Ränta

Beskrivning saknas!

Rättsfall50

NJA 2011 s. 843: Tillstånd till prövning i hovrätt av mål om ränta på fordran avseende mervärdesskatt (prejudikatdispens).
AD 2014 nr 20: Fråga om det har förelegat grund för att häva verkställande direktörs anställningsavtal samt om den verksällande direktören genom oaktsamhet skadat bolaget och därmed gjort sig skyldig att utge skadestånd till bolaget. Fråga också om från vilken tidpunkt ränta ska utgå för ekonomiskt skadestånd avseende anställningsförmåner.
NJA 1991 s. 736: Fråga om dröjsmålsränta i fall då gäldenärens underlåtenhet att betala en skuld berott på att borgenären, som felaktigt påstod att det inte var fråga om slutbetalning, vägrat att utge revers och pantbrev. 3 § 1 st räntelagen (1975:635).
NJA 2008 s. 1004: Tillämpning av bestämmelsen om beräkning av ränta i 5 kap. 11 § första stycket konkurslagen (1987:672) vid efterutdelning i konkurs.
NJA 1997 s. 612: Fråga om sådan redovisningsskyldighet förelegat att ränta skulle utgå enligt 3 § 2 st räntelagen (1975:635).
NJA 1985 s. 67: Gåvoskattemål. I samband med gåvor av fastighet utfärdades till uppfyllande av gåvovillkoren räntefria reverser. Kapitalbeloppen angavs förfalla till betalning sex månader efter uppsägning (I) resp vid anfordran (II). Betalning skedde i båda fallen ett drygt halvår efter gåvotillfället. Det har godtagits att avsikten vid gåvotillfället var att betalning skulle ske så snart lagfarts- och inteckningshandlingar hade ordnats (I) resp ett banklån hade erhållits (II). Eftersom parterna vidare hade skäl att räkna med att reverserna skulle kunna infrias vid den tid då det faktiskt skodde eller åtminstone inom ett år från gåvotillfället, har reversernas värde inte ansetts böra bestämmas enligt den metod som föreskrivs i 23 § D lagen om arvsskatt och gåvoskatt utan i stället fastställas till det nominella beloppet.
NJA 1985 s. 654: Fråga om prövningstillstånd i HovR. Sedan köpare av ett småhus har betalat en preliminär köpeskilling och en del av beloppet återbetalats i enlighet med vissa bestämmelser om kostnadsreglering i ett inget entreprenadkontrakt, har fråga uppkommit huruvida avkastningsränta skall utgå på det återbetalade beloppet. Det har ansetts vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att denna fråga prövas i högre rätt. 22 § 1 lagen om rättegången i tvistemal om mindre värden.
RH 2017:51: Hyresnämndsmål. Hovrätten har funnit, mot bakgrund av vad som i övrig gäller enligt 12 kap. jordabalken, att det vid återbetalning enligt 12 kap. 55 e § jordabalken inte krävs ett särskilt yrkande från hyresgästen för att ränta ska utgå på beloppet.
NJA 1996 s. 293: Vid tvångsinlösen av minoritetsaktier har börsnotering ansetts kunna läggas till grund för lösenbeloppet. 14 kap 31 och 33 §§ aktiebolags lagen (1975:1385).
RH 1998:28: Yrkande om jämkning av ränta enligt 8 § räntelagen (1975:635) har inte behandlats i vederbörlig ordning vid tingsrätten. Domen har undanröjts och målet återförvisats till tingsrätten.
RH 2009:70: Genom en uppgift i ett hyresavtal får hyresvärden anses ha utfäst att lägenhetens yta uppgår till cirka 57 kvm. Med hänsyn bl.a. till lägenhetens storlek har en avvikelse om 5 kvm ansetts alltför stor för att rymmas inom begreppet cirka. Lägenhetens yta avvek därmed från vad som kunde anses utfäst och hyresgästen var berättigad till ersättning för den skada denne drabbats av på grund av avtalsbrottet. - Hyresgästen har ansetts berättigad till avkastningsränta på utdömda belopp.
NJA 1986 s. 570: Anstånd med erläggande av gåvoskatt har medgetts beträffande sådan s k respitränta som avses i 52 a § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (jfr 55 §).
NJA 1989 s. 577: Gåvoskattemål. En person lånade ut ett belopp till ettvart av sina barn, varvid gällde att beloppet skulle återbetalas 20 år senare och att ränta skulle betalas med en procent per år. Värdet av varje gåva har bestämts till skillnaden mellan det utlånade beloppet och värdet vid utlåningstillfället av fordringen på barnet, varvid sistnämnda värde har ansetts skola beräknas enligt 23 § C 1 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Fråga härvid om räntesatsen skall anses vara så obetydlig att fordringen bör värderas som om den löpte utan ränta.
