:s kapitalfordran, för det fall cut-off klausulen befanns vara tillämplig, med utgångspunkt i hur han gjort beräkningar av överdebiteringar skulle beräknas till 13 855 kr jämte ränta.

Göteborgs tingsrätt (2000-05-11, chefsrådmannen Leena Henrikson) fastställde att B.E. hade en fordran på Accresco om 93 821 kr jämte ränta.

Såvitt avsåg cut-off klausulen anförde tingsrätten följande.

Accresco har gjort gällande att B.E. enligt cut-off klausulen saknar rätt att framställa krav mot Accresco för eventuell överdebitering som skett innan Accresco förvärvade kontraktet. Klausuler av förevarande slag är vanligt förekommande vid avbetalningsköp mellan näringsidkare. Frågan i nu förevarande mål är vad som avses med orden ". . . och icke avser krav på återbetalaning av redan erlagd likvid". Enligt Accresco skall häri innefattas även felaktigt debiterad ränta. Aviseringarna, enligt vilka B.E. erlagt betalning innehåller uppgift om storleken av debiterad ränta. Enligt tingsrättens mening måste B.E. anses ha haft rätt att utgå från att ränta debiterats i enlighet med gällande avtalsvillkor. Tingsrätten anser vid sådant förhållande att orden "erlagd likvid" här inte kan ges den tolkningen att däri skulle innefattas även till köparens nackdel felaktigt debiterad ränta.

Sedan tingsrätten konstaterat att Accresco inte visat att det förelegat förutsättningar att tillämpa räntejusteringsklausulen så att Accresco varit berättigat att debitera kundränta med högre belopp än vad som kunde motiveras av svängningarna i det allmänna ränteläget, återspeglade i förekommande referensräntor, samt att den s.k. STIBOR-räntan skulle tjäna som måttstock för den avtalsenliga räntans storlek och variationer över tiden, fann tingsrätten att B.E. hade en fordran på Accresco med yrkat belopp jämte ränta.

Accresco överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla B.E:s talan vid tingsrätten eller - i andra hand - sätta ned det av tingsrätten bestämda beloppet till 13 855 kr jämte ränta. B.E. bestred ändring.

Parterna åberopade samma omständigheter som vid tingsrätten.

Hovrätten för Västra Sverige (2002-06-18, hovrättslagmannen Dan Fernqvist, hovrättsrådet Göran Dahlgren och adjungerade ledamoten Peter Gillberg, referent) ändrade tingsrättens dom på så sätt att hovrätten fastställde att B.E. hade en fordran på Accresco om 13 855 kr jämte ränta.

I domskälen anförde hovrätten följande.

Hovrätten gör avseende tolkningen av räntejusteringsklausulen samma bedömning som den tingsrätten gjort. Hovrätten anser vidare, i likhet med tingsrätten, att STIBOR-räntan får tjäna som måttstock för den avtalsenliga räntans storlek och variationer över tiden.

Vad sedan avser den s.k "cut off" - klausulen (p. 12 i de allmänna kontraktsbestämmelserna) gör hovrätten följande bedömning. Av klausulens ordalydelse följer att B.E. har rätt att gentemot Accrescos krav på betalning framställa samma invändningar som han haft rätt att framställa gentemot säljaren (J.I. Case Sweden AB). Förutsättningen för att kunna framställa invändningar mot Accrescos krav på betalning är dock dels att invändningen grundas på det aktuella köpet, dels att den inte avser återbetalning av redan erlagd likvid. I målet är klarlagt att B.E:s invändning avser det aktuella köpet och att den avser krav på återbetalning av penningmedel. Frågan blir då vad "likvid" skall ges för innebörd. Hovrätten anser att "likvid" inte kan ges annan innebörd än att med uttrycket avses såväl kapitalbelopp som ränta. Vid denna bedömning kan således Accresco endast svara för överdebiteringar som skett efter det att bolaget tog över kontraktet den 1 september 1994.

Det råder vid denna bedömning ingen tvist mellan parterna om det belopp med vilket B.E. skall anses ha en fordran på Accresco.

Målnummer T 2938-00