RH 2003:21
I mål om stöld har gärningsmannens uppsåt rörande stöldgodsets värde omfattat ett avsevärt lägre belopp än det åklagaren angett. Då detta haft betydelse vid bedömningen av gärningens svårhet, har gärningen rubricerats som snatteri.
Åklagaren åtalade R.L. för stöld enligt följande gärningsbeskrivning. R.L. har den 7 mars 2002 i SIBA AB:s butik i Mobilia Köpcentrum i Malmö olovligen tagit och tillägnat sig datortillbehör och fodral till dataspel till ett uppgivet värde av sammanlagt minst 1 712 kronor.
Malmö tingsrätt (2002-09-18, tingsfiskalen Sofia Tollgerdt samt nämndemännen Agneta Sandström, Inga Engelbrektsson och Goran Rahbi) dömde Rolf L för stöld till fängelse en månad.
I domskälen anförde tingsrätten följande. R.L. har erkänt att han stulit en datormus och fodral till dataspel. Han har invänt att han inte trodde att fodralen var värda så mycket. Värdet av den stulna egendomen har inte ifrågasatts. Frågan blir därför om beloppet täcks av R.L:s uppsåt. De fodral som R.L. har tillgripit har inte sålts tomma i butiken och det har inte funnits någon prisangivelse avseende tomma fodral på dessa. R.L. kan därför inte ha haft någon uppfattning om priset på de tillgripna fodralen. R.L. måste ha insett och räknat med möjligheten att de tomma fodralen hade ett värde för butiken och att det kunde finnas till exempel spellicenser i dessa som ytterligare ökade värdet. Enligt tingsrättens uppfattning kan det hållas för visst att R.L. hade tillgripit fodralen även om han känt till värdet och att det fanns spellicenser i dessa. Tingsrätten finner genom R.L:s egna uppgifter åtalet styrkt. Gärningen skall bedömas på sätt åklagaren påstått.
Frivården har i sitt yttrande bl.a. anfört följande. R.L. är ej i behov av övervakning. Tingsrätten bör därför döma till annan påföljd än skyddstillsyn. Tingsrätten finner på grund av R.L:s tidigare brottslighet att någon annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga. Tingsrätten bestämmer fängelsestraffets längd till en månad.
R.L. överklagade domen och yrkade att gärningen skulle bedömas som snatteri eller att påföljden i vart fall skulle bestämmas till skyddstillsyn. Åklagaren bestred ändring.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (2003-04-15, hovrättslagmannen Martin Borgeke och tf. hovrättsassessorn Sonja Pettersson Wallin samt nämndemännen Anna Greta Reinholdtz och Gert Rosén) bedömde gärningen som snatteri enligt 8 kap. 2 § brottsbalken och bestämde påföljden till 100 dagsböter.
I domskälen antecknade hovrätten till en början följande. Åklagaren har i hovrätten förklarat att med ”datortillbehör” i gärningspåståendet avses en s.k. datormus med ett värde av 599 kr, dels att värdet av fodralen till dataspelen enligt uppgift från SIBA AB uppgick till hälften av försäljningspriset för fodralen inklusive spelen och licenserna till dessa, sammanlagt 1 113 kr. Han har tillagt att man från SIBA AB har upplyst att spelen finns på CD-skivor, som förvarades i kassan, och att man inte kunnat sälja dessa när fodralen saknats. R.L. har i hovrätten förklarat att han trodde att fodralen var värda 20–30 kr per styck, att han inte skulle ha tagit dem om han känt till deras faktiska värde och att det inte fanns några spellicenser i fodralen. Hovrätten anförde vidare:
Genom R.L:s egna uppgifter, som vinner stöd av utredningen i övrigt, är styrkt att han begått den av åklagaren påstådda gärningen. Anledning saknas att betvivla att den tillgripna egendomen hade det värde som åklagaren angivit. Annat är emellertid inte styrkt än att R.L. trodde att värdet av spelfodralen var avsevärt lägre.
Av den s.k. täckningsprincipen följer i och för sig att endast de i det aktuella lagrummet angivna objektiva rekvisiten behöver vara subjektivt täckta för att straffansvar skall kunna utkrävas. Dock bör, vid bedömningen av gärningens svårhet, krävas att även sådana omständigheter som har betydelse för denna bedömning har erforderlig subjektiv täckning (se Jareborg, Allmän kriminalrätt, Uppsala 2001, s. 336). Denna princip innebär i förevarande fall att R.L:s gärning inte bör bedömas som svårare än som snatteri enligt 8 kap. 2 § brottsbalken.
Påföljden för brottet bör bestämmas till dagsböter.
Hovrättsrådet Pia Johansson var skiljaktig beträffande motiveringen och anförde: Åklagaren har i hovrätten angett att det i de tillgripna fodralen låg spellicenser som krävs för att spelen skall kunna fungera, varför kostnaden för SIBA vid tillgreppet av fodralen blev halva spelkostnaden, eller 1 113 kr. R.L. har invänt att marknadsvärdet på de tillgripna fodralen är 20–25 kr per fodral samt att återanskaffningsvärdet, 1 113 kr, för fodral och spellicenser under alla förhållanden inte omfattats av hans uppsåt.
Stöldbestämmelsen förutsätter att tillgreppet innebär skada. För att skaderekvisitet skall vara uppfyllt krävs att det tillgripna föremålet har ett värde på den allmänna marknaden, varför en spellicens i sig inte torde utgöra stöldobjekt. Åklagaren har nu inte lagt R.L. till last annat än att han olovligen tillägnat sig en datormus och fyra fodral till datorspel. Datormusen har ett marknadsvärde om 599 kr och någon annan utredning om fodralens marknadsvärde än de uppgifter R.L. själv lämnat är inte åberopade i målet, dvs. 20-25 kr per fodral. Det tillgripnas värde uppgår således till högst 699 kr, vilket värde ligger under den i praxis vedertagna snatterigränsen. Inte heller omständigheterna vid tillgreppet bör föranleda att R.L:s gärning skall bedömas svårare än snatteri enligt 8 kap. 2 § brottsbalken. På grund av det anförda instämmer jag i det domslut till vilket majoriteten kommit.