RH 1996:26: Hyresgäster, som inte fått några hyresavier eller annan information om det nya hyresbeloppet, har förpliktats betala dröjsmålsränta för hyreshöjningarna inte från respektive förfallodag utan först från den senare tidpunkt, då de fått kännedom om den rätta månadshyran.
NJA 1984 s. 912: Gåvoskattemål. I samband med gåva av fastighet utfärdades en revers vari utfästes tre procents ränta. Räntesatsen ansågs inte vara så låg att reversfordringen borde värderas till lägre belopp än det nominella. 23 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
RH 2010:18: Ränta på inkassokostnad?
NJA 1994 s. 3: Sedan en kapitalskuld har reglerats återstod för gäldenären att erlägga upplupen dröjsmålsränta. Yrkande av borgenären om ränta på dröjsmålsräntan har ogillats.
NJA 1987 s. 777: Ränta enligt 52 § 1 mom 2 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt skall jämväl i de fall då överrätt prövar skattefrågan bestämmas för tiden till och med den månad då skatten fastställts av beskattningsmyndigheten.
NJA 1989 s. 247: Fråga om skiljemän får utan särskilt yrkande förordna om ränta på part tillerkänd kostnadsersättning. 24 § lagen (1929:145) om skiljemän samt 18 kap 8 och 14 §§ RB.
NJA 1995 s. 677: Resningsärende. Av Marknadsdomstolen meddelat förbud för staten att använda uttrycket "garanterad ränta" vid marknadsföring av bostadslån och räntebidrag har ansetts ej innefatta rättstillämpning som uppenbart strider mot lag.
NJA 1989 s. 546: Fråga om tillämpning av 4 § 2 st räntelagen på fordran på grund av proprieborgen för avbetalningsköp.
NJA 1982 s. 182: Gåvoskattemål. Fader skänkte år 1975 vartdera av sina två barn hälften av den villafastighet där familjen bor. I gåvobrevet föreskrevs att barnen skulle överta det personliga betalningsansvaret för i fastigheten intecknad gäld om och när fadern så påfordrade samt att varje barn skulle till fadern som vederlag för gåvan utfärda en revers, som ej skulle löpa med ränta och som skulle vara uppsägbar tidigast när utfärdarens andel i fastigheten såldes. Följande år, då barnen ännu ej hade övertagit gäldsansvaret, betalade fadern ränta och amortering på den intecknade gälden. Fråga vid bestämmande av fastighetsgåvornas värde i vilken mån reverserna kunde beaktas. Fråga tillika om skattepliktiga gåvor till barnen uppkommit genom faderns betalning av ränta och amortering.
NJA 2002 s. 261: Fråga om ränteberäkning vid betalning av tomträttsavgäld efter omprövning.
NJA 1989 s. 142: Hyresvärds förmånsrätt enligt 5 § 1 st 1 förmånsrättslagen (1970:979) omfattar fordran på hyra och ränta intill ett sammanlagt belopp, som svarar mot högst tre månaders hyra. Därutöver skall under konkurs ej beräknas ränta enligt 138 § 2 st konkurslagen (1921:225).
NJA 1990 s. 714: Vid omprövning enligt 13 kap 11 § JB av tomträttsavgäld har tillämpats den i NJA 1986 s 272 använda direkta metoden för att bestämma avgäldsräntan. Fråga om vilket tidsperspektiv som då gäller vid jämförelsen med den långsiktiga realräntan på den allmänna kapital marknaden (prejudikatfrågedispens meddelad).
NJA 2000 s. 225: En advokat, som dömts för förskingring, har i brottmålsdomen förpliktats ersätta de förskingrade beloppen jämte ränta enligt 4 § 4 st. räntelagen. Enligt villkoren i en av Sveriges advokatsamfund tecknad försäkring omfattande bl.a. trolöshetsbrott i advokatverksamhet har försäkringsbolaget åtagit sig att ersätta klienter för uppkommen skada enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. Fråga huruvida försäkringen har omfattat inte bara de förskingrade kapitalbeloppen utan också den i brottmålet utdömda dröjsmålsräntan.
NJA 1984 s. 381: Bestämmelsen i 4 § 2 st räntelagen har tillämpats på fordran på avträdesersättning vid jordbruksarrende. Härvid har ränta på förfallet belopp ansetts börja utgå en månad efter det att borgenären framställt sitt krav på grundval av avträdessyn, dock inte för tid innan kravet och synehandlingen kom gäldenären till handa.
