RH 2003:38
Stämpelskatt har ansetts inte böra utgå vid barns förvärv av föräldrars fasta egendom då vederlaget uppgått till mindre än 85 procent (72,2 procent) av egendomens värde i stämpelskattehänseende.
Genom köpekontrakt den 25 oktober 2001 överlät A-M.D. och U.D. två fastigheter i Österåkers kommun till sönerna C.D. och S.D. för 600 000 kr. Köpeskillingen betalades genom utfärdande av revers. Inskrivningsmyndigheten i Norrtälje, Grupp 2, beviljade den 18 februari 2002 lagfart på fastigheterna för C.D. och S.D. och fastställde stämpelskatten till 12 465 kr.
C.D. och S.D. överklagade beslutet och yrkade att stämpelskatt inte skulle utgå och - som de fick förstås - att erlagd skatt skulle återbetalas. Till stöd för överklagandet anförde de att förvärvet i stämpelskattehänseende skulle behandlas som en gåva, dels eftersom förvärvet hade skett mellan föräldrar och söner, dels då köpeskillingen inte översteg 85 procent av taxeringsvärdet.
Kammarkollegiet bestred ändring. Kollegiet anförde - med hänvisning till rättsfallen NJA 1972 s. 263, 1980 s. 291 och 1988 s. 52 - bl.a. följande. Köpeskillingen uppgick till 600 000 kr. Det totala taxeringsvärdet för år 2001, dvs. året innan ansökan om lagfart beviljades, var 831 000 kr. Vederlaget utgör i detta fall cirka 72,2 procent av det taxeringsvärde som skall användas i stämpelskatteärendet och understiger sålunda inte i någon större omfattning den i praxis angivna gränsen vid 85 procent. De i köpekontraktet angivna villkoren tyder inte på att förvärvet varit avsett som någonting annat än ett köp. - För att förvärvet skall betraktas som gåva krävs att en förmögenhetsöverföring skett från en part till en annan och att denna överföring är uttryck för en gåvoavsikt riktad mot mottagarna. I detta fall har inte styrkts att någon gåvoavsikt förelegat. Enligt kollegiets mening kan det vid en samlad bedömning inte anses visat att rättshandlingen i stämpelskattehänseende huvudsakligen har annan karaktär än den beteckning (köp) som överlåtelsehandlingen anger.
Svea hovrätt (2002-11-08, hovrättslagmannen Bengt Sjögren, hovrättsrådet Christine Möller och tf. hovrättsassessorn Fredric Lundén, referent) bestämde att någon stämpelskatt inte skulle utgå för förvärven. Hovrätten lämnade följande motivering.
Vid prövning av om ett förvärv av fast egendom i stämpelskattehänseende skall behandlas som gåva eller köp och därmed är stämpelskattepliktigt eller inte har rätten enligt vad Högsta domstolen uttalat, att ta hänsyn till samtliga omständigheter som anger rättshandlingens huvudsakliga karaktär (NJA 1988 s. 52). Om värdet av vederlaget uppgår till mindre än 85 procent av fastighetens värde i stämpelskattehänseende, utgör detta enligt Högsta domstolen ett starkt skäl att betrakta förvärvet som gåva. Högsta domstolen har vidare i rättsfallet NJA 1994 s. 377 ansett att stämpelskatt inte bör utgå vid förvärv av fast egendom mot vederlag i form av annan fast egendom med hänsyn till att vederlagets värde understigit 85 procent av värdet av den förvärvade egendomen och det i övrigt inte framkommit att förvärven saknade benefik karaktär.
I förevarande fall uppgår värdet av vederlaget till 72,2 procent av fastighetens värde i stämpelskattehänseende. Vederlaget understiger därmed i icke ringa mån den i praxis angivna gränsen vid 85 procent. Hovrätten beaktar vidare att förvärvarna är barn till överlåtarna samt att köpeskillingen har betalats genom utfärdande av revers. På grund av det anförda bör förvärven, trots att de i överlåtelsehandlingen betecknats som köp, i stämpelskattehänseende behandlas som gåva. Förvärven är därmed inte skattepliktiga.