RH 2003:34

En person har i samband med att han avvisats från en dansrestaurang spottat en ordningsvakt i ansiktet. För detta har han ålagts ansvar för förgripelse mot tjänsteman enligt 17 kap. 2 § brottsbalken. Fråga om ordningsvakten är berättigad till ersättning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen.

Åklagaren åtalade M.E. för förgripelse mot tjänsteman enligt följande gärningsbeskrivning: M.E. har den 6 december 2002 i samband med att ordningsvakten M.B. skulle avvisa M.E. från restaurang Studs på Götabergsgatan i Göteborg otillbörligen spottat ordningsvakten i ansiktet. M.E. har genom sitt agerande försökt hindra eller i vart fall hämnas M.B. i dennes myndighetsutövning vilket medfört olägenhet för M.B.

M.B. yrkade skadestånd för kränkning med 5 000 kr jämte ränta.

M.E. bestred yrkandet på grund av att gärningen inte kunde anses ha gett upphov till någon ersättningsgill kränkning.

M.B. anförde till stöd för sin skadeståndstalan i huvudsak följande. Han är väl införstådd med att det i hans tjänst som ordningsvakt ofta blir fråga om fysisk kroppskontakt och han accepterar normala handgripligheter. Det förhållandet att någon avsiktligt spottar honom i ansiktet anser han emellertid vara en helt främmande konsekvens av tjänsteutövningen och ett övergrepp som han upplever som djupt kränkande på ett personligt plan.

Göteborgs tingsrätt (2003-02-19, tingsfiskalen Daniel Jakobsson samt nämndemännen Nils Weijdegård, Pernilla Tistrand och Anna Domstad) dömde M.E. för den åtalade gärningen och förpliktade M.E. att utge skadestånd till M.B. med 5 000 kr jämte ränta.

I domskälen avseende skadeståndet anförde tingsrätten.

Tingsrätten finner att M.B. utsatts för ett sådant skymfligt angrepp på sin personliga integritet som måste anses gå utöver vad han normalt kan förvänta sig skall ske i tjänsten och att ifrågavarande angrepp riktat sig direkt mot M.B:s privata sfär. Angreppet utgör således en sådan kränkning han inte skall behöva tåla (se prop. 2000/01:68 s. 66). På grund härav skall M.B. tillerkännas ersättning med yrkat och såsom skäligen ansett belopp för den kränkning han lidit.

M.E. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla M.B:s skadeståndstalan.

M.B. bestred ändring.

Hovrätten för Västra Sverige (2003-04-29, hovrättslagmannen Ann- Christine Persson, hovrättsrådet Kent Jönsson samt tf. hovrättsassessorn Per Nordén, referent) fastställde tingsrättens dom på de skäl tingsrätten anfört.

Målnummer T 2280-03