NJA 1984 s. 620: Arvsskattemål. Fordran enligt lönsparkonto har vid fastställande av arvsskatt uppskattats med tillämpning av 23 § C 1 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt till sitt kapitalbelopp jämte ränta på arvlåtarens dödsdag. Jfr 2 och 5 §§ lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer.
RH 1995:98: Fråga om avkastningsränta och dröjsmålsränta enligt räntelagen på skadestånd samt om ränteförlust som en del av skadeståndet.
NJA 1981 s. 1006: Ränta har ansetts inte skola utgå på ersättning för rättegångskostnader i mål som handlagts enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (småmålslagen). 18 kap 8 § 3 st RB samt 4 och 8 §§ småmålslagen.
RH 2008:30: Yrkande om dröjsmålsränta på ersättning för arbete som god man och därefter förvaltare enligt föräldrabalken har ogillats.
NJA 1995 s. 190: Frågor om tillämpning av 2 kap 9 § KL. Gäldenär har krävts på skuld bestående av dels kapitalbelopp dels ränta. Det förhållandet att räntan angivits med felaktigt belopp har inte ansetts hindra att kravet på erläggande av kapitalbeloppet kunde gälla klar och förfallen skuld.
NJA 2005 s. 142: Avtalsvillkor som ger leasegivare rätt att ändra avgift vid ränteändring avseende den egna finansieringen har ansetts medföra skyldighet att sänka avgiften vid räntesänkning. Tillika fråga om leasetagaren, sedan avtalet överlåtits, har rätt till återkrav mot förvärvaren för överlåtarens överdebiteringar.
RH 2010:65: Fråga om beräkning av dröjsmålsränta vid kronofogdemyndighets verkställighet av dom som inte har vunnit laga kraft. Närmare om tolkningen av begreppet fördelningsdag i 13 kap. 6 § tredje stycket utsökningsbalken när endast en borgenär finns.
NJA 1981 s. 1132: Vid bodelning i anledning av makes död tillskiftades efterlevande maken, utöver sin giftorättsandel, viss egendom mot vederlag till den avlidnes arvinge av en revers vars kapitalbelopp inte översteg den ifrågavarande egendomens värde. Reversen skulle inte löpa med ränta, och betalning av kapitalbeloppet kunde inte påfordras under den efterlevande makens livstid. Bodelningen har ansetts innefatta eftergift, utgörande skattepliktig gåva till belopp motsvarande fem procent årlig ränta på reversens kapitalbelopp under dennes per gåvotillfället beräknade återstående livstid.
RH 2002:67: Fråga om tillämpningen av en s.k. cut-off klausul i samband med krav på grund av "ränteskruvning".
NJA 1988 s. 363: Prisavdrag på grund av dolt fel i fastighet har på parternas begäran bestämts med hänsyn till kostnaderna för att avhjälpa felet. På yrkande av säljaren har reparationskostnaderna omräknats till tiden för köparens tillträde av fastigheten. Ett av köparen först i HD framställt andrahandsyrkande om avkastningsränta från tillträdesdagen har upptagits till prövning och bifallits. (4 kap 19 § JB, 2 § 2 st och 5 § räntelagen samt 13 kap 3 § RB.)
NJA 1991 s. 796: Fråga om dröjsmålsränta på fordran på skadestånd.
NJA 1995 s. 430: Ocker?
NJA 1997 s. 674: Med anledning av att ett samboförhållande upphört förrättades bodelning avseende en bostadsrättslägenhet. Den tillskiftades ena parten mot att andra parten skulle erhålla ett kontantbelopp. Värdet på bostadsrätten har bestämts med ledning av prisförhållandena vid bodelningsförrättningen. Ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) på bodelningslikviden har ansetts skola utgå för tiden till dess dom i klandermålet vinner laga kraft.
NJA 1994 s. 473: Fråga huruvida ett yrkande om avtalad rörlig ränta borde avvisas som inte tillräckligt bestämt.
NJA 2014 s. 1006: Ett företag har blivit återbetalningsskyldigt för ersättning som har betalats för en levererad tjänst. Fordran på återbetalning har ansetts vara en sådan penningfordran inom förmögenhetsrättens område som avses i 1 § räntelagen även i den del av fordran som avser mervärdesskatt.
NJA 2007 s. 115: Statens jordbruksverk har inte ansetts berättigat att erhålla dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) på fordran avseende återbetalning av omställningsstöd enligt den numera upphävda förordningen (1990:941) om inkomst-, omställnings- och anläggningsstöd till jordbrukare m.m.
NJA 1998 s. 219: I fall då staten har betalat ut lönegarantimedel har staten ansetts berättigad till utdelning i konkursen också för ränta enligt vad som gäller för arbetstagarnas fordringar.
NJA 1992 s. 887: Konkursförvaltare får inte lyfta sitt arvode, förrän rättens beslut om det har vunnit laga kraft, men har tillgodoräknats ränta på beloppet från dagen för slutredovisningen.
NJA 1990 s. 137: Kronofogdemyndighets åtgärd att låta växla kvarstadsbelagda medel från USA-dollar till svenska kronor utan att parterna i kvarstadsmålet tillstyrkt sådan växling har ansetts utgöra sådant fel för vilket staten har att bära skadeståndsansvar enligt skadeståndslagen och detta även då den uppkomna skadan utgjorts av värdeminskning på grund av en efter växlingen inträffad devalvering. Fråga jämväl om skyldighet för kronofogdemyndighet att göra kvarstadsbelagda medel räntebärande.
NJA 1988 s. 457: Fråga huruvida en kommun (Stockholms stad) blivit återbetalningsskyldig gentemot en fastighetsägare för va-avgifter till den del dessa befunnits överskrida vad som fått tas ut enligt 24 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. -- Tillika, när återbetalningsskyldighet ansetts föreligga, fråga huruvida ränta på belopp som omfattas av återbetalningsskyldigheten skall utgå enligt 2 § 2 st räntelagen (1975:635) som avkastningsränta eller enligt 4 § samma lag som dröjsmåls ränta. Sedan vattenöverdomstolen förpliktat kommunen att återbetala uttagna va-avgifter till den del de befunnits ha varit för höga, för kommunen talan mot domen under åberopande dels av att avgifterna inte överskridit vad som fått tas ut, dels att kommunen i allt fall ej kan åläggas återbetalningsskyldighet. HD har avslagit begäran om prövningstillstånd beträffande den förra frågan men meddelat prövningstillstånd beträffande den senare. Särskilda skäl har ansetts föreligga att förplikta huvudmannen för en allmän vatten- och avloppsanläggning att ersätta motpart dennes kostnader för förfarande vid statens va-nämnd. 14 § 2 st lagen (1976:839) om statens va-nämnd.
RH 2003:66: Sedan H. erkänt faderskap för L., har behörig myndighet i Finland enligt finsk lag fastställt avtal, vari H har förbundit sig att betala underhållsbidrag för L. Vid verkställighet i Sverige har ansetts att indrivning av dröjsmålsränta på förfallna bidrag kan ske endast om skyldigheten att betala sådan ränta har fastställts genom den exekutionstitel som ligger till grund för verkställigheten.
NJA 1982 s. 842: Gåvoskattemål. En fader gav en fastighet till sin son. Som villkor för gåvan gällde att sonen skulle överlämna en revers till fadern. I reversen föreskrevs att den tills vidare skulle löpa utan ränta men att ränta skulle erläggas, om långivaren begärde det. Sådan begäran hade inte framställts vid tiden för skattskyldighetens inträde. Reversen har i gåvoskattehänseende inte ansetts löpa med ränta. Med hänsyn härtill har reversfordringens värde vid tiden för fordringens uppkomst befunnits skola uppskattas till lägre belopp än det nominella. Enligt villkoren i reversen förföll denna till betalning omedelbart, om fastigheten såldes eller eljest överläts och långivaren i samband därmed påfordrade betalning. Reversen förföll i övrigt till betalning tre månader efter uppsägning från någondera sidan varvid, om uppsägningen gjordes av långivaren, låntagaren ägde avbetala skulden under tio år med lika stora årliga belopp. Dessa villkor har ansetts innebära att förfallodagen var obestämd. Reversens värde har bestämts med tillämpning av 23 § D lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
HFD 2018:32: Rätt till ränta på återbetald kupongskatt som inte innehållits i strid med unionsrätten har inte ansetts föreligga.

Om lagen.nu

Ansvarsfriskrivning

Kontaktinformation

Hostas av Lysator